Oh shit.

Um... ni vet hur bloggar ibland anklagas för att orsaka stress för att de förskönar vardagen alldeles för mycket. Vi kör ett litet motpolsinlägg för att väga upp lite! Igår knatade jag in i badrummet på första våningen & upptäckte att det var lite vått på golvet. Kikade runt & skrek sedan som någon form av galen primat när jag fick syn på det här:
Alltså så himla himla jättedåligt! Det är toaletten på våningen ovanför som stått & läckt. Eller toaletten & toaletten, den urkopplade slangen eftersom vi ju inte hunnit sätta dit den nya stolen... Anyway, Paul & jag bestämde oss för att skära bort all vått takfärg & sen släpade vi in en avfuktare som vi slog på på max innan vi tacklade övervåningen. Där enda lösningen var att riva ut både linoleum (vilket ju skulle ut i alla fall) samt playwooden under. Vilket nu innebär att vårt badrumsgolv ser ut så här...
& det var här någonstanns som jag började känna mig lite småstressad. Våra vänner kommer in på måndag & eh... i nuläget vet jag inte riktigt om det går att klassa vårt badrum som ens det minsta funktionsdugligt. Det går ju i & för sig fortfarande att duscha, men ni vet - inte kanske det stabilaste golvet i stan. Meeeen det löser sig säkert på något sätt. Får man ju hoppas. 

Diskmaskin!

I TRE år har jag handdiskat, men nu är det slut med det! Halleluja! Det går inte riktigt att sätta ord på hur otroligt glad jag är för den här lilla maskinen! Krävs lite mer pill för att få installationen att se bättre ut, men det får bli en senare fråga. Just nu tänker jag bara njuta av all tid som helt plötsligt kan användas till annat än att stå & nöta över diskhon. 
Sen är jag extra lycklig över att maskinen är installerad innan vi får besök nästa vecka. Nu är ju de som kommer hit & hälsar på väldigt hjälpsamma, men jag har ändå blivit bränd så pass många gånger över folk som kommer hit & "checkar in" för att diskmaskinen ska kännas som en skön försäkring mot att ensam bli lämnad i köket med diskberget efter att alla ätit. Finns få saker som gör mig så bitter som att komma på något som alla kan äta till middag, laga maten & sen inte få någon hjälp att städa upp efteråt. Då vill jag liksom bara fjutta fyr på hela huset i ren protest. Vilket ju är en jättedålig reaktion med tanke på att det är vårt hus, inte deras... Anyway, så glad för att ha den här biten avklarad & så himla mycket bättre användning för det här hörnet i köket än vad helvetesskåpet var! 

Tillbaka till badrummet...

Vi har jobbat på rätt bra i badrummet & planen är att ha allt klart senast söndag. Tänkte i alla fall visa en liten uppdatering innan dess. Först ut, vårt KATASTROF FULA badrumsskåp. Det var liksom ingen mening att renovera badrummet utan att göra något åt det här eländet.. 
Det som inte syns på bilden är all rost - men ni ser ju själva att det inte direkt var något att hänga i julgranen. Spräckt glas i hörnet = bara shabby (sen måste man ju bara älska hur de inte ens fixat att sätta lampan rakt över skåpet...)! Problemet var att det inte gick att rycka ut skiten. Eller det hade väl gått, men då hade större delen av väggen hängt med också. Paul testade nämligen att dra lite lätt i det & hela väggen under buktade ut... Kvarstod alltså att göra det bästa vi kunde under rådande förutsättningar. Så jag köpte en flaska sprayfärg & lite trälister som jag limmade på med "liquid nails" & TADA!
Krävde lite elbow grease att sanda ner all flagnad färg, men nu är sprickan är dold & så även rosten!
Nu kvarstår bara att dra lite vit silicon kring hela skåpet & så är i alla fall den här biten klar. Total kostnad för ett "nytt" skåp: 50kr för färgen & 30kr för trälisterna. Hade ju inte gärna kunnat komma undan billigare än så, så jag är sjukt nöjd. Sen känns det ju alltid lite extra bra när man kan återanvända något istället för att slänga & generera mer skräp!

Lite småknäppa...

Alltså, Paul & jag är ju lite knäppa. Om lite drygt en vecka kommer Pauls bestman med familj hit på besök en vecka & i gammal god "Ida & Paul anda" har vi naturligtvis satt igång med att renovera. Inte, "Men vi åker till IKEA & köper lite nya fräscha handdukar!" eller "Du, ska vi kanske ta & grovstäda?" utan "Honey, let's tear down the bathroom!"... För att riva ut medparten av ett badrum plus en av de två toaletterna i vårt hus kändes tydligen som en jättebra idé någon gång efter lunch idag. Herregud... Happ, så här såg det ut när vi började.
VÄRLDENS FULASTE TOALETT. Åh det har varit så fult ändå sen vi flyttade in att jag bara gav upp på stört & kändes att "skit samma, strunt i att städa, det kan ändå inte bli värre". Så medan resten av huset långsamt har blivit bättre & bättre har badrummet förblivit husets vidriga lilla avkrok. Stället där vi bara duschat & sen snabbt stängt dörren. Finns liksom inget bra med det här rummet. Kass förvaring, trött golv, horribla tapeter (som inte blev direkt bättre när Tor drog ner världens remsa), en salig blandning kakel, skabbiga lister... listan kan göras lång! Så vid ett-snåret (efter att dagens planer om en Toronto-resa föll ihop eftersom vi upptäckte att bilbatteriet laddat ur) fick jag ett ryck & började tömma hela rummet. Fick Paul att bära ut toaletten, handfatet & hylleländet & gav mig sedan på tapeten. ÅH, njutningen i att få riva bort allt det där FULA!
& nu ser det ut så här, minus alla tapetrester på golvet plus att jag spacklat alla hål, & det känns redan så mycket bättre! Imorgon eller på måndag ska vi till IKEA & köpa ett nytt handfat & sen ska jag slipa alla väggar & sätta upp en fin våtrumstapet plus byta ut golvet. Funderar även på att försöka måla kaklet i duschen (vi hade vettet att inte riva ut den biten än, insåg att det blivit lite för mycket att göra på bara en vecka) så att det är enhetligt vitt istället för en blandning av grått & off white... Alltså, kan inte annat än att skaka på huvudet åt oss. Tre år i huset & inte ett jotta gjort åt badrummet & så med världen deadline flåsande i nacken sätter vi igång med något så här pass stort... SÅ. HIMLA. TYPISKT. OSS. Så då vet ni kära bloggläsare - i fall att ni någon gång känner för att åka till Kanada, fråga om ni får komma & bo här. Jag kan i princip garantera att vi kommer att säga JA & på så sätt få den där sparken i baken som vi tydligen behöver för att få något gjort här i huset. Really, you would be doing us a favour. :)

Omorganisation...

Har ägnat hela helgen åt projekt "omorganisera köket". Så här, vi har ett rätt litet kök som inte direkt blir bättre av att det sats ihop med noll tanke på funktion. Något som jag tror är rätt typiskt kanadensiskt... Ta min första lägenhet i Höör som exempel. Pyyyyttelitet kök men fullt funktionsdugligt. Det fanns på riktigt plats för allt man kan tänkas behöva. Jämfört med vårt förra kök i Toronto så var köket i Höör så otroligt mycket bättre, även om man hade kunnat pressa in det typ tre gånger om i Torontoköket. Seriöst, vem designar ett kök med EN ENDA kökslåda?! Blir så trött... Happ, köket här i Guelph då? Tja, det bjuder på tre hela lådor så det är ju helt klart en uppsving. Men däremot är det tydligen onödigt att installera tex en köksfläkt. På riktigt, finns det ens kök i Sverige utan fläkt? Anyway, det får vi lösa en annan dag - i nuläget är prio nummer ett att försöka få in en diskmaskin. Jag håller nämligen på riktigt att gå under av allt handdiskande. Tor bränner ju igenom koppar & glas som om han hade bakteriefobi & följden blir att merparten av tiden jag hinner lägga på hushållsarbete går åt att stå & diska. Så himla tradigt, man blir ju aldrig färdig! Så i födelsedagspresent har jag önskat mig en diskmaskin... I know, men jag känner att det i princip inte finns något som hade kunnat förbättra min livskvalité mer. Så för att göra plats åt diskmaskinen var jag tvungen att tackla våra två helvetesskåp i köket. Jag kallar dem helvetesskåpen för att de är djupa skåp med noll möjlighet att organisera pryttlarna vettigt. Så det är liksom skåpen där vi hivat in våffeljärn & byttor & sen smällt igen dörren snabbt som ögat innan det hinner trilla ut igen. Började med att riva ut allt medan Paul fick i uppdrag att bygga om vår lilla garderob i TV-rummet till ett litet skafferi (alltså, jag vill så sjukt mycket ha ett riktigt stort skafferi som man kan gå in i - det är typ det jag ligger & googlar på kvällarna innan jag somnar). 
So, nu har en massa av helvetesprylarna flyttat in på den lilla IKEA-vagnen & sen har jag även flyttat ut all mat som är oöppnad från köket. Hoppas även kunna få in lite stapelbara backar till vänster om vagnen senare i höst så att vi har någonstans att förvara all vitlök & potatis vi odlat. Nu måste jag bara hitta någonstanns att förvara saker som tex min yogurtmaskin... alternativt besluta mig för att jag faktiskt inte gör tillräckligt mycket egen yogurt för att motivera platsen den tar... 
 

En bra, en dålig...

Vi börjar med det dåliga... I flera år har jag velat skaffa mig ett piano igen. Spelade nämligen mellan det jag var 8 & 18 år gammal & saknar det väldigt mycket nu när jag blivit lite äldre. Kan verkligen känna mig skitirriterad på mitt 14-åriga jag som inte insåg vilket privilegie det var att ha ett piano samt gratis pianolektioner (kommunal musikskola - not a thing here in Canada). Anyway, i nuläget har vi inte riktigt råd att hiva iväg en massa pengar på ett nytt piano så vi har försökt hitta ett second-hand piano i princip sen dess att vi flyttade hit till Guelph & gång på gång har vi blivit besvikna. Första bra pianot vi hittade förlorade vi budet på, andra pianot bestämde ägarens mamma att en släkting skulle ha det istället & nu idag föll piano nummer tre (som skulle ha varit gratis) igenom eftersom personen som äger det inte fixade att ge bort det pga känslomässiga band - vilket jag ju kan förstå. Herregud, vi har väl alla (mer eller mindre viktiga) prylar som vi inte kan släppa för att vi är för nostalgiska. Men den här gången kändes det lite extra pga av en rad olika anledningar. En av dem är att det är svårt att hitta välskötta second-hand pianon här. I princip alla hus värms med varmluft (& folk har det ofta VÄLDIGT varmt också) vilket inte är ett dugg bra för gamla trä-pianon. Sen har Tor börjat visa intresse så fort han ser ett piano & vill så gärna spela... Känns ärligt talat inte ett dugg kul att kotten har två föräldrar som båda kan spela piano men noll möjlighet att själv få pröva på om det är något han hade tyckt om. Föräldra-fail på den. 
 
Men för att avsluta på en happier note - Tor somnade igårkväll utan att amma & utan att flippa ut totalt! Alltså, det är ju fortfarande rätt långt från amnings-slut, men den glädjen jag kände när han gick med på att vi kunde hitta på en liten saga (om "little piggy Tor & the big monster", alltid ett stort monster) & sen nöjde sig med ett glas vanlig mjölk. Hade lust att korka upp en flaska bubbel där på fläcken! Fast klockan tio på en vardag kändes lite väl häftigt... spontanaren i mig har kanske varit lite mer livlig än vad den är så här 2.5 år in i föräldraskapet. :)

Furniture makeover!

Ni kommer ihåg de där trötta möblerna jag bloggade om för någon dag sen... Så kunde de ju inte fortsätta se ut. Började med att spraymåla lampfoten i blankt svart & sen letade vi runt på en massa affärer tills vi tillslut hittade en lampskärm som var tillräckligt stor för att matcha foten:
Jag hade egentligen velat ha en enfärgad lampskärm i ljust linne (möjligtvis med ett svart band i nederkant), men så här långa skärmar är tydligen inte något som man lätt kan hitta här i Kanada så den här shabby chick varianten fick duga. Happ, stolarna då? Eftersom jag målade om lampan bestämde jag mig för att hålla igen lite på målarfärgen & nöjer mig för stunden med lite nytt tyg. Även om det inte är den totala makeover jag hade velat se så tycker jag att den här versionen är SÅ mycket bättre än den gamla!
Hade jag varit riktigt duktig så hade jag bytt ut sitsarna helt, som ni kan se är de inte helt jämna i kanten... men det får ske någon gång i framtiden när jag har lite mindre att göra på min TO DO lista! I nuläget har jag nämligen liiite kvadratmeter rum att måla mig igenom. Hoppas få klart badrummet på lägenhet ett nu i helgen så att jag kan börja visa er den förvandligen!

Det här med att måla...

Paul & jag har ju varit ihop i nästan 10 år nu & är i regel alltid rörande eniga om saker & ting, med ett stort undantag - min febläss för att måla om saker. Frågar ni mig så blir liksom alltid bättre efter ett par lager målarfärg - inte bara väggar, utan allt från trötta bord, skåp & stolar till kakel. Paul däremot... ytterst tveksam så fort jag börjar prata om att måla om något. I nuläget har jag tre projekt på G & Paul bara RYYYSER så fort jag pratar om vad jag ska göra & börjar genast muttra om att det är fint med naturmaterial... Alltså, ge mig styrka... Tillåt mig presentera trött föremål nummer ett:
Det är väl inte bara jag som tycker att den här lampan är ful som stryk & i desperat behov av en face lift (vilket vårt utebord också är, men jag har inte tid med ett så stort projekt just nu)?! Men Paul menar alltså att det är synd att måla om den för att man kan se ådringen i träät... Samma sak med den här stolen:
Moi, "Byta tyg & så målar jag den vit!"
Paul, "Va, men näää - det är ju gammalt trä!"
 
& jag hade kanske haft lite mer förståelse hade det rört sig om arvegods eller något vi betalt mycket pengar för (det är ju alltid lite av en chansning när man målar om något), men när det handlar om freebies - då är det ju liksom världens läge att piffa till helt utan någon som helst rädsla för att man ska råka misslyckas! Så jag tänker faktiskt bara köra på min linje i det här fallet... möjligtvis fasa det något så att det inte blir en för stor måla om chock samtidigt. Projekt nummer tre då... tänker ge mig på vår fula betongtrapp, men kommer testmåla trapporna på hyreshuset först - bäst att öva lite innan jag ger mig på något som jag måste leva med på en daglig basis! 

Goals for 2017 - second month...

Så sjukt glad över att februari är avklarad, vilken jäkla rövmånad det varit & mina mål har verkligen gått si så där... 
 
1. Komma i bättre form. Hahaha! Nej. Månadens största träningsinsats skedde när Totte (min katt som nu bor hos mina föräldrar) rymde från bilen när vi stannade någonstans i obyggden för att Tor behövde kissa. Totte, som är typ 12 år gammal & gravt överviktig, bestämde sig för en sista spurt i livet & brände iväg över en åker. Hann ikapp efter cirka 300 meter & fick sen pulsa tillbaka eftersom Tottes vikt + min vikt var för mycket för skaren att hålla. Så det var jobbigt, men annars har jag mest ätit chips & tyckt syn om mig själv.

2. Fortsätta med mina engelska kurser. Det gick lite knackigt hemma i Sverige med jetlag & allt det andra, så jag hade ett par dagar då jag panikade & kände att jag inte skulle fixa att hålla igång kursen men nu känns det lite mer stabilt. Fick också VG i slutbetyg på första kursen så det kändes jättebra! Läser just nu nobelpristagaren Toni Morrisons Sula, så vackert skriven!

3. Lära mig mer om höns. Nej, men jag har spanat på små söta hönshus... Herregud vad tur det är att vi inte har en större gård än vad vi har, hade vi bott på landet hade vi nog haft typ 200 höns vid det här laget.

4. Mer vegetariskt här hemma. Men alltså - det var ju typ omöjligt i Sverige... Hela resan var en enda köttorgie.

5. Jobba på ekonomin. Vi har hållit oss till budget förrutom en avgift som rör punkt nummer 10.

6. Resa lite. Sverige tur & retur. Nu vill jag stanna här i Guelph för resten av livet.

7. Jobba på min flygfobi. Svepte två glass vitt på Pearson innan take off & det gjorde att jag inte panikade ihjäl mig på första flyget som annars hade varit rakti igenom generalvidrigt. Men alltså, de flyg som vi tog utan vin i kroppen var ju inte jätteroliga. Kallsvett & panik som gör att det känns som bröstet ska slitas itu. Fy fan vad jag avskyr att flyga.

8. Expandera trädgården. Woot woot, jag har köpt med mig en massa svenska frösorter som jag längtar efter att få plantera! Sen fick jag en liten namnsdagspresent igår som kanske kan räknas som trädgårdsrelaterat, sirapstappningsutrustning? Mer om det i ett eget inlägg...

9. Mer tid med Paul. Tack & lov blir vi alltid tightare när livet inte går alldeles smärtfritt, så den här punkten känns bra!

10. Ta körkort. Så här, under ett par år har vi inte uppdaterat vårt skattemärke på bilen eftersom vi haft en liten hög med parkeringsböter som släpat efter. Jag har dock sagt att jag vägrar övningsköra innan vi uppdaterat märket, så i måndags travade Paul iväg & betalade alltihop & vi fick vårt nya märke. Sura pengar att hosta upp, men ett steg närmare körkortet!

11. Sluta amma. Niet. Resan hjälpte inte ett skit, känns som om Tor mest tröstammade från det att vi lämnade Kanada tills dess att vi återvände.

12. Bli bättre på att lära Tor svenska. Kom vi tillbaka från Sverige med flytande svenska? Nej, men med massa nya ord & han går dessutom med på att se på svenska barnprogram nu, så svenskan känns för en gångs skull riktigt bra!


Världens sämsta flygresa...

OK, det här är ju ingen nöjestripp vi gör till Sverige - men man hade ju i alla fall kunnat önska sig en bättre start på det hela! Om vi tar eländet i punktform:
 
1. Tor började gråta redan på vår uppfart, "All done travel!"... Um, lite kämpigt när man inte ens kommit ut från stan & vet att man ska korsa hela Nord Atlanten.
2. Tor var ömsom hyper ömsom hysteriskt ledsen hela tiden vi var på Pearson. Tror sällan att Paul & jag har varit så svettiga.
3. Väl ombord möttes vi av världens suraste flygplanspersonal. Highlight från vår konversation med dem "You can't let your childs feet hang into the isle, if it was his head and we came by with the food cart that would be it. Any responsible parent would know that"
4. Vi kom fram 30 minuter sent till Köpenhamn & fick tokspringa till gaten. Där släpte de fortfarande på folk, men inte oss. Air Canada hade nämligen ställt in våra biljetter eftersom de inte skulle hinna få ut bagaget.
5. Under de tre timmar vi tillbringade i Köpenhamn fick Paul & Tor hänga en bra stund på egen hand eftersom det var här matförgiftningen från flygplansmaten kickade in. Herregud så dåligt jag mådde!
6. Tillslut fick vi nya biljetter till Stockholmsflyget. På rad 12, 14 & 17... För 2-åringar tycker ju så mycket om alone time när de är övertrötta & ledsna!
7. Väl i Stockholm dök inte vårt bagage upp. Det befann sig nämligen i ett "bagagehotell" i väntan på transit till Umeå. Tydligen omöjligt att låsa upp sagda rum & ge oss väskorna...
8. Tor var vaken mellan 12 & 2 på natten & sprang runt som en tok i hotellkorridorerna gastandes efter mjölk. Slutade med att han & Paul fick sitta & shotta mjölk i hotellbaren...
9.Eftersom vi inte fick väskorna kunde jag inte packa om saker till Umeå flyget, hejdå 125ml ny ansiktskräm från Clinique...
10. Dök väskorna upp i Umeå dagen efter? Nej men naturligtvis inte! Nu var de istället registrerade som "borttappade".
 
MEN - som vissa av er tippat på innan så var flygångesten inte fullt lika monumental som jag hade fruktat. Vi var alla så himla miserabla att det liksom inte fanns utrymme för mer känslor.

House staging goals...

Sisådär, nu ligger Pauls föräldrars hus uppe till försäljning & vi kan alla pusta ut lite! Det här har ju verkligen varit en process att ARBETA sig igenom - men jag känner att jag personligen har lärt mig en hel massa när det kommer till house staging. Inte för att vi funderar på att sälja vårt hus (just nu känns det som om vi kommer att bo här forever), men i fall att jag någon gång skulle piffa för försäljning så känner jag att jag har ett par saker att fixa. Först & främst, jag har en tendens att putta alla möbler upp mot väggarna... Men efter den här upplevelsen känner jag att jag måste jobba lite på att skapa lite space mellan möblerna & väggen. Tror projekt nummer ett får bli att skapa ett "dining space" med lite mer rymd. Sen måste jag jobba på mina "bedding skills". Är så himla kass på att bädda sängen överlag & när jag väl gör det är det med minimal finess - två kuddar, slätt täcke, no more. Tänker att jag kanske kan börja med att investera i ett överkast, så får jag se om orken räcker till att lägga till ett par extra kuddar. För alltså, jag tycker att nordamerikanska kuddfyllda sängar ser SÅ mysiga ut - men vad gör man med alla kuddar när man väl ska lägga sig för natten? Känns så himla meckigt att flytta runt 5 onödiga kuddar varje kväll... Um, & så måste jag jobba på att rensa vår diskbänk från onödigt bråte. I nuläget känns det som om varje kvadratcentimeter är belamrad med prylar - tror att jag får sätta som mål att ha det utrensat innan vi lyfter mot Sverige!

Getting rid of shit...

Okay, idag klockan 1 kommer fotografen som ska fixa alla kort på Pauls föräldrars hus & det ska bli så SKÖNT att ha det här projektet avklarat. De senaste dagarna har nämligen varit helt vansinniga. Jobbade 14 timmar i onsdags & 12 timmar igår, så idag värker kroppen & jag är helt slut i huvudet. Stackars Tor har gått runt på youtube & chokladkaksmutor - så idag ska vi bara hänga med varandra här hemma, kramas & baka muffins.
 
Men alltså... vi måste prata lite om det här med att kasta vs spara saker. Jag brukade ha så svårt att kasta saker när jag växte upp/som ung vuxen. Allt var "viktigt" & jag kunde motivera varför jag behöll typ varje vykort jag någonsin fått. Sen flyttade jag till Kanada med hela mitt liv i två resväskor & det var en så himla frigörande upplevelse: för första gången upplevde jag en känsla av att saker tynger ner en & en frihet i att inte sitta på fem olika typer av serviser. Idag har jag ju betydligt fler saker än vad som ryms i två väskor, men jag försöker att tänka till om jag behöver något eller inte & jag rensar även kontinuerligt. Paul är däremot helt hopplös & efter att ha tillbringat de senaste dagarna hos hans föräldrar förstår jag varför. Har man växt upp med föräldrar som håller fast vid ALLT har man ju aldrig lärt sig att rensa. Så, nu måste det bli ändring på våra rutiner här hemma. Paul måste ta tag i gammalt bråte & inte bara köra ner det i källaren på obestämd tid. Dels för att jag vill ha ett hem med funktionella prylar som vi alla tycker om, men även för att jag känner att vi från tidig ålder måste lära Tor att det är OK att inte spara på precis allt. För kontrasten mellan ett hem där man kontinuerligt städar & rensar är verkligen milsvid till vad vi har haft att göra med de senaste dagarna. Nu har jag inget förefoto, men när jag började rensa på Pauls mammas kontor i onsdags var det fyllt till brädden med prylar. Alltså, det var så mycket saker där inne att Pauls syster utropade "Oj, finns det ett fönster i hörnet?!" när hon kom in där igår eftermiddag:
Vet inte hur många hundra kilon vi bar ut från rummet - men när vi tillslut tömt det var fönstren täckta av döda insekter & golven var fulla av muslort. Går ju inte att städa när alla saker är i vägen... Så jag moppade alla golven, torkade av dammet från alla lister, spacklade alla hål i väggarna & målade om från trött gult till "kitten white". Det här skåpet... när jag började var det GRÅTT. Men efter att jag skrubbat med magic eraser (finns det i Sverige? Det är det BÄSTA som finns när det kommer till att få bort envis smuts) samt två vändor med fönsterputs visade det sig att det var vitt...
Baxade in mitt skrivbord, dekorerade med Tors lampor & fårskinn & "snattade" lite andra dekorationer från resten av huset & helt plötsligt var det ett helt nytt rum! De två kvinnor som varit anställda för att hjälpa till att packa & styla Pauls föräldrars hem i princip grät av glädje när de kom tillbaka igårkväll för att se hur långt jag hunnit i processen. De har nämligen varit helt överväldigade av det här projektet & var oroliga för att de för första gången någonsin inte skulle klara av att leverera i tid. Så, mycket hårt jobb från nästan alla inblandade - men vi fixade det! Nu är det bara att vänta på att se hur snabbt huset säljer...

Cancer är skit...

Hej gänget... Det har inte varit någon bra dag. Jag fick sämsta tänkbara nyheter från Sverige & har spenderat merparten av dagen med att gråta samt försöka rodda upp en resa hem på snabbast möjligast tid. Halvvägs igenom processen att boka flygbiljetter kom jag dock på att Tor inte har något pass, så jag avslutade tack & lov innan jag hann boka något & så åkte vi iväg & tog passfoton.
Som synes på Tors min - kass dag i Casa Chvostek...
 
Som det ser ut nu får vi Tors pass om 10 dagar, så vi åker någon gång i början av februari. Paul på två veckor & Tor & jag på obestämd tid. Hur Paul ska klara sig utan sin dagliga Tordos vet jag inte i nuläget, inte heller vem som ska ta hand om katter & höns, allt är liksom uppe i luften just nu - men jag antar att vi tar oss igenom det på något sätt.
 
Men vi kan väl avsluta med något som är alldeles, alldeles, säkert - fuck cancer.
Save

Prepping for the family Christmas...

Eftersom vi nästan aldrig är på samma ställe under julen skjuter vi alltid på Pauls familjs julfirande tills alla är tillbaka. Vissa år har det inte blivit av förrän i februari, men i år kunde vi enas om ett tidigare datum så på lördag kör vi det sista julrycket. De flesta av oss vill inte ha mer prylar, så jag har försökt tänka till lite kring julklapparna & inte bara älga iväg & köpa massa pryttel. Till Tors kusin köpte jag tex en hel låda med kläder en storlek upp så att de har lite i reserv när hon vuxit ur sin nuvarande storlek. Jag vet att åtmintone jag älskar att ha ett litet lager av större storlekar - känns så ofta som Tor helt plötsligt växt ut ALLT på samma gång & då är det perfekt att inte behöva rusa ut & köpa en helt ny garderob på en & samma gång.
Köpte allt på en helt fantastisk affär som heter "Once Upon a Child" som säljer lätt begagnade barnkläder. Eftersom jag lyckades pricka in deras mellandagsrea fick jag hela kartongen för $15, alltså bara lite mer än 100kr. För Tommy Hilfiger, Ralph Lauren & Gap... inte klokt egentligen! På det personliga planet måste jag erkänna att jag bara älskar att köpa kläder åt Lou, flick-kläder är ju bara så mycket roligare att köpa än killkläder. Älskar att det är så färgglatt & fina material. Killkläder är så ofta murriga eller i äckliga sporttyger (för att inte nämna idiotiska prints). Happ, vidare då... Tors gudmor Sandra ska fira med oss & hon är i princip omöjlig att köpa något åt eftersom hennes enda intresse är klättring & hon har allt man kan tänka sig när det kommer till klätterprylar. Så Paul & jag har ångestat fem varv runt innan jag kom på att jag kunde teckna hennes mest älskade alpina övernattnings-stugor:
Hade ju varit bra om jag kommit på det här lite tidigare än igårkväll så att jag hade kunnat lägga ännu mer tid på detaljer (& hade jag haft ett par dagar på mig hade jag älskat att testa att färglägga), men jag hoppas att hon kommer att bli glad. Känns i alla fall lite mer personligt än att bara hänga upp ett färdigköpt print på väggen!
 
Nu är det stora problemet Pauls föräldrar... De vill ju flytta, så materiella ting känns som sämsta möjliga saken att ge till dem. I don't know, kanske bara ett presentkort på LCBO (motsvarande Systembolaget). Baserat på mina egna erfarenheter när det kommer till att flytta så behövs det en drink eller två för att stå ut med eländet!

Men kul då...

ARGH - världens vuxenproblem - vår tvättmaskin har gått & dött! Alla som har ett litet barn förstår hur dåligt det här är. En kvart utan tvättmaskin & hemmet ser ut så här.
 
Moi: "Can we call a... laundry machine repair person?"
Paul: "Ida, the maskin smells like toast. I think it's safe to say it's dead".
Moi: ^*&*@#%*&*!
Moi: I can't deal with that right now. Please just make a bunch of phone calls and let me know what they say"
 
Så Paul satt i telefonkö i 40 minuter, fick tag på företaget som tillverkat maskinen & fick på så sätt reda på att vår tvättmaskin såg dagens ljus år 1997. Antalet reservdelar som skrotar runt är därmed begränsat. Det enda lilla ljuset i tunneln är att de per automatik skickar ut en tekniker så fort de får in en rapport om brandlukt i samband med deras maskiner. Så på onsdag kommer vi få reda på om det går att göra något åt det hela eller om vår julklapp till oss själva får bli en ny tvättmaskin. Om vi säger så här, roligare present hade jag ju kunnat komma på...

Födelsedagsprep & kålfrossa...

Vi är i förberedelsetagen igen - den här gången för Tors födelsedag. Det innebär att vi snor runt som små svettiga råttor & försöker fixa till alla små & stora projekt som släpar efter här i huset. Här hade man ju kunnat fokusera på projekt som är direkt partyrelaterade, men så fungerar inte riktigt vi... Nej, Paul har istället ägnat helgen åt en massa höns & trädgårdsjobb - så som att spika fast en presäning över taket på vårt trädgårdsskjul samt tömma regnvattentunnor inför vintern. Ni hör ju, väldigt kalasbetonat... & jag har målat fönster & dörrlister samt hela det rum som ska bli vårt sovrum. Happ... Så är vi!

Sen tog vi en liten tur till St Jacobs också. Paul köpte julkakor för okristligt mycket pengar & jag köpte kål för 12 kronor. Känner att mina pengar var en bättre investering:
Checka frenesin! Alltså jag måste plantera SÅ mycket grönkål nästa år så att tjejerna har något att knapra på över vintern! Lite surt att lägga utrymme på en så trist växt, men det är inte så mycket att göra åt det - de har mig virad kring sina små dinosauriefötter! Sist men inte minst försökte vi få till ett litet adventsfoto med Tor, det gick sådär. Nästan 2-åringar är himla usla på att posera...

General repetition...

Vi har som vanligt bjudit in gäster med för kort framförhållning (sett till mängden projekt som pågår) så eftersom Isolde dök upp vid lunch idag har vi jobbat som små jon de senaste dagarna. Som exempel - stod & målade väggarna i gästrummet klockan 1 på natten igår... herregud liksom, att man orkar... I vilket fall, vi fick ihop allt på en höft & det känns som en bra general repetition inför onsdag då mamma kommer & hälsar på i tre veckor. Ser fram emot det så mycket - ska bli så kul att se henne & Tor tillsammans igen. Mamma har ju inte sett Tor sen i julas & då var ju Tor så himla pyttig i jämnförelse med hur mycket han klarar av nu. Då sa han bara en handfull ord - nu kan han berätta små historier. Då behövde han fortfarande sin lilla gåvagn, nu kan barnet KLÄTTRA.
& kanske allra bäst för mamman som hatar att generera sopor - han är på god väg att bli blöjfri!

Ice cream, geese and buses!

Åh det börjar bli så fint på övervåningen - så otroligt glad för att vi hyrde in riktiga golvproffs! Imorgon ska de lägga de två sista lagren polish (rolig detalj här, vi använder en produkt från ett svenskt bolag som heter BONA för enligt vår golvgubbe är Sverige bäst på allt vad gäller golv!) & sen kan vi förhoppningsvis börja flytta tillbaka alla möbler under helgen. Ska blir så skönt, för i nuläget är första våningen helt knökfull av alla möbler som vi tvingades bära ner - det är nästan så att man får lite horder hus känsla på det hela... Så vi försöker hänga utomhus så mycket vi bara kan de här kaosiga dagarna. Det blir mycket tid i lekparken & idag cyklade Tor helt själv hela vägen till slutet på vår park. Det är över 2.5km, så rätt långt för någon så liten, så vi kände att det var läge att fira bedriften med glass.
Nöjda killar! Själv köpte jag en liten strut med pumpaglass & herregud så gott. Det är mitt bästa mat-tips om ni någonsin är i nordamerika under hösten, ser ni något i matväg som innehåller pumpa - bara köööp det! Happ, efter glassätandet ville Tor checka kanotbryggan som låg precis nedanför caféet.
Because - living on the vardagsedge.
& så räknade vi gäss. Tor börjar bli rätt duktig på att ta sig från 1-10, men han vägrar fortfarande att säga 7 vilket Paul tycker är vansinnigt roligt. Enligt honom är det för att jag säger sju så norrländskt... Det här mottages med höjda ögonbryn & talande tystnad, för alltså, mannen som inte ens kunde beställa kaffe på sitt andra officiella språk när vi var i Frankrike på vår bröllopsresa har noll rättighet att reta mig för min dialekt.
Hade ju velat säga att vi sen rullade hem helt fint & glatt men det sket sig bokstavligen. Tor bara "POO POO" & där stod vi utan blöjor & skötväska. Skit liksom... Så vi panikbeslöt oss för att ta en buss hem - till vårt illaluktande barns enorma glädje. Premiärtur & total lycka!

Prepping for the pros...

Förlåt för dåligt bloggande, men det är lite stressigt i Casa Chvostek just nu. På tisdag kommer nämligen ett gäng hantverkare hit för att slipa golven på ovanvåningen. Jättebra eftersom det betyder att det äntligen blir gjort, mindre bra eftersom ALLT måste ut innan de dyker upp. Möbler, mattor, miljoner legobitar, allt vi med tvång pressat in i garderoberna, Pauls hysterisk överbelamrade skrivbord... Paul som i vanliga fall är världens mest optimistiska människa har för första gången sen 2012 tappat ångan lite inför denna något maffiga uppgift. Själv lever jag väl i någon form av förnekelse, jag tror på riktigt att vi kommer att fixa det på något vänster & känner mig kanske mest stressad över att Paul är stressad. Det & att vi måste packa ner Tors lilla rum i ett gäng lådor. Han älskar nämligen att pyssla på där uppe & det blir ju lite knepigt att säga nej om han ber om att få gå till "Toos roooom!". Jaja, får väl muta med ytterligare en promenad eller cykeltur om det kniper!
Men tillbaka till ovanvåningen. Vi jobbade stenhårt idag på att lasta ut garderoberna & vi kommer att få gno som små jon imorgon också, men hjälp vad härligt det kommer att kännas när allt är klaaart! Golven var ju bland det första vi gav oss på här i huset, för mer än två år sen & det var ju bara ett riktigt skitgöra. Alltså, herregud... när jag tänker på hur jag satt där gravid & eländig & slipade golven i TIMMAR... Vad tänkte vi på?! Nej, nu känns det SÅ skönt att vi har kastat in handduken på just det här DIY-projekt & om någon som läser funderar på att köpa ett gammalt hus så snälla, gör er själva en tjänst & hyr in proffshjälp när det kommer till den här typen av evighetsjobb!
Save

The ward...

Förrutom Tors lilla bord så har jag också knåpat ihop en liten karta över vår del av Guelph. Guelph är nämligen indelat i något som kallas "wards" & vi bor i St. Patrick's Ward (som också kallas Two Rivers Neighbourhood). "Ward-tillhörigheten" just här är dock väldigt stark, så när någon frågar vart vi bor så säger vi bara "The ward" & så vet alla i Guelph vad vi pratar om - även om de ju egentligen också bor i wards. Anyway, det blev en "The Ward" karta till Tors rum - det första jag tecknat åt honom som jag faktiskt fått upp på väggen... Det här med att få fram pennorna händer alldeles för sällan nu för tiden.
Valde ett papper med kanske lite väl mycket gräng, så gatorna är hejvilt krokiga - men jag väljer att se på det som ett charmigt inslag! Plus att The City of Guelph FAKTISKT hade kunnat lägga lite mer skattedollar på vägunderhåll!
Allra viktigast dock - ett litet hjärta för vårt hem!
Save

Tidigare inlägg
RSS 2.0