Vad hade ni gjort?

Nu ikväll fick jag ett så himla ledsamt sms från min granne Myra. Deras grannar i huset bredvid har precis fått veta att deras graviditet inte kan fortlöpa. Åh hjärtat går ju bara sönder när man tänker på att få ett sånt besked! Det finns ju inget jag kan göra för att göra saken bättre, men jag funderar ändå på om jag kanske ska knåpa ihop ett par freezer meals & lämna på deras dörrhantag. Grejen är ju att jag sett att hon är gravid när vi möts i parken, men det har ändå varit så pass tidigt att hon inte pratat om det (& jag har naturligtvis inte frågat). Vad tänker ni läsare? Vill ju så gärna hjälpa till även om det bara är något litet som en middag eller två, men vill samtidigt inte tränga mig på om de kanske hellre vill vara ifred med sorgen. 
 
p.s. jag ska kanske lägga till här att det här är grannar som vi inte har umgåtts med privat, men de är jättetrevliga & vi hälsar alltid på varandra & stannar & pratar lite då & då om vi har tid. 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Usch vad jobbigt... så svårt att veta hur andra funkar, men för mig är detta min 8:e graviditet och som du vet har vi ju fått Cesar efter alla vändor. För mig och oss hade det varot perfekt med just det där praktiska med mat. Det är så många som försöker vara snälla och säga peppande saker men det blir bara jobbigt tyvärr och så får man dåligt samvete för att man blir irriterad/ledsen över kommentarerna.
Men att hitta matpaket på dörren, eller att nån skottat/rensat/vattnat osv betyder så himla himla mycket när man inte själv orkar vare sig fysiskt eller psykiskt.

Väldigt fint av er <3

Svar: Åh Malin, jag visste inte att ni gått igenom så många sorger. Finns ju inget man kan skriva så här i ett kommentarsfält som kan ge rättvisa till något så tungt, men jag känner verkligen för er. & så är jag så himla glad för att ni fick er fina lilla C! & jag tänker att jag kanske börjar med att lämna ett litet kort i brevlådan där jag skriver att vi finns här om de behöver hjälp (samt ger något konkret exempel på vad vi kan göra - ta ut hunden, hjälpa till med middagar etc). Är nämligen lite orolig för att de annars ska tycka att det är lite läskigt att få mat av någon som de känner sådär halvdant... KRAM!
Ida

2017-07-22 @ 07:43:02
Postat av: Jo

Jag tycker det låter som en jättebra idé med matpaket. Det är ju verkligen så att med sorg eller annat som hänger tungt i sinnet då är det tyvärr sånt som bra mat som man inte orkar med vilket samtidigt är viktigt för att orka, blir ju ett moment 22. Och med tanke på att ni bor i Kanada där det känns som att sånt som matpaket från grannarna är vanligare så tror jag att det skulle vara jätteuppskattat.

Svar: Precis, hade verkligen det problemet i våras - ingen ork men familjen var ju ändå tvungen att äta. Så det blev massa hämtmat & det är ju kul någon gång då & då men inte mest hela tiden. Varken för plånboken eller midjan!
Ida

2017-07-22 @ 10:44:30
Postat av: %252525C5sa

Om du kan just göra något som visar att du tänker på henne utan att hon måste prata eller respondera på ngt sätt. Mat låter bra. Tror det kan vara bra att inte helt isolera ngn heller pga deras sorg .
Kram

Svar: Nej jag vill inte att hon ska behöva känna att hon på något sätt måste höra av sig. Kanske bara ett litet kort i brevlådan så länge med mitt telefon-nummer i fall att hon behöver hjälp med något (typ mat eller tex gå ut med hunden). Kram!
Ida

2017-07-22 @ 13:44:48
Postat av: Pauline Down Under

Lite sen pa bollen, men jag tankte just skriva att kanske borja med ett kort i brevladan. MEN sedan tycker jag att ett matpaket ar perfekt! Det blir ju latt att manga sager "jag finns har om du behover nagot", men det ar svart att fraga efter hjalp och min erfarenhet ar att valdigt fa faktiskt initierar att hjalpa med nagot praktiskt sa det blir nastan som tomma ord...
Vad omtanksam du ar! Det kan bli borjan pa en fin vanskap.

Svar: Håller absolut med om det här med "tomma ord". Jag kände själv, när farmor gick bort, att det där "säg till om vi kan göra något" inte direkt gjorde någon skillnad. Fina ord, absolut, men i det läget har åtminstone jag svårt att tänka klart - så det blir närmast omöjligt att på rak arm komma på något konkret att be om hjälp om.
& jag ska påta ihop ett kort nu till veckan, så får vi se om hon har ork att följa upp eller inte.

Ida

2017-07-24 @ 01:30:30
Postat av: Alex

En nära vän till min man förlorade sin bebis för några veckor sen (mamman fick ont, åkte in på kontroll. Dom htta inte hjärtljuden, förlöste med urakut snitt bebisen hade ingen puls vid födseln, men blev upplivad men "vaknade" aldrig även om hjärtat slog i nästan två dygn till. Nio dagar innan planerat snitt).

Nu står ju jag dessa föräldrar närmare än du verkar stå grannarna, men är ändå inte nära mamman direkt. Men jag hörde ändå av mig på FB och skrev att OM hon skulle behöva gråta eller prata eller vilja skriva av sig med någon utanför närmsta kretsen så är jag här. Och efter de pratade vi en heldel så det kändes som om det var rätt gjort.

Vad jag lärt mig av andra som gått igenom stora sorger så är de extra tungt just för att så många drar sig undan, inte vill "störa", säga fel saker osv så många känner sig helt pestsmittade utöver sorgen dom bär. Så jag försöker alltid att iaf visa att jag tänker på dom på ett eller annat vis. Sålänge man är lyhörd och försöker känna av om någon vill vara ifred/inte prata osv så tror jag aldrig det är fel att visa omtanke.

Svar: Nej men så otroligt hemst, blir helt gråtfärdig bara jag tänker på det. Hoppas att de har allt stöd de kan behöva för att ta sig igenom den närmsta tiden, måste ju vara helt omänskligt jobbigt.
Jag stötte ihop med vår grannen man någon dag efter att jag skrev mitt inlägg & frågade då lite försiktigt hur det var med dem. Han sa vänligt, men kort, att allt var bra & sen drog han - så det kändes verkligen som om det inte var något han alls var beredd att prata om. Valde därför att backa undan lite & så ska jag höra efter lite mer med min andra granne, hon som berättade det, om hon har tänkt försöka hjälpa till på något sätt.

Kram!
Ida

2017-07-27 @ 22:21:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0