Första advent depp...
Det är ju bara att konstatera att det kommer att bli en känslosam jul i år. Drog upp de första julkartongerna från källaren igår för att börja pynta lite inför första advent (sparar dock merparten till efter Tors födelsedag) & det blev jättekänslosamt. Så mycket av mitt pynt som jag antingen fått av farmor eller som hon gjort. Dessutom hittade jag de kort som hon skickade förra året - ett för Tors födelsedag, ett för hans namnsdag, ett för julafton & ett för nyår - & då gick det inte att hålla tillbaka tårarna. Hjälp vad jag saknar henne & usch vad tomt det känns utan henne! Försökte mig på att sätta upp hennes julgardiner som mamma skickat, men det gick bara inte. Fick typ gråthicka & var tvungen att stänga in mig på toaletten för att Tor inte skulle se. Idag då, försökte mig på att ta årets julkort & bara det kändes supertungt - att inte kunna skicka ett kort till farmor... hon som hade blivit gladast i hela världen för det...
Nej fy tusan... vill i nuläget bara ge upp alltihopa & krypa under täcket fram tills januari, men samtidigt vet jag ju att det bara gjort saken värre. För att inte tala om hur besviken min lilla nisse hade blivit - so the show must go on, även om det stundtals är med ett hjärta som värker...
Kommentarer
Svar:
Uppskattar verkligen att du har checkat in för att se hur jag mår - det har verkligen varit ett tuft år & gårdagen gjorde väl inte direkt att det kändes bättre... Men det största stressmomentet är i alla fall över, så jag hoppas på att resten av månaden ska bli lite bättre & sen är det äntligen ett nytt år - som jag längtat! Kram
Ida
Svar:
Hej! Vad roligt att höra från en ny läsare!
Nej det är verkligen jättejobbigt att vara utlandssvensk när någon som är nära en blir sju eller går bort. Som du säger så är det ju inte heller så mycket man kan göra åt det heller. Men farmor hade en väldigt stark gudstro & dessutom en nära-döden-upplevelse i bagaget så hon var övertygad om att hon skulle komma till himlen & bara det tröstar jättemycket. Vetskapen om att hon inte var rädd för vad som skulle hända sen...
& tack för de fina orden gällande renoveringen. Det var verkligen helt galet mycket jobb (mycket av det sånt som jag skapade själv i & för sig, finns liksom alltid något nytt som jag kommer på behöver fixas!) men jag är supernöjd med resultatet. Nästan så att det kändes trist att lämna över nycklarna för någon annan att flytta in! :)
Ida
Svar:
Tack, väldigt mycket jobb men det känns så skönt att det äntligen är klart! Också väldigt glad över att inte behöva stressa med det samtidigt som jag ska fixa med både Tors födelsedag & julafton.
& bubbel blir det absolut!
Ida
Trackback
