Totally on his side...

So, Isolde & jag är totalt på Jörgs sida. Punkt. Igår när han kom till huset för att hämta upp sina saker, gråtandes, blev Isolde så förbannad på Julia att hon bjöd in honom på middag, vin & kleenex. Sedan satt hon där & klappade denna stackars kille på armen samtidigt som hon försökte få honom att:

 

1) Undermedvetet bli tacksam för att han är räddad från livslång pina med Julia

2) Undanhålla sina mest bitska kommentarer eftersom det INTE är det bästa sättet att hantera liknande situationer

 

Imorse, kring halv åtta snåret, när hon informermerade mig om vad som hänt konstaterade vi båda att vi helt & hållet kommer att stötta Jörg tills han åker hem, att vi aldrig använt ordet bitch så många gånger i följd innan klockan ens slagit åtta, samt att Julia gott kan stanna hos sin nya kille fram tills dess att hon lämnar landet... 


BITCH!

Bitch! Det är det enda jag kan tänka på i nuläget! Oki, bered er på en mkt tragisk historia...

 

Ni vet min housemate Julia, Julia som varken jag eller Isolde gillar, som vi måste bo ihop med fram till april när hon lämnar landet. Lika otrevlig som vad Julia är lika gullig är hennes pojkvän Jörg. Jörg är lång, sjukt stilig, galet trevlig för att vara tysk (som Isolde säger) & bara alldeles, alldeles, underbar om man jämför honom med Julia. Dessutom är han hals över huvud förälskad i henne fastän de varit ihop i mer än tre års tid. & igår, efter att han varit här & hälsat på i en vecka så dumpar hon honom & kastar ut honom. & detta i en stad där han inte känner någon & inte har några pengar eftersom han blev av med sin plånbok när han flög över. Fatta! Dumpad. Ensam. Pank. Kan det bli värre? Japp. Anledningen är nämligen att Julia träffat någon annan. Oki, jag om någon har förståelse för att man kan bli kär i någon annan fastän man är i ett förhållande, men hon var ju hemma i julas & det var då de bestämde att han skulle komma hit & hälsa på! Jag menar, börjar man vackla över sitt förhållande när ens kille ska ta en 1 månad lång paus i sin PhD för att flyga över hela Nord Atlanten för att hälsa på så säger man väl något! Eller?! 


Not my cup of tea...

Idag ska jag på årtsmöte med de svenska hemmafruarna - & vad serveras? Naturligtvis, eftersom det är torsdag, ärtsoppa. Hurv så hemskt! Förutom pölsa är ärtsoppa verkligen bland det värsta jag vet. Iiirk! Det är så hemskt att jag inte ens kan artighetsäta det. Min strategi är därför att säga att jag ätit en så mättande lunch att jag verkligen inte kan få ned en gnutta mer mat. Tror ju inte för ett ögonblick att de kommer att köpa denna rätt usla undanflykt men känner att i detta fallet så är en liten vit lögn mkt bättre än 'jag kräks om jag försöker äta den där sörjan'...

Oki, måste kuta - massa svenska människor, ie man kan INTE komma försent! För då hade världen stannat, brevduvor tappat sin orienteringsförmåga & alla elektriska prylar bara hostat till & självdött a la årsskifte 1999/2000...

I HATE MY MAC!

Men faaan! Över saker som får mig att dö av irritation så kommer min MacBook på plats nummer ett. Det ENDA denna vita helvetesmackapär är bra på är att se fin & vit ut. I övrigt är den helt värdelös! Jag hatar den! Hatar! Hade det inte varit för att Jörg dödat mig så hade jag hackat sönder den med min geologhammare! Hur, hur?!, kan det inte finnas ett kortkommando för att ångra sig? Hur kan det komma sig att det inte heller fungerar med kortkommandon för att skriva upphöjd & nedsänkt text? & den såkallade motsvarigheten till PowerPoint som jag tvingas kämpa mot ska vi inte ens tala tala om. Jag får hjärtinfarkt & blodstörtning över denna lilla överhypade produkt från helvetet!

Vart kommer den ifrån?

Mamma ringde precis hit till kontoret - skönt att få prata lite med henne även om det stundtals var allvarligt. Men, det är inte anledningen till detta inlägget. Nope, detta inlägg föräras mitt uttal. För precis när jag plockade upp luren gick nämligen telefonsvararen igång & således spelades de första 30 sekunderna (var så lång tid det tog innan jag lyckades klura ut vilken knapp som kopplade bort den funktionen) av vårt samtal in. 30 sekunder som jag av någon märklig anledning kände för att lyssna på efteråt...

 

Meeeen vänta liiiite, jag tror att detta spelas iiin! Ah men SÅ iiiiiirriiiiiterande tekniiiskutrustniiing kan VAra... Mamma, vänta liiite medan jag försöker ordna detta.

 

...Vart min dialekt kommer ifrån kan jag iiiinte svara på, det enda jag vet är att jag blir helt stum varje gång jag hör mig själv inspelad. Inte på grund av att min röst är ljusare än vad jag själv uppfattar den som utan på grund av att jag pratar så där utdraget. Misstänker att detta kan vara orsaken till att ordföranden för de svenska hemmafruarna ringde upp mig i helgen & frågade om jag ville sitta med i styrelsen... 


Hon, could you take the back seat?

På fredag lutar det åt att min nya kompis Ebba & hennes kille Staffan följer med till TCA för en nybörjarkurs. Kursen är väl i & för sig mer för Staffan, Ebba kan inte riktigt klättra i nuläget pga mkt snar ankomst av baby. Pratade med P om detta under tiden han körde mig till institutionen.

 

P - But wait Ida. She can't climb at all? Why?

Moi - Well she is rather pregnant...

P - Oh. How pregnant?

Moi - Due on the 9 of March type of pregnant. So it would be good if we could give them a ride back to their place after the lesson so that she doesn't have to do the TTC thing.

P - Aaargh! That's super pregnant! ... Sweetie... could you sit in the back seat when we drive them home? I mean, just in case... 


Brunch...

Startade dagen med brunch. Huevos Rancheros! Ser kanske inte supergott ut, men åh vad jag tycker om det! Paul däremot höll sig till våfflor & tittade bara misstänksamt på den delen av min tallrik som innehöll de uppstekta bönorna. Vilket jag har förståelse för, det ser verkligen ytterst tveksamt ut, men jag vande mig vid det i Mexico & sedan dess är jag en total sucker för konceptet. :) Dagens samtalsämne kretsade mkt kring musik, mer specifikt obåers vara eller icke vara. P tycker att jag är alldeles för oresonlig när det kommer till detta instrument medan jag tycker att de som spelar på sagda djävulskap är rätt oresonliga de med. Slutsats - vi kommer inte att enas kring denna fråga men har hittat ytterlige ett samtalsämne som vi kan prata på i evigheter om. Det bådar med andra ord gott, ju lättare man har att prata med sin partner om PRECIS vad som helst desto större är chansen att man kommer att stå ut med varandras egenheter under en relativt lång tidsrymd... :)

Lilla farmor...

Åååh! Farmor är världens gulligaste! Fick precis ett mail från henne där hon skrev att hon kommer att sätta in pengar på mitt konto så att vi kan köpa en säng eller ett matbord till det nya huset! Det söta är att hon, som är född 1928, verkar helt kolugn över det här med att vi ska flytta ihop. Man hade ju kunnat tänka sig att hon skulle blir lite brydd över det här 'flytta ihop utom äktenskapet' prylen, men inte farmor inte - nope hon hejjar glatt på hemifrån lilla Älvbyn. Så pass att hon nu stickar tumvantar åt Paul. Vet väl inte riktigt om han kommer att bli så där alldeles till sig över just själva konceptet, men det är så rart av henne tycker jag ändå. Lite 'Hej & välkommen till familjen'. Sedan är det ju lite extra skoj i & med att jag vet att farmor sätter in pengarna så att vi kan köpa NYTT. Att köpa begagnat är nämligen inte farmors stil, då kan man få vägglöss & fläcktyfus... :)

Bright and blue sky!

Idag är jag trött, kom inte i säng innan klockan var närmare halv fyra, men så oändligt mkt gladare. Det känns lite som om en stor sten lyfts från mitt bröst. Extra mkt hjälper det naturligtvis också att solen skiner från en absolut knallblå himmel där ute, att kronprinsessan Victoria förlovat sig (det finns hopp för kärleken!) & att mitt hår är fluffigt & trevligt efter en dos av importerat torrschampoo! Tänker fira denna känsla med en kopp Chai & en bagel till lunch. Små saker, pyttesmå obetydligheter i alltet, men som ändå gör så mkt för att lysa upp en dag.

Miljoner kramar till er alla - ni betyder allt! 


Much better now...

Var & klättrade med Jaime igår, kom hem, åt middag & satte mig sedan i soffan & bara grät. Hade bara överlag en riktigt dålig dag igår & när sedan det paket som jag väntat på hemifrån visade sig innehålla en mindre trevlig överraskning blev det bara för mkt.

 

Kombinationen besvikelse & ilska är ingen höjdare... Speciellt inte när man ägnat den senaste veckan åt att längta hem helt kopiöst & helt plötsligt så är man bara arg på ALLA som man egentligen tycker om. Var så misserabel att Paul hoppade in i sin bil & dök upp på min bro vid halv ett på natten. Sedan drack vi te, jag fick en massa kramar som värmde hur mkt som helst & så gav han mig lite perspektiv på saker & ting. So, nu är jag inte längre arg - vilket är galet skönt. Tycker så illa om just den känslan, det är ju så mkt skönare att bara vara glad & ta saker & ting lite med en klackspark!  


Ord som passar in...

I julklapp detta året fick jag en liten almanacka från bror, på framsidan står det tryckt 'I love you sis' & när jag alldeles nyss slog upp dagens datum kunde jag inte annat än att hajja till lite...

What we remember from childhood we remember forever - permanent ghosts, stamped, imprinted, eternally seen.

Med andra ord, jag ska inte mecka med det här med skräckfilmer. Jag kommer aldrig att fixa dem & det finns ingen poäng i att plåga mig igenom fler. Punkt. So, oki, jag har därmed utestängt mig från en hel populärkulturell genre, men vad gör väl det om det innebär att jag kan sova fridfullt om natten? 

Ytterligare en liten detalj...

Nu är ju inte Julias återtåg det främsta skälet till att jag känner mig nere, men det är ytterligare en liten sak som lägger sten på bördan. Ännu en sån sak som vanligtvis hade skrattats bort men som nu bidrog till att skjuta helgen i sank - lördagens filmval. Moi, som är lite lätt traumatiserad efter en övernattning i klassrummet när jag gick i sexan (exorsisten), skyr skräckfilmer som pesten - men nu skulle det göras ett undantag. Ett litet yttepyttigt steg in på den väg som jag så länge skyggat för... So, biljetter inhandlades till Coraline i 3D. Fixade moi detta? Nope, efter att knapparna kom på matbordet försvann mitt huvud ned i min halsduk & dök inte upp innan eftertexterna började rulla. För att förtydliga - jag fixade inte ens att titta på en animerad film för att jag tyckte att det var för obehagligt...

Ingen bra dag...

Har inte en bra dag idag. Heller. Ända sedan i fredags har jag varit helt nere, vilket det är helt offantlig tidsrymd för mig. Moi brukar ju nästan alltid vara glad... Men inte nu, fy så tungt allt känns. Vintern är tillbaka på full volym & våren är ändlöst långt borta, Julia är tillbaka i huset efter en veckas semester för oss alla, & jag är bara trött & grå. Suck. Inte ens helgens planer blev lyckade. Blev bara så besviken på allt. Enda roliga var ett besök på en gigantisk bokhandel i lördags.


& vad köpte jag där? En bok i hur man böjer verb på portugisiska... & då kan ju livet faktiskt inte bli så vansinnigt mkt deppigare.

Kära lillebror...

Ibland undrar jag om det är något typiskt för män - den här underbara förmågan att inte kunna läsa in saker för fem öre. Eller så är det bara något som genomsyrar vår familj. I vilket fall, kära bror har inte riktigt lagt ihop ett & ett & således försagt sig något grovt i kommentarsfältet.

So, Paul är han som alltid får mig att le.

Svart på vitt, utskrivet så att det existerar på riktigt. Fastän jag helst ville att det skulle vara bara något för mig, & de få personer som vet, ännu ett litet tag. För att skriva ut det på detta viset känns så laddat. Det är som att skrika ut det till världen & bara be om att få det jinxat till 100%. Men... eftersom kära bror kände för att posta en kommentar med Pauls namn utgörande cirkus 56% av innehållet så känns det ju lite dumt att fortsätta 'hålla på det'...

One way ticket to...

Fungerar inte det (IKEA blir ju lite lätt ett projekt i denna staden eftersom alla affärer ligger ute i förorten) så tänker jag istället lobba för att vi ska åka ut till det LCBO (motsvarande systembolaget) som jag blev introducerat till häromdagen. Affären är nämligen hur stor som helst (inrymd i det gamla stationshuset) & de har typ all sprit man bara kan tänka sig. Inklusive... Rekordelig Cider! Visserligen bara 7 % Skogsbär, men bor man på andra sidan Atlanten får man inte vara så kinkig. Extra roligt är att ingen här kan uttala Rekordelig så det refereras enbart till som 'Swedish Cider'. Inte mig emot, allt gott kommer ju från Sverige - inget av intresse från Canada. ;)  


Very happy Idah!

Att bota hemlängtan...

De senaste dagarna har jag längtat hem väldigt mkt. Tror att det kan ha med Saab-nyheterna att göra samt det faktum att lillebror är hemma på långpermis i helgen för att vila upp sig inför deras kommande överlevnadsövning på 9 dagar ute i skogen (är ju lite tacksam för att jag föddes som flicka ja). I vilket fall, längtar hem gör jag. Så till den milda grad att jag googlar flygbiljetter & blir nostalgisk av minsta lilla som har anknytning till Sverige. Imorse var det lite extra illa så det blev till att buffra på flera plan. På med HM-klänning...


& rota fram en bit renkött ur kylen som farmor skickat. Små saker kan tyckas, men faktum är att man kommer rätt långt med en lunchmacka fylld med renkött & guacamole! So, nu ska jag bara peppa för att vi kan ta en tripp förbi IKEA till helgen så kommer jag nog över detta också!

Fast lite undrar jag ju allt...

En sak som darling Jo sa snurrar dock fortfarande runt i mitt huvud

'När ni nu flyttar ihop i huset i maj, då måste ju dina Days of Our Life dagar vara över'

& jag tänker 'Kommer de?' & om så är fallet, vad innebär det i så fall? Jag har inget emot att ha tråkigt lite då & då, det tror jag bara är nyttigt, men herregud vad hemskt om hela mitt liv plötsligt blivit trist! Tror ju inte att så kommer att vara fallet, men lite stirrig blir jag ju. Måste nog försöka buffra detta på något sätt för bara tanken gör ju att jag drar ihop mig av vånda... 


Världens bästa Jo!

Helt plötsligt blev denna dagen väldigt trevlig! Var inställd på en hel dags oerhört krävande handledarmöten men så vips ställde de båda in & moi fick på så sätt en ledig dag! Eller nåja, måste ju fortfarande jobba men i jämförelse så... Dessutom så ringde sötaste Jo för lägesrapport hemifrån kära lilla Lund & då kan ju dagen liksom inte bli bättre! Fast det är klart, lite nostalgisk blev jag allt.

Lund...falafel på saluhallen, stadsparken på valborg, shots på Wermlands, penthouse på Lunds, krokusar & snödroppar i mars, opretto grillning på korridor... lite saknar jag ju det livet ibland. 

Man SKA vara färdig efter nio!

Var ju ute & blev ompysslad av pojkvännens föräldrar i helgen, mkt trevligt. Fast jag måste ju erkänna att jag:

1) Är oerhört tacksam för att de tycker så mkt om mig
2) Måste öva på att inte vara fullt så impulsiv
3) Måste försöka att inte upprepa diskussioner som kan jämnställas med den vi hade över frukosten i måndags... 
 
Moi - I miss him! I wish he could have been here this weekend too!
Hans mamma - I know sweetie, I miss him too. In fact the only time I have not done so during this entire time, and just wanted to get rid of him, was when I was pregnant with him. That last tenth month was tuff.
Moi - What? You were pregnant for 10 months?
Hon - Yes, he was one month late...
Moi - But that's insane! That's just one month short of a horse!

You work here?!

Dagens mest oväntade hisskommentar:

Kille - You work here?
Moi - Yes.
K - As a geologist?
Moi - Yes, I'm doing a PhD
K - Oh... I mean I really had to ask because you are quite attractive for being a geologist...
Moi - ...Well thanks...I think.

Väljer efter lite funderande att se på detta som en komplimang! Livet blir så mkt trevligare då! :)

Recept på att känna sig dum...

Igår efter supertrevlig sushimiddag sprang jag in på min lilla kvartersbutik för att kitta upp mig på livets nödtorft: yoghurt, blåbär, avokado, minimorötter & toapapper. & det är när jag sträcker mig allt vad jag kan upp på tå för att nå det sistnämnda som det händer. Moi ställer till med ett sånt där riktigt varubergsras. Ni vet som knattarna lyckas med när de handlar med Kalle. Fast i mitt fall var det inte konserver utan toapappersförpackningar. Efter att jag överlevt, samt grävt mig ur lavinen & återställt kaoset så gott det nu gick, konstaterade jag för mig själv att det finns få saker som får en att känna sig så dum som en toapapperslavin. Speciellt om en tre fyra paket lyckas träffa en mitt på pannan...

Förståelse...

Lite uppmuntrande i hela Saab-eländet är att moi ska äta sushi till middag idag tillsammans med Sara & Ebba. Vilket innebär att moi inte bara kan tröstknöla i mig det godaste jag vet utan att jag också kommer att hänga med andra människor som kommer från Sverige & förstår hur jag lider i nuläget. Ebbas familj har heller aldrig ägt någon annan bil än Saab så jag förväntar mig massivt stöd från hennes sida. Sedan tröstar jag mig med att det hade kunnat varit värre, jag hade kunnat vara pappa & då hade jag aldrig kunnat köpa en ny bil någonsin. I mitt fall har så kan jag ju nämligen också trösta mig med att det är ganska poänglöst att över huvud taget köpa någon bil eftersom jag inte har något körkort. & befinner man sig i det läget ska man nog kanske mest vara glad över att man har en partner som de facto har just detta irriterande lilla pappersbevis samt medlen att införskaffa ett fordon... Uuumm, jepp - inte ledsen alls längre för att det nog inte blir någon Saab... nepp, nepp.

Blir sake till maten.

Men NEEEJ!

Hulk! Här har jag pushat & peppat & blinkat med ögonfransar & förklarat att han skulle vinna familjens gillande permanent & på adoptionsnivå om vi bara skulle bestämma oss för en Saab & precis när jag lyckats med mitt mål & han förklarat att 'Oki, vi köper en!' så går GM & lägger ned det hela!

YL!
Skri!
& förbannelse!

Vad är det för rättvisa i det? Förslaget är nu att vi ska köpa en Honda. Honda. H står för hysteriskt trist & onda för hur det känns i mitt hjärta bara av att tänka på det. Honda. Bara ordet får mig att vilja cykla för resten av livet. Fan vad jag ogillar Murphy idag.

Mamma hjälp!

Men yl! I typ två dagar har jag försökt komma på namnet på en bok men det går inte! Inte ens med datorns hjälp! & det suger för det råkar vara en bok om geologins tidiga historia & jag SKA veta vad den heter! So, ma eller kära bror... vad heter den där boken som ni båda har läst? Ni vet den med Mary Anning, Charles Lyell & allas vår älskade Gideon Mantell som bara får en att vilja gråta av sorg för att någon var tvungen att leva ett sånt tragiskt liv. Kom igen nu, jag vet att ni vet vad den heter! Hjälp en stackars förvirrad PhD-student! 


& dagens middagsunderhållning...

1 stycke honkatt som löper

1 stycke hankatt som varit kastrerad i cirkus 3 år (vilket blir typ 21 i kattår)

= förvirring över vad som är det korrekta sättet att gå tillväga, frustrerad & lost hankatt, frustrerad & fortsatt skriande honkatt samt åskådare som inte lägre tycker att revbensspjällen känns lika aptitliga...

Dagens inpulsköp...

Jag antar att man räknas som helt, fullt, & totalt vuxen när man inpulsköper inte bara en utan två mattor... Det var åtminstonde så det kändes när jag drog mitt kort vid kassan tidigare idag.

Lite: Jaha, nu kan jag ju inte blir mer förståndig...

& mkt: Herregud var det verkligen fyra år sedan jag dess jag förkunnade 'Jag måste ha ett par rosa sandaletter NU' efter att jag brutit upp med mitt ex.

Det är med andra ord med lite blandade känslor jag tittar på mina nya mattor. En dos tacksamhet för att jag de facto utvecklats framåt & en dos '& så ska vi skaffa SAAB - iiik jag genomgår en metamorfos mot att bli till ma & pa!' :)

So much bread!

Igår hade vi bakmaraton här - kändes som ett lämpligt sätt att fira Family Day. Moi rörde ihop en mjuk pepparkaka men mestadels resulterade baket i enorma mängder bröd. Arton limpor bland annat... So, sedan dess har det blivit rätt mkt mackor. Lyckades komma undan frukosten med att äta en skiva men det var enbart för att jag knölade i mig så mkt hemlagad granola först. So, nu ska moi rulta ut i vårsolen - har varit så enormt stillasittande de senaste dagarna att det bara spritter i kroppen just nu.

Dock, en bra sak med att sitta stilla... har varit relativt fast förankrad vi pianopallen & igår lyckades jag arbeta mig igenom hela månskenssonaten. Inte bra, men ändå rätt ok med tanke på att jag inte spelat på åtta år.

Too much ideas...

Ibland är det så mkt som snurrar i mitt huvud att jag vaknar alldeles på tok för tidigt - vilket skedde denna morgonen. Var som om alla ljusa ideer bara poppade upp samtidigt. Inredningsplaner & färgscheman, nya grepp på min PhD, allt det där som drivit mig till vansinne vid pianot i går... samt de stora dragen till en illustrerad barnbok om en liten katt. Vart det sista kom ifrån begriper jag inte för fem öre men hela historien krafsades ned mellan halv fem & halv åtta imorse & jag har också skissat upp hur jag vill att bilderna ska se ut. So, all I'll have to do är att vänta tills jag är tillbaka i Toronto & har tillgång till färgpennor & min Mac så kan jag plocka ihop det till en helhet. Känner väl lite att morgonens ryck borde ha använts till att pressa in lite mer geokunskap men hey... får tänka att det de facto är nationel helgdag i dag & då får man faktiskt göra annat än att jobba! :) 

Lite vila...

Är ute på vischan & vilar upp mig ett par dagar. Behöver det efter allt rättande. So, denna dagen har ägnats åt att plocka upp en trave färg-kataloger på Home Depot samt att slita mitt hår i frustration över hur mkt jag förlorat i teknik när det kommer till att spela piano. Lyckades ta mig igenom hela Fur Elise, men Månskenssonaten lät lite som om någon tränat en apa till att hammra lite planlöst. Första sidan gick väl halvdant men sedan gick det snabbt utför... Efter argt skri nummer 52 beslutade jag mig för att call it the day. Tanken är ju att få lite lugn & ro under dessa dagar & då känns det ju lite lätt onödigt att hetsa upp sig alldeles. So, sedan dess har jag bara druckit en massa te & gosat med katter - inte speciellt krävande men ytterst trevligt tidsfördriv!    

ARGH!

Nu har jag rättat tentor i vad som känns som en halv eon. Jag är så trött på det att jag bara vill kräkas på hela bunten! Har precis malt igenom drygt 50 uppgifter som lämnats in av en skock 'non-science' studenter som gör sitt första år här på universitetet & dummare människor får man då leta efter! Hur de över huvud taget har lyckats ta sig vidare från grunskolan är fan ta mig ett mirakel. GUD så less jag är!

Triumf!

Innan det bar av hem klättrade jag dock äntligen den där 10+ traversen rent! Vilken lycka! Eller, jaa...först visade jag väl inga direkt hysteriska lyckokänslor - var nämligen så slut att jag liksom bara damp ned på golvet när jag kom ned. Fast efter lite vatten & djupa andetag studsade jag upp som en liten gummiboll & bara tjoade. Very happy Idah! :)

Vatten, vatten, vatten...

Toronto håller på att översvämmas - igår blev det nämligen tvärt 10 plusgrader & typ all snö har smällt bort på lite drygt 24 timmar. Alltså, en meter snö har i princip försvunnit utan att någon riktigt har hunnit fatta det. För att göra saken värre började det dessutom regna igår & inte lite heller...


Så här såg det ut när jag fick skjuts hem från gymmet igår. Det var så mkt vatten på vägen att vi vattenplanade på Spadina fastän vi körde jättelångsamt! Moi skrek...är inte så himla tuff när det kommer till såna saker. Är mer av 'tekoppsstypen' när det gäller karuseller så att slira runt på en av Torontos allra största gator var ju lite lätt ångestframkallande. Anyway, vi överlevde - så ingen skada skedd!

Buffra...

På grund av den överhängande pest-risken känns det ju extra bra att moi fixade håret idag - tänker att jag borde vara så fullpepprad av diverse kemikalier att inget skulle vilja ta fäste.  


Sedan undrar jag ju lite smått hur stor Toni & Guy's utgiftspost för folie egentligen är. Så mkt blank aluminium som jag hade på huvudet idag hade jag lätt överlevt strålningen om närmsta kärnkraftverk brakat ihop...

Möss?!

OKI! Konceptet Bananrepublik har nått oanade höjder. Tydligen har vi möss på institutionen! Möss?! Inte lite heller har jag fått veta, våning två har tydligen grava problem med detta & folk har fått placera ut fällor över allt. Sitter ju på våning tre så har jag tur kommer detta inte att drabba mig, men jag är totalt chockerad över detta. Moi tyckte ju att det var under all kritik att jag hittade en död kackerlacka i labbet i Mexico, men detta... Neeej! Detta är ju bara för mkt utvandrarkänsla över det hela... Blir det tyst här på bloggen har jag troligtvis dukat under i pesten & då mamma kan du gott stämma universitetet! Jäkla hycklare som har satt upp instruktioner på toaletten att man måste stänga av kranen med en pappersnäsduk för att förhindra smittospridning... 

Speaking of...

& när jag ändå avhandlar katter - fick en ny uppdatering på lilla Truffles kamp tillbaka till livet. Igår var hon hos veterinären för att få en dunderkur mot mask & efter undersökningen kunde veterinären konstatera att hon är minst två år gammal! Två år! Inse hur undernärd hon har varit under hela den tiden eftersom veterinärens första utlåtande var 4 månader! Vilken liten kämpe!

Inga regler!

Tänk så trevligt det hade varit att vara katt - att kanske inse att det finns sånt som ´Får inte` men helt enkelt strunta i det! Troll & Nitwit är portade från mitt rum främst av den anledningen att de inte är mina katter utan Isoldes, känns lite mysko om de skulle sova hos mig varje natt när de inte kommer att följa med mig den dagen jag flyttar. Därför stänger jag alltid min dörr & därför blir de två små liven alltid väldigt glada de få gånger jag glömmer det... Katter tycker nämligen inte om gränser. Igårkväll gick jag ut från mitt rum i typ två sekunder utan att stänga till ordentligt & vips så hade Troll skuttat bort till min säng & myst ned sig. Utan att blinka över det faktum att hon var på förbjudet territorium såg hon ut som om hon aldrig gjort annat än att sova i min säng. Lilla tokfrans... :)


Dagens 'Jo men jag lovar att jag håller på med en PhD!'

Precis tillbaka på kontoret efter denna veckas pilates pass. Extra plågsamt idag eftersom moi inte kanske var den allra starkaste eleven. Inte så mkt kroppsligt då (allt klättrande = superfysik för att vara jag) men rent till intellektet... Efter övning fem eller så där ville jag nämligen ta av mig min Juicy tröja, vilket inte brukar vara någon större affär. Inte i dag dock, kämpade som ett djur med dragkedjan men fick inget för det. Avbröts av ett nytt sett rörelser & slet sedan lite till - vilket bara resulterade i att dragkedjan liksom hoppade ur så där hopplöst... Eftersom hela eländet var längst ned på tröjan var ju inte bekvämlighetsfaktorn på topp så moi beslutade sig för att dra alltihop över huvudet & fixa dragkedjan senare. Sagt & gjort - only problem, någonstanns halvvägs fastnade mitt ena örhänge i plyschet. Så där satt jag, med båda armarna i ett fixerat kycklingvingeläge, innuti min tröja & försökte pillra lös örhänget med en liten fastklämd hand... Tillslut, efter ett dussin table-tops & streeeeech från de andra lyckades jag befria mig & kunde fortsätta.

Problemet med dragkedjan? Löst: upptäckte efter lektionen att jag dragit åt fel håll hela tiden... 


1 Maj!

Första maj, då flyttar vi in i huset! Det som är så underbart är att vi har tillträde till huset hela april för att måla om & fixa iordning! Kanske, kanske, att denna flytten inte blir en mardröm utan en lugn, skön & till & med rolig upplevelse! Inte ångest framkallande hysteri som resulterar i en block mot att kissa utomhus, inget vakna upp av stressinducerat kattkräk i håret, inga vansinnesomkörningar & otidigheter vrålandes åt andra medtraffikanter, inga arga amazonskånskor med rödblänkande ansikten pustandes ut arga obegripligheter...

Nej, bara vi två som lungt flyttar in våra pryttlar i ett fint & nymålat hus - målat i färger som vi valt själva. Tänker lite vin, målarfärg på kinderna, kreativitet & glada skratt!

Dagens länk...

Han är ju söt, men ibland ska man sluta gräva sin egen grav! Oh, jag kommer att reta honom i en hel evighet för detta! :)

TORONTO - For the first time, researchers have found a direct link between vitamin D deficiency and the risk of developing multiple sclerosis in people with a genetic predisposition for the disease.

The study by a team of Canadian and British researchers suggests that too little of the "sunlight vitamin" in a mother during pregnancy and a child's early years may boost the risk of that child developing MS later in life. The researchers found that vitamin D activates proteins that lock onto a segment of DNA next to a certain gene - called DRB1-1501 - which has been implicated in the development of MS. These proteins regulate what the gene does, in effect switching it on. If there is a lack of vitamin D in the body, the gene may not function properly.


Kom igen nu våren!

& för att upprätthålla någon typ av röd tråd här på bloggen så följer jag upp detta med solen. Idag är det mulet, men temperaturen ligger & svävar någonstans kring +6! Det tycker vi om! Tycker att jag förtjänar en tidig vår detta året & hoppet väcktes verkligen till liv när jag såg detta på min väg in till avdelningen imorse...


En liten klunga kurande små lökar av varierande slag - men de finns där! De är ute! Det finns hopp!

Ehum, tack?

Igår fick jag en av de märkligare presenterna i mitt liv - en burk med D-vitamin tabletter... Viste inte riktigt vad jag skulle ta mig till med denna gåva, det är ju lite svårt att uppbåda en massa entusiasm över något som man inte riktigt förstår varför man fått. Jag menar, får jag något riktigt fult eller bara hopplöst är det ju bara att klistra på ett leende, tacka, & sedan stuva in prytteln längst in i garderoben. Men om man inte kan begripa för fem öre varför man fått något vad gör man då? Moi frågade lite försiktigt & fick svaret 

Studies have just showed that women that have a D-vitamin deficiency have a higher risk of getting grandkids with MS. 

?!?

Bara glodde stumt tills poletten föll ned på andra sidan bordet


Ah! No! Oh, that sounded really stupid! Please don't think I'm strange! Well, not that strange at least! It's because you only get the vitamin from the sun and since you live here, and are so fair that you always use sun blockers, I figured that you would be in the risk group of having a deficiency!



Oki, den får jag väl köpa... typ. Extra roligt är att märket för hela eländet är Sisu - bara för det stoppade jag i mig en tablett imorse.


Not even close...

Ikväll blir det klättra av igen - yey! Kommer att satsa allt på den där vansinnigt irriterande 5.10+ traversen som jag klarar av att klättra ända upp till det näst sista greppet. Fy sjutton vad irriterande att inte sätta den! Fast lite tillfredsställande är det dock att konstatera att av alla nybörjare som vi dragit med oss till TCA så här långt så har ingen varit bättre än jag på första försöket (mor alt. Jo var väl närmast). Galet långt ifrån var Lorna i fredags. Hon kämpade på bra, men oh my... finns icket en chans att hon kommer att klara av att ledklättra till sommaren (vilket är vad Jean-Bernard, hennes & min chef på the ROM önskar). Fixar man att precis hanka sig uppför en 5.4 är det totalt orimligt att vänta sig detta. Hoppas nu stenhårt på att JB ska inse det & suckande punga upp för ännu en flygbiljett till västkusten! :)

 
Hoppas ju som sagt, men gör mitt bästa för att lära henne så mkt som möjligt. Här, moi i full fart med att undervisa en liten grupp nybörjare (deras instruktör var inte så motiverad...) vikten av att använda sina armar rätt!

I say - North America!

Det är ju som bekant februari - en månad som hyser en dag som man kan ha blandade känslor inför, alla hjärtans dag. Oavsett vad man nu tycker så är denna dagen på denna sidan av Atlanten mycket viktig. Inte bara för affärerna & restaurangerna men även för forskningen. Således möts jag varje gång jag går på toaletten här på avdelningen av en planch med en vädjan om att jag ska skänka pengar till hjärt-forskning. Så långt allt gott & väl. Fast sedan fortsätter texten med att säga att mina pengar kommer att rädda livet på små barn eftersom de kommer att användas till att studera hjärtstillestånd i just den åldersgruppen. & då slår jag lite bakut - för om jag inte missminner mig så orsakas de flesta hjärtstillestånd hos små barn av mekaniska orsaker, dvs de blir klämda av bilar etc. & då går det liksom inte ihop längre. Skänker gärna pengar till forskning men jag blir helt mulåsne-tvär när jag presenteras med fakta som inte stämmer! 

 
Because, om vuxna människor bara kunde äta lite mindre skräp hade vi inte haft ett så stort problem med hjärt & kärl sjukdommar. Dessa cupcakes fotade jag i köket imorse (present till Isolde i helgen), en förpackning på sex muffins, med gud vet hur många kalorier, kostar i detta landet $4.99. Det innebär typ 5 kronor per muffin. För en förpackning mjölk (0.1%) på 1.5 liter får jag betala $4.19... Hur orimligt är inte det på en skala!

Argh! Abstinens!

Har vänt ut & in på handväskan två gånger, rotat runt på & i skrivbordet, kikat under skrivbordet & skakat alla pärmar runt om kring mig... Ändå inget resultat & faktum kvarstår - jag har ingen gul märkpenna! Ve & faaasa! Detta går ju inte! Hur i helsike kunde jag bara succesivt släpa hem dem alla utan att stanna upp & fundera liten, inse att de måste komma med tillbaka till kontoret också?! Nope, nu är det jag som måste gå ned till UofT's bokhandel omgående & kitta upp mig på ett tjog eller så! Återkommer när jag har en sund balans i tillvaron igen.


Suck...

Nu ska jag knata hem, i vad jag inbillar mig är vårsol (grymt trött på vintern detta året), dricka lite te & sedan är det dags att ta ett djupt andetag & tvinga mig till att göra det jag tycker allra sämst om i hela världen. Tvätta... Bara avskyr att tvätta på tvättomat med varenda por i hela min kropp. Det finns inget fördelaktigt med det över huvud taget. Försöker dock trösta mig med tanken på att för varje gång jag fixar tvätten här så är det en gång mindre fram tills dess att jag flyttar. Pepp, pepp! Ska plocka upp lite glossiga tidningar på vägen hem också för att göra det hela lite roligare. Ytterligare en sak jag kan pyssla med under tiden jag väntar på tvätten - plugga portugisiska. Har nämligen återupptagit det projektet eftersom det nu finns en alldeles ypperlig anledning! Igår lärde jag mig att räkna till 50, så långt tog jag mig aldrig under 6 års spanskastudier...

Nästan mamma!

Oki, vid första anblick kan detta kortet tyckas märkligt. But, titta inte på mig, titta på damen som sitter bredvid mig! Hon var hur lik min mamma som helst! Ja, eller mamma om 15 år eller så. Blev helt mammig av mig & ignorerade stundtals mitt sällskap totalt för att visa henne de funktioner hon inte riktigt förstod. Kändes lite som när jag var liten & brukade pussa John Pohlmans flint på tv-skärmen eftersom jag saknade min farfar!


De två saker som förstörde illusionen (& hindrade mig från att bjuda med henne till Starbucks på Chai efteråt):
1) Har aldrig sett mamma i grönt
2) Mamma har huvudvärksframkallande glasögon som hjälper mot typ ALLA synfel, dvs hon behöver inte använda två par. Det är vi nog båda tacksamma för...

Me and my Olympus...

Igår var jag på kurs för att lära mig bemästra min Olympus lite bättre. Dessvärre visade det sig att en PhD-student kan lära sig väldigt mkt under 1½ månads tid om bara intresse finns. Fem minuter in i lektionen var moi således gravt uttråkad. Dvs, tills vår instruktör missade en viktig grundläggande funktion, då blev det plötsligt intressant igen. Upp med handen & sedan korra! :) Cirkus 45 minuter in i kursen suckade Glen lite ledset & förklarade att han kände sig lite överflödig eftersom jag kunde själva kamerans funktioner bättre än honom. Försökte få honom att känna sig lite bättre genom att förklara att jag mest har koll på alla funktioner, inte så mkt själva tänket bakom. Glen såg lika ledsen ut för det...


Så här i efterhand måste jag dock konstatera att det var rätt givande. För det första har jag numera koll på alla fokus alternativ, dessutom känner jag att jag numera begriper det här med shutter speed - very good! Dessutom så hoppas jag ju att han som tog detta kortet på mig också snappade upp något...eller så får jag leka Glen & tala om för honom att han måste ända vitbalansen...

Nytt offer...

Ah, idag skall Lorna (som jag lärt känna på the ROM) följa med mig till TCA för sin allra första klättrarlektion. Jepp, ännu en geolog som börjar klättra! Nästan så att jag börjar undra om man verkligen borde få kalla sig för geolog om man inte gör det... ;) The thing about Lorna är att hon kommer från Irland. Eftersom min engelska accent i grunden kommer från just sagda ö undrar jag nu lite småpaniskt vad detta kommer att innebära. Moi, som redan i nuläget har en accent som kan konfundera vem som helst & som dessutom har en ytterst märklig förmåga att undermedvetet snappa upp andras accenter på nolltid, kommer med största sannolikhet att återgå till mitt ursprung med buller & bång. Wonderful...  

To celebrate...

För att fira att UofT för tillfället tycker om mig tog jag mig själv i kragen & släpade mig ned till internationella studentcentret & plockade upp mitt UHIP-kort. Detta är med andra ord en bra dag - jag är temporärt rik & försäkrad! Dessutom fick jag nyss ett mail från han som alltid får mig att le - han är & tittar på en ny bil & frågade om jag kände för en Saab. Uuum, mkt trevligt att ha någon att konvertera till svensk som dessutom uppskattar det! :)


So, nu kan du pusta ut lilla ma - efter 5 månader är jag officiellt försäkrad igen! Lovar dessutom att ha lite mer framförhållning nästa år... hm, fast hade nog varit bäst att knappra in en liten påminnelse på mobilen till september... 

I don't know why, but I'm really happy!

Ibland lyckas det administrativa systemet här på UofT överraska mig totalt. Idag är en sådan dag - har nämligen fått en check i min hand på nästan $2500... Moi har ingen aning om varför, eller var dessa pengar kommer ifån, men jag är väldigt tacksam & glad & tänker inte ställa några frågor! Känns väldigt lägligt att få dessa pengar nu i & med att vi troligtvis kommer att flytta in i huset. Tänker att det är ödet. Tänker också att det är ödet nu när jag spanat in en offantligt fin vårkappa i mörklila...

Paket & ny hobby!

Whii! Min amazon beställning damp ned på avdelningen idag! En bok om färgkoder som jag har tänkt ska ge mig lite inspiration till huset samt två böcker om stained glass. Har nämligen kommit underfund med att han som alltid får mig att le's pappa har alll kunskap samt alla pryttlar för att ägna sig åt detta! So, eftersom jag sportar konceptet utmaningar så har jag bestämt mig för att detta ska bli min nya hobby! Oh, det kommer att bli precis som när jag var 9 år gammal & gav alla egentillverkade slöjdprojekt i julklapp! :)


Dagens - Ida är mkt nära...

en hjärtinfarkt. Springer upp i trapphuset mot fjärde våningen & datorsalen. Har som vanligt lite bråttom & tar två trappsteg i taget. Halvvägs upp tappar jag mitt USB-minne. Mitt kära älskade USB-minne som innehåller cirkus halva min karriär... Det slirar över stenplattorna mot bråddjupet, moi kastar mig utan tanke på liv eller lem efter det & lyckas fånga det precis på kanten ned mot trapphuset. Hjärtat är fortfarande i halsgropen...

En lektion i lite allt möjligt...

Martin, min andre handledare, kom på blixtvisit idag. Vid halv fem svängde han in på mitt kontor för ett litet (läs mkt) improviserat möte. Anyway, med Martin känns det ändå rätt bra att ha möten även om man nu inte är så där 100% förberedd som man kanske önskat. Det är liksom som att prata med ens äldre farbror om lite ditten & datten & så kanske ett uns allvar. Dagens lilla pratstund involverade bla en 15 minuter lång berättelse om Shells historia som tydligen bottnar i den viktorianska erans förkärlek i exotiska snäckor. Vilket i sin tur bottnade i en kombination av för mkt tid samt för mkt pengar för ens eget bästa (enligt Martin då). I slutet av historielektionen, som även involverade en utläggning om namnen på Shells fem första skepp (samtliga namngivna efter...snäckor! Oh vilken chock!), blev Martin helt plötsligt knäpptyst. I en minut eller så satt han helt stilla & moi bara satt där tyst jag med eftersom jag inte riktigt kunde lista ut vad jag förväntades göra...

Martin - Oh darn, now I've done it again... sometimes I just start to talk and then I can't remember why it was important in the first place!

Jag gillar Martin.

Snälla - inte jag!

Julia är för tillfället supersjuk - sjuk på det mindre trevligare sättet. Igårkväll kräktes hon i princip non-stop från det att jag kom hem vid 10 tiden tills jag gick & la mig vid 12... & inte lite stillsamt heller, utan mer vända ut & in på sig själv konceptet. Inte roligt. Varken för henne eller för någon som tvingades höra. Gav henne lite tabletter mot illamående, ett glas vatten att skölja ned dem med, & försökte sedan utestänga henne från mitt medvetande genom att pressa en kudde över huvudet tills dess att jag somnade. Eftersom moi inte har tid att vara sjuk är numera min plan att tillbringa så mkt tid som möjligt hemifrån. Ju mindre tid jag behöver tillbringa i närheten av smittokällan desto bättre! Av den anledningen blev det frukost ute imorse, han som alltid får mig att le kom & hämtade upp mig & sedan blev det omelletfrossa!

Ni vet när man var liten & dividerade viktiga spörsmål så som 'Vad skulle du äta om du bara fick äta en enda sak under resten av ditt liv'...? Japp, hade jag fått det valet idag så hade det fallit på omellet. När det gäller en mer komplett måltid alltså, enstaka livsmedel är svårare... äpple eller avokado? Irk!


SWEA - sammanfattning...

1) Alla svenska kvinnor som flyttat till Toronto (?) klär sig enbart i svart & grått under vinterhalvåret. Likvaka varning. Irriterande nog föll gårdagens klädval på en svart topp & en grå kofta så moi passade in som handen i handsken - depp. Försöker att tänka att det var helt & hållet ett utslag av att det var snorkallt igår, inte att jag undermedvetet likriktade mig...
2) Förutom jag, & ungefär en annan själ, var alla kvinnor på mötet i Toronto enbart pågrund av att deras män placerats här i jobbet. Jehup. Var ju lite märkligt att bli karriärkvinnan i skaran (himlar med ögonen...).
3) Jag vill också ha en man vars tjänst tar mig runt i världen & förser mig med ett galet stort hus med hemhjälp...
4) Fast å andra sidan är det ju trevligt om man bor i ett hus där man inte har råångest över att man ska råka förstöra något eftersom allt är värt en smärre förmögenhet.
5) Det finns en grupp människor som är sämre på teknik än moi: gamla tanter.

Slavdrivare...

Tillbaka från dagens pilates lektion.

Kate, instruktören, glatt under den mest illasinnade övningen: Jag tränar en äldre dam privat, hon är 75 & senast vi hade lektion sa hon att jag måste ha varit en slavdrivare på en romerskt galär i ett tidigare liv! Roligt eller hur? Jag menar, så hemsk är jag väl ändå inte?! STEVE tuck in your bellybutton!

Hm, självkännedom... ett sånt underbart koncept!

SWEA...

Ikväll ska jag på fika med svenska kvinnoföreningen här i Toronto... Hjälp vad tant det känns. De där vuxenpoängen som krympte ihop till noll & intet i & med min flytt hit börjar bunkras upp igen. Idag har jag på mig både fotriktiga kängor & mössa... kan man bli mkt äldre då? Neeej, nu ska jag shoppa böcker på amazon i ett desperat försök att inte tänka på detta beklämmande ämne!   

Skype!

Teknik är ju inte min starka sida så när alla andra har tjatat om fördelarna med skype har jag slagit dövörat till. Det har fungerat utmärkt ända tills för ett par veckor sedan då Martin, min andra handledare, beslutade att vi skulle börja ha skype samtal varannan vecka... På fredag är planen att vi ska starta, vilket innebar att inte alltför tekniska jag fick förlita mig på min bättre hälft. Som nu snällt har fixat ett skype konto åt mig på min Mac. Hade således min första lilla konferens med honom & Martin (svenska Martin dvs) idag. Mkt klättring avhandlades & jag är numera såld på ideén... Jaha, så föll man i den fällan också! :) So, mamma! Skaffa skype så att vi kan prata med bild! Vill se hur Totte reagerar på att få se mig 'live'!

& after the house...

Avslutade sedan helgen med middag hemma hos min partner in crimes, vad gäller husplaner, föräldrar. Fick portobellosvampar med krabbkött, kycklingfileér, sötpotatis, potatis, brocolli & sallad... herregud vad mätt jag blev! Sedan fick jag en present av dem som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till: tre notböcker av Chopin, Bach & Mozart... En del av mig är galet lycklig, en annat del av mig är livrädd inför att börja spela igen, en gigantisk del av mig bara dör över att vi inte bor i huset ännu - dvs, jag kan inte använda dem i nuläget eftersom jag inte har något piano! 


Best and absolutely the most horrible...

Själva tävlingen gick alltså ut på att man antingen skulle smaksätta en vodka efter eget tycke & smak (samt uppvisa kreativitet) eller blanda en vodka-baserad drink. Dessutom fanns det en presentations grupp samt en 'mest udda'.


En del av alla tävlingsbidrag...


Några av drinkarna, moi är numera fast på konceptet alkohol & tomat - det hade jag ALDRIG trott!


Shots - i glas tillverkade av is, mkt trevligt!

Godast? Toffe-vodka. Absolut bland det vidrigaste jag någonsin hält i mig: bacon-vodka...

Kitties, babies and Vodka!

Förutom att spana på hus pressade jag in en massa annat i helgen också. Bland annat hade jag en play-date med världens maffigaste birmahane kring lunchtid i lördags! Archie, som jag träffade i somras på Ironchef tävlingen, & jag är ungefär bäst i världen på att leka med varandra & vi hade galet roligt tillsammans. Trappkurragömma är ett sorgligt underskattat tidsfördiv... Sedan bar det upp till Newmarket för en vodka-tävling. Moi, med min absolut vodka smaksatt med farmors polkagrisar, kammade hem en hedersvärd tredjeplats. Fast bäst var ändå:


Äta lönnsirap på snö


Skratta åt att baby Astra blev så glad varje gång hon fick se mig att hon bara log från öra till öra


Sedan var det också ganska roligt att vara dommare i kategorin shots!

Ska vi?

Igår var jag & han som alltid får mig att le & tittade på ett hus... för andra gången. Det är väl kanske inte det vackraste huset i världen & flyttar vi dit innebär att jag kommer att få börja åka tunnelbana till jobbet med det har sina fördelar också:

1) Hyra på $1200/månaden (jag betalar 500 bara för mitt rum nu)
2) Trädgård både på fram & baksidan
3) Tre sovrum på övervåningen, samt fixad källare
4) Egen tvättmaskin & torktumlare!
5) Två badrum
6) Ligger precis bredvid en park
7) Inglasad veranda med plats för ett litet frukostbord
8) Världens trevligaste äldre portugisiska par som äger huset. De har erbjudit mig att lära mig prata portugisiska & hon är sömmerska & förklarade att hon kunde sy vad jag än ville - inklusive bröllopsklänning...
9) De förklarade även att vi har fri tillgång till deras hus i Portugal ifall att vi vill åka dit på semester


Vad tycker ni?

RSS 2.0