Årets första snöbollskrig!

Egentligen är det här så deppvarning att det finns inte, vädret har nämligen slagit om totalt & nu verkar det som om all snö kommer att försvinna inom de närmsta dagarna... So close, but no cookie. Hulk! Men, idag gjorde vi trots allt det bästa av situationen. För är det kramsnö så måste man ju bara ut & köra lite snöbollskrig!
Ni SER ju hur pepp Tor var när han väl förstått hur snöbollskramarmaskinen fungerade! :D Sen älskar jag ju det faktum att vi bor på en gata där snöbollsfighten inkluderade en 2-åring, en 3-åring, en 6-åring samt tre förvuxna barn i formen av jag & två andra föräldrar. Så himla roligt! Ungarna tjöt av skratt när Matt träffade mig med en snöboll på rumpan, bara för att sen trilla baklänges när jag prickade honom!

We got a Christmas tree!

Paul tog en semesterdag idag, så när Tor var klar på förskolan drog vi till Starbucks för lunch & sen körde vi iväg till ungefär världens mest välskötta Christmas Tree Farm. Alltså... finns det ens julgransodlingar i Sverige? Här är det verkligen en grej & jag älskar det! Visst, det är ju inte gratis precis - men det är så himla praktiskt att knata ut ett par meter & bara "hm, vilken av alla dessa hundratals perfekta träd vill jag ta med mig hem". Istället för att irra runt i hundra år i skogen tills du är så frusen att du hugger ner första bästa skeva granelände... Extra praktiskt när man dessutom ska välja träd tillsammans med en 3-åring som insisterar på att gå själv men samtidigt blir ledsen för att rörelseförmågan i täckbyxor är sämst! Vi hade dessutom så himla tur att vi fick skjuts ut till träden med bondens lilla traktor - Tor var med andra ord så glad att han vibrerade. Sen började det svåra, att välja mellan alla olika typer av träd... Här bangar ju folk inte för att sätta upp en tall i vardagsrummet, men jag ville ha något som kändes mer traditionellt men samtidigt inte för stort. Valet föll slutligen på en "fir" & här blir jag lite osäker, någon som vet skillnaden på en "spruce" & en "fir"...
Tor brydde sig inte så jättemycket om sjävla urvalsprocessen, men när Paul & jag väl enats om ett träd så blev han i alla fall så till sig att han var tvungen att ge den en kram...
 Lite småmorbit kanske, "kram kram & nu SÅGEN!"... som det var superviktigt för honom att hjälpa till med...
& eftersom jag har en bra dag idag kände jag att jag orkade ta fram farmors julgransmatta, så nu står den här granen - på mattan - & väntar på att pyntas & det känns faktiskt riktigt bra trots allt! 

Snow!

En vit jul är verkligen inte självskrivet här i Ontario, snön brukar alltid dyka upp typ en månad för sent, men det här året verkar det (TA I TRÄ!) som om vi kommer att få snö. Är helt barnsligt glad över detta! Jag ska vara helt ärlig, snö på julen är väldigt viktigt för mig. Tycker att det är skitdeppigt med en grön (sämsta ordvalet, det borde vara GRÅ) jul. Men nu när vi har Tor & han för första gången är nog gammal för att verkligen se fram emot tomten & julen så känns det extra viktigt. Vill liksom inte titta ut på en hönsskitstäckt grå lervälla till trädgård utan vill kunna fejka renspår i snön, frysa in islyktor & åka kälke. Just den sista biten har Tor pratat om i princip varenda gång han sett en snöflinga dala ner från himlen så ni kanske kan förstå lyckan när vi vaknade upp till ett vettigt snötäcke imorse - äntligen bobföre! 
Den lyckan! Åh så glad han var, så där så att man blev helt glad i kroppen själv & att alla som vi mötte hälsade med ett stort leende. Nu hoppas jag på ännu lite mer snö i natt så att vi kan dra iväg till pulkabacken imorgon!

A good deed...

Måste bara få dela med mig av den här lilla historien, för den gjorde både Paul & mig så himla glada... Igårmorse lämnade vi av Tor på förskolan & stressade sedan iväg för att köpa tårta, ballonger & annat party-relaterat. Som vanligt var det stressigt & vi svettades runt i affär efter affär i 110 & svängde slutligen in på vår ballongaffär för att placera en order för pickup. När vi kommer in står en äldre man & pratar med butiksägaren, så vi hänger bland hyllorna i närheten & väntar, vilket gör att vi hör delar av konversationen. Mannen i fråga letar efter någon som hon inte har & hon börjar föreslå en rad affärer som är typiska Ida-affärer (i.e. pyssel) & avslutar med att säga "perhaps Michaels, you know in the cupcake section?". Um, & här gick det ju liksom inte att INTE bryta in & fråga vad det var han letade efter. Visar sig att den lille farbrorn & hans fru tillbringat de senaste månaderna med att bygga upp ett gigantisk miniatyrlandskap inför julen. Tåg, skolhus, trailerpark (Alltså, vi har skrattat så mycket åt det faktum att de till & med lagt till en trailerpark, för inget säger väl Christmas så mycket som en trailerpark?!) - allt elektrifierat & nu var de ÄNTLIGEN klara med allt förrutom att de kommit på att de inte hade några kanadensiska flaggstänger. Så därför bestämde de sig för att köpa små flaggor på tandpetare, bara det att det inte fanns att köpa någonstans & nu stod han där - den lille skäggige gubben - & såg helt punkterad ut för att han varit på vartenda affär han hade kunnat komma på utan att få napp. Paul & jag sitter alltid på att litet lager kanadensiska & svenska flaggor, så att vi kan fira födelsedagar & nationaldagar, så vi bara tittade på varandra & erbjöd honom våra flaggor på studs... & han började gråta av glädje! Alltså tänk er, en liten skäggig farbror - inte helt olik jultomten - som står & gråter för att vi erbjudit honom våra flaggtandpetare. Det var så himla sött & lite hjärtskärande på samma gång, att göra någon SÅ glad för något SÅ litet!
Så Paul brände hem med bilen (vi bor kanske 30 sekunder bort med bil) & återvände med en liten påse med tandpetare & det var bara ett sånt feel good ögonblick när han fick påsen i handen. Sen försökte han betala & vi vägrade & då började han nästan gråta igen & så tackade han ungefär 20 gånger & sa att vi hade "made his day"... & det här var väl ungefär världens längsta bloggpost om tandpetare EVER, men Paul & jag gick runt & kände oss helt varma & glada inombords hela dagen så jag var bara tvungen att skriva om det. Det visade bara så himla tydligt hur LITE det behövs ibland för att glädja någon annan!

Äppelfarm!

Först liten FG update - vår lilla sjukling är helt klart på bättringsvägen & kommer att få flytta tillbaka till trädgården imorgon om allt ser bra ut. 
 
Eftersom krisen var över bestämde vi oss för att dra iväg på en liten utflykt med Millie & Co. Till Chudleighs apple farm närmare bestämt. Paul & jag har varit där för flera år sen, älskade det, & nu kändes det äntligen som om Tor var stor nog för att förstå sig på att plocka äpplen. Fast för säkerhets skull läste vi "Peppa Pig goes apple picking" & sen var ungen så pepp att han nästan skakade av iver & när han insåg att han skulle få åka traktor-skrinda till äpplena... episk glädje.
Tor pockade ungefär världens största Mutsu-äpple & satte i sig nästan hela. Imponerande med tanke på att det var ungefär lika stort som hans huvud...
Mina två fina...
& sen drog Tor & Millie iväg på upptäcktsfärd i skogen, repgungor alltså - stor hitt. Men jag fick verkligen lägga band på mig för att inte förstöra det roliga... Mammahjärtat tyckte nämligen inte alls att det här var någon god idé:
De här två är så himla söta ihop. Tor har haft lite otur kan jag känna med ett par av sina vänner - han har åkt på rätt mycket stryk - men med Millie behöver man aldrig oroa sig. Det har aldrig varit minsta tendenser att bitas, rivas, puttas eller slås.
& det märks, det finns liksom en självklar tillit mellan de här två. Man märker att Tor slappnar av tillsammans med henne & fokuserar på leken utan att behöva vara på sin vakt. 
& de sammarbetar så himla fint också, som här där de hjälptes åt att "styra" en traktor. Millie körde & Tor var ansvarig för bromsen. Eller här där de var OK med att DELA samma gunga för att alla andra var upptagna.
& så avslutade vi dagen med fantastisk grillad majs & massa rutchkane-åk. 
Um... & så smet Tor & Paul iväg & köpte... 
Världens största klubba... Kanske inte vad jag direkt godkänt om de dubbelkollat med mig, men men... mer stereotypt lyckligt barn får man ju leta efter!

Total lycka!

Igår var en stor stor dag i vårt hus... för vid 10-tiden på morgon backade en pickup truck upp på vår avfart & lastade av...
Vårt alldeles splitt nya Roland piano! Japp, efter att ha pratat om det i nästan 10 år har vi äntligen skaffat oss ett piano! Vi har ju som jag nämnt tidigare letat efter ett bra second hand piano, men trots att vi följt upp annons efter annons har vi aldrig hittat ett vettigt alternativ. Antingen har de luktat konstigt, låtit sprucket, varit permanent stämda en halvton lägre, vi har förlorat budet eller så har personen som skrivit annonsen ändrat sig i sista sekund. Tillslut gav vi upp på annonserna & knatade över till den piano-affär som vi trots allt har på andra sidan vägen från vårt hus & så fort vi förklarat vårt ärende sa kvinnan bakom kassan "Alltså, när ni har ett så litet barn - har ni inte funderat på ett elpiano?"... & det hade vi ju inte alls. Paul & jag har varit väldigt traditionella kring vårt pianotänk & inte ens övervägt ett elpiano. Men som hon påpekade, när ska man egentligen kunna öva om man INTE har ett elpiano med hörlurar? När barnet sover... hahaha! Nej, kanske inte riktigt aktuellt. När barnet är vaket? Um, då vet man ju hur det blir - argt barn hängande kring armen/benet, skrikande efter UPPMÄRKSAMHET! Så när det visade sig att affären hade ett helt fantastiskt bra kampanjpris bestämde vi oss helt enkelt för att prioritera den här investeringen. Jag ska inte ljuga, det var inte skitbilligt om man säger så & vi hade definitivt kunnat lägga de pengarna på andra saker som kanske hade varit mer vettigt rent finansiellt, men det låg väldigt mycket känsla i det här köpet. Farmors högsta önskan var nämligen att Tor skulle få växa upp med ett piano. Så det är därför jag har jobbat extra hela hösten, så att vi skulle kunna uppfylla den önskningen. Så även om jag haft ångest över hur mycket det kostade var det värt varenda dollar (nästan) bara för att få se Tors min när han kom innanför dörren igår efter förskolan. Leendet bara spred sig över hela ansiktet & sen skrek han "Yey, Santa came with a piano!" & började spontandansa! Nu är han ju lite liten för att kunna spela på riktigt, men han tycker om att sitta på bänken & plinka så det är lovande, & Paul & jag slogs typ om det efter att han lagt sig igår!
Själv inledde jag morgonen med lite Fur Elise (helt fantastiskt hur mycket man minns ändå, jag har inte spelat på 16 år & det sitter fortfarande i fingrarna!)... som duett. Mammut satt nämligen bredvid mig i ungefär 20 minuter & plinkade sporadiskt med tassen!

Thankful...

Idag var allt Thanksgiving-stängt, så vi passade på att fylla dagen med vänner. Började med att möta upp med Millie & co & så drog vi till högkvarteret för Guelphs alla brandstationer. Tog med ännu en matdonation samt plockade upp 50 timbits (typ hålet på munkar) som ett litet tack till brandmännen för allt det gör för oss alla. Eftersom alla brandmän (tycker så mycket bättre om engelskans "fire fighters" - finns det inget mer könsneutralt ord på svenska?) jag någonsin träffat är ungefär de trevligaste människor som går i ett par skor bjöd de in oss på en rundtur. Så himla snällt & Tor & Millie var i sjunde himlen. 
Som mest hade vi fyra brandmän som guider. Alltså, sånt engagemang, jag blir helt rörd. Tor fick slå på ljusen på deras största brandbil & som förälder är det ju bara helt fantastiskt att få se glädjen i det ögonblicket. Helt klart lipvarning. Speciellt som jag för evig kommer att förknippa brandmän med det andningsuppehåll som Tor hade som 2-dagars bebis... De var här på under fem minuter. Tre stora män med en pytteliten syrgasmask & hjärtan av guld. 
Så om det är något jag verkligen, verkligen, är tacksam för idag så är det alla kvinnor & män som viger så stor del av sina liv åt att hjälpa andra!

Beep beep, here come the chicken police!

Världens finaste höstdag idag - så efter att vi åkt runt på femtioelva affärer (allt är stängt imorgon så vi var tvugna att kitta upp oss på alla nödvändiga renoveringsprylar + vårlökar + mjölk) drog vi ut på cykeltur. Alltså, att kunna dra runt i shorts i oktober, sån lyx!
Extra härligt att kunna ta en tur med Tors cykel innan det blir bob-väder. Tor har förövrigt hamnat i en fas då han har världens största rättspatos - så här på bilden har han precis "pulled over" Paul för att han är en "BAD CHICKEN!". Oklart vad förseelsen egentligen var, men Paul stannade laglydigt upp tills dess att Tor förkunnade honom friad - eller snarare "Okay, you are pappa now, not a bad chicken". Härligt för mig att jag trots min Chicken Lady status inte ovetande gifte mig med en höna!

Thanksgiving weekend...

Det är Thanksgiving här i Kanada den här helgen, så vi har ledigt i tre dagar & kommer alltså bara att ägna oss åt trevligheter i dagarna tre. Det är lag på det. Thanksgiving är nog förövrigt min absoluta favorit-högtid. Rätt kravlöst, jättevackert ute, ingen presenthets, god mat & lagoma mängder vin. Plus att själva grundtanken är så fin, att man stannar upp & verkligen tänker efter - vad är det som man uppskattar i livet?
 
Eftersom jag haft ett rätt tuft år kändes den frågan kanske inte lika självklar som den gjort tidigare år - men självklart finns det ändå en massa saker att vara tacksam för! Så, utan inbördes ordning:
 
Jag är tacksam för att alla våra "babyhöns" är så fina & trevliga nu när de är vuxna & att jag numera kan samla ihop världens tjusigaste äggkartonger! På riktigt, visst blir man glad av det här?!
Jag är tacksam för att Paul tog med Tor på utflykt med karusell nu imorse så att jag fick vara kvar hemma & verkligen fokusera på min Macbeth analys. Inte så himla lätt att analysera en Shakespeare tragedi från Aristoteles perspektiv med en liten människa som klänger kring ens nacke & leker att han är en apa... Extra härligt också att Tor fick göra något som han älskar medan jag jobbade!
& självklart är jag tacksam för Tor bara rent allmänt. Den kärleken... Sen är jag så otroligt tacksam för den fina gemenskapen som finns här där vi bor. Det känns lite så där som man tänker sig att det var på 50-talet. Alla hjälper alla, grannarna kilar över till varandra spontant, någon lämnar en present på trappen lite då & då. Faktum är att vi är så himla tacksamma över att ha det här nätverket att vi körde en liten food-drive som del av vår Thanksgiving middag idag. Så imorgon åker vi till brandstationen med två fulla matkassar som kommer att gå till vårt lokala Food Pantry för behövande familjer. 
& så är jag så HIMLA tacksam för vår diskmaskin som gjorde att jag kunde göra dagens pumpkin pie utan att behöva stå framför diskhon resten av eftermiddagen. 
Alltså jag vet att diskmaskiner inte är någon nyhet direkt, men när man levt utan en i TRE ÅR samtidigt som man har ett litet barn så är det liiite liiite som om himlen öppnat sig & bara "Du, här, du har slitit nog". Så ja, ytterst ytterst tacksam över detta nyförvärv! #räddarförstomdetbrinner

Photo session!

I måndags kom Liz & Millie & hälsade på & vi bestämde oss för att ta en liten promenad i parken. När vi gick där kom en man fram, presenterade sig & berättade att han fotograferade bilder för ett "condo project" & undrade om han kunde få ta ett par bilder på oss. Vi sa ja & när han var klar gav han mig sitt kort & jag frågade om han kanske kunde skicka en bild eller två till oss om de blev bra. Han sa "självklart, eller, varför tar jag inte ett par närbilder på barnen nu om ni vill?!" & helt plötsligt fick vi en liten mini-foto-session bara så där!
Alltså, så himla söta ihop de små bästisarna!
Tor frågar efter Millie minst en gång per dag, så jag ska skriva ut en av bilderna & rama in till hans rum så att han kan se henne när saknade blir som värst. 
& faktum är att jag, som typ är världens mest "fotosnåla" människa faktiskt tycker att bilderna är så pass fina att vi bokat in en riktig session med Hark. Alltså, det här är stort! För jag har på riktigt bara betalt för bilder EN enda gång i hela mitt liv & det var typ fem år efter min student när farmor fortfarande var ledsen för att jag inte tog några studentbilder så när jag ändå skulle på bal i Lund bokade jag en session som jag tog med min studentmössa till bara för att göra henne glad. Men sen printade gubben som ägde fotoaffären upp världens största bild på mig med studentmössan & satte upp i fönstret för att marknadsföra sig inför kommande studenfirande & jag blev så himla trött att jag aldrig bokat en fotograf sen dess. Inte till bröllopet, inte när jag var gravid & inte när Tor var en bebis... Men nu så, om lite drygt 2.5 vecka smäller det. Någon som kan gissa varför?!

A wonderful week!

Vi är tillbaka till vardagen efter en jättehärlig men lätt kaosig vecka. Har nämligen haft vår bestman med familj boende här den senaste veckan, så det har varit lite storfamilj & massa tokroliga barnupptåg. För att fira vår bröllopsdag drog hela gänget upp till en liten stuga uppe i cottage country där vi trampade runt på paddelbåtar, grillade, badade & fiskade. Typ hur idylliskt som helst! Tor fattade dessutom för första gången att man kan fiska fisk & blev så eld & lågor att jag snabbt som attan fick tåta ihop tidernas budgetspö:
Flöte, rev, krok & sänke plus en pinne som Tor hittade själv. Rätt långt ifrån de sköna haspelspön jag är van vid, men se - det gick att få fisk i alla fall!
Hela fyra fiskar hjälptes vi åt att dra upp & släppa tillbaka (de var alldeles för små för att laga till dem). Herregud lyckan, på oss båda. Jag växte ju mer eller mindre upp i farmor & farfars eka, så jag ska inte ljuga, det var verkligen jätteroligt att det här var något som Tor också tyckte var kul. Paul & Pauls familj är nämligen 0% fiskmänniskor... så det här kanske får bli "our thing" istället! Sen hade Tor också så himla kul ihop med Elsa & Edith. Större tjejer är ungefär det bästa Tor vet, total adoration!  
De har även fått honom att bli helt OK med att titta på svenska barnprogram, även om sommarskuggan kanske var i läskigaste laget!
Med undantag av ett par dagar då han var lite förkyld & hängig så har han varit som en liten svamp hela veckan & bara sugit i sig svenska. Så roligt att se att han förstår allt. Dessutom tyckte jag att det kom betydligt fler svenska ord än vad det brukar, vilket kändes som en helt fantastisk födelsedagspresent! Jo för vi klämde ju inte bara in bröllopsdag den här veckan, vi firade även min (& Mammuts) födelsedag. Men mer om det i ett annat inlägg - måste nämligen få upp en stor bit nostalgi på väggen innan jag bloggar om det!

Engelska B1!

Så himla glad, fick mitt antagningsbesked för Engelska B1 till hösten! Var väl egentligen ingen överraskning, det hade känts hemskt märkligt om jag inte fått gå kursen - men alla som väntat på antagningsbesked kan säkert ändå känna igen sig i lättnaden av att ha det helt avklarat! Jag har ju verkligen älskat att plugga engelska det senaste året, så jag ser redan nu fram emot höst-terminen. Är egentligen inte den typen av person som bara, "åh, hösten - nystart, stickade tröjor & mustiga färger!", utan är snarare den som får ångest så fort jag känner att slutet på sommaren börjar närma sig (typ så fort midsommar passerat). Inte i år dock, nej nu längtar jag på riktigt efter september! Sen att Tor är inskriven & klar för att börja dagis två mornar i veckan gör ju helt klart sitt till. LYXEN i att få tre timmar varje onsdag OCH fredag för mig själv & mina studier - priceless. Det är nämligen inte alltid så himla lätt att koncentrera sig på en arbetsuppgift med en hyper 2-åring sittande på sitt huvud...

Succé!

Vi var rätt nervösa innan vårt tandläkarbesök idag, men det gick SÅ himla bra! Dels var skadan så pass liten att de inte gjorde något åt den i nuläget. Istället ska vi bara se till så att han inte äter något hårt den närmsta månaden (slut på knäckebröd & jäkla kattfoder med andra ord!) & sen åka på återbesök för att utesluta att det uppstått inflammation. Så redan där var det ju succé, men vad som verkligen imponerade på Paul & mig var hur duktig Tor var. Hela vägen till tandläkaren pratade han om hur han skulle gapa & visa tänderna för tandläkaren & väl där klättrade han på eget bevåg upp i tandläkarstolen & öppnade upp gapet det största han kunde! Sen satt han så blixtstilla & med öppen mun under hela undersökningen att vi alla blev helt grymt imponerade. Tandläkare & assistent inkluderat! Han avslutade besöket med att få ett certifikat (samt såpbubblor) för att ha klarat av sitt första tandläkarbesök & vinkade sedan glatt hejdå till tandläkaren som han var övertygad hette Dr. Elefant! 
 
& nu kanske ni bara, "Dr. Elefant"/what's the key to the success? I vårt fall stavas framgången helt klart Peppa Pig. I födelsedagspresent gav vi nämligen Tor "Peppa Pig besöker tandläkaren" med baktanken att det kanske skulle kunna hjälpa den dag vi väl skulle ta honom till tandläkaren för första gången & jäklar vilken hjälp det var! Han visste precis vad som skulle hända & var inte ett dugg konfunderad eller rädd utan var med på noterna & ville hjälpa till på samma sätt som Peppa. So, lätt bland de bästa $5 jag någonsin spenderat & ett hett tips i fall att någon läsare där ute sitter på en kotte som inte varit hos tandläkaren än!

Garden Tour...

Jag tog ju en Garden Design kurs i våras & alla elever blev då inbjudna till vår lärares open garden för att få se lite av hans design principer in action. Så idag åkte vi dit hela familjen - Tor drog ner medelåldern något grymt, men hade ändå väldigt roligt. Bara det att han såg grodyngel för första gången, stort!
& på tal om stort... Det här var inga vanliga grodyngel ytan bullfrog grodyngel, det är svårt att se på bilden eftersom jag inte kunde få dit en skala - men de var närmare 10 cm långa. Riktiga monsteryngel! Tydligen tillbringar de två år i yngelstadiet, de hinner helt enkelt inte växa klart första sommaren. Såg inga vuxna exemplar, dock en massa små söta gröna grodor som Tor ville klappa.
Jäklar också... vi skulle kanske försöka pressa in en damm i trädgården i alla fall... Det är ju så fint & Tor hade verkligen älskat det. Sen vill jag köpa mer plantor som växer i täta mattor. Tydligen otroligt klappvänligt om man är två år gammal!
Haha - ni ser ju crowden i bakgrunden, inga spring chicks direkt! Det som var så himla sött dock var att alla pensionärer i princip omgående började leta stenar åt Tor när han hittade en stor damm (alla former av vattendrag måste fyllas upp med sten enligt Tor). Lite osäker på om de bara gjorde det för att vara hjälpsamma eller om de helt enkelt levde ut lite av sina inre barn via honom! Inspirationsmässigt då? Tja, jag vill ju som sagt ha en damm men sen vill jag även plantera mer klematis. Så himla maffigt & vackert!
Sen gillade jag de här stentrågen med succulenter:
Dock lite osäker på om det är värt investeringen i tid. I regel klarar jag av att hålla det jag planterat vid liv, men allt som jag knölar ner i krukor är lite mer risky business. Hur mycket jag än försöker är jag inte så där jättebra på att komma ihåg att vattna... & ja, jag vet att det är en av fördelarna med succulenter, att de inte behöver så där jättemycket vätska. Men då känner jag genast att vintern hade varit ett problem. Känns som om det hade blivit HEMSKT kallt för rötterna att ta sig igenom en hel vinter i en liten stenbytta. Jaja... något att komma ihåg längre fram när Tor är lite mer självgående & jag får lite mer tid över för att experimentera i trädgården!

Min lilla maskrosboll!

Vår granne är barnmorska, så ibland måste hon iväg akut & då kör det då & då ihop sig med hennes lilla dotter. Att ta med en 2-åring på jobb är väl aldrig smidigt, men jag kan tänka mig att det är extra knivigt i hennes roll. Så när hon ringde imorse & med lätt panik frågade om det fanns någon som helst möjlighet för mig att ta hand om Aviva ett par timmar ställde jag naturligtvis upp. Aviva & Tor leker oftast himla bra ihop & idag hade de en riktig höjdardag tillsammans. Noll tjaffs & bara massa skratt & stoj - två små lyckopiller helt enkelt. Den sista halvtimmen hängde vi i Avivas trädgård & hoppade på deras trampolin & alltså... gud vad jag skrattade åt Tors hår!
Det hade ju överlag varit att föredra om han ärvt Pauls fantastiska hårkvalité, men just idag kändes det himla kul att han åtminstone i nuläget sportar klassiskt skandinaviskt hår! 

Sprouts & bolognese...

Hjälp vad vårt lilla aquaponicssystem växer - vi har så mycket groddar nu att vi äter dem med allt utom frukost. Förutom att de är goda (eller ja, rädisorna är goda, men vetegräser kör vi inte repris på) så är det hemskt praktist att ha ett ständigt växande förråd med "plate toppings". Alla tallrikar ser liksom snäppet nyttigare ut än vad de egentligen är!
Måste förresten tipsa om den här köttfärssåsen - SÅ GOD! Själv kör jag en egen liten tvist på receptet, så vill ni prova min variant är det bara att: utesluta all bacon (så inte förtjust i bacon, vilket inte är så jättepraktiskt alla gånger här i Kanada där bacon är lite av en nationalangelägenhet), tillsätta en burk svamp, 1 dl röda linser, 1.5 buljongtärningar (kör en mix av grönsaks- & köttbuljong) & en liten dutt lönnsirap för att bryta av skärpan i tomaterna. Ja & så kokar jag allt i en & samma panna tills linserna är mjuka, för orka hålla på & mecka med ugnen... 

Aquaponics!

Jag har ju inte förklarat varför jag fick en fisk i morsdagspresent, men jag ville vänta någon dag tills den växt till sig lite... Fick nämligen ett litet aquaponics-system som vi kickade igång i söndags i & med inköpet av Goldie!
Så här fungerar det - vi matar Goldie genom det lilla hålet som skymtar bredvid växtkammaren till höger. Men tillskillnad mot ett vanligt akvarium, som man ju måste rensa ur med jämna mellanrum, så pumpas vatten & avföring upp i den vita tanken som fungerar som lock. Där plockas näringen upp av plantorna som växer i växtkamrarna & så filtreras rent vatten tillbaka ner till Goldie. Ett härligt litet system där vi får njuta både av en vacker fisk (Tor ÄLSKAR Goldie - typ mer än katterna & hönsen...) samt lite färska växter. I nuläget har vi sått sånt som är snabbväxt - vetegräs & rädisor - men längre fram när systemet är etablerat ska jag försöka mig på kryddor & spenat.
Tänk att allt det här har vuxit till sig sedan i söndags! 
 
Om ni vill läsa mer om just vårt system så kan ni klicka på den här länken - men drömmen hade ju varit om man på något vänster hade kunnat få till ett stort system. Tänk så häftigt om man hade kunnat fiska upp lite fisk till middag samt plockat ihop en sallad i sin egen källare!

Mothers Day...

Åh vilken fin dag vi hade idag! Det började lite knackigt med att Paul ropade "Happy mamma day" & Tor bara "NOOO, TORS DAY!"... men sen har det bara varit en lång rad trevligheter. Började redan med att jag fick en present i sängen (mer om den senare) & sen åkte vi ut till världens bästa handelsträdgård & Paul bara "gå bananas"... Nu höll jag mig faktiskt i skinnet, eftersom jag verkligen vill planera trädgården innan jag köper plantorna, men vi hade ändå så himla trevligt där ute. Bara en sån sak som att hitta en JÄTTESTOR stol...
Eller en liten mindre stol i vilken vi övade på konceptet "le naturligt"...
& så familjebild med olyckligt placerad bajamaja i bakgrunden...
Åkte hem med en gigant fleece flower, som varit på min önskelista hur länge som helst, & lyxade dessutom till det med både Starbucks & grekiskt till middag. Hann även med att svänga förbi hos min kompis Amie för att hälsa på hennes alldeles nyfödda lilla kille Dale - där jag lämnade över en laddning chokladbollar för amningsenergi. & så avslutade vi kvällen med att sitta & titta på familjens nyaste lilla tillskott:
Goldie the Betta... 

A shot of happiness...

Den här veckan har varit så himla värdelös, så det kändes lite uppförsbacke med helg. Det är nämligen morsdag här imorgon & då ska ju liksom allt bara vara så fint & härligt - vilket det alltså inte alls kändes som de senaste dagarna. Men så vaknade jag imorse & kände mig lite lättare om hjärtat & helt plötsligt började det rulla på i rätt riktning. Det var äntligen sol & lite varmt, Paul föreslog att vi skulle åka ut till Whiffletree, Tor var på supergott humör & så hamnade vi lite på villovägar & landade i Elora, som är världens sötaste lilla by, där vi hittade ett ställe med supergoda burrito bowls plus klättrarvänliga stenar:
& så lyckades vi knöla in två av tre plommonträd i saaben, så bara det kändes som en bedrift! Tor var på sitt allra mest hjälpsamma humör & fixade även att manövrera en liten minispade med rätt stor framgång:
 
& det här är ju liksom inga stora saker, men den här våren känns det lite som om det gäller att greppa varje möjlighet att vara glad. Det är nämligen så himla lätt att jag blir deppig & nere, så den här typen av dagar är verkligen jätteviktiga. En stor injektion glädje i vad som annars lätt känns som en enda jobbigt gyttja av saknad...

A great turn around!

Den här dagen började inte heller så där värst pepp. Upp vid sju igen & det första jag såg när jag klev in i vardagsrummet var kräkfesternas kräkfest. Någon av katterna hade kaskadkräkts från soffan & träffat väggen vartifrån kräket sen ricochetterade över hela baksidan på båda gardinkapporna, över mattan & alla mina kursanteckningar... Gardinerna var så vidriga att jag i ärlighetens namn bara buntade ihop dem & knölade ner dem i soptunnan (de var tack & lov i rätt dålig form ändå, så det här var liksom sparken i baken som jag behövde för att pensionera dem). Städade upp det sista & stampade ut i hallen för att kasta allt äckelpapper i soptunnan & när jag öppnade dörren möttes jag av Jess & Lewis. De hade också en dålig morgon & hade bestämt sig för en cykeltur hit för att lämna igen en tidning samt få lite frisk luft/komma ut ur huset. Så jag bjöd in dem på frukost & helt plötsligt blev det en väldigt mysig morgon. Vi fyra + maple & brown sugar gröt, så himla spontant, fint & otvunget! Man VET att man är bra vänner om man blir glad att se någon klockan 07.30 när ingen av en sportar BH! Happ, efter det tog Tor & jag bussen in till centrum tillsammans med Lucy & Myra. Tor har nämligen flera dagar i sträck förkunnat, "I have an idea!" & när man frågar vad det är för idé hummar han lite innan han vanligtvis landar på "Tor & Lucy go and drive a bus!". Så vi bestämde oss att lyssna på honom & åkte in för en liten café date där vi frossade i croissanter, te & ballonger!
De här två... så sjukt söta ihop. Lucy är ju nästan prick ett år yngre, så Lucy ser upp till Tor & Tor tar hand om Lucy. När vi var i parken & lekte på eftermiddagen kom det en bil körandes & Tor sträckte genast ut handen till Lucy & sa "Oh Lucy, car dangerous. Here, hold my hand please!"... Kärlek på den. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0