Ångest...
Åh vad jag inte vill skriva det här, men samtidigt har jag sån ångest nu att jag bara måste få skriva av mig. Tor & jag tog precis en dusch & när jag torkat honom klart började jag sätta på mig kläderna & hittar då ett födelsemärke som inte ser bra ut. Jag har en hel massa födelsemärken, så jag brukar hålla koll på dem & jag har aldrig tidigare haft ett som ser ut så här. Det är rätt stort, 5-6mm långt, det är osymetriskt i formen & så är det ljusbrunt fast med en svart prick mitt i - alltså inte jämnt i färgen. Det är liksom 3 rätt av 4 på skincancer, att jämnföra med alla mina andra födelsemärken som ligger på 0 eller 1... En del av mig vill inte alls ta in det här utan bara vifta undan det som helt ofarligt & att jag bara stressar & är dramatisk. Fast den övervägande känslan just nu är att det känns som om jag förlorat all luft i lungorna, så jag inser att jag måste kolla upp det här fortare än kvickt åtminstone för sinnesfridens skull...
Kommentarer
Svar:
Att det ska vara SÅ svårt att gå till läkaren?! Jag är verkligen sämst på sånt här & det har varit katastrof sen vi flyttade hit till Guelph för 3.5 år sen. Har hemskt nog inte ens varit till tandläkaren (ångest på den med). Har liksom varit en så galen karusell ända sen dess att min egen hälsa har hamnat allra, allra, sist på listan - så på det sättet kanske det ändå är bra med det här födelsemärket. En välbehövlig spark i arslet...
Ida
Svar:
Kollade idag & kommer skickas vidare för undersökning. Känns alltså fortsatt stressigt, men i alla fall lite lugnare för att vi inte längre är i stadiet:
Paul, "Neeeej, det är iiiinget!!!"
Moi, "Jag har cancer, vi måste skriva testamente"
Nu har vi landat i någon gråzon mitt i mellan & hur knasigt det än låter så känns det bra mycket mindre stressigt än att behöva "argumentera" om det.
Ida
Svar:
Så sant & döden har verkligen blivit så mycket mer skrämmande sen jag fick barn. Inte så mycket för min egen skull, men tanken på att något skulle hända mig så att Tor inte skulle ha sin mamma den är ju bara ren ångest.
& jag tänkte först lite att jag bara stressade upp mig själv för att det har varit en rätt jobbig period, men eftersom jag har lite av en historia med födelsemärken så brukar jag kolla dem rätt ofta & så här har inget annat märke någonsin sett ut & jag kunde inte skaka av mig olustkänslan kring det. Nu har jag varit hos läkaren & även om hon inte gav något besked, utan skickar vidare mig till en dermatolog, så känns det ändå bra mycket lugnare nu. Lite som om ansvarsbördan har flyttat över på någon annan...
Ida
Svar:
Nä sinnesron var på BOTTENNIVÅ - gud vad det har känns jobbigt i hela kroppen sen i måndags. Nu har jag varit hos en läkare idag som ska skicka vidare mig på remiss & på något konstigt sätt känns det ändå bättre även om det naturligtvis suger att hon också tycker att märket (märkena!) är oroande.
& jag skypar gärna på fredag om det fungerar för dig?
Ida
Svar:
Oj... förlåt, jag glömde helt - men det var för att vi hade en så crazy dag. Berättar i ett inlägg!
Ida
Trackback