Måndagslyx!

I höstas började vi med något som jag bara älskar - en brödprenumeration! Så varje måndag får vi en limpa surdegsbröd levererat (med cykel) till vår dörr. Varannan vecka osmaksatt & varannan vecka med tex rödbetor/potatis/tranbär i.
Det kanske låter fjantigt, men det här lyser verkligen upp mina måndagar - världens godaste bröd som bara dyker upp på trappen, ofta fortfarande varmt från ugnen. SÅ LYXIGT! Tor (som vanligtvis inte äter bröd) har också snappat upp att det här är något riktigt härligt & typ skriker av glädje så fort han får se vår lilla bruna brödpåse. Enda problemet är väl att inte äta oss alldeles mätta på bröd innan Paul kommer hem & det är dags för middag...

Paket!

Jag har ju tidernas bästa farmor (hade det funnits ett OS i bästa farmor hade jag anmält henne på direkten), så när jag undrade om hon kunde sticka en blåbärsmössa åt Tor levererade hon i princip omgående. Känns som om jag precis frågade & idag dök paketet upp - speed stickning!
Med matchande vantar... Som sagt världens bästa farmor! Extra roligt var det att få paket eftersom jag kände att det här var första gången som Tor blev riktigt glad & upphetsad när vi sa att han fått en present. Så nu längtar jag lite extra mycket till julafton & till julklappsutdelningen!

My little pilot...

Vi har ungefär världens finaste höstdag idag, så vi bestämde oss för att åka ut till flygplatsen för brunch - den här typen av dagar är nämligen alla små plan ute & flyger. Tor var i sjunde himlen så fort vi parkerade bilen & bara skrek "FLYYPAN, TOOOR HAPPY!" non-stop, så redan där kändes det ju rätt värt att åka dit. Fick vårt bord & medan vi väntade på maten började Paul prata med personerna som satt vid bordet bredvid & när en av dem fick höra att Tor aldrig suttit i ett flygplan tog det inte lång stund innan knatten satt bakom spakarna på ett sött litet propellerplan.
Alltså, sånt här gör ju att man dör lite inombords av glädje - att få se sin lilla knatte så HIMLA glad!
Tor "Pet, pappa, pet flypan".
Innan vi åkte sprang jag in med en liten burk äppelsmör som jag kokade ihop igår (hade en burk i bilen eftersom vi skulle svänga förbi en vän & lämna lite saker) & gav som tack till den fina farbrorn som lät Tor sitta i hans plan. Det var ett sånt där riktigt feel good moment då alla bara var så glada, generösa &... ja men rakt igenom kanadensiska!

Engelska & flygplan...

Om ni undrar varför det blir lite tyst mellan varven så tar min engelska-kurs väldigt mycket tid i nuläget. Varje söndag har jag deadline på minst två arbeten, så all ledig tid under veckorna går åt till grupparbeten, roligheter så som "past subjunctive" & text-analys. Kursen är bara på halvfart, men när man samtidigt ska ta hand om en något energisk nästan två-åring blir det rätt mycket att hålla igång samtidigt. Just den här helgen kändes det extra intensivt (grupparbete på sex personer men det var bara jag & två andra som gjorde allt) men vi lyckades i alla fall få till ett par små utflykter mellan varven. I lördags åkte vi ut till Guelphs lokala flygplats där allt är väldigt pyttigt & sött.
Som synes, inga kommersiella jätteflygplan här inte. Tor som ÄLSKAR både flygplan & stjärnor var i sjunde himlen så fort han fick syn på det här lilla planet. Allra bäst är att de har en jättemysig liten greasy spoon där de serverar all day breakfast. Alltså, kan vi prata lite om all day breakfast - finns sånt i Sverige? För själv tycker jag att det är ungefär det bästa konceptet i världen. Finns inget godare än frukost så jag äter hundra gånger hellre en riktigt god omelett än typ kött & potatis både till frukost/brunch/lunch & middag. Restaurangen har jättestora fönster ut mot flygplatsen så det var perfekt för Tor som annars har myror i byxorna när det kommer till att äta ute (ja, inte för att han är så mycket bättre hemma heller). Nu satt han som ett ljus & åt både pommes frittes & mjölk. Sen var det inte liiika lätt att locka med honom hem...
Varje "ska vi gå till bilen" möttes av vild flykt. Sånt kan ju bli lite jobbigt ibland, men här var det så himla mysigt överlag att vi alla tog det med mycket mer ro än vanligt.
Så vi hängde där till efter ett, långt efter nap-time, & det känns väl lite som om vi har hittat ett nytt to go ställe för hela familjen!
Save

Familj på vift, VG & tjälknöl...

Jaha... man ska vara försiktig med det man önskar sig. Trettio grader var ju lite väl varmt för mamma, men idag var det typ 8 mest hela dagen & det kändes lite grinigt. Mamma, Tor & Paul var dock världens troupers & åkte ut till åsnereservatet i alla fall:
Tor hade tydligen väldigt roligt & kom hem & presterade sin hitintills bästa åsne-immitation. Klart värt utflykten!
"Men du då?" kanske någon undrar "Vad gjorde du idag?". Nej men jag drog på spa & vilade upp mig lite! Eller I wish.. istället ägnades dagen uteslutande åt min engelskakurs. Hade deadline på två arbeten & satt & svettades i det längsta över roligheter så som: "Indicate which grammatical terms are appropriate to describe the marked verb phrase. Note that several terms will be appropriate"
 
They /are singing/ songs.

& så måste man kryssa i om det rör sig om non-finite, finite, present tense, progressive, past tense... SKJUUUT mig. Men halv sex, 30 minuter innan deadline, var jag äntligen klar & fick på något vänster ihop 86% på verbdelen (sen får jag vänta på betyg på uppgift nummer två) så det firade jag med ett glas rött till tjälknölen. Fast i ärlighetens namn var tjälknölen kanske belöning nog för väl utfört arbete - alltså, så syndigt gott!


Att hinna med...

Om det är en sak jag känner att jag får kämpa med sen Tor kom så är det mitt förhållande till vad som är rimligt att hinna med eller inte. Jag har fortfarande svårt att anpassa mig till att det helt enkelt inte är lika lätt att göra saker när man samtidigt tar hand om en liten kotte. En del av mig tycker nämligen att jag ska hinna med ALLT på att göra listan eftersom "jag ändå bara är hemma just nu"... Helt utan att ha i åtanke att jag har noll barnomsorg för Tor utan får stå för all underhållning & skötsel själv. Vilket äter upp lite tid om vi säger så. Lägg sen till en universitetskurs i engelska, ett hus som ska skötas, katter & höns & teckningsuppdrag + renovering & trädgård & det blir inte så jättemycket tid över. De senaste dagarna har Tor dessutom varit på sämst humör, så då blir det ännu mindre gjort. Vilket jag finner extra frustrerande eftersom jag ville fixa så mycket innan mamma kom. Igårkväll & imorse kände jag nästan att jag höll på att få ett mindre psykbryt över hur allt körde ihop sig. Halvt ihopskruvade IKEA-möbler, en inneboende hittekatt över natten (vi hittade ägaren idag så den har tack & lov flyttat ut igen), skitigt hår, odiskad disk & så Mammut som protestrymde i 2 timmar precis innan vi skulle åka till flygplatsen... Så vi hann inte till flygplatsen innan mamma kom ut från passkontrollen & då känner man sig ju så där lagom "årets värdinna". Slirade in med stirrig blick & stressen som en stor sur bubbla i halsen & så stod mamma där & såg så himla glad ut & sen dess har det bara känts bättre & bättre - som om någon sakta hällt balsam på ett stort sår.

Daytrips...

Jag måste blogga golven, för herregud så fina de blev, men tills dess att jag fått ett par vettiga kort (batteriet till kameran laddade ur) så får det bli ett par bilder från de senaste dagarna istället. Vi har jo bott i huset KAOS pga golven, så vi har försökt hitta på lite utflykter för att komma undan från röran. Paul kanske inte bryr sig så där jättemycket i & för sig, men jag får typ ticks av att sitta inmurad av möbler... Anyway, det har alltså blivit ett gäng ävenflykter & gårdagen var lätt bäst. Vi började med St Jacobs farmers market där jag köpte paprikor för 140kr - men så fick jag också två JÄTTE kassar fulla. Sen bilade vi till mitt nya mål i livet, Elora, ungefär den sötaste stan på jorden & någon gång bara måste vi köpa ett litet hus där känner jag. Jag menar - när folk sätter upp den här typen av små stånd i sin trädgård... Bliiir ju liksom inte sötare än så här!
& deras bulk store var fantastisk. Nästan så att det är värt att åka dit bara för att ta in atmosfären... Förresten, finns bulkaffärer för mat i Sverige? Alltså, ställen där man kan köpa mjöl, nötter, bönor, socker & typ ALLT i matväg i lösvikt & får ta med sina egna förpackningar att lägga maten i.
När jag köpt en massa lösvikts cashews gav vi efter för Tors pladder om "gass, gass" & köpte glass till ljudet av Tors glädjetjut. Avslutade med lite lekparkshäng - dragkraften till gungor är nämligen stor i barnet. Jag bara "Men då sitter vi på gungan & så kan du putta Paul" & Paul bara "Meeen hönsmamma, han kan gunga själv!".
Nu har jag inte ett enskilt kort på hur det självständiga gungandet gick, bara en video - men jag tog en screenshot på hur vi kan sammanfatta det hela...
Hönsmamman vs Paul: 1-0.

Ice cream, geese and buses!

Åh det börjar bli så fint på övervåningen - så otroligt glad för att vi hyrde in riktiga golvproffs! Imorgon ska de lägga de två sista lagren polish (rolig detalj här, vi använder en produkt från ett svenskt bolag som heter BONA för enligt vår golvgubbe är Sverige bäst på allt vad gäller golv!) & sen kan vi förhoppningsvis börja flytta tillbaka alla möbler under helgen. Ska blir så skönt, för i nuläget är första våningen helt knökfull av alla möbler som vi tvingades bära ner - det är nästan så att man får lite horder hus känsla på det hela... Så vi försöker hänga utomhus så mycket vi bara kan de här kaosiga dagarna. Det blir mycket tid i lekparken & idag cyklade Tor helt själv hela vägen till slutet på vår park. Det är över 2.5km, så rätt långt för någon så liten, så vi kände att det var läge att fira bedriften med glass.
Nöjda killar! Själv köpte jag en liten strut med pumpaglass & herregud så gott. Det är mitt bästa mat-tips om ni någonsin är i nordamerika under hösten, ser ni något i matväg som innehåller pumpa - bara köööp det! Happ, efter glassätandet ville Tor checka kanotbryggan som låg precis nedanför caféet.
Because - living on the vardagsedge.
& så räknade vi gäss. Tor börjar bli rätt duktig på att ta sig från 1-10, men han vägrar fortfarande att säga 7 vilket Paul tycker är vansinnigt roligt. Enligt honom är det för att jag säger sju så norrländskt... Det här mottages med höjda ögonbryn & talande tystnad, för alltså, mannen som inte ens kunde beställa kaffe på sitt andra officiella språk när vi var i Frankrike på vår bröllopsresa har noll rättighet att reta mig för min dialekt.
Hade ju velat säga att vi sen rullade hem helt fint & glatt men det sket sig bokstavligen. Tor bara "POO POO" & där stod vi utan blöjor & skötväska. Skit liksom... Så vi panikbeslöt oss för att ta en buss hem - till vårt illaluktande barns enorma glädje. Premiärtur & total lycka!

Världens minsta sköldpadda?

Men kolla vad jag hittade när Tor & jag var ute på promenad idag!
En jätteliten snapping turtle som försökte pinna sig över gångvägen - så jag hjälpte den naturligtvis på traven & bar över den på andra sidan. Så många cyklister som susar fram där = inte ett dugg säkert för femkronorsstora små bebisar!
Resten av vägen till parken gick Tor på repeat "skopaddada, skopaddada!". Kan ju tycka att sköldpadda är ett nog komplicerat ord för en 21-månaders att det där extra "da"-et hade kunnat uteslutas...

Un havre de paix...

Självklart är det en lyx att kunna åka till en affär & handla all den mat man behöver, men jag känner mer & mer att för mig är det ännu mer lyx att odla den själv. Det är lyx för att jag har tiden att göra det, lyx för att vi har marken att odla maten på, lyx för att det inte blir färskare än så här...
När vi började vår trädgårdsresa i våras kändes det i ärlighetens namn mest nervöst - vad höll vi på med egentligen? Även om gräsmattan som vi hade där innan var skitful & bara genererade poänglöst merjobb så var den i alla fall... konventionell. Hemma i Sverige så växte jag i & för sig upp med en massa potatis i trädgården men här i Kanada verkar folk vurma lite mer för den perfekt gräsmattan... Så när jag stod där i våras & tittade ut över ödemarken vi just skapat var det inte utan att jag ifrågasatte våra planer. Nu, så här en fyra månader & 16.5kg grönsaker senare känns det här kanske som den bästa ideén ever! Ser nästan fram emot vintern så att vi får tid att sätta oss ner & börja planera allt för sommaren 2017. För trädgården har redan nu blivit det en av ni bloggläsare "förutspådde" - un havre de paix, a haven of peace...

50% lyckat, 50% katastrof...

Idag hade vi en riktigt härlig dag ihop - Tor, Daisy & jag. Välbehövligt för tidigare under veckan gick vi väl kanske inte så där jättebra ihop vi tre... Men, men, idag var allt frid & fröjd & glada barnskratt. En sån där dag då jag drog på deras byxor som hattar när de hade ett av sina toabreak (vi pott-tränar) & de bara bröt ihop för att de tyckte at det var så ofantligt tokroligt. En sån där dag då de delade, kramades & lekte "låtsas-sova" alldeles underbart länge & jag hade ork att sjunga "Per Olsson hade en bonnagård" med inlevelse i säkert 30 minuter. Vid fyratiden kom Kristen för att hämta Daisy & frågade om vi inte ville ta en liten cykeltur tillsammans - så Tor fick åka en äkta Guelph Wike för första gången den här sommaren:
När vi testa förra sommaren gick det USELT - litet barn skrek av skräck för varje bil som passerade (typ två, sen gav vi upp) men idag var det andra tongångar. Daisy & Tor skrattade & skrek "Mo(re), Mo(re)!" varje gång vi stannade till för att se hur det gick för dem. Cyklade genom hela parken & bort till "The boathouse" där vi köpte glass & tittade på änderna... & ni hör ju hur idylliskt allt var... ända tills det var dags att cykla hem & båda barnen bröt ihop eftersom de ville ha MER GLASS & MER GÄSS. Så cykelturen tillbaka blev en enda skrikfest som avslutades med att Daisy högg Tor i underarmen som en liten ilsk Rottweiler... Men merparten av dagen var i alla fall himla bra så vi håller fast vid den känslan i hopp om en riktigt hääärlig fredag!
Save

Woot - visit from Sweden!

Vi fick finbesök idag - Fredrik, aka Elsas pappa/Pauls bestman kom & hälsade på! Har inte sett honom på tre år, så det var så himla härligt att få en dag ihop. Vi inledde med besök på vår farmers market, åt våfflor till lunch (med hjortronsylt på mina - bästa presenten!) & efter det körde vi iväg & tittade på en liten stuga som är tillsalu. Pauls mamma har nämligen ett crush på stället i fråga men kan av förklarliga skäl inte komma ifrån i nuläget så då fick vi åka dit & titta istället. Inte mig emot - är lätt beroende av att kolla fastighetsannonser så det var inte jättesvårt att få mig med på just det här uppdraget!
Så sjukt gullig liten stuga - dock med betoning på liten. Gäller att downsiza rätt rejält om man vill flytta in... Kommer dock med en lada på köpet, lite otippat men roligt!
Happ, sen körde vi hem & Paul tog med Fredrik till vårt lokala bryggeri som ligger typ 2 minuter bort - gångväg. De kom hem med hibiscus & hallonöl som tjejerna blev sjukt intresserade av...
Alltså, det här kortet som Fredrik tog... kan vara mitt absoluta favoritfoto ever, alla kategorier. Höns alltså... kanske det roligaste som någonsin hänt mig. De är bara så galet underhållande - nyfikna, pratglada & alltid på gränsen till att vara småfräcka.
Jag tror att jag officielt konverterat till en crazy chicken lady!
Save

Prince Edward County...

Vi skulle ju ha åkt till Peele Island som ni kanske kommer ihåg, men så försökte vi boka & stötte på ett liiitet hinder. Vi kunde inte hitta ett B&B som tillät små barn. Eller, det fanns ett men det var fullbokat, alla andra välkomnade barn antingen från 5 eller 12 års ålder. Eftersom Tor inte ens är en meter i stumplästen kändes det rätt kört att försöka mygla in honom som en 13-åring så hela mini-semestern fick pyspunka & jag blev ledsen & trött & bara "MEN SKIT I DET DÅ!"...
 
Spola fram till måndag kväll efter middagen då Paul bara "Jaha, då tar jag hand om disken så kan du gå in & packa". I sann Paul-anda hade han ringt runt typ halva Ontario & tillslut hittat ett ledigt litet B&B på en halvö som heter Prince Edward County. Så i tisdags morse körde vi iväg & landade i noll-internet land!
Det var så himla fint där - massa blått vatten & alldeles fullt av charmiga bondgårdar (första gången jag sett barn quilts & nu måste jag bara måla en liten åt vårt hönshus!)...
& husen var bara så vackra, det var ett enda ständigt pekande åt höger & vänster & "Där vill jag booo!" Fast jag tror att vi tillslut bestämde oss för att köpa det här stället om vi skulle vinna på lotto imorgon:
Vi bodde i en liten vindsvåning ovanför ett bageri i världens minsta by & det tog kanske fem minuter så hade vi blivit mer eller mindre adopterade av byn. Första morgonen tog tex en av bageriets stammisar med oss på en liten bondgårdsutflykt:
Tor fick se getter, guinea hens, ett nyfött lamm & massa höns:
Rida åsna var inte en hitt... ungen skrek som en... men högre än en åsna.
Däremot tyckte han väldigt mycket om de små Jersey kalvarna... Det gjorde jag också. Har tydligen en väldigt svag punkt för kalvar.
Tors favoriter var dock kaninerna som bodde utanför bageriet. Vi hade lätt kunnat spendera dagarna enbart med att sitta & mata dem med klöver. Tors mantra var i princip "Kann in Tors. Tors"
Också så himla gulligt - Jen som ägde bageriet hade bakat en liten kaka åt oss som väntade i vårt kylskåp. Så fint gjort att jag blev alldeles rörd!
Det var en genomhärlig liten feel good semester komplett med en äkta country corn & pork roast där Tor blev bästis med Milfords borgmästare...
antikspan & så fick Tor sin allra första glasskula.
Stor hitt & liten har definitivt lagt till ordet "glass" i minnesbanken!

Another farm day...

Vi har inte kommit iväg för att köpa ankägg på alldeles för länge så idag körde vi iväg till Farmer Tom & plockade på oss ett dussin. Allt på farmen är så himla billigt, så för 49kr fick vi inte bara äggen utan även två hemmagjorda tvålar, en gurka & två zucchinis. Men Tom tyckte inte att vi riktigt fick nog valuta för pengarna så han tog även med oss på en liten rundtur av gården. Först hälsade vi på korna...
& Tor var HELT till sig. Han växlade mellan att skrika KO & COW eller bara allmänt pipa av glädje.
Sen hittade han en maskrosboll & vi fick ta en liten paus för att försöka blåsa bort fröna...
När det inte gick försökte han få hjälp av ankorna men de ville inte ha något med det, eller honom, att göra...
Sen hälsade vi på hönsen i stallet & så frågade Tom om Tor ville sitta lite i traktorn. STOR LYCKA!
Eftersom det var så himla lyckat fick Tom feeling & frågade om Paul & Tor kanske ville åka lite ATV?
Så de brummade iväg över ägorna & jag som stod kvar kunde höra Tors lyckliga lilla röst tjoa i fjärran...
& det är den här typen av stunder som gör mig allra allra gladast - när min lilla unge får testa på nya saker & man verkligen ser hur det är helt fantastiskt i hans lilla värld!
Den lyckan... & Tom har numera fått de mest lojala kunder han någonsin hade kunnat tänka sig!
Save

Happy dance!

Alltså jag är SÅ glad! Mina gamla solglasögon har nämligen sjungit på sista versen i en hel evighet & jag är så otroligt dålig på att få ändan ur när det gäller att fixa sånt så idag tog Paul tag i saken. Först sa han att han hade  en överraskning, så vi körde iväg, hamnade hos en optiker & så fick jag välja ut ett helt nytt par! Paul hade till & med lyckats rota fram pappret som visar mitt synfel, så de kunde sätta in linser med skärpa på direkten. Blev bara så himla himla glad!
Happy dance!
Det var så härligt att gå ut från affären & helt plötsligt kunna se klart! För även om mina gamla solglasögon hade riktiga linser de med var glaset så skadat att allt var suddigt i vilket fall. Men nu så! Dessutom kom de med en härlig sepiaton i glaset (istället för den gråblå skugga jag var van vid) så nu känns det lite som om jag konstant är med i ett avsnitt av Agent Carter!

Rain dance!

Det har varit så galet torrt den här sommaren att vi går på vattenrestriktioner. Du får böter om du tvättar bilen eller vattnar prydnadsväxter utanför väldigt restrektiva timmar & bönderna i området har precis blivit ombedda att dra ned 20% med vattnandet. För oss har det här inneburit ett evigt kämpande med att hålla trädgården vid liv. Så när det började ösregna precis efter middagen idag var det REN LYCKA. Det stod ganska snabbt klart att vi inte var de enda som var glada - genom regndånet kunde vi nämligen höra glada tjut. Så vi tittade ut på gatan & där sprang grannpojken Eli runt i bara shorts tillsammans med våra grannar Matt & Galia samt deras två små barn. Det tog två sekunders övervägande, sen kastade Paul tröjan & så sprang vi också ut. Det verkligen bara vräkte ned, så jag var blöt rakt igenom BHn på mindre än en minut. Jag tror på riktigt att jag hade varit torrare om jag ställt mig under duschen. Tor tjoade & stampade som en tok i vattnet som forsade fram över gatan & det var bara så himla roligt alltihopa. Speciellt som våra nya grannar som precis flyttat in på andra sidan gatan bestämde sig för att joina galenskapen tillsammans med deras lilla nakna 6-månaders. Har inte skrattat så mycket på länge! När vi var så genomdränkta som det bara går att vara sprang vi in igen, skalade av alla kläder i hallen & klämde in oss i duschen alla tre. Avslutade regnfirandet med att gotta i oss en massa fryst yogurt i myskläder. Det enda jag hade önskat av kvällen var att Tor hade varit bara liiite äldre så att han hade kunnat minnas det här som vuxen - men vi får väl göra regndanser till en tradition här på gatan så att alla barn kan minnas hur de vuxna lekte lös i regnet tillsammans med dem! Är också så himla lycklig över att det regnade precis nu - känns som om mina lingon inte hade kunnat få en bättre start!

Meeting a very tiny cow...

Tor, Daisy & jag hade en riktig liten pissdag igår - det blir lätt så när två 1.5-åringar kollektivt bestämmer sig för att skita i att sova mitt på dagen. Jag var ett VRAK när Paul kom hem & somnade samtidigt som Tor så det är därför det inte blev något bloggande igår. Vilket kanske var lika bra, jag var inte på mitt bästa humör om vi säger så... Tack & lov tog livet en 180 gradig vändning åt det bättre idag! Jag menar - kolla bara vad jag handmatade med ett litet animal cracker på morgonkvisten!
Alltså jordekorrar kan vara det sööötaste som finns! Även om det här var en dag då de stötte på hård konkurrens... För precis innan lunch hojtade Paul "Mot bilen" & så packade han in ungarna & mig för överraskningsutflykt. Man måste ju bara älska att han hittar på sånt på en sketen onsdag! Så vi rullade ut på landet & han vägrade tala om vart vi skulle men tillslut rullade vi fram till den här skylten & jag bara tjoade av lycka!
Whiffletree är stället där vi köpte blåbärsplantor för ett par veckor sen & fick se de söta kalkonungarna. Förra gången vi var där möttes vi på direkten av Farmer Martin, men den här dagen var det helt tomt & stilla på gårdsplanen. Så medan Paul snurade runt & letade efter någon som kunde hjälpa oss inledde kottarna & jag besöket med att provsitta deras hammock. Sjukt populärt bland småfolket!
& mitt i denna gemytliga lilla stund med mig sjungandes Old MacDonald fick jag syn på något som gjorde att jag dog sötdöden något totalt. En liten vinglig kalv!
I samma veva kom Farmer Martins son & hjälpte Paul så jag frågade om vi fick gå & hälsa & det fick vi. Alltså... så himla otroligt söööt! Kan man vara nästan 33 år gammal & ändå önska sig en kalv i julklapp?
För alltså på riktigt...
Daisy var dock inte lika imponerad. Hon blev skiträdd när den lilla babyn ville komma fram & slicka mina knän.
Lätt surrealistisk situation att ha en liten nyfödd ko som slickar ens knäskålar samtidigt som en liten människa försöker klättra upp för ens kropp skrikandes "Bye Bye Bye!" till den lilla kon.
Mjölk?
Tillslut slet vi oss därifrån & åkte därifrån med två dyrbara plantor...
Vaccinium vitis-idaea eller lingon på ren svenska.
Jag visste inte ens att det växte här i Kanada, men Whiffletree satt på två små plantor som Paul tingat åt mig! Bästa tidiga födelsedagspresenten jag hade kunnat få! Um... förrutom om han hade gett mig en liten kalv då, men det hade kanske inte riktigt gått hem hos grannarna...
Save

Mini vacation...

Tidigt i fredagsmorse körde vi alla in till Toronto för att fira Pauls företags 20-års jubileum. De hade planerat en heldag ute på vackra Toronto Islands, så klockan 9.30 var det världens gäng som bordade färjan över.
De hade ordnat en massa aktiviteter med inhyrda hoppborgar & gladiator-ringar... men det var 36C & med luftfuktigheten kändes det som 43C & så ingen AC. Jag ville i ärlighetens namn bara åka därifrån - alldeles alldeles för varmt för oss. Sällan har det varit så skönt att få sätta sig i en parkeringsgaragekall bil! Från Harbour front körde vi till "The Beaches" dit Matt & Megha precis flyttat. Var så roligt att få se deras supercharmiga nya lägenhet. Det var ett sånt där ställe där det kändes feel good så fort vi klev innanför dörren. Dessutom har de AC, alltså räddningen! De skämde bort oss med världens godaste middag (LYXEN att äta något som någon annan lagat!) & så satt vi på deras balkong & lyssnade på ljudet till jazzfestivalen som hölls på närmsta stora gata. Det kändes som om vi var i en helt annan stad än Toronto! Så här ser deras gata ut på dagen, med sjöutsikt om man tittar noga till vänster i bild - så himla härligt!
Älskar de stora balkongerna - speciellt när folk dekorerat med ljusslingor, gardiner & massa blommor. Kände ett sånt sug att försöka få till en balkong eller veranda på vårt hus med, mysfaktorn är liksom bara SKYHÖG! Anyway. Sov över, gick ut & åt frukost på morgonen & följde upp med promenad i parken. Tor som fram till den här punkten varit glad precis hela tiden fick dock psykbryt när vi lämnade restaurangen & bet mig rövhårt i armen. Det gjorde så ont att jag först bara kippade efter luft & sen började tokskratta i någon slags smärtöverslag. Så Paul fick det tveksamma nöjet att bära det ormande barnet & sen skreks det non-stop tills vi fick syn på en liten övergiven grävmaskin som stod i parken... Det var ett lätt beslut att pipa över & dumpa ungen bakom ratten så att vi fick slut på eländet!
Happ - efter den här lilla persen gick vi hem & la Tor & sen bestämde vi vuxna att det var för varmt för riktig lunch så vi åt glass istället. Ibland är det himla fint att vara vuxen så att man får bestämma sånt! Avslutade sen vår lilla minisemster med att åka hem till Pauls syster där vi firade Tors kusins 2-årsdag! Av oss fick hon en kycklingbok med tillägget att en av våra höns är hennes.
Glad liten tjej! Tor var också glad, det fanns nämligen en pool...
Barnet hade i princip kunnat leka där fram till torsdag nästa vecka - sån lycka! Dock var han inte lika pepp på pinatan...
& så åkte vi hem sjungandes blinka lilla stjärna där på repeat & på det stora hela var det en sån där liten mini get away som åker in under F som i FIN i minnesbanken. Fast kanske allra bäst var det att svänga in på uppfarten & bara känns sån lycka över att vara hemma igen!
Save

Peele Island!

Innan Tor kom brukade Paul & jag spontanboka resor lite då & då. Vi delade en flaska vin, började prata & vips var vi inbokade på ett flyg till Bermuda... Med Tor med i bilden så fixar vi inte riktigt att vara så spontana (& så är det det här med att jag fortfarande inte får lämna landet) men vet ni, ikväll hände det för första gången sen typ 2013 - spontanresa bestämd! Det har nämligen varit bokat sen länge att vi ska ha semester första veckan i augusti. För med vår bröllopsdag & min födelsedag så känns det nästan obligatoriskt att vara tillsammans. Dock hade vi fram till för fem minuter sen inga planer på vad vi faktiskt skulle göra under den där veckan, förrutom att skaffa höns då... Men nu har vi kommit på att vi ska dra iväg till Kanadas sydligaste punkt - Peele Island! Planerna är liiite luddiga i nuläget, men vi tänker att vi åker färja över, bor på B&B, badar & kanske hyr ett gäng cyklar & åker på picnic. Inget jättevådligt äventyr alltså, men en liten mini vacation från vardagen. Ska bli så himla roligt!

A day with the donkeys...

Jojos sista dag här hos oss, så vi passade på att åka till en av våra absoluta favorit platser - The Donkey Sanctuary of Canada.
Pure feel good!
e
Det är ett sånt där ställe där man får lugn i själen. Som Jo sa "När jag dör vill jag bli återfödd som åsna & hamna här"...
Älskar det här stället så mycket så jag har gett mig själv ett löfte... Så fort jag får mitt PR-kort ska jag börja jobba på att få ett kanadensiskt körkort. Delvis då för att det ju varit praktiskt att ha ett för vardagsärenden, men även för att jag så otroligt gärna vill börja hjälpa till som volontär hos åsnorna. Det ligger bara 17 minuter bort med bil, så jag tänker att jag hade kunnat börja hjälpa till så fort Tor är lite mer självgående & kan vara borta på aktiviteter någon timme åt gången.
Anyway, vi snurrade runt ett par timmar bland åsnorna (nog länge för Tor att lära sig säga åsna men inte tillräckligt länge för att få till ett "Iiiååå" - han tror att de säger uhoh) & det enda jag ångrar med hela trippen är att vi inte köpte Tor en liten åsnemössa innan vi åkte hem...
Alltså så söt! Men jag kunde inte riktigt med att köpa en vintermössa när det var 28 grader ute...
Save
Save
Save
Save
Save
Save
Save
Save
Save
Save

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0