MsBree

Hittade stackars Sisu helt söndersliten i trädgården imorse... Den enda kvällen sen den där attacken i juli som vi glömde att låsa om hönsen & tvättbjörnshelvetet slog till igen... Sisu var Tors absoluta favorithöna & det har inte gått en dag den här sommaren utan att han har stått & kramat henne åtminstone vid något tillfälle, så att förlora henne på det här sättet, samma vecka som min gammelmoster dog, tog helt sjukt hårt. Gick runt där i trädgården, storhulkandes, & plockade upp köttslamsor, dun & inälvor & det kändes i ärlighetens namn som om jag gick sönder lite inombords. Stackars lilla fina Sisu, att dö på ett så vidrigt sätt bara för att vi inte kom ihåg att stänga dörren... Kände mig så värdelös. När jag städat upp allt, så att Tor i alla fall skulle slippa se det, kollapsade jag totalt i en av våra trädgårdsstolar & ringde upp Liz & bara tokgrät. Liz, som är ungefär världens finast människa, dök upp 45 minuter senare & tog med oss till en liten naturreservat där vi tillbringade ett par timmar - kändes helt ärligt som om det var det som räddade mig från en total kollaps. Var väl inte världens härligaste sällskap, men på sätt & viss var det ännu ett lager balsam på själen. Det säger lite om ens vänskap, att det är OK att vara ett vrak ihop utan att känna någon press på att vara rolig eller smart...

 

& så satt vi där i solen på en liten äng & jag sa "Hey, kids - let me tell you about four leafed clovers!" & tittade vad jag hittade...