Holding up...

De senaste dagarna har varit hemskt tunga. Det här med att farmor inte längre finns hos oss ligger som ett lock över allt annat. Har känt att jag inte riktigt orkat med att vara kring folk, klarar liksom inte av frågan "how are you doing" eftersom ja... men det helt enkelt inte är så himla bra just nu. Så vi ställde in alla planer som vi hade för helgen & har hållit oss i en liten bubbla. Bara mysmat, promenader & filmkvällar - noll krav & massa kramar. Har också tänkt tillbaka mycket på hur det var när farfar gick bort för mer än 10 år sen. På ett sätt var det både lättare & jobbigare jämnfört med hur det är nu. Då la jag mig i sängen & grät non-stop i 2 dagar medan min dåvarande pojkvän lite tafatt försökte trösta. Nu har jag världens finaste familj som gör livet så mycket lättare, medan det samtidigt finns väldigt lite utrymme för att rasa ihop så där som jag gjorde när farfar dog - Tor hade liksom tappat det helt. På ett sätt hade jag velat krypa ner i sängen & bara gråta ögonen ur mig, verkligen fokuserat på min egen sorg... Medan det samtidigt är rätt skönt att luras till att skratta åt Tors alla tokigheter. Usch alltså, det här med sorg är inte lätt. Egentligen skulle man ju försöka gå någon kurs i sorgehantering så att man var lite bättre förberedd. En så otroligt stor, känslosam, omställning i livet & så står man där helt hudlös & oförberedd. Hade varit så skönt att ha lite verktyg att jobba med... För att få något konstruktivt att fokusera sorgen på har jag i alla fall bestämt att vi ska ordna en liten minnesstund till farmor här hemma hos oss. Begravningen blev nämligen med så kort varsel att vi inte hinner åka hem (vilket är skönt på sätt & vis eftersom Tor verkligen avskyr att flyga). Vill att det ska vara en lätt & ljus stund så att Tor inte blir rädd - vill fira farmors liv & fokusera på all glädje hon genererade. Har bestämt att vi ska plantera ett minnesträd & så ska jag försöka få tag på biologiskt nedbrytbara ballonger så att alla som kommer får släppa iväg en liten hälsning till farmor i himlen. 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ja, "hur är det" är nog världens sämsta fråga just vid det här tillfället. Kommer själv ihåg att jag bara ville säga "vad tror du". Tror det är bra att du får fokusera på Tor om dagarna, och tack och lov att du har bästa Paul som kan ta hand om dig när du behöver.

Låter som att det kommer bli en jättefin ceremoni.

Stor kram till dig vännen!

Svar: Det är ju i all välmening, men det blir så påtagligt att det verkligen inte är bra & så blir det så jobbigt att inte kunna säga "Great" så där som man ska...
& jag velar så himla mycket om trädet. Du har inte sett något bra trädgårdsprogram & kan tipsa om något? Hade velat ha ett persikoträd - de är världens vackraste - men de verkar vara lite knepiga att ta hand om.

KRAM!
Ida

2017-03-27 @ 09:12:58
Postat av: Jo

Det var jag som skrev, inte anonym.

2017-03-27 @ 09:13:34
Postat av: Jo

Jag började efter ett tag säga att jag var ok, tillräckligt för att folk blir nöjda och inte allt för långt från sanningen.

The great brittish garden revivals första säsong hade avsnitt med träd, både ett med "vanliga" och ett med fruktträd. Ska se om jag kan hitta och skicka länk.

2017-03-28 @ 07:32:20
Postat av: Jo

Här hittar du lite med "Blossom trees", hoppa fram till 1h 30 min (det är en film med hela andra säsongen):
https://www.youtube.com/watch?v=vncBMxdcwZQ

2017-03-28 @ 10:29:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0