SLUT-AMMAT!

Jag har inte vågat skriva något de senaste dagarna, men nu känns det som om det verkligen är slut på ammandet! Har ju varit klar med det SÅ länge, var trött på det redan när Tor fyllde ett - så att hålla på 1.5-år till har varit lite lätt mental död för mig. Kan så här i efterhand önska att jag hade tagit gråt & ett par jobbiga nätter medan han fortfarande var liten, för så fort han började kunna prata blev det i princip omöjligt för mig att sluta. Stora, tårfyllda, ögon & ett litet pipigt, "Mamma mjök, please?! Please mamma"... Är så himla blödig när han bönar & ber att jag i princip gör vad som helst så att neka honom det godaste/mysigaste/tryggaste han vet gick bara inte... I vilket fall, för någon månad sedan slutade vi i alla fall med kvällsammandet. Jag hade helt enkelt inte orken lägre att amma tre gånger per dag. Så vi lyckades övertala Tor att byta ut bröstet mot små sagor om "little piggy Tor" & det gick verkligen över förväntan. En eller två kvällar med gråt, sen accepterade han det. Väntade ett par veckor & försökte sen fasa ut eftermiddagsmjölken, vilket gick sämre. Det innebar nämligen att Tor slutade sova på eftermiddagen. Dessvärre har vi fortfarande inte hittat riktigt rätt här, så vissa dagar sover han inte alls & andra dagar krashar han i soffan medan jag lagar middag - mindre bra. Svårast av allt var dock morgonmjölken. Jag är nämligen så himla trött på morgonen att det har varit en liten life saver att låta honom amma så att jag får ligga raklång bara liiite till. Men nu i helgen tog Paul honom så fort han vaknade varje morgon & på så sätt fick vi in ett par dagar utan att amma & nu under veckan har jag varit relativt duktig på att komma i säng i tid så jag har överlevt att kliva upp vid 7-snåret & inte fallit ner i mjölkmutarträsket. Han har frågat efter mjölk ett par gånger, men accepterar ett nej utan alltför mycket protester. Det känns i ärlighetens namn helt fantastiskt. Lite som om jag fått tillbaka mig själv & jag hoppas även att det kommer att innebära att jag kommer ikapp lite energimässigt. Vilket behövs!

Succé!

Vi var rätt nervösa innan vårt tandläkarbesök idag, men det gick SÅ himla bra! Dels var skadan så pass liten att de inte gjorde något åt den i nuläget. Istället ska vi bara se till så att han inte äter något hårt den närmsta månaden (slut på knäckebröd & jäkla kattfoder med andra ord!) & sen åka på återbesök för att utesluta att det uppstått inflammation. Så redan där var det ju succé, men vad som verkligen imponerade på Paul & mig var hur duktig Tor var. Hela vägen till tandläkaren pratade han om hur han skulle gapa & visa tänderna för tandläkaren & väl där klättrade han på eget bevåg upp i tandläkarstolen & öppnade upp gapet det största han kunde! Sen satt han så blixtstilla & med öppen mun under hela undersökningen att vi alla blev helt grymt imponerade. Tandläkare & assistent inkluderat! Han avslutade besöket med att få ett certifikat (samt såpbubblor) för att ha klarat av sitt första tandläkarbesök & vinkade sedan glatt hejdå till tandläkaren som han var övertygad hette Dr. Elefant! 
 
& nu kanske ni bara, "Dr. Elefant"/what's the key to the success? I vårt fall stavas framgången helt klart Peppa Pig. I födelsedagspresent gav vi nämligen Tor "Peppa Pig besöker tandläkaren" med baktanken att det kanske skulle kunna hjälpa den dag vi väl skulle ta honom till tandläkaren för första gången & jäklar vilken hjälp det var! Han visste precis vad som skulle hända & var inte ett dugg konfunderad eller rädd utan var med på noterna & ville hjälpa till på samma sätt som Peppa. So, lätt bland de bästa $5 jag någonsin spenderat & ett hett tips i fall att någon läsare där ute sitter på en kotte som inte varit hos tandläkaren än!

Jäkla skit...

RÖV. Bara röv. Tor trillade i badkaret precis innan läggdags & slog ut en flisa på vardera framtand. Stackars lilla ungen, så himla ledsen. Hysterisk gråt & massa böner om "plåster mun mamma". Försökte sätta plåster på läppen, men det gick han inte med på utan försökte själv flytta in det på tänderna - vilket ju naturligtvis inte fungerade. Så det var full hysteri fram tills dess att jag kom på att vi kunde ge honom lite smärtlindrande/febernedsättande i en spruta... Sen lugnade han ner sig nog för att kunna berätta hur det kändes, "Ajaj getting bigger mamma. Like a big red monster". Det tog rätt bra i mammahjärtat kan jag säga...
 
& stackars Paul, som var den som var ansvarig för badet, är helt förstörd för att han har så dåligt samvete för att han inte hann fånga Tor. Så inte världens bästa kväll här i huset. Alla tandläkarkliniker är naturligtvis också stängda så här sent, så vi får helt enkelt vänta fram till morgonen med att ringa någon. Det ser inte superilla ut, så jag hoppas att vi ska komma undan med att slipa ner de vassa kanterna istället för att behöva fylla i tänderna...

Sämsta dagen på veckan...

Vi hade väl inte världens bästa start på dagen...
Mammaorken var verkligen inte på topp här. Vad som inte syns på bilden är att Tor även målat massa kajal på badkaret & om det var svårt att få bort det från golvet var det sju resor värre på emaljen. Men om vi ska försöka se på det från den ljusa sidan så är vårt badrum på ovanvåningen så himla fult att det ändå var det bästa rummet som det här hade kunnat hända i! Sen fortsatte morgonen med att alla hönsen rymde över till grannen, galen hönsjakt, ledsen Tor inne i huset ("Tor lost mamma!") & avslutningsvis sprejade Tor ner mig från topp till tå med iskallt vatten från vattenslangen... Tack & lov blev eftermiddagen mycket bättre, men morgonen... ja det var ett riktigt måndagsexemplar även för att vara en måndag. 

Spring present!

Förra våren ville farmor så gärna att vi skulle köpa en liten cykel åt Tor & vi försökte verkligen men det gick sådär… Så nu den här påskhelgen bestämde vi oss för att köpa Tor en riktigt fin cykel som… tja men kanske som en liten hälsning till farmor. För jag vet att hon hade blivit så oerhört glad om hon fått se detta!

Köpte samma modell som Tor har fått låna tidigare av våra grannars lilla dotter Aviva & alltså den lyckan när han förstod att han fått en egen ”Viva bike”! Nu var gummistövlar kanske inte det bästa skovalet, så han fick inte till att sitta på sadeln & sparka sig fram utan gick istället mest gränsle med den, men han tog sig i alla fall hela vägen till vår favoritpark på egen maskin. Nu är det bara mamman i familjen som saknar cykel – men vi ska se om vi kan hitta en till veckan. Hade ju varit roligt om vi hade kunnat åka ut på lite cykelturer till sommaren & jag är liksom inte den som hade fixat att jogga jämsides med cyklande familjen!

Egg apron!

Överraskade Tor med ett litet paket till frukosten idag - ett "äggförkläde"!
Tor blev glad men konfunderad, glad för att paket är det bästa som finns, konfunderad för att det typ var första gången han såg ett förkläde. Så vi knöt på det på direkten & knatade ut för demonstration.
Alltså lyckan när han förstod att han skulle få samla in äggen alldeles själv!
Sen behöver vi ju inte låtsas om att det trillade ner en massa hönsskit i de tomma fickorna...
Andra problemet, så som jag ser det, åtta fickor & bara fyra ägg om dagen... Vi behöver helt klart MER höns!

Empati & tomatmord...

Alltså ibland gör han så att mitt hjärta riktigt värker, min lilla medkännande sötnöt.
Sen han trillade & slog upp knäna en gång i höstas blir han lätt upprörd av både blåmärken & plåster på andra - han förstår att det symboliserar att man gjort sig illa & det upplever han som jobbigt. Igår skulle vi göra lunch tillsammans & jag gav honom saker ur kylskåpet så att han skulle kunna lägga dem på bordet. Gav honom en tomat & helt plötsligt blev det lilla barnet så stressat. Halvgråtandes hulkade han fram "OH NO, tomat aj aj!". Först förstod jag inte alls, sen såg jag att han pekade på den lilla klisterlappen som affären satt på tomaten... Tor var alltså helt övertygad om att tomaten gjort sig illa & fått ett plåster, "Tomat sad!". Fick ta bort lappen & blåsa på tomaten innan han lugnade ner sig. Sen hackade jag den i smyg för att undvika mer upprörda känslor & kände mig som en galen tomatmörderska!

Jetlag...

Det här med jetlag är ju aldrig roligt, inte ens i the best of cases, typ när det är sommar & det liksom inte spelar någon roll om man är vaken klockan 3 på morgonen för att det fortfarande är tillräckligt ljust för att kunna köra ett parti krocket. I februari däremot, med en två-åring... kvalar definitivt inte in i kategorin "Jo jag är lite jetlaggad med det gööör inget". Nej istället har vår familj levt i någon form av skuggzon, som ett gäng vampyrer har vi sovit bort dygnets ljusa timmar & sen har vi snurrat runt i huset till klockan 2-3 på natten. En kvart om dagen har vi lyckats pusha oss mot en mer resonabel tidsrytm, fram tills igår då vi fick lite panik över konceptet "barn som sover till klockan 11, skippar tupplur & sen håller igång till klockan 23.30". Så igår ställde vi klockan på 10 & under över alla under, Tor somnade INNAN min mamma. I morse vaknade han vid 8.30 & nu är klockan precis efter ett & han sover igen. Halleluja, är så lycklig över att få en liten andningspaus att jag vill grina!
 
Annars då? Nej men Tor har lärt sig att sätta på mina föräldrars spis & har följaktligen satt eld på två kattmatskålar. He's keeping us on our toes...

Tur att ingen förstår...

Tor är just nu inne i en period där han vill lära sig mer ord. Det märks på hur han härmar nästan allt vi säger, hur noga han lyssnar på sina filmer & så pekar han också på typ allt & vill att vi ska berätta vad det är. Häromdagen var vi på toaletten tillsammans (hej egentid...) & Tor pekade på mig när jag satt & kissade "Mamma snopp!". "Nja" sa jag & försökte vinna lite tid medan jag funderade på vad jag skulle svara, "Mammas fifi". Här hade ju barnet kunnat säga "fifi" en gång & släppt det, men icket. Fifi är numera Tors favoritord. Allra helst som enda ord i en never ending ljudslinga till "Blinka lilla stjärna där"...

Bobtur & konflikt hantering...

Vi tog en tur med boben idag igen - kändes liksom tvunget när det var det första Tor frågade om när han vaknade på morgonen (never mind att Paul inte var hemma för första gången på mer än en vecka...). Tor envisades med att hans panda skulle följa med. Motivationen löd enligt följande "Björn black white, bob black white" & det var ju svårt att argumentera emot det...
Vi var ute i nästan en timme & det var mestadels en succé - bara på slutet blev det lite jobbigt. Vi stötte nämligen på en granne från en gata bort & hennes lilla kotte på 22 månader spände ögonen i boben & tog helt sonika & puttade av Tor så att han skulle kunna köra istället. Tror inte att det gjorde så ont i sig, men chocken var nog desto värre - gigantisk gråtfest. Sällan känner jag mig så vuxen som i den här typen av lägen, för en liten del vill ju sparka missgynnaren så hårt i baken att hen flyger till Tannådalen... men istället får en lägga band på den primitiva lejonmamman & bre på med så mycket diplomati som det bara går. Så, efter att Tor slutat gråta lastade jag båda småttingarna på boben & pratade glatt om hur roligt det är att dela & så drog jag grannungen hela vägen hem till deras gata. Fredsprismedalj någon?!

Bob-premiär!

Strålande sol & kring nollan idag, så det kändes som en perfekt dag för Tors första bobtur. Sånt här kan ju bli lite hitt eller miss när de är så pass små, men vi hade tur & Tor bara tokälskade det!
Extra bonuspoäng på att vi lyckades få på honom hans vinterstövlar, det var första gången som han gick med på det! Sen var det tydligen väldigt viktigt att jag skulle dra bobben, rörde Paul ens vid snöret började han gråta. Men det gjorde inte så mycket, det gick så lätt att dra att det inte blev tungt fastän vi var ute i 40 minuter.
Så här lät det ungefär non-stop under de 40 minuterna "Tors sled, Santas sled, hohoho. More outside!" Så ja, det kändes ju rätt lyckat!
Fint att komma ut & röra lite på sig också så här på årets första dag. Ett av mina nyårslöften är att ta lite bättre hand om mig själv rent fysiskt, känner att jag måste bli lite starkare i kroppen för att orka med att springa runt efter Tor. Vi hade som sagt dansparty till ABBA igår & efter tre låtar hade Tor dansat slut på gamlingarna...
Save

Rouge One & det här med egentid...

Paul är i princip omöjlig att hitta på julklappar åt, så jag var sämst det här året & levererade noll & intet under granen... Men idag lyckades jag få till en lite överraskning som gjorde honom jätteglad. Fixade barnvakt & så drog vi & såg Rouge One i 3D. Paul var helt lyrisk när jag berättade vad vi skulle göra & det kändes så himla bra att få göra något som han verkligen önskat sig.
 
Vad som kändes mindre bra... alltså det här med att "lämna bort" Tor. Är ju inte speciellt bra på det får jag lov att erkänna. Vissa dagar kan jag bli tokig på att att aldrig få egentid, men samtidigt har vi har ju varit som ler & långhalm de senaste två åren, så när vi väl är ifrån varandra känns det lite som om att jag skulle ha glömt en viktig kroppsdel hemma. Det skaver liksom i hela kroppen, en obehaglig tryckande känsla i bröstet & så huvudet som snurrar iväg & föreställer sig allt möjligt elände. Detta trots att han var hemma hos Jess & co som han har känt hela sitt lilla liv. När filmen väl var slut var jag först ut ur bion & älgade mot bilen som om jag hade eld i baken & när vi kom hem till Jess & jag såg Tors lilla ledsna ansikte (han hade börjat storgråta fem minuter innan vi kom dit) gjorde det fysiskt ont. Men... vi avslutade kvällen med kramkalas & massa fjantiga lekar (Tors nya favort är "Mamma peekaboo butt") & det hjälpte att läka det skavande mamma-hjärtat!

Stilla natt?

Kanske inte bästa timingen, hade ju varit härligt med lite julfrid, men jag har bestämt mig för att vi MÅSTE få ett slut på allt nattammande. Helst hade jag ju velat sluta amma helt & hållet, men då tror jag att Tor hade exploderat... så vi får ta det lite pö om pö & just nattammandet är det som tär på mig allra mest. Nu när vi varit sjuka har det ammats något helt extraordinärt mycket & det gör att jag dels är urtrött & dels får helt kass rygg. Att vara trött & ha ont är liksom ingen höjdare & allt det här kulminerade i onsdagsmorse då jag varit uppe & ammat varje timme hela natten. Var så trött när Tor drog igång morgonrycket att jag trodde att jag skulle kräkas. Så jag bad Paul att ta Tor i fem minuter så att jag skulle få hämta mig bara lite. Well... Tor är just nu inne i VÄRLDENS mamma fas, så de där fem minuterna blev fem minuter av vansinnigt skrikande vid min kudde medan Paul bara "Alltså, Ida... han vill ju vara med dig...". Tillslut klev jag upp, helt rabiat, & bara skrek "Helvetes, jävla, skit - jag går väl upp då!!!". Tror det var första gången jag skrek inför Tor - du kunde ha hört en knappnål falla. Sen stacks en liten näve i min & Tor pep fram ett litet "Mamma, gröt?". Fick naturligtvis dåligt samvete på sekunden & började gå ned för trappen med honom. Halvvägs ner vänder sig barnet om, sätter upp ett litet pekfinger i luften & säger till Paul som kommer bakom oss "No pappa, no - pappa go sleep". 
 
HJÄRNBLÖDNING.
 
Bestämde mig på fläcken för nattamningsavslut - för mitt eget förstånds skull. Men som sagt... några stilla nätter är det ju inte direkt här i huset i nuläget.

Åh mitt hjärta...

Snyft... idag åkte Tors små babylockar. Jag har verkligen fasat för det här ögonblicket, alla Tors små vänner har sett så stora ut när de har en riktig frisyr & jag vill liksom inte helt skiljas från babystadiet... Men, nu var håret så pass långt att det hängde ner i ögonen & nacken var så otroligt tovig att vi var tvungen att göra något åt det hela. Hade förberett mig på totalt sammanbrott så men det gick över förväntan:
Alltså, det var ju inte så att han tyckte att det var jätteroligt, men han satt stilla & skrek inte - så det är väl ungefär vad man kan begära i ett sånt här läge! Speciellt när han i vanliga fall inte tolererar att man ens snuddar håret med en borste...
När vi väl var klara hade dock barnet MYROR i byxorna delux, så jag har inget "efterkort" i nuläget - jag får visa imorgon istället. Men jo... han blev mycket "större" efter klippet & en liten del av mig gråååter över att fjunet är borta...

Tor två år!

Idag har vi firat Tors andra födelsedag & som vanligt när det kommer till sånt jag älskar är det svårt att förstå att tiden gått så snabbt samtidigt som det känns som om han varit här en hel evighet. Vi började dagen med en playdate, vår lilla granne Aviva var här i 90 sötdödiga minuter. Sen, på farmors begäran, blev det lunch ute på vår lilla flygplats. Så här på vintern kan det vara lite dåligt med flygplan, men vi hade tur & det stod parkerat en liten Cessna precis utanför vårt bord - så Tor var helt till sig under större delen av lunchen. 
Eftersom det var Tors födelsedag kom personalen med en liten korg med bilar som Tor fick välja från. Jag "Säg tack Tor!". Tor "Five?"... Mål för 2017, jobba på att vara artig! Med lunchen avklarad åkte vi hem till för en snabb vända tårta & sång innan Pauls föräldrar, som var med på lunchen, åkte hem.
Vi följde upp med att öppna lite mer paket:
Tor fick bland annat "Kackel i grönsakslandet" av min mamma:
Tor "Chicken, katt, pappa!". Alltså, jag dooog av skratt. Paul "Suck Ida... kan du sluta skratta, så likt är det ju ändå inte!" Men alltså jo - jag kan så se varför Tor tror att det är en bok om pappa! ROLIGT!
Avslutade dagen med prata en himla massa om dinosaurier samt titta på Selmas Saga tillsammans. Nu så här efter att Tor har gått & lagt sig känns det så varmt & fint i hela mig, vi hade en så mysig dag ihop. Inga jättehappenings kanske, men när jag frågade om Tor hade haft roligt idag svarade han JAAA med stora bokstäver. Min lilla fina kotte... Det känns lite märkligt att han redan är så stor, hela två år, samtidigt ser jag verkligen fram emot att vara mamma till ett lite större barn. Bebisar i all ära, men nu händer det ju så himla mycket & jag bara älskar hans små funderingar & tankar om livet. Ser så mycket fram emot att se & höra honom utvecklas under 2017!
Save
Save
Save
Save

Leklandsdebut!

Idag gjorde Tor & jag leklandsdebut. Lewis fyller nämligen två på söndag, så Jess & Andrew bjöd in ett par av Lewis närmaste vänner till ett ställe som heter Funmazing. Jag var lite orolig för att Tor skulle vara för liten, men han ÄLSKADE det. Dock var han för liten för att leka på egenhand, så i tre timmar fick jag hålla på & klättra runt bland rutchkanor & bollar. Den första timmen var det rätt kul, sen fick jag ont i huvudet & bestämde mig för att Paul får ta nästa/alla leklandspass...
Tor hade så himla roligt att han hade noll förståelse för den fikapaus som vi hade mitt i alltihopa. Har nog aldrig sett någon som så har förkroppsligat uttrycket "myror i byxorna". Det var så pass att Lewis helt plötsligt pep till "Tor, bum on chair please!". Vilket fick myrbyxan att sitta stilla i kanske 30 sekunder till. Första anhalt efter fikat blev till ställets "dinosaur"...
Tor har nämligen utvecklat ett stort dinosaurieintresse (mamma paleontologen är väl inte helt anti denna hobby)!

Challenging...

Det här med att ha en två-åring... ibland blir man ju vansinnig. Vid tre-tiden idag gick Tor & jag ut på en promenad. Vi tittade på kanadagäss, sprang längs med små stigar i skogen, kastade pinnar i ån, lekte på lekplatsen, klämde ihop oss på en liten plasma car & åkte ned för en liten backe typ 10 gånger... Väldigt idylliskt alltihop! Det var så där att jag bara "Men åh vilken rolig mamma jag känner mig som just nu!" I 2.5h höll vi på & sen kände jag att det var dags att gå hem. Ni vet, inte så kul att hänga utomhus i november efter att solen gått ner. Tor höll dock inte med. Slutade med totalt psykbryt hela vägen hem. Allt var fel - jag, mössan, gummistövlarna... Det skreks, det gräts, det slogs... Vid ett tillfälle gav jag upp & barnet fick ligga & vråla, barfota, på trottoaren i fem minuter. Satt bredvid & försökte tänka zen-tankar, men seriöst - när de håller på så där önskar man ju lite att man bara hade kunnat få kasta in dem i huset & dra. Det är inte ofta det händer, men idag var en sån där dag då jag blev så TRÖTT att jag tagit en liten minipaus från familjen. Har stängt in mig i gästrummet & så får Paul & Tor göra bäst fan vad de vill på nedervåningen.

Mutor?

Ni som har barn, hur mycket mutar ni? Fram tills nu har vi inte direkt mutat. Visst, vi har väl köpt oss lite tid här & där via YouTube - men inte regelrätt "gör du A får du B". Men de senaste veckorna har Tor helt plötsligt bestämt sig för att han AVSKYR att bada samt tvätta håret & idag tappade han det helt när vi försökte få ner honom i badkaret. Barnet var stel som en pinne i kroppen, tårarna sprutade & han skrek som en stucken gris. Paul & jag försökte förklara att man måste tvätta rumpan lite då & då men rim & reson existerade liksom inte. Så tillslut svettades jag fram ett "Tor, om vi badar nu får vi äta glass sen". Det fungerade väl inte jättebra, men ändå så pass att vi fick ut schampoot ur håret utan att grannarna ringde socialen. Det hela slutade med att Tor inte bara fick glass till efterätt utan dessutom 2 dollar att stoppa i sin spargris (barnet älskar pengar & blir överlycklig för all växel). Det känns väl lite så där om jag ska vara ärlig... Hade så gärna velat kunna argumentera med honom, men när han blir så här vansinnigt upprörd är det så svårt att få kontakt att jag blir desperat & provar vad som helst för att nå fram. Det är liksom det eller så får han gå med mössan på resten av livet för att gömma undan sockervaddstovet...
Ja eller så klipper vi av babylockarna. Problemet är bara att jag inte riktigt landat i att han är så pass stor än. Alla barn i hans ålder som vi känner som har fått håret klippt har helt plötsligt sett så stora ut. Lite som om de bara PANG BOM är redo för huslån & deklarationer. Måste få suga ut det allra sista ut babykaramellen innan jag kan sätta saxen i fjunet, hur tovigt det än är...
Save

Sorry but not sorry...

Det är ett tag sen Tor förstod att man kan räkna till olika saker & ting, men han har lite att jobba på om vi säger så. Oftast låter det så här när han räknar för sig själv:
 
One, five, six, ten, more cows!
 
Det där "more cows" kan i & för sig bytas ut mot olika saker & ting, "more kex" exempelvis. Vilket jag kanske känner är lite lättare att uppfylla... Han har nämligen en tendens att få more-biten att låta lite som en order & även om vi har en rätt stor trädgård är den inte kompatibel med 10+ kor. Ikväll när det var dags att sova ställde han ett annat krav som inte heller kändes helt genomförbart.
 
Tor - five, six mjölk! Six mjölk mamma.
Moi  - Eh... Alltså, nej Tor, mamma har bara två mjölk.
Tor (knackar mig på bröstet med sin mjukiskanin som han kallar Kexin) - six mjölk?
Moi - Sorry, det finns bara två.
Tor (bryter ihop totalt & bara vrålar) - SIX MJÖLK!!! Kexin, Tor, SIX MJÖLK!
 
Alltså, sorry but not sorry Tor. Det är ju fint att du vill dela med Kexin, men  mamma kan inte förse er med tre var. Jag vet att det för ett tag sen cirkulerade bilder på en kvinna med tre bröst - men jag tror att det varit svårt att få tag på en kirurg som varit pigg på att klämma in ytterligare tre...
 

My little pilot...

Vi har ungefär världens finaste höstdag idag, så vi bestämde oss för att åka ut till flygplatsen för brunch - den här typen av dagar är nämligen alla små plan ute & flyger. Tor var i sjunde himlen så fort vi parkerade bilen & bara skrek "FLYYPAN, TOOOR HAPPY!" non-stop, så redan där kändes det ju rätt värt att åka dit. Fick vårt bord & medan vi väntade på maten började Paul prata med personerna som satt vid bordet bredvid & när en av dem fick höra att Tor aldrig suttit i ett flygplan tog det inte lång stund innan knatten satt bakom spakarna på ett sött litet propellerplan.
Alltså, sånt här gör ju att man dör lite inombords av glädje - att få se sin lilla knatte så HIMLA glad!
Tor "Pet, pappa, pet flypan".
Innan vi åkte sprang jag in med en liten burk äppelsmör som jag kokade ihop igår (hade en burk i bilen eftersom vi skulle svänga förbi en vän & lämna lite saker) & gav som tack till den fina farbrorn som lät Tor sitta i hans plan. Det var ett sånt där riktigt feel good moment då alla bara var så glada, generösa &... ja men rakt igenom kanadensiska!

Tidigare inlägg
RSS 2.0