Lyxpytt!

Jag har inte varit i Sverige på mer än två år nu & i ärlighetens namn har jag klarat mig rätt bra från hemlängtan. Tror att det beror på att vi trivs så galet bra här i Guelph. Vad jag däremot inte kommer undan... farmorlängtan. ÅH vad jag kan sakna min fina farmor! Men vi fick i alla fall till Skype med bild idag & det är alltid något & så lagade jag ett av mina favorit "farmorrecept" till middag. Farmor kallar det för grekisk pyttipanna... men jag vet inte, lyxpytt hade jag nog hellre döpt om den till!
Nu kör jag inte exakt på samma recept eftersom det i princip aldrig händer - men så här kan ni laga till min version:
 
Putsa upp en fläskfile, skär den i bitar & blanda med olivolja (orginalreceptet säger 1.5 dl, jag kör kanske max med 0.5dl), 3 finhackade vitlöksklyftor, 1-2 tsk sambal oelek, 2 msk soja, salt, peppar & 0.25 tsk ingefära. Ju längre det får stå desto mer smakar det. Farmor som har framförhållning blandar därför ihop allt dagen innan tillagning... jag, typ en kvart innan. Happ, anyway, sätt ugnen på 200C & klyfta upp 5-10 potatisar. Koka dem i tre minuter innan du slår ut dem på en plåt. Tillsätt 1-2 grovhackade tomater, 1 klyftad rödlök & 1-2 paprikor. Här kör jag dock på mina egenrostade paprikor från förra sommaren. Förstärker smaken SÅ mycket & det blir verkligen grymt gott tillsammans med alla grönsakerna. Dumpa köttet på grönsakerna & toppa med getost (eller fetaost), själv tycker jag det blir allra godast med en cheve med honungssmak. Rosta allt i 30 minuter & servera med en creme fraich sås smaksatt med vitlök, lime, salt & peppar. 

Potatismos-muffins!

Ni som läst här ett tag har nog snappat upp att jag hatar att kasta mat - HATAR. Det är alltså lite av en utmaning för psyket att utfodra 1-2 småttingar... Tor & Daisys matsamvete är nämligen helt uselt utvecklat. Längtar tills kycklingarna flyttar in så att jag kan sopa ner alla rester i en hink & gå ut & ge dem till en mer tacksam crowd! I vilket fall, satt på en bytta överblivet potatismos (hemmagjort) & kunde liksom inte med att kasta ut det. Vet dock av erfarenhet att färskt potatismos går så där med kottarna & restpotatismos inte alls. Så jag klurade & kom fram till den här lösningen!
Potatismos-muffins!
Rörde bara ihop moset med ett ägg & lite ricotta tills jag fick en jämn smet, klickade ner i minimuffinsformar & la på en liten bit västerbottensost (tack farmor!). In i ugnen på 200C tills de var gyllenbruna & sen var det klart - superenkelt & väldigt gott, tyckte i alla fall jag. Kritikerna sover fortfarande, så vi får se hur väl experimentet faller ut när de vaknar till igen...

Det bidde fettisdag i alla fall!

Det blev semlor tillslut - hittade ett recept som använde sig av torrjäst & körde på det. Fast i fortsättningen ska jag försöka våga mig på recept med vanlig jäst & bara byta ut den mot torrjäst. Inte fega så mycket! I vilket fall, fick till ett helt gäng vettiga semlor. Enda jag inte var nöjd med var glasen, penslade med mjölk & det gjorde liksom varken till eller från. Jaja, syntes ju inte under florsockret i alla fall!
Hur mottogs de då? Daisy var först väldigt skeptisk, men satte faktiskt i sig hela sin semla tillslut. Det tar jag som väldigt gott betyg, Ms D kan nämligen vara rätt petig.
Anderson tackade så mycket för sin semla & gav den till & med gott betyg verbalt.
Tor? Tja, han verkar följa i gudmor Josefins fotspår & satsade uteslutande på grädden & mandelmassan...

Semmelpanik...

Åh, jag har ÅNGEST! Fick någon form av psykbryt i förrgår & bjöd in ett par vänner & bekanta på fettisdagsfika imorgon & nu har jag panik över hur jag ska få ihop vettig semlor att bjuda på! Sitter på ett lager torrjäst, så nu försöker jag desperat hitta recept som använder det istället för vanlig jäst. Det går sådär... I princip alla recept hitintills använder sig av vanlig jäst & vetemjöl special (jo lycka till att hitta det här) & de två recept som inte gör det... Men det ser ut som om dagcentra har fått leka bageri. Jag inser ju att det är tanken som räknas & allt det där, men isch vad jag kan sakna att få baka i Sverige. Där alla bullar alltid blir fluffiga & saftiga. Jaja... Går det alldeles åt helsike får jag väl svänga ihop en äppelpaj eller något annat enkelt & helt enkelt ljuga & säga att det är det vi traditionsenligt äter varje tisdag efter fastlagssöndagen!

Blåbärs & morotsmuffins...

Å så härligt att ha en hemmakväll! Körde ju första hjälpen i både måndags & tisdags (check på cert - så skönt att ha det gjort!) & igår var det craft night hemma hos Amie. Kom inte hem förrän halv elva, så det blev ju inte jättemycket kvällsmystid med familjen. Men nu ikväll så - fick till & med in ett litet kvällsfika med nybakta blåbärs/morotsmuffins!
Kände bara sånt baksug tidigare idag & så klämde Daisy & Tor in en simultantupplur på 2 timmar så jag hann både baka & städa undan. Låter kanske inte jättemärkvärdigt, men som småbarnsmamma lär man sig fira de små segrarna! Muffinsarna känns som perfekta snacks för både små & stora som inte vill äta något jätte sockrigt. Jooo, lite socker innehåller de ju. Men inte så där att jag får ångest för att jag håller på att slussa in Tor i ett liv av fetma!
 
Sätt ugnen på 175 grader. Blanda 4.75 dl fullkorsmjöl med 2 tsk bakpulver, 1 tsk kanel, 0.5 tsk salt & 2.4 dl frysta blåbär. Smält 110 g smör & blanda ihop med 2 ägg, 1.2 dl mjölk, 1.2 dl muskovado socker, 2 rivna morötter, rivet skal av citron eller apelsin (ca 1 tsk) samt 1 tsk vaniljextrakt. Tillsätt mjölblandningen & blanda väl. Jag gräddade sedan sex större muffins för oss vuxna & cirka 12 mini-muffins till kottarna. De små tog 10-12 minuter att grädda & de större 20-25. Tänker att en mellanstor muffins nog behövt mellan 15-20 minuter, men det där går ju att känna sig fram med en tandpetare.

Rödbetor & nytändning!

Förra året införde vi (läs jag) två vegetariska dagar i veckan & jag kände att jag hade rätt bra flyt på det hela - blev liksom inte stressad av veggodagarna utan kände att matuppslagen kom ungefär lika lätt som de köttbaserade. Fast så blev det ett nytt år & jag vet inte riktigt vad som hände, men så här långt har vi varit USLA på att hålla oss till ens en vegetarisk dag i veckan. Typ så dåliga att det enda vegetariska vi fått till har varit min halva av pizzan de gånger jag inte orkat laga mat... Riktigt dåligt med andra ord. Så igår kände jag att det var dags för en uppryckning, så jag bläddrade runt i mina Allerstidningar som farmor skickat & hittade en riktig höjdare - rödbetslasagne!
Kanske inte världens snabblagaste middag direkt, men väldigt gott!
 
Sätt ugnen på 225C. Koka 5-6 rödbetor tills de är mjuka, mina var rätt små så det tog cirka 35 minuter. Låt dem svalna, skala & klyfta dem. Skiva två purjolökar (jag tog bara en & det fungerade det med) & stek dem i smör - salta & peppra. Riv 3 dl ost, smält 2 msk smör i en kastrull, rör ner 3 msk vetemjöl, häll på 9 dl mjölk & koka i 5-7 minuter tills såsen tjocknat (viktigt att röra hela tiden så att det inte bränns). Salta, peppra & rör ner osten. Häll lite av såsen i botten på en ugnsfast form (20x30cm), lägg på ett lager lasagneplattor samt ett lager purjolök & rödbetor. Häll på mer sås & varva ett lager till med ingredienser. Toppa med sås & 200g getost. Grädda i 25-30 min.
 
Jättegott med en sallad till & jag kände att det gav lite av en nytändning till mitt matlagande - så nu ska det bli skärpning här i Casa Chvostek. Inget mer av det här med att falla tillbaka på kött när matlagningsinspirationen tryter!

Pumpkin bonanza!

Värsta bästa Thanksgivinghelgen vi haft - det har varit så rakt igenom perfekt att det mycket möjligt kan ha varit mitt livs bästa Thanksgiving! Idag hade vi ännu en outstanding höstdag, krispig luft på morgonen, knallblå himmel, ännu mer höstrött & våfflor till lunch!
Våfflor som vi åt utomhus, för är det 21C i oktober så tänker i alla fall inte jag sitta inne. Det får vi nog av till vintern!
Oh NomNomNom!
 
Senare på eftermiddagen tog vi en helgpromenad genom parken bort till Starbucks. Köpte på oss frapps & knatade ner till parken & åt pumpamuffins som jag bakat på morgonen. Älskar att receptet krävde pumpapuré & äppelmos & att jag hade båda hemlagat! Nästa år kör vi repris, fast med tillsatsen "ägg från egen höna" & "pumpa från egen täppa"!
Precis när vi var på väg hem kom Andrew, Jess & Lewis cyklandes - så vi stannade kvar i parken & lekte med dem ett tag. Tor fick gunga & SKREK av skratt - kanske världens härligaste ljud. Promenerade hem igen & Paul plockade röda lönnlöv till Tor & kotten viftade runt med dem i yr glädje & så avslutade vi kvällen med trädgårdsfix (check på ytterligare en installerad regntunna!), mopp av golv med gulsåpa (bääästa lukten) & ytterligare lite pumpa, den här gången i risottoform:
Toppade med pumpafrön som jag handskalade mellan risotton gottade ihop sig & lite lite baconsmul för att lura i Paul att det inte var ett helt igenom vegetarisk middagsalternativ... & nu kanske ni undrar "Massa pumpa, men var var kalkonen?!". Jo men så här, det kommer att vara aptrist väder i MÅNADER framöver - om det nu blir indiansommar mitt i oktober, då vill jag ju inte stå HELA dagen i köket. Vilket är fallet om du lagar kalkon, med alla tillbehör är det ett dagsverke & jag kände bara inte för att lägga ner den tiden. Istället satsade jag på höstiga rätter som kändes lite extra festliga utan att kräva en himla massa tid. Dessutom, känns så onödigt att steka en hel kalkon för två personer, då sparar jag hellre lite på miljön & äter något annat gott som inte involverar 6 kilo död broilerfågel.
 
Förövrigt, om Sverige nu anammar Halloween så tycker jag att vi ska ta till oss Thanksgiving med. Jag har sagt det innan & jag säger det igen, det är en helt fantastisk helg & det kanske allra bästa med den är att den kommer så förutsättningslöst. Du får liksom tre dagar på dig att göra den till vad du vill - inga presenter, bara lite fint höstpynt på trappen & så god mat - vad mer kan man begära?!

Canning...

Vi köpte ju helt sjukt mycket tomater häromdagen, så jag håller fortfarande på att arbeta mig igenom hela högen. Ikväll blev det tex tomatsoppa till middag... Men det är ju bara att inse att vi INTE kommer att hinna äta oss igenom alla tomater innan de blir dåliga, så vi har investerat i en jättekastrull för att koka konserver... Gör man sånt i Sverige förresten? Minns inte att vi någonsin höll på med sånt hemma (& då var det ändå väldigt mycket självhushåll när jag växte upp), men här är "canning" väldigt populärt. Så här långt har jag kokt en hel laddning med tomatsås...
& nu ikväll har jag precis fått ihop en laddning med grön tomat chutney. Vet väl kanske inte exakt vad vi ska göra med 6 burkar chutney... Får väl börja äta mer indiskt här hemma!

At the farmers market again...

Paul imorse... "Can we go to St Jacobs?" & jag bara "Oh aldrig, jag har fortfarande 5 kilo äpplen kvar att hitta på något med!". Varpå Paul såg helt ledsen ut & sa "Snääälla". Det där var ju hemskt orättvist, för hur ska jag kunna säga nej när han pratar svenska? Så vi kittade upp oss i våra bästa farmers market outfits & drog iväg på ävenflykt!
Ja inte Digby då, han hade inget rutigt att sätta på sig - så han fick vackert stanna hemma. Men vi andra rullade iväg till St Jacobs & hela vägen dit lät det så här i bilen "Och nu köper vi BARA nya vindruvor till Tor, INGET annat". Jahapp... det gick ju så dääär...
11 kilo tomater, 6 kilo paprika, vindruvor, gurka bananer & svamp - allt för motsvarande 190 kronor. Hur vi känner inför detta? Ja Tor är ju glad som vanligt...
Jag är väl mest svettig efter att ha kokt konserverad tomatsås halva kvällen. Men pionären inom mig gottar sig något alldeles hejdlöst. Nej men om inte fru Ingalls skulle avsluta kvällen med lite virkande?!

Farmers market deluxe!

En halvtimme från oss ligger Kitchener Waterloo. KW är rätt mycket större än Guelph & kan skryta med en närmast enorm farmers market - så eftersom det var en regnig dag bestämde vi oss för en liten road trip. Nu är det ett par år sen jag var där sist & då var det mitt i vintern... inte högsäsong som nu. Oh my så stort det var! Jag fick typ produce over load & kunde inte riktigt bestämma mig för var vi skulle handla... 
Checka tomaterna de säljer hinkvis för typ 60 kronor styck!
Lika stora hinkar fast med paprika fanns också till salu & vi slog till! Det var så mycket paprika att vi fick lyfta ur Tor från vagnen & bära honom istället.
6 kilo paprika... känner att jag kanske inte behöver köpa på mig mer för vintern!
Tillslut kom vi hem med: 6 kilo paprika, 10 kilo äpplen (hjälp - vad ska jag göra med alltihop?!), 5 avokados, morötter, sötpotatis, lök & en stor kartong vindruvor. Allt för 265 kronor. Det är så galet billigt att jag liksom nästan inte klarar av att ta in det.
I nuläget har jag kokt äppelmos av 1.5 kilo av äpplena, förvält & fryst ner 1.5 kilo paprika, rostat ungefär lika mycket till, kokt soppa på ytterligare ett par & sen får jag väl hitta på något annat paprikarecept till veckan. Tror att jag har ungefär en 6-7 stycken som skramlar runt inne i kylskåpet, så det känns överkomligt. Äpplena däremot, känner att jag kanske förköpte mig lite där... Har så himla lätt att drabbas av någon form av nybyggarmentalitet när jag ställs inför all den här superbilliga, lokalt odlade maten, vill liksom hamsterstuva undan ALLT. Jaja, nya tag imorgon!

Grön tomatcurry...

Tor går igenom ytterligare en livskris, så det är lite upp & ner här hemma just nu (ville typ sätta ut honom på trappen idag)... Men, det är fredag & Paul kommer att vara hemma i två dagar & det gör att allt känns så mycket lättare! Lägg till att jag har tröstat mig med en cider & comfort food & allt känns genast bättre. Speciellt som middagen inte bara kom med mysighetsstämpel (allt som man äter ur skål med sked känns som mysmat som gör under för själen) utan dessutom var ett helt fantastiskt bra exempel på "matsmarthet". För ni vet ju hur jag är med att kasta mat, så när trädgården ser ut så här & det tickar mot slutet på september så känns det lite jobbigt...
Så himla många tomater som inte kommer att hinna mogna! Vad göra?! Jo, curry! Nu har jag inte riktigt blivit så välorganiserad att jag börjat fixa med egna konserver, men jag svängde ihop en halvsats curry & det räckte till middag till oss tre samt en fryslunch. Inte illa för något som annars bara hamnat i komposten!
Det här var den mognaste tomaten jag plockade, alla andra var kartigare än kartigast - ändå blev det en så himla god curry. Så nöjd! Planen är ju att drastiskt utöka vårt odlande till nästa år, så det känns bra att ha en game plan för vad jag kan göra med alla gröna tomater. För stekta gröna tomater har jag inte riktigt vågat mig på ännu...

Blomkålssoppa & örtbullar...

Det tog ju bara 9 månader, men nu känns det som om vi hittat receptet för att återfå något av vår gamla funktionalitet - gå & lägga sig i tid! Igårkväll var alla i säng vid 22.30 & hela dagen idag har känts så otroligt produktiv att jag liksom inte vet vad! Vi började tex morgonen med att komma i tid (!!!) till vårt parkmöte med vår flykting-grupp. Tillbringade en timme med att prata igenom våra nästa steg & det känns verkligen som om vi kommer frammåt, så skönt! Väl hemma drog Paul & Tor iväg till järnaffären medan jag målade om trappen (visar bilder i ett separat inlägg), bakade & lagade soppa till lunch. Bästa blomkålssoppan jag någonsin ätit (tog dock vanlig lök & hälften grädde/hälften mjölk):
Bröden har jag ju länkat till tidigare, men jag tänker att jag skriver ut receptet här så att jag har det i fall att länken slutar fungera någon gång i framtiden - för det här receptet får inte gå förlorat!
 
Så, superenkelt! Häll ett paket torrjäst i en matberedare, tillsätt 6.5 dl mjöl, 1 tsk salt & 1 tsk socker. Häll på 3 dl 40 gradigt vatten & slutligen 2 msk olivolja. Blanda ihop & låt jäsa i 45 minuter. Under tiden rörde jag ihop lite Philadelphiaost tillsammans med hackad basilika från trädgården. Sen kavlade jag ut degen till en rektangel, bredde över oströran, vek på mitten & skar till smalla remsor som jag snodde ihop till 16 små bullar. Lät alltihop jäsa ytterligare 45 minuter, penslade med uppvispat ägg, strösslade med solroskärnor, havssalt & peppar & bakade slutligen alltihop i 10 minuter på 225C. BÄSTA sopptillbehöret någonsin!
 

Råvarunostalgi...

Ibland funderar jag på hur det hade känts att flytta hem till Sverige, vad hade jag saknat med Kanada? På en väldigt basal nivå - maten. Inte restaurangmaten i sig, men all färsk mat som går att köpa här. Lokalt odlad frukt & grönt, färsk fisk i varje affär... det händer liksom inte på ICA i Lycksele. Idag spenderade vi $30 (alltså cirka 185 kronor) på vår farmers market & det här kom vi hem med (efter någon timme av hackande):
4.5 kilo äpplen, grönsaker till tre 1 kilos påsar för frysen + nog för middag till oss, 500 gram paprika till frysen, 2 stora påsar med tomater som jag skalat & fryst för chili samt tre påsar med hackad purjolök. Vet inte riktigt vad mat kostar i Sverige längre, men jag har ett vagt minne av att jag typ dog över kilopriset på paprika sist jag handlade hemma i Sverige... Så ja, hade vi flyttat från Kanada hade jag definitivt utvecklat grav råvarunostalgi!

Apple bread...

Så här på hösten köper vi alla våra äpplen på marknaden, vilket gör att jag får vara lite kreativ i köket. Paul är nämligen sämst i världen på att äta frukt & det blir alltid jag som får äta merparten - bara det att jag inte alltid hinner ta mig igenom allt. Så då blir det baka! Häromdagen testade jag att göra "Apple bread"... jag säger bread inom situationstecken, för jag tycker väl kanske att "cake" hade varit en mer lämplig term.
Gav en bit till Tor som han glatt petade i sig, men det roligaste var att Digby blev eld & lågor över alla smulor som regnade ner på golvet. Påpekade att han inte är en hund, men det gav liten katt blanka tusan i & lekte dammsugare tills golvet var i det närmaste (host) spegelblankt!

Vegetarisk september...

För ett tag sen skrev jag om Earth Overshoot Day & det där har legat & gnagt i huvudet på mig sen dess - att vi i den industraliserade världen använder så otroligt mycket resurser. Har bland annat funderat mycket på hur vi äter, för det är nog många med mig som mest äter "bekväm mat". Mat där man kanske inte behöver tänka till så mycket eller någonsin äter ens lite utanför sin egen bekvämlighetszoon. Så jag bestämde mig för att vara just lite obekväm med maten, kasta om rollerna & äta vegetariskt fem dagar i veckan istället för en eller två som vi brukar. För jag känner att vi i mycket äter kött för att det förväntas av en måltid, det ska liksom ligga kött på tallriken för att det ska ses som ett komplett mål... Bara det då att det inte ser ut så i merparten av världen. Paul såg kanske något skeptiskt ut när jag introducerade min nya matfilosofi, så vi mjukstartar med en månad av mestadels vegetarisk mat. 
Först ut - avokado & ärtsoppa med ostgrillade tacobröd. Intressant nog var Tor kanske mest entusiastisk över detta middagsval. Hitintills har han ju stenvägrat avokado & ärtor har heller inte varit någon hit, men helt plötsligt gapade han som en liten fågel så fort munnen var (mestadels) tom. Jag känner alltså att det finns hopp för framtiden, en rakt igenom avokadovägrande unge hade nämligen varit alldeles vansinnigt mycket utanför min bekvämlighetszoon!

När två timmar känns lite som två dagar...

Idag åkte Paul in till jobbet i absoluta svinottan så att han skulle kunna komma hem tidigare, så där lite efter fem. Allt gick enligt planerna tills han kom till tågstationen & insåg att han glömt bilnyckeln på sitt skrivbord i Toronto... Så nu sitter han & väntar på att en kollega ska komma in med den på ett senare tåg så att han kan köra hem. Alltså, det är säkert jätteförargligt för honom... MEN, alla som har tillbringat en heldag med en energisk liten kotte kan nog skriva under på att det känns sjukt DRYGT när man sett fram emot lite avlösning & så flyttas deadlinen helt plötsligt fram med två timmar. Så, ja, i det här fallet tycker jag mest synd om MIG. Tor & jag har så här långt ägnat oss åt att slå ihjäl tiden på följande sätt:
 
1) Klappa Mammut
2) Skrika när katten (av förståeliga skäl) fått nog
3) Brottats i sängen
4) Skrikit när man inte får bita mamma i kinden
5) Ätit morotsbröd
Sammanlagt 45 minuter... Tiden med baby går oftast väldigt fort, men det finns helt klart dagar som är undantag!

Bruschetta direkt från trädgården...

Vi har plockat närmare två kilo körsbärstomater så här långt, men nu börjar även de större tomaterna mogna & det är ju bara att inse att det är tomater till varje måltid som gäller. Det här var dagens skörd:
Sweet 100, Black Cherry, Yellow Pear, Beef steak & Black Seaman. Så här låter Paul varje gång jag säger det sista namnet "Hehehehe". Anyway... Eftersom det gäller att äta undan fick det bli bruschetta till dagens linssoppa (japp, jag fortsätter enträget med våra vegetariska torsdagar):
Alltså, jag fattar inte att det faktiskt lönar sig att sälja bruschetta på affären. Är det ens möjligt att hitta en lättare topping?! Fast det kanske bara är här i nordamerika som det går att köpa färdiglagad bruschetta... eller finns det hemma på ICA också?

Waffle lunch...

Jag hade ju ljugit om jag sagt att vi är en demokrati när det kommer till vad vi äter här hemma. Låtsas väl stämma av mot Paul vad som ska serveras... men till 99% är det jag som bestämmer allt när det kommer till vår mat. Men idag hade vi en 1% dag, för jag frågade Paul om han hade något lunchönskemål (här förväntade jag mig ett "umm...nja...ehh...inte direkt") & fick tillbaka "Waffles and beer!". Kanske inte exakt vad jag hade planerat att vi skulle äta (äggröran får vänta till en annan dag), men nu hade jag ju frågat...
Det kändes väl inte som den nyttigaste lunchen, men Paul såg ut som om det var julafton & Tor åt så att det stänkte våfflor över hela trädgården - så det blev trots allt en riktig toppenlunch. Själv var jag kanske nöjdast över att jag fick toppa med frysta smultron från vår trädgård, så himla gott!

Coffee pudding...

Det fanns en tid i våra liv då Paul & jag kunde vara något grymt effektiva... I nuläget känns det dock som om det var hemskt länge sen det var så. Istället kommer jag på mig själv med att bli glad för varenda pyttig grej som vi lyckas bocka av från vår to do lista. Idag var det med andra ord en JÄTTE BRA dag - för vi kom iväg till The Beer Store med all vår pant, Paul lyckades hinna till tippen med en massa trädgårdsavfall, vi fick tvätt tvättad & torkad, Paul installerade en regnvattentunna, vi tog en timmes promenad & jag lyckades få ihop både god middag & efterrätt!
Låt mig presentera något hemskt trevligt - kaffepudding! Ni vet ju hur jag är med att slänga mat, well... Paul kokar alltid två stora koppar kaffe & dricker sen alltid bara en. Sen står kaffet i kannan tills nästa gång han kommer på att han vill ha en kopp & då åker allt i diskhon &... ja men det stör mig att vi kokar allt detta kaffe till ingen nytta! Enter coffee pudding. Väldigt enkelt att göra & väldigt gott (ja, jag åt också - jag känner att jag behöver lite mer kalorier nu när jag ammar). För fyra portioner:
 
Blanda 0.5 dl socker, 4 tsk mjöl & en nypa salt i en kastrull. Häll ner 4.5 dl starkt kaffe & vispa ihop. Hetta upp tills blandningen är tjock & bubblig. Minska värmen & koka i 2 minuter under omrörning. Knäck två ägg & separera gulan från vitan, rör snabbt ner lite av kaffeblandningen i gulorna & tippa sedan tillbaka äggblandningen i kastrullen. Hetta upp igen & låt koka under omrörning i ytterligare 2 minuter. Slå av plattan & rör ner 1 tsk vaniljextrakt. Låt svalna helt. Vispa sedan upp 1.25 dl vispgrädde & vänd ner grädden i kaffesmeten. Sen är det bara att gå loss med garneringen - jag valde att vispa lite extragrädde som jag klickade över & så toppade jag med frysta blåbär & chokladmynta från trädgården. Myntan var helt perfekt till, måste komma på mer användningsområden för den!

Ölkyckling...

Värmen fortsätter & det för med sig att jag måste vara lite kreativ i köket. Eftersom vi inte har AC blir det så himla varmt om jag använder spisen, så i nuläget försöker jag att laga all mat på grillen ute/bara värma upp något från frysen. Idag var det grillen som gällde. Hittade nämligen en sån är mackapär när vi var uppe i stugan & tänkte att det nu var ett ypperligt läge att inviga den! Sagt & gjort, jag öppnade upp en ölburk, hällde av hälften, stoppade i en handfull kryddor & vitlöksklyftor & pulade ner kycklingen över alltihopa. Glad i hågen travade jag sen ut till grillen bara för att inse att det inte alls fungerar att grilla kyckling på det här sättet om du inte sitter på en jättestor klotgrill som kan rymma hela härligheten. Frustrationen på den - kan hända att jag svor lite. Nåja, lite kreativt tänkande senare hade jag hittat en alluminiumform som jag dumpade ner alltihop i & sen lastade jag in det i grillen på en timme. Fungerade ju det med, så nu åker kycklingölburksprylen in i lådan med saker som vi ska lämna till frälsningsarmen (mer om det en annan dag). Resultatet då...
Absolut godkänt, fast jag tror att det blivit ännu godare om jag hade haft en mörkare öl istället. Något som hade smakat lite mer gryta & Irland. Som "laga mat utomhus rätt" får den dock högsta betyg, insatsen var ungefär så minimal som det bara går att komma undan med!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0