First day as a Lilliput...

Tors första dag på kindergarden idag... Åh så mycket känslor! Efter en skräckhistoria tidigare i veckan (en liten tjej som var så ledsen att hon grät tills hon kräktes - tre veckor i rad!) vaknade jag med världens klump i magen i morse. Det kändes INTE bra för fem öre. Problemet är att jag blir sjukt sammanbiten när jag är nervös, så det tog kanske två minuter innan Tor frågade "Mamma OK?" - så sen blev det kraftansträgning på att se lite mer normal ut. Höll fram tills Tor drog på sig sin lilla kånken-rygga... Sen blev det diskret lipfest. För ÅH vad jag hade velat att farmor hade fått se det här ögonblicket. 
Obligatoriskt (åtminstone på den här sidan Atlanten) foto på trappen innan vi åkte. Lilla skutten insisterade på att få hålla in en av ballongerna från förra veckans diamantbröllopsfirande...
Var så nervös när vi parkerade utanför Lilliput Land - helt livrädd för att Tor skulle börja gråta så fort vi klev ur bilen, men han knatade glatt bort till dörren. Höll oss till & med i händerna... Problemet, för mig i alla fall, är att de inte alls tror på inskolning här. Policyn är "Quick bye, long hallo", så jag kände sån ångest när han började fråga om vi ville komma in & leka med honom. Paul gick in en liten vända & tittade på leksakerna, men sen fick vi lämna över honom till en av fröknarna & gå... Så jobbigt fastän han tack & lov inte grät helt hysteriskt. Kände mig som en disktrasa när jag väl satte mig i bilen igen!
 
MEN - när vi kom tillbaka 3-timmar senare var han så glad. Stod i ring, sjöng & klappade händerna & kom sen springandes & visade oss en liten teckning han gjort. Stolt som en tupp! Så jag känner att det här kanske kommer att bli bra i alla fall. Även om mamma-hjärtat just i dag är lite tuktat. 

Kommentarer
Postat av: Jo

Wow! Stora killen =) Skönt att det gick bra, för honom iaf ;)

Stor kram till dig! :*

Svar: Jag vet, han känns så stor helt plötsligt! Samtidigt måste jag påminna mig om att han börjat dagis typ för 1.5 år sen här i Kanada & kring 1-år sen om jag bott i Sverige - så han & jag ÄR redo. Men det känns ändå SÅ jobbigt att "lämna bort honom". Är ju så van vid att ha min lilla minime med mig precis hela tiden. KRAM!
Ida

2017-09-14 @ 10:32:51
Postat av: Jo

Btw, grattis på namnsdagen =)

Svar: & TACK. Du var den enda som kom ihåg utan att behöva påminnas lite. <3
Ida

2017-09-14 @ 22:21:18
Postat av: %2525252525C5sa

Underbar liten kille!

Svar: Åh tack! Det kommer nog att bli bra det här tillslut, men det kände definitivt jobbigt så här den första veckan.
Ida

2017-09-15 @ 14:42:07
Postat av: Maria Årzén

Men store lille killen:) Åååå, jag vet precis hur du känner, mitt hjärta dog varje dag, lång tid...trots pedagogisk inskolning.
Underbart är det ändå:)

/Maria

Svar: Åh inskolning... hade ju kunnat döda lite för det. Men som sagt, dessvärre inget de verkar tro på här i Kanada. :/ & mammahjärtat har tagit SÅ många törnar den här veckan...
Ida

2017-09-16 @ 21:47:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0