Sånt jag önskar jag var bättre på...
Jag älskar vår lilla granntjej Lucy så himla mycket, så när jag såg att hennes hemmagjorda julklappsdocka fortfarande saknade en garderob spontanerbjöd jag mig att fixa lite kläder. Lucys mamma som lite tappat ångan efter att dockan var klar lämnade glatt över den & sen var det ju bara att försöka leverera... Problemet är bara det att jag egentligen inte kan sy. Så igårkväll när jag tillslut bestämde mig för att jag var tvungen att sy ihop mina utklippta tygstycken så var det tur att Tor redan sov för jäklar vad jag stress-svor! Planen var att jag skulle sy en mindre variant på den här klänningen, men det gick genast käpprätt. Klarade inte ens av att läsa mönstret rätt, så jag råkade klippa av kjolen på mitten (?!)... Här hade jag ju kunnat backa & gjort om, men nej nej - jag körde istället vidare på "Ida Syr Regel" #1: Eh, det löser sig! Bestämde mig därför för att göra en liten peplum-midja & sydde således ihop de två delarna med en jättevind rad spets. Sen kunde jag inte hitta mitt strykjärn, så jag försökte bara platta till alla sömmar så gott jag kunde, vilket kanske inte är bästa sättet att lösa saker & ting på men helt enligt regel #2: Det måste gå snabbt! Originalklänningen skulle ha kanaler för resåren, men det kändes för komplicerat så det sket jag i enligt #3: Nej men det går lika bra att höfta! Slutligen, klockan ett på natten var jag klar & idag är dockan i alla fall inte naken längre!
Paul bara "She looks like a little grandma!" & jo, det gör hon ju, vilket kanske inte direkt var tanken när jag valde ett mönster för en "infant dress"... Men jag är i alla fall glad att jag fick ihop något som hon faktiskt KAN ha på sig. Det hade liksom inte varit någon större chock om jag fått allt så pass fel att hon inte fått klänningen över huvudet. Så nu är planen att försöka sy lite mer kontinuerligt (sist jag sydde något var för minst ett år sen), för jag hade så himla gärna velat vara bra på att sy. Eller åtminstone halvdan... Happ, i vilket fall, nu är steg nummer två att virka en liten mössa & där känner jag i alla fall att det kommer att bli lite lättare!
Pussy hats again...
Ett år har gått sen Womens March & nu är det dags igen - för efter det här året känns det kanske viktigare än någonsin att sluta upp & protestera mot diskrimination, racism, maktförtryck & kvinnohat. Planen är att vi ska åka in till Hamilton & protestera på lördag, så det betyder att virknålen har fått jobba hårt de senaste dagarna. Har hunnit virka två pussy hats - en till Tors lilla kompis Millie & så en till Tor - & hoppas få ihop en eller två till inom de närmsta dagarna.
I fall att ni vill göra er egna pussy hat så hittar ni ett par olika mönster här. Väldigt enkla att göra, så det här är ett perfekt nybörjarprojekt i fall att ni aldrig virkat innan men vill synas lite extra den här helgen.
& så kan vi väl bara konstatera att det här första året med Trump har varit en så sjuk bottennotering... Visst, det är väl ett stort plus att det inte blivit världskrig än men det i sig är ju en helt patetiskt nivå när man pratar om ledaren för världens mäktigaste nation.
Tomteverkstad...
Här i huset pågår full tomteverkstad! Paul & jag har nämligen planerat en stor överraskning åt Tor till juldagsmorgonen & i nuläget gäller det att vi arbetar på om vi ska få det klart i tid - därav något dålig uppdatering de senaste dagarna. Pauls jobb involverar mestadels sågande & skruvande medan jag jobbar på med projekt pimpa "IKEAs Duktig". I sitt ursprungsutförande är det här lilla miniköket... jaaa, helt funktionsdugligt men SÅ plain. Hade jag haft en liten tjej hade jag gått helt bananas med guldfärg & rosa & gjort något i den här stilen (alltså huuur gudomligt sött?!) men nu kör jag lite mer neutralt så att Tor förhoppningsvis kommer att leka med det länge (i nuläget har han liksom ingen koll på kill & tjejfärger, men det kommer väl när han börjar skolan nästa år). Har precis dragit på ett första lager färg & försöker nu klura ut nästa steg i processen - för som vanligt när jag gör något sånt här kör jag nämligen rätt mycket på känn. Hade varit SÅ skönt om jag hade kunnat vara en sån där människa som har sin vision klar redan från scratch, men eftersom jag aldrig kan bestämma mig på förhand så är det bäst att bara starta & köra så att jag kommer i mål någon gång - istället för att bara fortsätta att vela över olika valmöljligheter i hundra år! Anyway, känner starkt att Tors lilla kök måste ha en kökshandduk med höns på (dock inte denna variant!) - så imorgon måste jag försöka hitta lite tyg & damma av symaskinen. Det här med pyssel alltså... är det bara jag som känner att det liksom är ett svart hål av merjobb?!
Det här med att måla...
Paul & jag har ju varit ihop i nästan 10 år nu & är i regel alltid rörande eniga om saker & ting, med ett stort undantag - min febläss för att måla om saker. Frågar ni mig så blir liksom alltid bättre efter ett par lager målarfärg - inte bara väggar, utan allt från trötta bord, skåp & stolar till kakel. Paul däremot... ytterst tveksam så fort jag börjar prata om att måla om något. I nuläget har jag tre projekt på G & Paul bara RYYYSER så fort jag pratar om vad jag ska göra & börjar genast muttra om att det är fint med naturmaterial... Alltså, ge mig styrka... Tillåt mig presentera trött föremål nummer ett:
Det är väl inte bara jag som tycker att den här lampan är ful som stryk & i desperat behov av en face lift (vilket vårt utebord också är, men jag har inte tid med ett så stort projekt just nu)?! Men Paul menar alltså att det är synd att måla om den för att man kan se ådringen i träät... Samma sak med den här stolen:
Moi, "Byta tyg & så målar jag den vit!"
Paul, "Va, men näää - det är ju gammalt trä!"
& jag hade kanske haft lite mer förståelse hade det rört sig om arvegods eller något vi betalt mycket pengar för (det är ju alltid lite av en chansning när man målar om något), men när det handlar om freebies - då är det ju liksom världens läge att piffa till helt utan någon som helst rädsla för att man ska råka misslyckas! Så jag tänker faktiskt bara köra på min linje i det här fallet... möjligtvis fasa det något så att det inte blir en för stor måla om chock samtidigt. Projekt nummer tre då... tänker ge mig på vår fula betongtrapp, men kommer testmåla trapporna på hyreshuset först - bäst att öva lite innan jag ger mig på något som jag måste leva med på en daglig basis!
Egg apron!
Överraskade Tor med ett litet paket till frukosten idag - ett "äggförkläde"!
Tor blev glad men konfunderad, glad för att paket är det bästa som finns, konfunderad för att det typ var första gången han såg ett förkläde. Så vi knöt på det på direkten & knatade ut för demonstration.
Alltså lyckan när han förstod att han skulle få samla in äggen alldeles själv!
Sen behöver vi ju inte låtsas om att det trillade ner en massa hönsskit i de tomma fickorna...
Andra problemet, så som jag ser det, åtta fickor & bara fyra ägg om dagen... Vi behöver helt klart MER höns!
Liten poncho & grooming...
Vår lilla granne Lucy blev 1-år i söndags så jag virkade en liten poncho åt henne av restgarner.
Tanken var att vi skulle gå dit nu på morgonen & ge den till henne men när jag berättade att vi skulle se Lucy fick jag följande svar av Tor "No mamma, bath, then Lucy". Jag bara "Um, men kan vi gå & se Lucy först & sen bada?". Tydligen inte... "No, bath, clean, then Lucy". Happ, så vi verkar sitta på en liten 2-åring som är väldigt noga med hur han presenterar sig själv. Eller så är det just för att det är Lucy - Tor har nämligen ett SÅNT Lucy crush. I vilket fall, 40 minuter i badet krävdes det innan han var ren nog & vid det laget hade Lucy redan slocknat för sin första sovstund för dagen. Så vi åt lunch & sen blev Tor trött & somnade & lagom tills att han vaknade somnade Lucy för andra gången för dagen... så det bidde inget besök trots att Tor fixat till sig så fint. Vi får alltså försöka igen imorgon. Vilket ger mig tid att fixa runt franskanten ett var till. Är nämligen inte helt hundra nöjd med färgkombinationen...
Selmafeber...
Hela familjen följer årets julkalender med stor iver & Tor som har lärt sig säga Selma har sedan dag fem eller så pratat en massa om "Semmas hatt". Så så fort jag började känna mig mikroskopiskt bättre åkte virknålen fram, klart barnet ska ha en Selma mössa! Virkade upp ett stort grått nystan som jag köpte för något sedan länge bortglömt projekt, sydde på en liten röd kant & så fick det bli en boll i en annan grå nyans eftersom ursprungsgarnet inte riktigt räckte hela vägen.
Typ världens sämsta bild, men Tor klev ut på trappen (efter att ha tjatat max på att få gå ut) & bara vrålade av obehag över kylan (-12C & iiiisvindar) så det blev snabbt foto följt av omedelbar ingång. Men hatten satt kvar på begäran tills dess att lillens kinder var alldeles rosiga - så jag tar det som om att han ger sin Selma mössa godkänt!
Baby hats and pussyhats...
Eftersom det är vinter har jag åter igen blivit besatt av virkdjävulen (hen tar semester under våren & sommaren men slår klorna i mig så fort det blir filtväder). Har en liten hög med projekt som väntar på att bli färdigställda, men tänkte att jag skulle visa den här lilla hatten som jag precis fick klar:
En yttepyttig liten luva till en 6-veckors baby. En av Pauls kollegor fick nämligen en liten knatte som har varit skröplig sen födseln & förra veckan blev det akut sjukhustransport med elak bronkit. Alltså, sånt önskar man ju inte på någon & absolut inte på små minisar. Nu har det i alla fall gått bra & de kom hem igår, men jag ville skicka en lite present för att visa att jag tänker på dem. Något annat jag tänker på... Hur många pussyhats jag kan virka fram till 21:a januari... Då är det nämligen dags för Women's March on Washington. Nu bojkottar jag ju USA fram tills de valt en vettig president igen, men jag vill i alla fall bidra till protesterna på ett litet hörn & det känns ju som om det knappast finns ett bättre sätt att få uttrycka mitt missnöje än via virknålen. After all, jag lärde mig ju virka i protest mot mina gubbiga handledare på UofT som bokade in mig på världens billigaste flyg en gång i tiden. Istället för en 5 timmars resa fixade de så att jag fick hålla på i 17 timmar innan jag kom fram, med massa flygplansbyten, trots att de visste att jag har flygfobi. Blev så arg att jag vägrade läsa artiklar under transit utan tillbringade istället resan med "crocheting for dummies", virknål & vin. Så här 6 år senare har jag ju klart mycket mer glädje av det jag lärde mig på de flygen än om jag hade malt artiklar!
Glowsticks & julstrumpan...
Vi hade en generalvidrig liten natt här igårnatt. Tor vaknade vid 2.45 & kunde inte somna om & av någon outgrundlig anledning tänkte Paul att det var en bra idé att ge barnet alla FYRA glowsticks som han fick på pumpa-promenaden. Alltså, tänk er själva - du är kräktrött, utammad, & så toppar du det hela med att tillbringa 90 minuter med en övertrött liten dvärg vars enda mål är att köra in & upp sagda glowsticks i ens nästa/öga/öra/mun. Ren & skär tortyr. So, efter den här natten är vårt hem en glowstickfri zoon & allt går på väldigt långsamma växlar här i huset idag. Men jag har i alla fall fått en sak gjord - version två på strumpan:
Vad säger ni? Enligt mig så är det SÅ mycket bättre än den dassiga färgen som strumpan kom i. Hade jag fått namnge den färgen hade jag kallat den för "February Depression" eller helt enkelt bara SAD (Seasonal Affective Disorder).
Beige eller mörkblått?
Här är det rätt viktigt med Christmas stockings. Allra helst ska man ha en fungerande eldstad med en mantel & så har hela familjen semi-matchande sockor med sina namn broderade på. Typ så här. Nu har vi ju ingen eldstad här i huset, & Paul sitter inte på en "familjesocka" vart mönster vi måste återskapa för Tor & mig, så vi hade ju kunnat skippa sockeriet helt & hållet. Fast så känner jag att jag ju propsar ganska hårt på svensk jul, så liiite nordamerikanska influenser känns det väl rättvist att väva in... så in på scen - Tors socka! Köpte ett kit från ett par mennoniter (de är Queens på allt som heter Quilt) när mamma var här & nu har jag klippt ut nästan alla delar:
& alltså, det är ju lite jobbigt att vara så himla petig med detaljer ibland - för även fast jag tycker att snögubben är supersöt så kräks jag lite på själva sockfärgen. Den känns liksom så otroligt ojulig & ofestlig... Så där obestämt beige/grått, som ett lerigt fält i mars.
Visst hade det varit finare om jag försökt få tag på liknande material i kanske mörkblått?
Halloween failure...
Men SÅ trött jag blir! Paul såg helt ledsen ut när det inte blev någon Halloween kostym tillverkad igår (här hade man ju kunnat argumentera att HAN hade kunnat tillverka något, men det är en annan diskussion) så idag bestämde jag mig för att ta itu med mission "Make Tor a scarecrow costume". Vi har ju höet pga hönsen samt ett par snickarbyxor som hade passat perfekt, så det enda som saknades var hatten. Kändes alltså som ett överkomligt projekt. Tillbringade hela Tors sovstund med att svettas ihop hattfan & fick den precis färdig tills dess att han vaknade upp:
OCH SÅ ÄR DEN FÖR LITEN! Skjuuut mig. Så nu står jag i valet & kvalet, antingen försöker jag paniksvänga ihop en hatt 2.0 eller så SKITER jag i det hela & tröstar mig med att: 1) Tor ändå inte kommer att minnas att det inte blev någon kostym 2) & frågar han när han blir äldre så kan vi bara säga att han vägrade ha på sig kostymen vi fixat 3) han ändå inte får äta godis 4) & även OM han hade fått äta godis så vet vi alla att han ändå föredragit torrfoder.
Uppdatering: Tehehehe...
Katt i hatt - blir aldrig gammalt!
French and Swedish flower baby blanket...
Tyckte så mycket om den där lilla blomrutan jag virkade för ett tag sen att jag var tvungen att göra något mer med det mönstret & inget är lika roligt att virka som babyfiltar. ÄLSKART! Hade jag bara fått göra en enda typ av pyssel i resten av mitt liv så hade jag valt babyfiltar utan att tveka. När jag var liten fick jag nämligen en filt som jag sedan släpat med mig genom livet som en av mina käraste ägodelar, så för varje filt jag gör känns det lite som om jag för vidare den glädjen jag känt för min babygåva. Jag vet... jätte blödigt... Men i vilket fall, babyfiltar hör för mig hemma i kategorin "few of my favourite things". Så när det blev bestämt att min gravida kompis Christina & hennes man skulle komma hit på middag nu i helgen satte virknålen igång på högvarv! Gjorde små "blåklintar" för Christina & franska vallmos för Stephane & så sydde jag en baksida i flannel.
Så roligt projekt & Christina blev så rörd att hon nästan började gråta, så det kändes fint att hon verkligen blev glad.
För även om jag blir jätteglad för gåvor som folk gjort själva blir jag alltid lite orolig när jag ger bort något som jag gjort. Känner mig alltid osäker på om mottagaren ska bli glad & är lite rädd att de ska tycka att jag är töntig, eller ännu värre snål, som gör mina egna presenter. Men när någon smygtorkar bort en liten tår, då känner jag att filten har hamnat i ett hem där den kommer att skänka glädje precis så som min filt har gjort!
Spring in my heart and hands...
Ute är det sämsta sortens april väder, snöstorm. Seriöst, 20cm är liksom inte OK i april... Men här inne i huset är alla värmeljusen tända & jag har i alla fall virkat ihop lite vårstämning. När tulpanerna i rabatten täcks med snö får man liksom försöka fixa det på egen hand!
Fick nämligen höra talas om en liten två-åring som är svårt sjuk & nu vill hennes mormor göra en kärleksfilt åt henne & bad folk att bidra med en virkad ruta eller två. Sånt här gör ju så galet ont i hjärtat nu för tiden, så jag snörde upp min Canada Goose jacka till näsan tidigare idag & stretade iväg till garnaffären för att köpa på mig färgönskemålen. Mönstret blev vackra Primavera & nu ska jag bara kompletera med en lönnsirapsklubba eller två & sen kan jag skicka iväg mitt lilla bidrag. Vet ju att det är en pyttig gest, men det känns i alla fall skönt att få vara med & bidra till att förgylla den här lilla tjejens liv åtminstone en smula...
En liten virkad poncho!
Det är farligt att virka, för det finns liksom alltid ett nytt projekt som lockar & så får man ett gäng ofärdiga projekt (UFOs) som hänger kvar i huset & ger en dåligt samvete. Det & så köper man på sig mer garn - allt garn - & någonstans så inser man kanske att det helt enkelt inte finns dagar kvar i livet för att hinna arbeta sig igenom allt det där extra garnet. Så i år bestämde jag mig för att jag faktiskt MÅSTE beta av ett par gamla projekt/använda upp gammalt garn. Först ut att åka på projekt repa upp var en liten kofta som jag började på för evigheter sen & sen gav jag mig på den här ofärdiga filten:
Paul lät som sju svåra år när jag började repa upp & ylade över allt arbete jag lagt ner, men jag tyckte bara att det kändes skönt! Just det här UFOt blev liksom aldrig bra när jag försökte sy ihop det & så kändes inte färgkombinationerna alldeles klockrena heller (hade ingen plan när jag virkade blommorna - dålig idé). Vad det bidde istället? En liten poncho som jag gav till Tors kusin Anais nu i påskas. Så otroligt mycket nöjdare över hur den blev! Hann dessvärre aldrig ta ett kort på den innan jag gav bort den (hej sista minuten som vanligt) men jag fick just det här kortet av en liten vårig tjej på promenad!
Klart värt att slita upp filten för & nu har jag blodad tand på att göra mig av med mer gammalt garn!
Årets julfest...
Igår var det dags för Pauls kontors årliga julfest. Har inte gått på två år, men nu åkte min finaste blåa klänning på & vi åkte in till Toronto med baby & allt. Det är ju alltid lite nervöst att ta med en 1-åring på fina middagar & festligheter, kan ju gå lite hur som helst, men Tor var i sin allra bästa form. Han inledde starkt med att springa runt, runt, runt med sin lilla gåvagn. Naturligtvis iklädd tomteluva. Han applåderade sig igenom julklappsutdelningen (klappa är kul!), sov igenom själva middagen & vaknade till till kaffet - glad som en lärka - & så somnade han om så fort bilen rullade ut från parkeringen. Det var verkligen att vinna babyhumörslotteriet!
Andra roliga saker som hände under middagen - Pauls kollega Tanya frågade om hon fick hålla Tor. Jag räckte över honom & Tor drunknade med blicken i hennes dekoltage. Sen signalerade han på teckenspråk "mjölk". Höll på att skratta ihjäl mig.
Det var DIY tema på julklapparna i år & jag stod för vår present, en Baymax-hatt som blev mycket populär!
& vi fick en så galet fin present av Pauls kollega Charlotte. Ska visa imorgon då det är bättre ljus!
Julstrumpa & bock...
Är ett tag sen jag visade Tors julklappsfilt så vi tar en liten uppdatering eftersom jag fått ytterligare två rutor klara. Först en julstrumpa enligt angivet mönster (fast med ett par färgförändringar):
& sen en julbock som jag gjort efter ett mönster jag ritat själv! Så himla nöjd - dels för att jag är så glad för att få med svenska element i Tors filt, men också för att det är det allra första virkmönster jag skapat!
Den ser lite knölig ut fortfarande, men det är för att jag inte hunnit blocka den än. Det här med att släpa fram strykbrädan är något jag skjuter på så långt det bara går!
Datumdepp & julfiltspepp...
Idag blev jag lite ledsen. En nära anhörig har tagit fel på vilken dag Tor fyller år & bokat in annat. Det är inte så att jag förväntar mig att hela världen ska komma ihåg vilken dag det är, men ni vet... kan ju tycka att man i alla fall borde ha koll när detkommertillbarnbarn & så... MEN, jag får tänka på vad Paul sa - att vi i alla fall kommer att komma ihåg vilken dag det är för resten av våra liv & att vi alltid kommer att göra den 6e december till en småmagisk dag. Den tanken gör att det genast känns bättre. Vår lilla familj är ju det allra viktigaste, så även om det inte riktigt klaffar på andra håll & kanter så har vi i alla fall varandra! Jaja... nog om det, till sånt som gör mig gladare - Tors julklappsfilt tuffar på rätt bra! Så här ser ruta nummer två ut:
En julfilt måste ju ha en julgran! Fast det var ett litet gissel att få till alla julkulor, ser fram emot nästa ruta som blir en julbock - mycket mindre färger att arbeta sig igenom! När jag gör saken i den här stilen blir det förövrigt en hemskt massa trådar att fästa på baksidan & det är liksom TRÅKDÖDEN i kvadrat. Då avundas jag lite hur farmor hade det ordnat för sig ett tag. Farmor, liksom jag, har ägnat mycket tid åt att sy korsstygn & där är tråkmomentet nummer ett att sy alla efterstygn. Vansinnigt trist. Om man inte råkade heta Elly, aka farmors granne under hela min barndom. Elly var världens sötaste lilla tant & av någon outgrundlig anledning älskade hon att sy efterstygn, så farmor kunde göra allt det roliga jobbet & så tog Elly vid de där sista trista fem procenten. Tänker att jag måste hitta mig en egen liten Elly, någon som bara "Men åh fästa, KUUUL". Måste bara bestämma mig för om jag ska testa Teresa vår fina lilla italienska granne först eller arbeta mer på hemmaplan & få Paul att göra jobbet åt mig!
Tors julklappsfilt...
Nu är jag ju inte riktigt klar med Tors födelsedagsfilt än... men det hindrar mig inte från att jobba på julklappsfilten!
Tanken är att det ska bli lite som ett lapptäcke av olika virkade julrutor, fast jag planerar att byta ut ett par rutor mot mer svenska julmotiv. Jag tänker "the elf" mot kanske en julbock eller en domherre & kanske "God Jul" istället för "Merry Christmas". Vi får se... Vad tycker ni, är det något svenskt julmotiv som bara MÅSTE komma med? Haha, kanske Kalle Anka i mitten!
Um, & ja... det kan hända att jag inte riktigt kommer att hinna klart till den här julen, men det spelar ju inte så stor roll. Bara jag får klart den till nästa jul så är jag nöjd. Tänker att filten ska komma fram varje december & liksom vara signalen att nu, nu har nedräkningen börjat på allvar!
Blanket update...
Nu har ni väl kanske inte gått runt som på nålar & väntat på en filtuppdatering, men jag tänkte att jag postar en lägestrapport i alla fall! Hade ju helt ställt in mig på att ta bort alla smokeygrey rutor, men så var ni så rörande överens om att de skulle vara kvar att jag blev alldeles osäker & ni vet vad man säger - when in doubt, buy more yarn. Så det gjorde jag, i seafoam, & sen lekte jag hela rutskyfflarleken fem varv till & kom på att ni hade rätt. Inte bara i smokeygrey, men också i att filten var obalanserad - så jag gjorde något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag tog bort allt det vita! Tror att Paul var farligt nära att dö chockdöden där... Fast jag har inte strukit vitt helt ur ekvationen, använder den nämligen som "fästgarn".
Nu är planen att få ihop alla rutor & sen virka en vit kant runt alltihop, sy ett foder & sen har jag Tors födelsedagspresent färdig. På tal om... hur mycket har ni gett era 1-åringar på deras födelsedagar? Tor begriper ju inte ett jotta när det kommer till presenter så jag tänker lite att vi ger honom ett bibliotekskort & så är det bra med det. Paul såg däremot ut som en femåring som blivit nedboxad av jultomten när jag introducerade den idéen, så jag tror att vi måste försöka hitta fram till någon form av kompromiss...
Babyracas!
Jag är inne i ett sånt virkflow just nu att det finns inte, varje vaken stund då händerna är fria så kliar de efter virknål & garn. Har en mängd projekt igång parallellt (för det roligaste med allt pyssel är att starta upp, inte lika kul att slutföra...) så vi kan väl köra lite show and tell vartefter saker & ting börjar bli klara. Först ut - en liten kompis till Tor blev precis ett & jag gillar ju det här med hemma-gjorda presenter så något virkat kändes givet. Fnulade på lite olika idéer & kom tillslut fram till att någon form av musikinstrumment kändes bra. Bebisar gillar ju sånt som LÅTER. Maracas kändes som ett lagom öronvänligt alternativ för föräldrarna så för första gången på typ 20 år köpte jag på mig kinderägg. Donerade chokladen till Paul & fyllde upp de gula behållarna med ris. Lite frivirkning senare & TADA - babyracas!
Problemet nu är att Tor ÄLSKADE dem, så igår fick Paul ett par kinderägg till som farsdagspresent... & jag hoppas att dagens eftermiddagstupplur ska bli riktigt lång så att jag kan få färdigt babyracas v.2.0!
