MsBree

& så igår kom det stora slaget. Var så ledsen att när Jean-Bernard bad mig skriva resumen till föreläsningen så bad jag honom att få slippa pga av att jag inte måde bra. Efter lektionen bad han mig att stanna kvar, han var så himla snäll & gullig att jag inte kunde hjälpa att jag började gråta igen. Han är nu den enda på institutionen som vet, eftersom jag inte kan säga något till någon innan Rob har pratat med sina handledare. Jean-Bernard erbjöd sig till & med att prata med Rob om jag trodde att det skulle hjälpa! Anyway, han tyckte att jag skulle ta ledigt från undervisningen idag, vilket var snällt, men jag behöver jobba. Sedan gick jag iväg till Jans kontor för att be om ursäkt & möts av en trotts-arg fjortis a la - stirra in i väggen följt av pipigt argt utbrott:

'I can't understand how you could eave me all alone in the middle of the night! I was just standing there and it was 12 a clock and snowing! I had to go down to Bloor which took me almost 5 min in the snow in order to get a cab back! And then I have not slept for the entire night because I was so upset by the way you treated me!!!'

Needles to say, moi började gråta igen... Måste rusa till the ROM nu, återkommer senare med lite mer strukturerade inlägg! Kram alla, & tack för att ni finns!