MsBree

Fick reda på att en äldre släkting gått bort hemma i Sverige - en av farmors systrar - & blev bara så himla ledsen. Kände mig verkligen helt förstörd & insåg än en gång att det finns så otroligt många bottnar i sorg & att de i det här fallet samverkade för att göra allt extra jobbigt. Till att börja med så kom det här beskedet som en total chock, även fastän hon var gammal, helt enkelt eftersom farmor & hennes systrar har varit en sån urkraft i vår familj i hela mitt liv. Det känns på riktigt helt overkligt att det plötsligt bara finns en enda kvar av dem... Det är som om kittet i familjen pulveriserats & blåst bort för vinden. Sen sörjer jag också alla fina minnen som jag har förknippade med dem - som liten firade vi nämligen alltid jularna ihop & jag minns de åren som en enda fantastisk fin, glittrig, familjefest. Känns helt klart som en bit av min barndom raderats. Samtidigt som jag också sörjer att ytterligare ett band till Sverige kapats. Den här biten är verkligen något jag inte skänkt en tanke åt innan farmor dog, men nu inser jag att det tar upp en jättestor del av sorgeprocessen. Verkligen en sekundär sorg. Så himla jobbigt att inte få ett ordentligt avslut, inte för att begravningar är särskilt festliga men de fyller verkligen ett syfte. Sen känns det även som om jag tappat bort ytterligare en bit av mitt ursprungsland när någon dör... min svenska identiteten är så pass svag att den vacklar så fort en katt dör eller ett hus säljs eftersom jag inte är på plats själv & kan skapa nya minnen. Så när en kärnperson från ens formativa år dör tar hela min identitet en jättetörn - vem är jag egentligen, hur länge kan jag egentligen fortsätta se på mig själv som svensk? Det blir helt enkelt lite mental kris. 

 

Suck, men ni hör ju, känslorna & tankarna är all over the place & jag har bara känt mig så himla deppig & nere hela dagen. Flashback till hur hela rövåret 2017 kändes & kanske lite PTSD-varning. Fast jag lyckades i alla fall hålla mig från att gå & lägga mig i sängen eller fly ner i pinteresthålet igen, så det var i alla fall något. Istället drog vi ut på en 90minuter lång cykeltur med massa backar & 100-miljoner mygg - väldigt effektivt sätt att hålla de jobbiga tankarna i schack...