Greandier Pond
Idag hängde vi som sagt ute i fält. Nåja, dagen startade med att jag bakade två kladdkakor till geologens onsdagsfika & jobbade hemma fram tills lunch - men sedan så blev det fält! Japp, säkert tjugo minuter tillbringade vi i en liten minibuss tills vi kom fram till vår slutdestination. Med vi menar jag lärarna, Jörg, Sarah (som sitter i min komittee samt hjälper till lite med denna kursen), Sara´s master student JP & så jag. Eleverna de fick ta sig dit bäst de ville. Lite annorlunda mot Lund med andra ord...
Anyway, småduggade lite då & då men var helt oki större delen av tiden. Vilket innebar att exkursionshumöret hölls uppe. Dvs, instället för att dränkt & sur sitta i bilen på vägen hem & hata dypölen intensivt så kändes Greandier Pond som ett alldeles utomordentligt trevligt litet utflyktsmål.
Svårt att förklara för ickegeologer, men vädret är verkligen ENORMT viktigt när det kommer till fältarbete. Sol & värme=alla glada & nöjda. Regn, hagel & snö=alla misserabla a la Barsebäcks mosse (det närmsta jag varit att vela dö eftersom jag var så underkyld att det kändes lika bra att bara avsluta lidandet).
Åhhh Barsebacks mosse. Vill bara påpeka att om någon høll på att dø så var det ju jag. Som kom till kursens andra dag utan schema och alltså i vita skor, inga vantar, møssa och utan lunch, fick lida mig genom dagen. Minns den som en sorts evig plågande aldrig ta slut vill inte mer hata hata hata typ av dag.
Ja, ingen har nog några glada minnen från den dagen... Kommer ihåg att jag gick rätt in i duschen för defrosting när jag kom hem, huvva.
Förövrigt, måste säga att stackars elever som får ta sig ut på egen hand. Gäller det för längre resor också?
Skönt att höra att du överlevde ändå =)
Kram!
Ska, när jag kommer ihåg det, hälsa från Per Ahlberg =) Träffade på honom i cafeterian på UB precis o han undrade om du trivdes i Toronto o om du hade planer på att flytta hem sedan när du är klar. Svarade att du trivdes men att jag inte visste dina framtidsplaner =) Kul att han fortfarande känner igen mig =)
Ingrid - Det var faktiskt mest synd om dig! Jag minns hur du stod & ballanserade på en liten grästuva i dina vita sneakers & hur det gjorde att mitt lidande inte kändes fullt lika svårt att uthärda! :)
Jo - Jag tog en dusch & gick till sängs med en varmvattenflaska! Nej det gäller bara för kortare resor, tyckte synd om dem ändå & var grymt tacksam för att jag fick åka bil! Vad sött av Per, du får hälsa så mkt tillbaka om du skulle se honom igen.
Kram!
Det ær før evigt likhetstecken mellan Barsebæcks mosse och helvetet... Men definitivt mest synd om Ingrid... Vem var det som vægrade stoppa till i typ 2min før att Ingrid skulle kunna hæmta lite vettiga klæder? Likhetstecken med djævulen? Det var iaf VÆLDIGT elakt...
Jag tänker alltid på det stället som myren i sagan om ringen, den med alla äckliga döda! Har dock helt glömt bort att Ingrid förvägrades klädhämtning - det var i så fall apelakt.
