Family Day & Celebration!

Vi har haft långhelg här i Kanada & firat Family Day. Så sjukt skönt med tre lediga dagar tillsammans, gud vad vi behövde det! Har bara ägnat oss åt myspysiga saker som brunch på flygplatsen, solig hike i skogen & shopping på handelsträdgård (Tor instisterade på tre saintpaulior till sitt rum, så himla tantvarning - men barnet var så glad att han skakade i bilen på vägen tillbaka). Inget så där jättespännande med andra ord, men precis vad som behövdes för att ladda batterierna & för första gången på länge känner jag att jag börjar närma mig den energinivå som jag hade innan farmor blev sjuk. Kanske beror lite på att det har gått ett år, kanske på att jag har börjat äta d-vitamin & kanske också för att det, åtminstone den här helgen, ÄNTLIGEN känds som om vi har lite flax. För först, på fredagen, så fick vi tillbaka vår energi audit - vet inte, har jag skrivit om den tidigare? Vi tar det lite snabbt utifall jag inte nämnt det tidigare. Här i Ontario kan man få ersättning om man gör en rad förbättring så att ens hus blir mer energieffektivt. I våras hade vi alltså en gubbe här som mätte alla förenivåer & sen hade vi 90 dagar på oss att fixa en hel rad to-dos för att uppnå våra mål. Bara att vi glömde bort det helt... samtidigt som gubben slutade sitt jobb... så någon gång i november ringde hans ersättare & bara "Du, jag hittade precis er fil - jag kommer om två veckor & utvärderar". Ridå... så i två veckor slet jag som en gnu med att täppa alla små hål jag kunde hitta i hela huset (kom ihåg Lex Canadian Building Standard + att vårt hus är 100 år gammalt=det läcker in & ut massa kall-luft!), spenderade ett par dagar i källaren med att isolera alla rör till pannan & så drog vi in ett gäng killar som sprutade in isolering på vinden. Jadijiadi... hörde aldrig av killen efter besiktningen MEN i fredags damp i alla fall kompensationschecken ner i brevlådan & vi blev så glada att vi firade med bubblor. Men inte nog med det, på själva Family Day fick vi äntligen vår check med Tors barnbidrag! Det här har också varit en följetång i tre akter, men återigen lite kort - eftersom min PR-status tog så lång tid kunde jag inte ansöka om barnbidrag när Tor föddes (för naturligtvis går det inte att söka för pappan... suck på den). Så vi fick vackert vänta tills jag fick min PR-status & sen vänta ytterligare några månader innan jag fick min SIN-kod (typ som ett person-nummer & som man måste ha för barnbidraget). Sen var vi tvugna att vänta tills vi hade deklarerat ytterligare ett skatteår & tillslut, i augusti förra året, fick vi äntligen ihop alla papper & nummer som behövdes & skickade in ansökan... & sen har vi väääntat ända sen dess. SEX månader - de är inte snabba jepparna på kanadensiska skatteverket... Men men, skit samma, någon fick i alla fall tummern ur & i måndags fick vi alltså en check med Tors barnbidrag för 2015 samt halva 2017 + januari & februari. Vad som har hänt med 2016 & resten av 2017 har jag ingen aning om, & det hade inte förvånat mig om det tagit ytterligare 6 månader att lista ut det, men det spelar inte så stor roll i nuläget. Blev bara så jäkla lycklig när jag sprättade kuvertet - kändes som om vi vunnit lite på lotto! Så det blev ytterligare en kväll med ABBA & bubbel. Går ju liksom INTE att fira när man äntligen, efter TRE ÅR, lyckats parera systemet & kan casha in!

Dental update...

Vi fick en akut-tid hos en barntandläkare redan idag & det var en så HIMLA bra upplevelse & en enorm lättnad. Tandläkaren var jättebra, så snabb, & han bara skrattade när vi frågade om vi skulle behöva söva Tor för undersökningen - som han sa "Jag ser ju att det här är ett barn jag kan resonera med, bedövning är bara för nödfall". Så redan där kändes det ungefär 100% bättre än innan, tanken på att söva Tor gjorde mig nämligen så grymt stressad. Så det var en enorm lättnad att Tor kunde vara vaken & att det dessutom räckte med en snabb titt för att avgöra att vi inte behöver göra något för tillfället. Han har början på ett hål där han slog av en massa emalj när han ramlade i badkaret förra sommaren, men det är långt ifrån det "rampid decay in dental health" som vi stämplades med den 14e. För mig som alltid varit väldigt noga med min egen tandhälsa & också gjort mitt bästa för att se till att Tor har bra tänder kändes den där första diagnosen som ett slag i magen. Har verkligen bara känt mig som världens sämsta mamma, som om jag svikit Tor något grymt, & alla de här känslorna har resulterat i att jag gått runt med världens spänningsvärk i käken sen i onsdags. Men så fort dagens tandläkare sa "han kan komma tillbaka för koll om 4 månader, men det här är verkligen inget att oroa sig för" lättade allt. Kände mig ungefär 20 kilo lättare när ångesten lossade sina klor! Men viktigast av allt, Tor har varit sitt vanliga glada jag genom allt detta & verkar inte alls ha utvecklat någon tandläkarskräck - är så himla tacksam för det!

Skrotdag...

Argh, hade så gärna velat skriva en peppig liten uppdatering på hur fin gårdagen var - men i ärlighetens namn var det en sjukt jobbig dag & jag kände mest för att gråta mig igenom hela eftermiddagen & kvällen. Paul hade nämligen bokat in hela familjen för ett enda långt gigantiskt tandläkarbesök & under det besöket konstaterades det att Tor har en mängd problem som gör att han måste på remiss till en specialisttandläkare OCH sövas för bedömning. Alltså, fy fan... får ångest bara av att tänka på det & min första reaktion var att "det där får Paul ta, jag orkar inte se min lilla fina unge under narkos". Fast sen insåg jag att det nog ändå är ännu värre att sitta hemma & vänta ut det hela, så när den dagen väl kommer så får vi båda boka av alla andra åtagande & vara där som ett team. Men ja, särskilt fesligt var det ju inte här hemma efter det. Ljuset i mörkret var dock att Tor var lika glad som vanligt - ja eller ännu gladare eftersom han fick en ny legosats som alla-hjärtanspresent. Så det var så kvällen slutade, med oss alla på vardagsrumsgolvet byggandes dinosaurier & robotar. Klart bättre än under täcket, vilket var min första instinkt... Gick & la mig samtidigt som Tor, så idag känns det i alla fall lite bättre, det där med att sömn hjälper är verkligen sant. Får väl se på det hela som ett hinder som vi måste ta oss igenom men att vi kommer att fixa det galant tillsammans - för är det något vår lilla familj är himla bra på så är det att hålla ihop när det blåser!

Mer eller mindre misslyckade semlor...

Jag fick ett ryck igår & bara "Nu Tor, nu ska vi baka semlor!" & Tor som älskar att baka skrek av glädje fastän han inte hade någon som helst aning om vad det var vi skulle göra. Eftersom det här var spontanbak hade jag ingen mandelmassa hemma men vi hade mandlar så jag skållade & mixade min egen. Så himla enkelt - bara mandlar & socker samt lite vatten. Alltså, vilken uppenbarelse - en liten smaksensation - & det här kommer från någon som verkligen inte är någon mandelmassa fantast. Hemmagjord mandelmassa är med andra ord mitt allra bästa semmeltips!
Övriga tips kan jag hålla inne med för resten av baket blev ett fiasko... Jäst alltså, min eviga nemesis här i Kanada. Vet inte om det var för att min torrjäst var gammal (gick ut 2016, men man tager vad man haver) eller om jag hade för varm eller kall vätska men i vilket fall så jäste degen noll & intet & bullarna blev därför stenhårda, så där hårda att de kändes bisarrt tunga i relation till deras storlek... Suck. Men de såg i alla fall fina ut & med lite grädde & mandelmassa så gick de att äta trots allt - även om de inte direkt var café-kvalité...
Det är i sånna här lägen det är extra bra att ha en utlandsfödd 3-åring, för Tor som hade noll referensramar att förhålla sig till tyckte i alla fall att de var de bästa "semblor" han någonsin ätit...

Chickens & flying doctors...

Så himla fint, måste bara få visa, fick nämligen ett paket hela vägen från Australien idag från en av er bloggläsare. Pauline tyckte helt enkelt att jag behövde lite uppmuntran efter vinterns hönskris & skickade ett litet care package. Så himla fint på så många olika plan - jättetack! & tänk att lite fäderfän kan göra att man connectar med någon på andra sidan jordklotet! :)
Hönsen hälsar!
 
Min inre chicken lady gick ju naturligtvis igång helt på konceptet hönsservetter & bara "check på årets valentine dukning!". Haha, kan bara skratt åt mig själv - det är som en drog, ju mer hönspynt ju bättre! När jag blir riktigt gammal & excentrisk kommer jag säkert att trava runt barfota i kläder med hönsprint på samt ha hönsgardiner i alla fönster. Men so be it, det gör mig glad & det är det som räknas! 
Fiiint!
 
& Tor som hade en tuff morgon (ville inte gå till förskolan för fem öre & var SÅ ledsen) blev helt lyrisk när han insåg att även han fått en present. Väldigt bra timing med tanke på att jag kaaanske mutat med "du får en liten present om du reser dig upp & inte ligger & hysterieskriker i snömodden på parkeringsplatsen"... & vilken present sen:
Boken med de flygande doktorerna (åh alltså här får jag också sån nostalgi tillbaka till Flying Doctors som jag följde slaviskt som liten) var nämligen dedikerad till Tor från både en riktig flygande doktor, pilot & sjuksköterska. Var tvungen att läsa vad de skrivit till Tor fem gånger om innan vi kunde fortsätta med själva historien. Så TACK Pauline, du gjorde vår dag!

Back & January check...

Hej igen! Tog en liten bloggpaus eftersom jag var så himla eländig med luftrörskatarren, lunginflammationen, bihåleinflammationen & maratonhuvudvärk pga influensa på det. Det blir liksom en mindre kul blogg när varje dag bara är ”Nej men det kändes som om jag skulle dö idag med”. MEN – nu är jag helt pigg igen & det är ju bara helt fantastiskt skönt att ha orken tillbaka. Hjälp vad man tar mycket för givet när man är frisk… Bara att kunna gå upp för en trapp utan att låta som en säckpipa under tortyr är ju en gåva i sig!

Nu är det ju något sent, men jag tänker att jag startar men en uppdatering på hur mina nyårsmål gick i januari:

1. Mindre mobiltid: Här finns det ju mycket att förbättra, men jag har faktiskt märkbart dragit ner på tiden & tvingat mig att göra andra saker än att fippla med mobilen. Känner mig speciellt nöjd med att jag faktiskt lagt undan den så mycket mer när jag är kring Tor – även om jag knarkar pinterest varje gång jag går på toaletten…

2. Inte renovera: Check! Men det börjar klia i fingrarna…

3. Börja virka igen: YES! Åh så glad jag är för att jag börjat igen & att jag lägger tid här istället för på mobilen! Har kommit lite mer än halvvägs på mitt hemliga projekt & sen har jag även virkat en pussy hatt med reflextråd till Tor samt en yttepyttig lamm-mössa med matchande tofflor till en liten baby som är beräknad till slutet på februari.

Hm... nu såg den jättestor ut på det här kortet, men den är verkligen så himla liten att jag blir så där gammal tant & bara "men herregud, är bebisar verkligen SÅ DÄR små!!!" 

4. Läsa mer: Försöker varva faktaböcker med romaner, så först ut var Outliers som handlar om framgångskoncept. Dock tyckte flygrädda jag bissart nog att det bästa med hela boken var kapitlet om vad som orsakar flygolyckor… Väldigt mycket skräckblandad förtjusning - skräck för att flygplan överlag är bland det vidrigaste jag vet & förtjusning för att det var så oerhört intressant läsning ur ett lingvistikperspektiv. Sen läste jag också grymt deppiga "Oroonoko" eftersom den är obligatorisk kurslitteratur den här våren & om ni är ute efter att läsa något som verkligen inte gör en det minsta glad så jackpot! Tack & lov var nästa bok på litteraturlistan väldigt mycket bättre & med ett bra mycket härligare slut - Stolthet & Fördom. Alltså, förstå lyxen i att få universitetspoäng för att läsa sin favorit Jane Austen… & där höll jag på & tragglade geologi i alla år – så dumt!

Mr. Darcys första frieri... Mycket möjligt mitt bästa cringe ever, blir liksom aldrig trött.
 
5. Lära mig baka surdegsbröd: Nope.

6. Mer vegetariskt: 9 vegetariska middagar i januari. Inte jättebra men inte uruselt med tanke på att jag var så pass sjuk att Pauls mamma fick rycka in & förse oss med ett par middag + att vi övertranserade vårt takeout konto...

7. Bli av med min muffin-top: Tja, jag drack i princip inget vin under hela månaden så det var bra, men jag motionerade ju inte heller ihjäl mig så jag ligger väl ungefär på plus minus noll här.

8. Jobba på körkortet: hahahaha…

9. Bli bättre på att prioritera vänner: Jo men mycket bättre, åtminstone när jag var frisk nog för att vistas bland folk.

10. Purge: Låg mest bara i sängen & väste så det var liksom inte läge att röja i källaren.

11. Do good/make others happy: Vi donerade pengar till ett djursjukhus & jag har hjälpt grannar med att skotta & så har vi skjutsat en av våra vänner till hennes jobb ett par svinkalla dagar. Lite svårt bara att komma på saker att göra när alla bara sitter inne & man knappt ser folk...


RSS 2.0