Bay of Biscay...

Förra nattens boende var ju så där - charmig lägenhet, men helt hopplöst att ta sig till lägenheten. Det gick helt enkelt inte att få upp alla väskor för trappen, så latheten vann & vi tillbringade den här dagen i samma kläder som igår. Lite sunkigt... men mer praktiskt, så nu vet ni varför vi ser likadana ut på alla kort.  MEN DET ÄR TVÅ SKILDA DAGAR! :)
 
Happ... med det klargjort, vi började dagen med att åka ut till kusten & La Baule-Escoublac. Vi hade läst oss till att detta skulle vara ett art deco mecka så jag var peppad till tusen, men det var dessvärre mest bara en enda lång strandpromenad & diverse turistiga affärer. Paul fick i alla fall se Biscayabukten, så de var ju något!
Badkrukefega Ida doppade tårna i havet, sen var det nog - att folk kunde bada var liksom helt bortom mig. Efter att ha pipit åt allt kallvatten drog vi upp på strandpromenaden för lunch. Jag åt Ida mat & Paul åt Paul mat - som toppades med något oväntat. Eller... är det bara jag som aldrig sett pizza med ägg förut? Kanske bara jag som är lite norrlandsbakom här... men det kändes rätt oväntat!
Sen bar färden vidare till Angers, där vi kikade på gamla hus (detta tydligen heltäckt med bibliska referenser) & tog en liten fika på ett torg där man pallat upp en piano i mitten av alltihop - sen var det fritt fram att gå dit & spela vad man än ville. Folk var SJUKT duktiga & jag fick lite ånger över att jag la ner mitt pianospelande efter de tio år jag höll på.
Sista stopp innan Orleans där vi bor i natt, Montsoreau - alltså... Om ni någonsin gifter er & inte vet var ni ska åka på bröllopsresean. ÅK HIT! Så sjukt gullig liten stad med cremefärgade små hus, stockrosor, antikmarknader, vinprovning & väldigt vackert slott som Alexandre Dumas lät figurera i en av sina böcker. Jätte jätte tjusigt!
Dessvärre har insidan fått förfalla så mycket att det i dagsläget inte är ett "riktigt" slott med brokad & ekmöbler, utan en konst/historieutställning. Lite besviken blir man när man kommer in, men utsikten väger ändå upp rätt bra. In mot land kan man se delar av byn, varav en del hus är inbyggda i berget.
Åt andra hållet ser man Loire floden - var roligt att få en riktigt bra bild av hur stor den är, nu när vi följt den i flera dagar!
Lång, men väldigt härlig, dag - så skulle jag vilja sammanfatta den 11 augusti 2013.
Nu har vi en dag kvar på oss här i Frankrike & det ska bli kul att få upptäcka Orleans, har sett lite av stan nu i kväll & den verkar väldigt trevlig! Dock blir det inget besök i Jeanne D'Arcs hus, det är nämligen bara en replik av orginalbyggnaden eftersom britterna bombade originalet till pulver under andra världskriget.

Lustiga huset...

Som jag skrev igår... stället vi bodde på i Nantes var lite "eljest". Inredningsdetaljerna var väl inte riktigt de jag valt, typ massa små leksaker överallt - vitmålade legobitar fastklistrade på lampskärmarna, leksaker uppträdda på ståltråd så att de blev en ljuskrona, små spel utställda över allt för underhållning (det blev lika)?
Av någon märklig anledning hade de även inkluderat en halshuggen Tintin i inredningen. Sen kan man ju argumentera att bara för att den stod där så behövde vi ju inte göra vår egen version av honom...
men... det föll sig liksom naturligt för oss! Jag tycker att Paul fick till ögonbrynen bättre än jag men att mina ögon kanske är liiite mer autentiskt runda!

So long Nantes!

Vi har bestämt oss för att lämna Nantes bakom oss utan att spendera någon tid på att upptäcka staden. Ingen av oss var direkt begeistrad av vad vi såg igår & efter att lokalbefolkningen festat halva natten & städat gatan med sopborsteförsedda bilar resten av tiden så kände vi oss färdiga med stan. So... Nu åker vi först ut till kusten så att Paul får se Biscaya Bukten, har bara sett den en gång själv & då från Spanien så vi känner oss båda rätt peppade. Sen gör vi en 180 gradig vändning & börjar vår resa tillbaka mot Paris. Fram tills dess att vi båda insåg att det inte var någon poäng med att återvända till Luleå på en gång var slutet på den här resan något vi båda kände närmast vämjelse över... Nu... SÅ glad över att jag snart ska få dricka frap på Starbucks, åka ut till stugan & mest av allt återförenas med fluff & fluff! Vi har en liten present till Mammut, så målet med de två kvarvarande dagarna blir att hitta något till Digby med. :)
 
Oh! I fall att någon är intresserad av hur vi tagit oss fram - från Paris åkte vi alltså till Sancerre (mitten, högerkant), fortsatte till Tours, testade Vouvray viner på Valmer igår, vidare till Nantes, ut till kusten idag (får försöka leta reda på en Muscadet!) & så kör vi ett par slott på vägen upp till Orleans.
http://www.theramblingepicure.com/wp-content/uploads/2013/06/loire_valley_wine_map.jpg

In Nantes!

Nu har vi nått vår övernattningspunkt som ligger allra närmast havet på västkusten - Nantes. Det tog lite tid att ta oss hit & ännu lite mer tid att hitta huset vi bor i. Tack gode gud för att Paul är en peoples person, annars hade vi nog tillbringat natten i vår lilla Renault Clio - men tillslut fick vi tag på vår hyresvärd Pascal som ledde oss upp för fyra jättelånga mörka trappor (alltså... på riktigt, lite Lilja Forever feeling. Paul, som bokat, viskade halvvägs "remember that you love me"...) & in på vårt lilla loft. Här bor vi i natt:
Stället är lite quirky, massa små udda detaljer i ett hus från 1700-talet. Uppfarten var hemsk, men väl inne i vårt lilla krypin så är det så himla charmigt! Dessutom, så skönt att få laga lite egen mat igen! Sprang ner på affären & köpte på mig lite råvaror & flängde runt lite med grytor & pannor...
Blev gås carpaccio med basilikasås till förrät, pepparstek med sallad till huvudrätt & så avslutade vi med ost & kex till efterrätt (till tonerna av Carla Bruni). Imorgon ska jag pressa ner mig i vårt lejonfotsbadkar det första jag gör & sen kör vi ut till kusten för snabb morgonpicnic innan vi börjar vår tillbakafärd till Paris & Kanada...
Jo, för jag åker tillbaka till Kanada trots allt nu på tisdag. Ni minns vår reseagent som sa att det var helt LUGNT att vänta med att beställa våra flygbiljetter till Sverige... Paul bad honom att boka om min tillbakabiljett för cirka en månad sedan, utan svar. Under bröllopsförberedelserna tillbringade Paul en massa tid med att försöka få tag på honom för att få klart för sig att biljetten ändrats så som han bett om men vi fick inte fysiskt tag på människan förrän igår. Visar sig att han varit sjuk & att han gjort noll & ingenting, så jag är fortfarande bokad på ett flyg med resa till Toronto den 13 augusti. Vi bad honom att kolla upp alternativ för mig från Paris till Stockholm till Luleå & kan ni tänka er... det fanns bara förstaklassbiljetter kvar. Så, plussade man ihop det hela var det DYRARE för mig att åka tillbaka till Luleå än att åka till Toronto & sen boka en resa från Sverige därifrån... Så - på tisdag träffar jag DIGBY igen! Sen får vi se vad som händer sen - men Digby, Digby, Digby, mamma kommer snart hem till dig!!!

Amboise...

Lunchen intogs i Amboise - staden är väldigt pampigt när man kör in i den. Tänk typ JÄTTESTORT slott... något i den här stilen...
Det var så där stort att man hakan bara föll ner till hakan på en... jag är liksom van vid kåtor & annat norrlandssmått, inte FÄSTNINGAR!
Så vi föll för frestelsen, parkerade & gav oss ut för lunch & det var så sjukt turistigt att jag blev lite trött i själen. Se nedan, det här är inte min min som säger att jag tycker att något är fantastiskt bortom allt.
Oki, det var inte lika turistigt som när man åker på charter (menyn fanns inte tillgänglig på knagglig svenska) men det var nog för oss båda att sleva i oss våra pajer på 2 minuter. Sedan gasade ut ur staden & in i ovissheten det fortast vi kunde! Jäklar vad jag älskar att resa så här, helt plan & kravlöst & med en himla massa "wing it"!

Chateau de Valmer

Efter avslutad frukost rattade vi ut bilen till lilla Chateau de Valmer - perfekt om man inte vill stöta på folksamling a la 10000000 (typ som Chenonceau - sjukt vackert på bild & säkert väldigt sevärt, men alltså... turistkaoset bara i de närmsta byarna fick oss att tveka & parkeringsplatsen... det var som om jorden höll på att gå under & det fanns ETT räddningsskepp kvar). Valmer är mycket mer low key, troligtvis för att huvudbyggnaden brann ner 1948 - så själva slottet är borta & kvar finns mest bara ett rätt flådigt, men inte tokpampigt, hus:
Däremot har de en väldigt gammal kyrka utkarvad ur bergväggen - från 1500 talet någon gång, så här snackar vi URÅLDRIGT ur ett kanadensiskt perspektiv!
Vad som väl intresserade mig mest var den helt underbara organiska trädgården - ni får ursäkta, men nu blir det lite bild bonanza! Först ut, en av de underbara dagliljor som växte överallt. Vi har ju dagliljor ute i stugan, så jag har blivit lite nördig på dessa blommor & önskar mig nu en blå variant jag med - så himla fina!
Utsikt från picnic terrassen. Häcken ni ser nedanför är planterad för att markera gränserna för det gamla slottet.
Längsmed alla murar växer det vindruvor - Valmer är nämligen inte bara känt för sina trädgårdar & organiska tankesätt utan även för sina vinodlingar & sina viner. Som vi smakat grundligt på - gick igenom alla som fanns att prova & åkte därifrån med två flaskor som båda håller upp till 15 år. Efter det får vi väl helt enkelt åka tillbaka tänker jag!
Jag har ju en grej för lavendel... så lavendelbuskarna här fick mig att DÖ lite av avund - så här frodigt växer de INTE i Kanada. Jäkla kallhål.
Mitt i allt det godluktande lila hittade vi även följande lilla filur... en hummlefjärilskolibri? Mina insekts & fågel kunskaper är så där, men det här kändes som en klockren mix mellan dessa två grenar...
Sen lärde jag mig också att det finns ungefär hur många sorter av mint & salvia som helst. Jag har genom mitt eget odlande kommit fram till att nästan alla örtkryddor producerar små blå/lila blommor, men tydligen är salvia även kapabel att krysta fram ett par röda varianter!
Sen hade de även något jag så gärna velat ha någon dag, dvärghöns! Så himla söta & totalt tossiga!
De hade även vanliga höns & gäss, men det kan jag skippa - jag känner att jag är en dvärghönskvinna!
What else... jo men ungefär de vackraste blomsterängar jag någonsin sett. Tänk om jag hade fått gå lös på allt detta innan bröllopet, då hade pappa inte behövt köpa en endaste blomma till dekorationerna!
& genom allt detta hade vi världens finaste guide, Gaia, den allra vackraste weimaraner jag någonsin mött! Vi var väl där i cirka två timmar & tydligen beslutade hon sig för att hon gillade oss för även om hon hälsade på andra besökare så var vi tydligen THE SHIT. Fick många goa pussar av henne medan Paul väl inte var lika på att få ansiktet tvättat av en väldigt entusiastisk fågelhund. Själv tänker jag att det stärker immunförsvaret!
Måste säga att Gaia fick mig att överväga att lägga till weimaraner på min lista över hundarter jag någon gång kunnat tänka mig. För alltså, så fin & hur söta som valpar?!

Detlajer...

I fall att ni någonsin befinner er i Tours & vill bo på ett spektakulärt ställe så är 68 Boulevard Beranger stället att knacka på dörren! Det är ett jättestort hus med snirklande trappor, skyhögt i tak, franska fönster (nehej!) & sån känsla för detaljer! Som frukosten... den serverades i en matsal med stor öppen spis, lågmäld fransk musik i bakgrunden & alla stolar var försedda med hjul - så man slapp det där slamriga dragandet av möbler på trägolv! Individuella te-kannor åt alla, två olika sorters smör (salt/osalt), färskpressad apelsinjuice, nybakat bröd... Det var helt ljuvligt! Vi checkar ut om en dryg timme, men allra helst hade jag bara velat bosätta mig här för resten av livet - vilken sinnesfrid! Fast... hade jag gjort det hade jag fått passa på vikten, testade en liten bit croissant till frukosten & vilken smörbomb!
 
Idag åker vi ett steg närmare kusten - Nantes, Frankrikes 6e största stad! Hoppas på att pricka in åtminstone en vinproving innan vi checkar in där!

Viktiga middagsbeslut...

Först av allt, vi bor på det sötaste lilla ställe man kan tänka sig - våra värdar är helt underbara! I mean, hur många hotell har ni bott på där någon knackar på er dörr & kommer in med två glas vin & lite tilltugg? Har i alla fall aldrig hänt mig förut! Fantastiskt rödvin & urgoda små rödbets/sötpotatischips - till & med jag tog ett par!
Vi fick dessutom en middagsrekommendation till ett ställe som var gudomligt! Jag vet att det blir hur mycket mat som helst i bloggen just nu men maten här är liksom bortom allt - jag bara dör lite i matkoma efter varje middag. Idag blev det räkor med quinoa till huvudrätt, helstekt fisk med zucchini & tomat till huvudrätt & äppel- & jordgubbssallad till efterrätt.
Till det... viktiga diskussioner & lite nya tvärvändningar på hur vi ska ta itu med saker & ting framöver. Det känns osäkert, lite ledset fast ändå bra... väldigt mixat helt enkelt, men det känns som den bästa utvägen just nu. Återkommer till det imorgon, då ska vi även försöka beta av lite fler slott, vi har fått ett par rekommendationer som verkar bortom allt fantastisk!

Vi tar dagen som den kommer!

Det var så himla fint på den franska landsbygden att vi helt enkelt inte klarade av att hålla oss till vårt tilltänkta schema. Mycket roligare att åka på små avstickare än att sitta & minuthålla på någon slags plan! Så det bleeeev ingen 34 km cykeltur idag, himla synd... Utan istället blev det spanande på vinfält!
Vinfältsposerande med tillhörande Farmor-vink (Paul ropar hej fammo!)...
Ytterligare lite upp-pallning framför vinrankor...
& så hann vi klämma in supergod krämig omelett i en liten by samt varm chokladpaus. Mycket viktigt att fylla på det förrådet! Jo & så hittade vi vårt första slott också, visserligen bara ett litet men det fungerade det med - så länge hus kommer med torn så är jag nöjd!
Nu har vi installerat oss på The Moca Room i Tours, väldigt flådigt - mitt på paradgatan, de har Hermes-tvål i badrummet. Får se till att bruka den flitigt, för finare tvål än så har jag aldrig använt förut! :)
Kvällens plan är att försöka hitta en present eller två till folk där hemma samt försöka lista ut vart vi kan slå oss ner för charmig middag. Om jag längtar härifrån än? Nope... det hade jag ljugit om jag sagt att jag gjort!

To Tours!

Idag bär färden vidare till Tours. Planen är att installera oss där någon gång innan lunch, hyra var sin cykel & trampa ut på landsbygden. Loire dalen som vi är i är känt för alla sina slott, som franska hovet åkte mellan hela året back in the days - de åt helt enkelt ut ett slott innan de drog till nästa, så självklart måste vi försöka pricka in minst ett på vår lilla resa här. Vi har lokaliserat ett cirka 17 km från Tours, så det känns som ett lämpligt dags mål. 34 km totalt... då kommer till & med jag känna att vi är värda vår middag med tillhörande ostbricka till efterrätt! 

Underbara lilla Sancerre!

I fall att någon tänkt ta sig till Sancerre någon gång så kan jag informera att stället är PYTTELITET - vi snackar en huvudgata med väldigt gamla stenhus, fönsterluckor, pelargoner & något enstaka bageri. Det är inget ställe där det egentligen händer saker... men det är så himla sött att det inte spelar någon roll! En viktig sak har vi också lärt oss här... de praktiserar inte siesta, men allt är typ stängt innan klockan sju på kvällen, för innan dess äter restaurangpersonalen själva middag på restaurangen. Ny där! Efter att vi blivit utschasade från två restauranger knatade vi tillbaka till hotellträdgården & hängde med ett par höns...
några zebrafinkar & annat flygande, pipande ludd...
samt världens gosigaste labrador vid namn Elliot (KÄRLEK! Oj oj oj vad vi blev vänner!) i en halvtimme eller så innan det kändes som mer acceptabel middagstid. Knatade upp till "down town" & hittade ungefär den sötaste restaurang jag någonsin varit på.
De pratade bara franska där, så beställningsproceduren var lite underhållande. Kockan var en frodig äldre kvinna som helt enkelt körde charader på maträtter så som "gazpacho" & någon typ av kött som tydligen kallades för "Sweetbread". Jag gissade på något inälvsaktigt & efter lite googlande kom vi fram till att det inte var något som någon av oss var så där jätteintresserade av. Jag körde därför på en förrätt bestående av sardiner & tomater medan Paul körde på tomatsoppa. Sniglar fanns inte på menyn, bara överallt kring oss - men våra hyresvärdar i Toronto har dock talat om för mig att jag måste äta sniglar när vi är här, så jag får försöka hitta en restaurang som har det på menyn någon annan kväll!
Till huvudrätt blev det perfekt tillagad lax för mig medan Paul fick in en av de största köttstycken jag någonsin sett. Flintastek, fast för en person. Jag kände mig nöjd med min lilla fiskbit, Pauls köttbit var så stor att det liksom kändes halv död ko varning... Vet inte om det bara är jag, men det känns som om det finns en gräns mellan en trevlig bit kött & att det bara blir lite bissart & småäckligt... Den gränsen korsade Pauls middag för mig, men han var lycklig så kanske att det är en kvinna/man grej?
Anyway, till det hela blev det naturligtvis ett lokalt vin - det var ju faktiskt lite därför vi åkte hit trots allt! Faktum är att vinägaren själv kom & hälsade på oss - måste, måste, försöka lokalisera själva vingården imorgon för det var en av de bästa vin jag någonsin druckit! Ser ni någonsin denna flaska & gillar torra vita viner, KÖP KÖP!

Tack du som uppfann GPSen!

Vi startade dagen med omelett & varm choklad innan vi checkade ut vår lilla Renault från biluthyrningen. Paul lämpade över mobilen i mitt knä & jag kände hur stressen kom krypande. Moi & kartläsning är inte världens bästa kombo & speciellt inte med ett nytt navigerings-system... Mitt i stressen inser jag att det sitter en monitor på instrumentbrädan, lite knappande senare & vi hade programmerat in adressen till vårt lilla hotell i Sancerre & sen bar det iväg utan några som helst problem (förutom att Paris trafiken skrämde ihjäl mig)! Tog oss lite drygt två timmar att ta oss hit, men nu är vi installerade på ett litet hotell som kommer komplett med höns i bakgården. Me like. Vi bor i Louis XV rummet...
Som åtminstone jag tycker känns VÄLDIGT franskt - allt är väldigt mycket svarvat trä, intarsia & guld... Första gången jag varit på ett hotell med en så här flådig te-servis! :)
Från rummet har vi utsikt över Loire floden, som utgörs av himla mycket mer sand än vad jag tänkt mig & det är så mycket aktivitet där ute - badande, kanotpaddlande, promenerande med hundar... Jag som bara tänkt att det skulle vara ett gyttjigt litet drag är sjukt taggad på strandpromenad efter middagen!
 

Nu åker vi!

Igår var sista kvällen i Paris & vi slog till med jättegod middag. Lax tartar till förrät & stekt tonfisk till huvudrätt (för mig, Paul körde på tupp i vin) & så avslutade vi med lite ost till efterätt. Kunde inte ha varit en bättre kväll - varmt i luften, Paris-sorl på gatorna & iskall sancerre i glasen!
Vi har det rätt bra här med andra ord - jag känner att en liten resa efter bröllopet är att rekommendera för alla. Man behöver komma ifrån det hela lite & då hjälper det att packa in lite flygmil i livet!
Kolla bara på kutryggarna... vi har forfarande inte hämtat oss helt! Vi får hoppas att franska landsbyggden råder bot på det, hepp hepp - nu rattar vi ut på landet!

Strolling in Paris...

Det regnade när vi vaknade, så vi var tvungna att hitta på något som klarade av regn - vi slog till på världens sötaste lilla övertäckta gata "Grand Boulevards". Så otroligt pittoreskt & helt övertäckt tills dess att regnet avtog!
Vi gick in på den SÖTASTE dockaffär jag någonsin varit i & då har jag ändå varit en seriös porslinsdockesamlare i hur många år som helst (bonusfakta för er som inte kände mig innan jag fyllde 20!). Alltså, de hade allt - miniatyr såg, brödkavel, fungerande sax, fungerande brödrost... ALLT man kunnat tänka sig! Jag fick habegär fastän jag inte lekt med dockskåp de senaste 20-15 åren! Lyckades dock hålla i börsen, medan vi inte klarade av att begränsa oss när vi stötte på den här oerhört karamelliga lilla godisaffären! Presenter check!
Det här var Paul & jag "Herregud, plocka egen fransk nougat ELLER egen fransk choklad?!". Det fanns så oerhört mycket pastellfärgat att välja mellan att jag blev alldeles yr! På vägen tillbaka till hotellet fick vi även en liten glimt av det här ståleländet...
Så nu vet ni att vi faktiskt var här! :) Att vi inte åkte upp? Nja, been there, done that. Jag minns en himla massa trapport & rostigt järn & det räcker gott & väl med en tripp upp. Får vi barn någon gång sure... då kan jag uppoffra mig, precis som med Kebnekaise, men det är inte något jag är så där pigg på om jag inte har jäkligt bra motivation. Mycket trevligare att bara strosa i söta små parker!
 
Faktum är att mIn bild av Paris är så mycket mer positiv nu som vuxen än vad den var som barn. Då tyckte jag bara att allt var så skitigt, nu är det mer charmigt! Eller, det är att ta i i underkant... det är sjukt charmigt här, atmosfär som man nästan kan ta på & en miljon intryck hela tiden. Ett ställe jag älskat att bo på ett tag helt enkelt!

Vårt lilla krypin...

Det har ju blivit ett par hotell genom åren & jag känner väl att jag blivit så där lite bekväm av mig, har något fungerat tidigare - ja då vill jag gärna bo där igen. Typ Rica i Stockholm, eller Best Western om jag är i staterna. Faktum är att jag för ett litet tag sedan blev Best Western medlem, kan man samla poäng så är jag helt på! So... följaktligen bor vi på BW här i Paris & jag ÄLSKAR vårt lilla hotellrum. Det är inte överdrivet stort, men det har balkonglåda med pelargonier, fint badrum med massa ljus & så känns det lite som om vi bor i en liten koja!
Att takbjälkar & toile-klädda väggar ingår gör liksom bara Ida ännu gladare. Känner hur jag blir helt inredningsinspirerad & vill göra om allt! Antar att det är den stora "Efter bröllopet behöver nytt projekt" fasen som kan ha börjat så smått!

Bröllopssammanfattning den 2 augusti...

Dagen efter aktivitetsdagen - tja, morgonen började bra med att vi la grunden för dukningen, laddar upp mer bilder på alla detaljer sen...
Men det jag tyvärr tar med mig från denna dagen är känslan av hur dagen blev mindre & mindre rolig. Jag är van vid att ordna fester, men här blev jag utmanövrerad - som om jag helt enkelt inte var kapabel att fatta egna beslut. Vill inte skriva så mycket om det, för det var bara så himla stressigt alltihop - men det kändes så tråkigt att bara bli dumförklarad på det sättet. Bara för att min uppfattning om hur man sammordnar en fest inte är 100% överensstämmande med en annan persons syn på saken så innebär det ju inte att min vy suger... Sen så var det också en sån där dag då man hör IDA IDA IDA från alla håll & kanter & helst samtidigt & medan man försöker prata med någon annan... Jag räckte helt enkelt inte till & det togs det illa upp för. Åtminstonde är det vad jag tror hände, kommunikationen sinade nämligen ut till nästan ingenting. De sista 3.5 timmarna av dagen, från 9 till halv ett, var det dessutom enbart jag & Paul (fast han var tvungen att åka iväg & hämta en bil, så jag var helt ensam i typ en timme) som jobbade på att få de sista detaljerna avklarade. Jag kände mig i ärlighetens namn något fruktansvärt ensam där jag slet mitt i natten. Naturligtvis fanns det dock ljusglimtar även under denna dagen, så som att få en två minuters te-paus med Josefin, eller en kram av Sussie & så får vi inte glömma Victoria. Jäklar vilken insats hon gjorde! Tänk att ha en 8 veckor gammal baby, en väldigt energisk nästan 4 åring & ändå dedikera nästan hela dagen åt att fixa blomsterdekorationerna! Dessutom att göra det självständigt, på glatt humör & med ett fantastiskt resultat...
Är nästan så att jag blir lite tårögd bara av att tänka på hur fin hon var den dagen! Dessutom fick Victor en liten 101 lektion i blomsterdekoration, vilket jag tyckte var så himla kul eftersom han klargjort att det var en av de saker han INTE kunde göra!
 
Summa summarum för den 2a augusti - stress & fustration.

På vår gata i Paris...

Vi bor på en så sjukt trevlig liten gata här i Paris - det känns bara så PARIS. Tänk höga cremefärgade byggnader med massa balkonglådor & ton med små uteserveringar. Åt middag på ett jättetrevligt ställe med världens godaste havsabborre & Paul hostade ur sig lite skolfranska & kände sig duktig - så vi är himla nöjda båda två! Sen travade vi runt & kikade på små stånd med allehanda, faktiskt fint, krimskrams. Scarfs (soft spot), lavendel & mängder av små söta klänningar som både Paul & jag bara "men PERFEKT för Elsa & Edith!". Paul gick dessutom lös på lite lokal glass, något jag själv inte fick äta (farligt, farligt) när jag var här som barn. Uum... fördelarna med att vara vuxen!
Själv landade jag lite lägre på falighetsskalan - vindruvor sköljda i kranvatten. Så förståndig så...

Typ möhippa/svensexa...

Då sätter vi igång med bröllopssammanfattningen då! Det hela drog igång lite smått redan den 31a juli då folk började anlända i Älvsbyn. Victoria, Fredrik, Elsa & lilla Edith var först ut & sen dök Sussie & Victor upp, följt av Josefin, Annabelle & Ximena, Magnus & Anna. Farmor var världens trouper & utfodrade fika i timtal! Dagen efter var det "aktivitets dag", dvs den dag då vi hittade på lite roliga saker! Inte traditionell hippa/sexa kanske då alla deltagare själva fick välja aktivitet snarare än person, men det kändes bäst att göra så med tanke på att folk rest himla långt/har väldigt skiljda uppfattningar kring vad som är kul. So, Paul drog iväg med en grupp på forsränning...
& Josefin, Sussie, Victoria, Elsa & jag lärde oss baka tunnbröd. Edith var också med & verkade sjukt nöjd med att få tillbringa dagen sovandes i den varma bagarstugan! Bakade bröd för ett mindre kompani, det var liksom helt GALNA mängder som vi lyckades framställa mellan klockan 9 på morgonen & 2 på eftermiddagen! Elsa bjöd dessutom på stor underhållning, vi fick lyssna både till "baka, baka, liten kaka" & "rulla, rulla, liten bulle". :)
Tack gode gud för att ugnen var elektrisk, det hade varit helt fruktansvärt varmt att spendera så lång tid framför en mer traditionel vedugn. När vi slutade kände jag mig inte bara rätt bra på att kavla tunnbröd (om än inte lika bra som Jo), utan även på att lassa in bröd i ugnen OCH snurra det under gräddningen. Ni hör ju... värsta bagarproffset här! Så naturligtvis var vi tvungna att duka upp en himla massa bröd både till lunchen & middagen - av vilken den senare även inkluderade kräftor. Paul vägrade som vanligt, men Annabelle blev helfrälst så jag tänker att det kanske finns hopp om Paul någon gång i framtiden!
Lite (läs mycket) kräftor & smörgåstårta senare, i kombination med lite (jo faktiskt... inte så förtjust) nubbe, så hade jag inte bara lyckats vaska fram lite Lunda-studentsånger ur minnet utan jag avslutade även kvällen något alldeles storstilat genom att surfa Ediths babygym. Hett tips till eventuella småbarnsmammor som vill ta sig en lite tripp, drick vin, lägg er i babygymmet & ha någon att ta tag i era fötter & snurra er runt i en cirkel! Parkettgolv är dock ett måste för denna aktivitet...
 
Summa summarum för den 1a augusti - toppendag!

Just married!

Det har bara inte funnits tid till att blogga de senaste dagarna, men jag lovar att snart köra ett par sammanfattningar för de senaste dagarna. Det har varit en riktig berg & dalbana, från att ha varit alldeles alldeles överlycklig till den värsta ångest jag känt i hela mitt liv. Men... alla lever & har hälsan & jag är numera fru. Något som jag är så otroligt glad för!
 
I dagsläget har jag bara Anna, lillebrors tjejs, facebook foton att tillgå - men jag hoppas snart på att få in lite mer material. Till dess, precis ute på kyrktrappen efter att vi båda sagt JA!

Hindersprövningen...

Jo, hindersprövningen - herregud vilken historia! Det började med att det kontor i Luleå som vi skulle till var stängt, sen i februari... Så där stod vi & bara "Jaha & vart ska vi nu då?". Som tur var kom en liten tant förbi, tog oss i handen & lotsade oss hela vägen till den nya lokalen - TACK för den du okända lilla tant med knallrött hår. Väl på Skatteverket insåg vi att denna myndighet slagits ihop med Arbetsförmedlingen OCH Försäkringskassan. Men ni kan ju gissa hur mycket folk som var där.
 
Någon timme senare plingade i alla fall vårt könummer upp & vi kunde knata bort till Kerstin, en väldigt snäll Skatteverket tant men utan vidare koll. Hela tiden var hon tvungen att be sin kollega om hjälp & efter många pekpinnar fick hon fram att vår ansökan inte var godkänd. Här höll jag på att få en blodpropp. Kerstin blev uppmanad att ringa vår kontaktperson i Stockholm som förklarade att ansökan inte kunde godkännas om inte Kerstin var beredd att verifiera att alla ansökningspapper var äkta. Att hitta "Original dokument" stämpeln tog sin lilla tid, ytterligare tid gick åt att förklara att Ontario har större befolkning än Sverige så att "nej, det gick inte att få äktenskapsregistret personligt undertecknat av ansvarig person" & mest tid tog det att faxa alla dokumenten till Stockholm eftersom Kerstin inte var så haj på faxmaskinen. Efter ytterligare en massa väntande var så äntligen papperen klara & Kerstin vinkade glatt hejdå. Tack & lov kollade jag igenom papperen innan jag gav upp min stol - det saknades både stämpel & underteckning. Det är här det blir riktigt underligt, för ingen av personalen visste om det faktiskt behövdes en verifikation från deras sida... Tydligen var vi de enda par de någonsin skrivit ut en hindersprövning för (?!)... Så de fick ringa till Berit på kontoret i Kiruna & fråga henne (så mycket folk som gifter sig på ishotellet så att Skatteverket har ett specialdeal med hotellet). Berit förklarade att det behövdes en rund stämpel (5 minuters letande till) samt en underskrift. Vi skiljdes från Kerstin med följande glada utrop från henne "Oj så roligt det här var, jag lärde mig något nytt idag!".
 
Um... himla kul, tog oss ju bara 2.5 timme att komma till det stadiet... MEN, vi har pappret & jag kan andas ut!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0