MsBree

På vift i Toronto...

Deer hunting...

Hade man känt för att jaga hade det här utan tvekan varit det optimala stället att semestra på. I mean, jag har inget superobjektiv på min kamera & kunde komma så här nära...

Jag tänker att man i princip skulle kunna klubba sig en rådjursstek om man varit sugen. Nu behöver man ju inte det - restaurangen hade grym frukostbuffé. Våfflor, bacon, gröt, yoghurt, fruktsallad, bagels, peanut butter, keso... you name it. Själv skippade jag våfflorna & satsade på yoghurt & fruktbaserad frukost. Att vara på fältstation kan vara farligt för midjemåttet. Måltiderna blir väldigt lätt dagens happening...

Friday Harbor kicks ass...

Kroppen ligger tre timmar före, så jag vaknade halv sju. Väldigt opigg. Mycket pga av manicken till vänster i bild. Min enda fungerande värmekälla. Lite som en stor kupévärmare - en som skallrar... Men men, det hade kunnat vara värre - den här gången ligger ju min lilla stuga inte helvitteslångt in i bushen. Känns VÄLDIGT mycket bättre än vad det gjorde förra året. Jag vågade till & med gå bort till cervisbyggnaden & kissa i natt. Oändligt mycket bättre förhållanden än förrut med andra ord.

Dessutom... TRÅDLÖST! Åh så lycklig att jag har internet på rummet! Det var ju en annan sak som minst sagt sög med Tvärminnevistelsen.

Lägg till att jag knatade in i dessa när jag kom ut från morgonens dusch... Friday Harbor-Tvärminne: 3-0.

Nu hoppas jag på amazing frukost så att jag kan starta de här två veckorna med lite dyrkan i själen.

Restrött, vintrött...

On my way again...

Bäst i världen...

Det finns nog INGEN som är så bra som jag på att komma på mer eller mindre vettiga projekt att pyssla med kvällen innan ett viktigt flyg avgår i ottan. Speciellt finns det ingen som är så bra på att hitte på nya sysslor när resväskorna fortfarande står opackade. Nu är klockan tio över tolv & jag har satt igång med projekt "lära mig virka". Fråga inte ens...

& när flyget går? Tjugo över nio på morgonen. Om jag har växlat in US dollar än? Eh, nä.

Men, jag tänker så här. Det kan inte bli värre än när jag satt & lärde mig Illustrator klockan tre på morgonen, med opackad väska, när skjutsen till Australiaflyget skulle anlända halv sju. Eller när jag åkte till Mexico i tre veckor utan annat än typ $60 canadensiska dollar, €20 nått euro & cirkus 600 svenska. Det var lite jobbigt...

Sista Torontolunchen på ett tag...

så jag & Paul lyxade till det lite... Sushi, underbara älskade sushi.

Inte på sedvanliga Sushi on Bloor dock, nope - idag var vi lite wild and crazy & valde New Generation Sushi. Där har vi inte varit sedan ett par av de anstälda tog namnet på lite för stort allvar & en av dem hög ihjäl den andre med kniv i köket. Fast inte förrän de jagat varandra runt restaurangen bland alla gäster...

Anyway, idag serverades det endast rå fisk. En variant med någon slags majonäsgegga på - åt tre bitar & överlät resten till Paul. Mycket godare med spicy salmon & dragon roll!

Helgfrukost...

Flyger ju ut till Seattle redan imorgon & lämnar Paul & Mammut ensamma i huset. Eftersom Mammut enbart livnär sig på Royal Canin & light mjukmat faller all mat i kylskåpet på Paul att konsumera. Dessvärre klarar Paul i princip enbart av att komponera ihop två rätter. Flingor med bär & mjölk på morgonen, peanutbutter sandwich till lunch & middag. En hel massa mat kommer således att gå ut medan jag är borta - däribland all min goda grekiska yoghurt. Så jag uppoffrar min vanliga weetabix frukost idag & försöker få bort lite av yoghurten istället. Vissa "äta ur kylskåpet" uppoffringar är trevligare än andra - jag kan inte direkt påstå att jag led av den här frukosten...

Plain yoghurt, vanilj & blåbär. Enda smaken jag inte fick in - mango/apelsin - kändes lite för mycket efterrätt vid sjusnåret på morgonen. Vi tar den imorgon istället, man vet ju aldrig - flygtur & allt, lika bra att leva vilt medan man kan.

Vuxenpoängen rasslar in...

Jag tvingade Paul att grilla fastän vinden ven kring knutarna - det får inte vara höst än. Folieinbakad kyckling fylld med rosmarin & lavendel kändes lagon somrigt för att det skulle kännas lite bättre. Ett glas retsina på det så kändes det rent av helt medelhavsvarmt.

Men, den här måltiden fick mig istället ett känna mig helt galet medelålders. För det första - jag köpte kyckligen på storpack & frös in en tredjedel "så att jag smidigt kan tina ett par filéer någon dag då jag är stressad". För det andra, kyckligen var bara en liten del av den enorma mängd mat vi kittade upp oss på idag... japp vi STORHANDLADE. Sist men inte minst, mitt "impulsinköp" bestod av Ziplockpåsar som man kan använda till att ångkoka mat i & jag älskade dem...

Vad väntar härnäst, stödstrumpor på flyget ut till Seattle?

New state troopers!

En viktighet avklarar på listan - har hämtat ut mina nya solglasögon. Så här har jag gått runt & sett ut sedan Joshua Tree 2010.

Nu blir det ändring på detta - dramatisk skillnad!

Alltså, mina nya solglasögon ser nästan exakt ut som mina gamla. Vilket ju gör att man kan ifrågasätta varför jag kände för att införskaffa ett nytt par. Jo, för att dessa inte är försedda med bruna plastbrickor utan riktiga linser som gör att jag faktiskt kan känna igen folk på långt håll/läsa skyltar/spotta renar. Grymt praktiskt, moi är själaglad!

Muminmys slår allt!

Vi halvligger i soffan & arbetar upp energi för att ta itu med dagen. Men hjälp vad lätt det är att låta lätjan vinna. Skjuta på det där välbehövliga husstädet, artikelläsandet & "skicka in försäkringspapper". Mycket trevligare att:

1) Krama på små katter

2) Reta små katter som tålmodigt står ut med vad man än hittar på, allt enligt devisen att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet

Oki, kraftansträngning nu - måste ta itu med "att göra listan". Vi kör som vanligt då - hur mycket kan jag hinna med på... åh, låt säga fram till middag - sju timmar. Klara färdiga gå!

Till Josefin - tvivlaren...

Jo darling! Kom ju på att jag aldrig visade upp hur solrummet blev!

Jag är den första att erkänna att det såg ut som härke innan, men saker som ser ut som forna öststater är till för att fixas. Så Paul & jag har påtat på lite stillsamt - lagt till en sak här, kastat en sak där (moi... när Paul har varit bortrest) & målat om saker på löpande band. Nu är det väl fortfarande inte helt som vi vill det - men en jäkla massa gånger bättre än vad det var tidigare. Så en liten titt kan vi ta - så lägger jag upp ett par avslutande bilder någon dag när jag känner mig ovanligt nöjd med stället.

Här ute äter vi middag så fort det blir varmt nog & på hösten drar vi ut på sommaren i det längsta genom att svepa in oss i filtar & titta på allt det höstigt knallorangea.

En av solrummets bästa investeringar - Liatorp. Såldes för mindre än halva priset på IKEAs "Crazy Wednesdays". Här kan man knöla in allt & det ser mest så där lite charmigt rörigt ut.

Jag önskar att jag hade fler möbler med den förmågan...

The Darwin fish, one step further...

Priceless!

Paleontologen inom mig skrattar fortfarande!

Nej men gud, tvingade jag fram hösten nu?

Jag vet inte hur det började riktigt... men sedan två veckor tillbaka dricker vi rödvin igen. Inte riktigt lika ofta som bubbel eller rose, men vi kan väl säga att 45% av vår vinkonsumption numera färgar vårt tankött lilagrått. Idag tog jag det ett steg längre... gryta. Gryta på fläskkött, svamp, brysselkål, potatis, morötter, porter & lingonsylt. Allt i en salig röra med massor av timjan, enbär, peppar & vitlök.

& jag tittade ner på härligheten & bara "helvete... nu är det höst. Jag matdödade just sommaren".

Morgondagens meny - förnekese

All these things I want!

Det har sina fördelar att bo i en så stor stad som Toronto - utbudet tillexempel. Finns så otroligt mycket att välja mellan. Fast samtidigt så väcker ju alla dess valmöjligheter habegär... Som ett exempel, idag hittade jag mina drömmars teservis. Ett konstverk i finaste porslin. Något så delikat & vackert att jag nästan inte vet vad jag ska göra av mig själv. Paul fick slita mig från skyltfönstret.

Om jag gifter mig någon dag - snälla tomten, ge mig denna servis så att jag kan inta alla mina resterande teklunkar ur dessa gudomligt vackra föremål!

Eftersom jag sedan kände en enorm separationsångest föreslog Paul att vi skulle ta en vända till Loblaws för att kitta upp oss på något humörhöjande. Än en gång slog det noramerikanska utbudet mig i solar plexus - pumpaglass. Som gjort för att sitta & sleva i soffan när man vill sörja stulna cyklar! Förbannelse över mitt beslut 2001 att inte äta glass eller godis något mer...

Eller så var jag väldigt mycket mer nöjd med att införskaffa fem kartonger shreddies, 4 liter mjölk & sedan knata hem till mitt Iittalaporslin...

Little kitte loves me!

Mammut har tråkigt - se bara, vilken hemsk leda...

Så jag förbarmar mig över honom & puffar honom på magen 11 gånger på raken. Oj vad han älskar när jag gör det!

Hade velat ägna resten av dagen åt denna väldigt viktiga aktivitet, men dessvärre har Paul & jag andra saker på agendan som tvingar oss ut ur huset. Ledsamt men sant...

Human. Likes. Fire!

En riktigt usel sak med att stanna i stan är bristen på saker att sätt eld på... Så här tillbringade vi nästan hela förra helgen. Det sitter i ryggraden - människans behov av att elda. Lite märkligt hur en hög brännbart material & en tändsticka kan skänka sånt inre lugn. I detta fallet gav det oss även en giltig ursäkt till att inte vara inne & slita ut isolering ur taket... Inte för att det behövs speciellt bra ursäkter för att få mig & Paul att skjuta på just den aktiviteten. Med inställd resa den här helgen samt efterföljande US-tripp så behöver vi inte ta itu med det eländet förrän i september. Väldigt praktiskt.

Sedan kan vi ju konstatera att mamma definitivt inte hade en affär med brevbäraren hösten 1982. För hypnosen som kommer över mig när det gäller att tutta fyr på organiskt material MÅSTE vara direkt nedärvd från pa. For sure, jag sa att eldande har trollbundit människor i urminnes tider - men när jag började kånka ut hinkar med vatten & predika för Paul att vi var tvugna att "säkra omgivningarna", samtidigt som jag knäppte upp en brasöl... ja då kände jag mig ungefär lika mycket Gunnar som Ida.

Vi stannar med vår lilla skatt!

Vet ni - vi stannar i Toronto den här helgen. Vi älskar att vara ute i stugan men just nu känns det lite övermäktigt att åka ut dit & ändå få ihop vardagen. Så otroligt mycket som måste göras innan jag åker till Seattle. En klar fördel med att stanna är att vi faktiskt får tillbringa den här helgen med Muminbo.

Vanligtvis måste vi ju lämna honom eftersom stugan är alldeles för farlig för små nyfikna katter.

Men inte den här helgen! Nej, den här helgen kan vi stanna & ägna oss åt det små katter gillar allra mest - att bli blåsta på magen!

Green tomatoes...

Paul såg helt tvivlande ut när jag kom in med en ny laddning körsbärstomater här om dagen. Jag tror att det är "gröna potatisar" som spökar för honom. Han visste nämligen inte att gröna potatisar är giftiga innan jag informerade honom om det & nu ser han skeptiskt på det mesta som är grönt.

Som om jag skulle försöka ta honom av daga med hjälp av tomater... I mean, han äter dem ju inte ens. Väldigt skackig logik där.

Hade jag hyst mordiska planer hade jag istället bakat en laddning chocolate chip cookies med cyanid i sann Agata Christie-anda.

Can we do tofu turkey this year?

Alltså... jag känner mig lite tveksam över årets Thanksgiving kalkon. Inte så mycket för att en kalkon startar som något sött & luddigt. Jag äter älg, & älgar startar livet som bra mycket sötare varelser än dessa...

Utan mer för att de utveckas till detta. WTF?! Går det att bli fulare än så här? Är det här verkligen ett riktigt djur? Framförallt - ett djur jag vill äta? Om det nu stämmer att man är vad man äter, vad händer med en om man äter kalkon till Thanksgiving? Börjar halsskinnet att fladdra, trillar öronen av så att man bara har små hål?

Men sötpotatis, vi satsar på det i år istället!

A little more from the CNE...

Miniklappalandet var lätt höjdpunkten för Elsa - gud vad kul hon hade det. Bara snälla djur som man kunde klappa & baka in sågspån i pälsen på när de vuxna inte tittade...

Mycket snällare djur än de de hade inne på Farmar-avdelningen... Herregud. JAG blev rädd när jag såg den här skylten. Fingers look like carrots... Bra sätt att traumatisera barn på.

Så vi flydde de köttätande hästarna & kikade på snälla kor istället. Elsa lärde sig att de heter "cow" på engelska & vi tre vuxna började långsamt komma över skräckupplevelsen med THE HORSIES.

Sedan upptäckte Elsa smörkonstnären. Oj oj oj... Dobbie i smör, där uppfylldes min kulturella kvot för 2011.

Hanging out at the CNE...

Rullade ned med Elsa & Victoria till the CNE - Canadian National Exhibition. Stor succé! Elsa gick bananas på smådjurshörnan. Det tog cirka en sekund så var hon halvvägs inne hos hängbukssvinet. Vi fick hålla tillbaka henne medan hon pekade & ropade. Hon hade sjukt kul & det hade vi också - det blir rätt väldigt underhållande när en två-åring springer takt in i ett lamm för att hon inte ser sig för.

Sedan tappade Victoria & jag bort både Paul & Elsa... lite stressigt där in en halvtimmer eller så. Tillslut hittade vi igen dem - Elsa var glad men snorig eftersom vi hade alla kleenex. Paul var glad men lite stress-svettig, eftersom vi hade alla kleenex. Slutsats - vi kan skicka iväg dem på egen hand i fortsättningen bara vi utrustar dem med en rulle hushållspapper.

Worlds cutest dress...

Alldeles strax på väg ut genom dörren för att träffa Victoria & Elsa. Vi ska ta en runda på den stora mässa som är i Toronto just nu & sedan blir det presentutdelning & middag! Presenten i fråga är denna lilla klänning...

med tillhörande bolero...

som farmor stickat åt Elsa. Klänningen är i orginal, men koftan är faktiskt nummer två i ordningen som farmors flitiga 82 åriga fingrar trollat fram. Hela kittet dök nämligen upp en fredag tidigare i somras - Paul & jag "oade" & "aade" & drog sedan till stugan & lämnade Mammut ensam i huset. Vilket inte uppskattades. Katten hade TRÅKIGT & har man tråkigt finns det bara en bot - ha sönder något. Helst något fint. Så han åt upp koftan. Gud vilken sorglig syn det var att komma hem till. Kröp till korset & erkände för farmor som helt sonika stickade en ny. Inte en suck, inte ett förebrående ord - farmor är otrolig. Idag får jag ÄNTLIGEN se Elsa i skapelsen!

For you bro - my Seattle guide, #2

Vi bortser från den råtöntiga fotominen & fokuserar på det viktiga här - STARBUCKS. Seattle företag för den som inte visste. Moi hade tex ingen aning innan, så det här med att fortbilda sig i Seattle-kunskap får ju ses som väldigt givande så här långt! Tydligen är staden känt för just sitt kaffe.

Lite fail på mig då som beställde en rakt igenom kaffefri Strawberry Frap.

Whale watching in San Juan!

Remember, it's not a competition...

Last night in the sofa...

Paul - So we're having our eye exams tomorrow.
Moi - Yupp!
Paul - Um, and we do remember that this is an exam right? Not a competition?
Moi - For sure!

Dagens inplanerade lunch för mig - morötter, spenat & ägg. Peanutbutter sandwich för Paul. Um, vi får ju se vem som presterar bäst!

Perfekt, i mitt sök på temat "mat som förbättrar synen" finner jag även vin - "Wine, in Moderation"! Jag som gått runt & trott att enda fördelen med ett glas vin är att saker & ting blir lite vackrare (beer googles)!

For you bro - my Seattle guide, #1

Staying inside tonight...

Än står huset där det står - inga ylande tornados i sikte så här långt. Däremot slår blixtarna ner så att det sprakar i luften. Nio blixtar i minuten har det legat på de senaste timmarna enligt Environment Canada. Det är en sån där natt då betydande personer föds - Ronjor, Caspians eller superskurkar.

Vi valde dock att skrinlägga Frankensteinsförsöken den här kvällen & la istället energin på att tåta ihop lite vegetarisk curry. Bättre så - blir så jobbigt när grannarna börjar rassla med högafflarna.

Hours of torment later...

Jaha... då har jag fått en remiss till en dermatolog samt tillbringat två timmar hos tandläkaren. Käkarna värker & jag är HELT matt i kroppen. Känner mig som en urvriden disktrasa. Paul vill att vi ska göra något roligt för att fira att otrevligheterna är över - vilket i sig är en lysande idé. Bara det att det just nu känns som om jag max orkat med en vända yatzy eller titta på Mammut när han jagar laserpekaren. Energifaktor = 0.

Uppdatering: oppa, nu bliv det lite mer spännande! Red Allert utfärdat för Toronto - dvs, möjligt att vi kommer att få uppleva inte bara en massa åska & hagel ikväll utan även TORNADOS. Vi uppmanas att ta in husdjur om det är säkert att göra så, i annat fall lämna marsvin & lamor åt sitt öde & istället barrikera oss i källaren. Måste erkänna att jag just nu tycker att det är rätt spännande - tjatar på Paul att vi ska äta mat direkt ur konservburkar, tända nödljus & se på Twister. Damn att jag inte införskaffat vindspel till trappen!

Vad vill han säga?

Går ut för att hänga en tvätt & möts av...

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta... Är det en varning av något slag - om du inte serverar mig lammkött, då du! Eller kan det vara så att Paul försöker hinta att även han hyser känslor för BabyDolly? Eller är det helt enkelt så att Mammut har blivit base jumping frälst? Så många frågor...

No - I didn't mean KINKY!

Haha - behöver inte hosta upp $14!

Svenska för utvandrare...

Paul & jag har bestämt oss - någon gång i framtiden kommer ett flyttlass att gå mot Swea-rike. Alltså är det läge för Paul att börja fila på svenskan. Idag kommer vi att tillbringa alldeles tokigt mycket tid i transit = perfekt att ge igenom lite grundläggande svenska. Samt klargöra vissa språkliga... missförstånd.

Byggutfart betyder att arbetarna på en konstruktionsplats kör ut på allmän väg via sagda exit
Byggutfart betyder inte jättefis...

Nej men vad kul jag kommer ha!

Inte en sann smurf!

Små trädaliens!

Så här i augusti kan det hända att en sån här liten varelse plonkar ner i skallen på dig när du är ute & promenerar. Cikador! De hörs mer eller mindre oavbrutet under sensommaren - men nu börjar cikadasäsongen att lida mot sitt slut. Jag blir alltid lite ledsen i själen när jag ser döende cikador, det om något är ett tecken på att hösten närmar sig.

Fast om någon trillar ner i ens trädgård & man råkar ha en katt i närheten kan det ändå bli ganska roligt. Katter som ser fallande cikador MÅSTE bara anfalla - men sen blir de i regel skrämda från vettet när de väl har den tokvibrerande insekten i munnen. Så då släpper de den & studsar tre meter bakåt, bara för att upprepa manövern fem sekunder senare eftersom de helt enkelt inte kan låta bli frestelsen.

Vad man kan hitta i Toronto!

När jag flyttade till Canada för nästan fyra år sedan rös alla jag kände bara vid tanken. Helviti vad kallt jag skulle ha det. Vad mycket jag skulle frysa. Minns att folk pratade om skoteroveraller & goretexkängor mest hela tiden Canada diskuterades. Hundspannar nämdes också i förbifarten. Samt björn. Väldigt mycket björn.

Jag kan ju säga att det inte riktigt är så illa här i Toronto. Så här i slutet av augusti är det inte helt vidrigt kallt ännu. Snoret varken fryser fast i näsan eller massproduceras. Jag har alla fingrar i behåll & till & med tårna är hälsosamt hudfärgade. Dessutom kan man hitta blommor i folks trädgårdar som är rent av exotiska - titta bara vad vi snubblade över igår!

Har ingen aning om vad dessa blommor heter - men ett är säkert, de växer inte hemma i Lycksele!

& så säljer de sånna här färgglada pryttlar på trottoaren för $6. Jag fick med mig en hem som muntraupp- present. Väldigt tacksamt med pojkvänner som är svaga för ledsna hundögon.

Ah, & över min högra axel kan ni se en av Joaos jättesquash. Jag håller tummarna för att han inte plockar ett par åt oss de här året också. Att ta hand om grönsaker av den kalibern övergår det kunnande som jag förvärvade under högstadiets hemkunskapsklasser.

A-personalities at Friday Harbour...

Nej älskling... han är inte brilliant.

Efter att projekt "Få Mammut att lära sig kissa i toaletten" dog (på mina order) har Paul istället arbetat stenhårt på att få katten att öppna dörrar. Så fort Mumin är ens i närheten av en dörr är Paul där & peppar. Imorse höll de på som vanligt i köket - & helt plötsligt hör jag Paul hojta glatt. Han kommer inrusande till mig i vardagsrummet & informerar mig om att Mammut: 1) sett hur Paul puttat på dörren; 2) härmat sagda manöver. Paul tjattrar på helt lyriskt över hur smart vår katt är. Jag nickar & ler & fnissar inombords.

Ett fniss som blir till ett gapskratt ungefär en halvtimme senare när jag travar ut i solrummet & hittar vår lilla genikatt sovandes på sina "prinsessan på ärten kuddar". Ah, intelligens i sin allra renaste form!

På Amanda Schulmans initiativ...

blev det "fika" ikväll. Hot calabrese salami, spicy turkey (vi är ju ändå i nordamerika) & gravad älg - som jag smugglat in i landet. Kött? Nejdå, absolut inte - i mina väskor - aldrig!

Sedan var det beordrat rödvin - så vad annat kunde vi göra än att korka upp en flaska Crasto Douro? Underbart rödvin tillverkat på samma druvor som portvin. Det kan inte bli annat än bra!

Ostarna då... tja - vi missade stängningstid på "Cheese Boutique" så det fick bli lite halvdant. Eller i varje fall på den canadensiska fronten - en totalt poänglös historia från Niagara-området. Väldigt synd med tanke på att Québec tillverkar fantastisk ost. FAST vi vägde upp med lite Västerbottens. Som vi faktiskt inte smugglat in. Nej - den har farmor skickat in alldeles totalt illegalt. Tack farmor!

Ja & så var det ju rädisorna... som jag skytt så länge jag kan minnas. Men de fanns med på listan över hur man gör en usel måndag till en bra måndag - så vad annat kunde jag göra? Paul var själaglad - han älskar nämligen rädisor & därmed även Amanda. Jag gick dock inte lottlös ur det hela - jag fick honom att äta tomater med bocconciniost som kompensation. Jag ser det här som ett givande & tagande i vårt förhållande - han fixade tomater, jag rädisor... & i ärlighetens namn - med en massa houmus & Montreal steak pepper till så var det faktiskt riktigt gott.

Så betyget på kvällen - så oändligt mycket bättre än det var innan!

Jag känner att jag är tillbaka på banan igen - balansen är återvunnen. Charkisar, vin & den man älskar är tydligen melodin.

Hur man slår ut en tjuv - Del 4

Sista delen av nattens episka tjuvbekämpningsbatalj - klädnypetricket. Jag skulle helt enkelt rusa fram till tjuven & klämma fast en klädnypa på var örsnibb & det skulle göra så förbaskat ont att tjuven bara skrikit hysteriskt, oförmögen att ta sig ifrån brottsplatsen pga den oerhörda smärtan. Åh, vad han skulle ha skrikit - som om han tjänat som Edvard Munch´s fistade musa!

Synd bara att man i regel inte går runt med klädnypor fulla fickorna...

Det jag vill komma till är att jag kommer att kolla över UofT´s höstutbud av självförsvars/kampsportskurser. Jag vill bli lite mer kapabel till att försvara mig själv. Inte bara vara ett ledset litet våp som står på den trista gråa betongtrottoaren & gråter i regnet över världens orättvisor & min egen svaghet.

Hur man slår ut en tjuv - Del 3

Sedan tyckte mitt undermedvetna att jag skulle bli bättre på att utnyttja lokala råvaror - helt enkelt peppra tjuven av cykeln med välriktade melon, fikon & gurkvarpor.

Trist bara att mitt undermedvetna glömde bort att jag inte har något bollsinne. Enda närkontakten jag fick med något runt under alla år av skolgympa var en basketboll som Andreas Olsson snörde rakt i ansiktet på mig så att man kunde se de små knottrorna på bollytan som små vita fläckar på mitt skinn... Men annars var det ju ett superuppslag...

Hur man slår ut en tjuv - Del 2

Nattlig problemlösning nummer två - rycka åt mig en krycka från en förbipasserande gamling, alternativt en sopkvast från någon av Koreanerna, & bara samurajattackera tjuven! Drämma honom över tinningen i sann Elin Nordegren-anda!

Här faller förslaget på att tjuven med all trolighet inte stått still & väntat på sagda manöver. Samt att sopkvastar inte är riktigt lika hårda som golfklubbor...

Hur man slår ut en tjuv - Del 1

Min första dröm-solution var väldigt enkel. Jag skulle helt enkelt skjuta honom (jo, jag tror att det är en man - punkt). Nu står ju mitt gevär hemma i tvättstugan i Lycksele, & det visste jag om även i drömmen, så det gick inte att använda. Nope, istället drog jag helt enkelt upp vår vattenspruta ur ryggsäcken & sprejade tjuven tills han gav upp. Väldigt smidig lösning & titta bara vad mordisk jag ser ut. Klart han gett upp!

Om han varit en katt dvs... men så här i vaket tillstånd måste jag förkasta denna idé baserat på att det de facto rör sig om en vuxen kriminell människa - inte en fluffig hårboll som klöser på rottingtvättkorgen.

Hela natten har jag grubblat...

över den här dumma cykelhistorien & tankarna har särskilt snurrat kring vad jag gjort om jag kommit ut en minut tidigare & tjuven precis varit i färd med att sticka iväg. Paul säger "I would have knocked him to the ground" men jag känner mest bara panik vid tanken. Let´s face it, jag KAN inte slå ned någon större än en hob... Det är fysiskt omöjligt. Se bara - så här ser det ut när jag slåss...

Alltså, tjuven hade knackat mig i huvudet med det avklippta bultlåset & så hade jag varit ute ur räkning. Hela natten har mina drömmar cirkulerat kring hur jag skulle ha handskats med situationen... Uppslagen har varit minst sagt... kreativa.

Uppe igen...

Kan inte sova...

Må du bli överkörd av en lastbil!

Nej inget "vända andra kinden till" här inte - jag är råförbannad på personen som ansåg sig ha rätt att stjäla min cykel. Kastade ihop tröstmat i arga ryckiga rörelser & beordrade Paul att korka upp en flaska vin. Skit samma att jag egentligen hade tänkt jobba ikväll - någon knyckte just en månadslön från mig, då FÅR man dricka vin!

Sedan skålade vi i olycka & missär för cykeltjuven. Jag önskar uppriktigt all världens gräshoppor på dig, alla magra kor & otjänligt vatten. Må du bli överkörd av en lastbil eller drunkna i ditt eget badkar. Må du vara infertil, skelögd från & med imorgonbitti & jag hoppas att dina tänder trillar ut utan att du har försäkringar som täcker rekonstruktiv tandkirurgi. Jag hoppas att dina tånaglar ska växa innåt, att du ska få halsfluss varje vinter & helst klamydia på köpet. Jag skålar i din olycka - jag hoppas att den ALDRIG vänder. Gå & dö du vidrige människa.

Dyr runda på stan...

Som ett led i vår nya livsstil - upprätthålla Fjällräven Classic formen - hoppade Paul & jag på cyklarna så fort regnet slutat. Susade ner down town tills vi hamnade i "The Annex" - mitt bland alla Koreanska grönsaksförsäljare. Kittade upp oss på massa gigantiska blåbär...

samt frestades av högblanka paprikor...

& jag var så här nöjd & glad i min cykelhjälm. Sedan gick vi in & checkade ut varor för $10 & jag var himla glad tills jag kom ut på gatan igen & bara "Paul...vart är min cykel".

Trots ett lås på närmare 600 kronor hade någon lyckats klippa kedjan på de fem minuter vi var inne i affären. Samtidigt som jag stod där & försökte greppa att min fina fina gröna faran blivit stulen började regnet falla. Jag bara stod där & dränktes sakta i regnet & sedan kom hulkningarna... Stora, stora, luftklumpar som drogs in med maximalt motstånd... & så någonstanns mitt i missären - farmors röst "Det är bara värdsliga ting!". Eftersom farmor är världens klokaste bestämde jag mig för att lyssna på den rösten, hosta ut klumpen & bara bli jävligt arg istället.

Flight to Seattle - CHECK!

Vi skjuter lite på det...

Vi tänkte ta cyklarna & dra ut på en liten tur. Kitta upp oss på allehanda färggladheter från de Koreanska frukthandlarna. Fast så märkte jag hur huset blev mörkare & mörkare... En massa småskrot - löv, frökapslar & chihuahor - började virvla runt i luften. Med andra ord, läge att skrinlägga utomhusaktiviteter. Så vi drog ut på trädgårdstrappen & tittade på alla blixtar istället.

Det kändes som om vi kanske fick liiite mer än de utlovade 0.7 mm... Så ingen ånger här för att vi för tillfället bangade cykelturen. Är ju kul om man kan se vart man cyklar också, blir lätt lite jobbigt annars.

Sen kan vi ju konstatera att Muminbo inte är som andra katter. Åskskrällarna verkade han inte ens notera, men däremot blev han knäpp när vi var UTE & han var INNE - så det var därför han fick vara med & titta på stormen.

Vi hann...

Just nu älskling...

Thinking about all who lost someone...

Tack snälla Sverige för skolmaten...

Handplockat...

Men allt var inte bara nya myrinvasioner & generationer av döda flugor i isolering... nej, faktum är att vi hade väldigt trevligt också. Vi lyssnade på Queens, åt en massa körsbär, såg en kanin, planterade ut mina betor & invigde sommarens "stuginköp" från min sida. Plockade nämligen på mig denna burk när jag var hemma hos farmor i Älvsbyn. För på Storgatan där ligger det nämligen en vanvettigt söt liten butik som jag bara älskar. Jag vill bo där - så fint är det. Allra helst vill jag att de ska komma till stugan & vifta med sitt trollspö & göra det lika fasligt fint. Men... tills dess att önskedrömmar slår in är jag väldigt nöjd med min lilla knäckebrödsburk. Jag ser på den & känner att jag har rätt att inplantera lite svenskheter i stugan efter all muslort jag städat bort.

Värdelösa Canadensiska helvitesprylar!

En annan sak som verkligen klargjorts under helgen - Canadensiska prylar suger. Vi kan ju börja med konceptet "toaster owen". I denna mackapär ska man kunna laga allt, från mindre gnuer till varma mackor med jordnötssmör. Men själva "TOASTET" det går det lite sämre med. Eller, det går ju jättebra om man vill ha cancer.

Herrehjälp vad hemskt att stillsamt stå & pyssla med babyspenaten & plötsligt höra ett "whoosh" bakom sig & bara veta att något brinner. Tack & lov räckte det med att dra ut sladden & blåsbälga ut ett par liter luft för att få stopp på den annalkande katastrofen.

Satansuppfinning nummer två... dammsugaren... Dammsuga trappen? Nemas problemas - jag & mitt UFO kommer att fixa det på 52 minuter! Kånka, kånka, kånka.

Jag svär - det måste vara dammsugaren som sätter 85% av alla canadensiska gamlingar på hemmet. Det går inte att dammsuga om man inte klarar av att bygga nya muskler.

Underbart med DIY?

Jag vill så gärna skriva att vi kom till stugan, där rådjuren skingrades från uppfarten medan vi backade in. Att vi trippade in i en skinande ren stuga där Pauls familj uträttat underverk medan vi var borta. Där myrorna begått kollektivt självmord & en liten gnom lagat femrätters middag åt oss.

Så var inte riktigt fallet.

Först tog det oss 90 minuter att ens komma ut ur Toronto pga att rusningstrafik. Helt helvetisk galen ryckig trafik som även inolverade en mindre olycka. Tack gode god för stötfångare. Väl framme kunde vi konstatera att Pauls familj tömt källaren på allt renoveringsbråte - & tömt eländet ute i skogen. Orka... Sovrummen hade de inte rört. Så vi fick börja med att tömma ut hela det rosa "lagringssovrummet".

Kul

Väl tömt kunde vi börja slå ned väggarna - & titta vad vi hittade. Mer mögel!

Antal charmiga pinnstolar ommålade i pastellfärger = 0
Antal omklädda pianostolar = 0
Antal egnodlade gurkor som kunde plockas och läggas i saltlake = hahahahaha...
Antal drinkar konsumerade för att glömma missären = tillräckligt!

Need to get to the nightflowers first!

Våra hyresvärdar har introducerat en ny växt i vår trädgård den här sommaren - "Night Flowers" - & jag älskar dem helt vanvettigt. De är så otroligt fina & färgglada. På dagen är de mest knalligt gröna, men så fort det börjar skymma det minsta lilla öppnar de upp sina trattar av karamellfärger. Extra trevligt, de producerar massa frön.

Små svarta kulor som man kan plocka en handfull av, lägga i en liten papperspåse & försöka komma ihåg att plantera ut våren 2012.

Men jag är inte ensam om att jaga nightflower seeds - Isabel lurar i buskarna mest hela tiden. Det är en episk kapplöpning om vem som kan hamstra på sig mest. Hon har övertaget nu, nu när vi ryckt spik i dagarna två, så det är dags att återvända till Toronto & återhämta förlorad mark.

Clinique... will you help me?

En av de få ljuspunkterna med att flyga (förutom att man kan dricka ett glas vin vilken tid på dygnet som helst) är att man kan kitta upp sig på tax-freeprodukter. Min kundkorg ser i regel ut enligt följande: gigantiskt paket tuggummi (nervositetsidislar mig genom all resor), alkohol (gin om jag flyger mellan generösa länder, punch & lapponia om jag flyger in till apsnåla Canada som tillåter typ en dl rolighet per person), en ny mascara (sörjer fortfarande Diors MaxEyes & letar substitut) samt minst en hudkräm. Ofta clinique. Den här gången blev det en variant med solskydsfaktor 25. Tanken är att den ska hålla rynkorna borta & ge mig mjukt fint skinn i evigheters evighet.

Problemet är bara att jag just nu är så trött att den hade behövt finnas på hink för att ge resultat... En sån där vit plastbytta med lite försvagt handtag som man kan köpa potatissallad i - den storleken hade jag behövt för att få kuddränderna ur ansiktet.

Lite fotmassage tack!

Cottage garden work...

Men vi ska inte bara slå ut väggar & spela zatzy. Nej, den här helgen ska vi också få ner lite grönsaker i jorden. Alldeles för sent, det inser jag ju också - men det spelar inte så stor roll. Ute på trappen i yoghurtbyttsstora krukor händer ju inte heller speciellt mycket.

Allra mest hoppas jag på att plantan ovan i bild ska göra något festligt. Detta är nämligen min sötpotatis! Har tre stora plantor efter det att jag, så där lite på vinst eller förlust, hackade sönder moderknölen på avresedagen.

Tanken är att alla mina blommor ska ut till stugan om någon vecka eller två. Jag inbillar mig att de kanske, kanske, kan överleva vintern där ute & göra nästa sommar lite mindre ful.

Familjen ZATZY!

Vi drar till stugan. Jag är "längtar efter Sverige & vill inte vara i Toronto" deppig & behöver avreagera mig på gipsväggar & muslort. För att få upp humöret ytterligare packar vi sånna saker som gör mig glad - Mateus & yatzy. För mig är yatzy barndom hos farmor & farfar - fem små tärningar som gör mig varm i hjärtat. Förrutom när jag inte får kåken, då blir jag heligt förbannad & vill kasta tärningarna så hårt in i väggen att de bäddar in sig i gipsplattorna.

Faktum är att zatzy är ett så grundmurat koncept i den Janssonska familjen att det utsågs som ett fullvärdigt substitut när vi omstrukturerade årets Explorer 200 race (10 grader & regn... inte kul att paddla gummibåt).

NÅGON var ju tvungen att vinna NÅTT för att magnumflaskan bubbel skulle kunna delas ut. Vann bror?

Nej. Inte heller Paul - faktum var att han var så dålig att han inte ens förtjänade att bli förevigad med flaskan. I mean, 142 poäng? Anna var däremot mer svårslagen...

Men yatzyräven visade vart skåpet skulle stå - har man mer än 20 års erfarenhet bakom sig så... Dessutom var det inte mer än rätt - tävlingen avgjordes ju faktiskt på MIN födelsedag.

Sedan måste jag kanske öva lite mer på själva flasköppnandet... Där har jag inte riktigt lika mycket erfaranhet. Fast jag tänker att det bara kan gå uppåt - för det blir inte mycket sämre än: 1) smälla korken på spikrak, ljumen, flaska utan glas i närheten; 2) bli skiträdd & gömma ansiktet i händerna; 3) Få ett par deciliter bubbel rakt ner i knät; 4) Paniskt kupa händerna under kaskaden från bordet & sedan dricka (?! här vet jag inte vad som slog fel i huvet på mig) bubbel ur händerna under paniska tjut om servetter/hushållspapper/handdukar/någorlunda absorberande husdjur...

p.s. Magnus... kan du be Anna skicka bildbevis för punkt nummer 1 & 2?

Konsumentfällan...

Nejmen! Så föll jag i konsumentfällan igen! Snabbrunda på Loblaws för att plocka upp nödtorft som lax & babyspenat & helt plötsligt fick jag syn på den... Den LILA organiska paprikan. Skit samma att vi är råkassa på att äta paprika & att de oftast ligger så länge i grönsakslådan att de går i lösning. Jag var tvungen att köpa den. Har en total oförklarlig mani på lila grönsker.

Hade jag varit bonde, då hade jag ta mig tusan bara odlat lila prylar. Lila blomkål, lila morötter & lila potatis. Sedan hade jag lagt ner hela min själ på att ta fram lila jordgubbar, lila palsternacka & lila fänkål. Oh, samt lila brysselkål!

Jag vill vara katt...

Fortfarande i stadiet återhämtning efter Sverige-resan. Allt går liiite långsammare, synapserna försöker återfå någon form av rutin & djävulen på min axel säger "VILA". Inte blir det lättare när man bor med lätjan själv... Mr Momo.

Eller kaninkatten som han också kallas.

Jag tar tillbaka. Jag vill inte återfödas som fanatisk idrottskvinna - jag nöjer mig med att bli en katt. En liten kisse som har ägare som dyrkar mig & älskar mig oavsett om jag kräks på mattan, äter upp stickade babyplagg (historien om detta kommer snart...) eller dricker ur diskhon fastän jag vet att jag inte får vara på diskbänken.

Stryka tvätt är INTE samma som att klättra...

Staying multifit...

Så jag har tränat simning, pilates, klättring, yoga, styrketräning, trampmaskinande & fotball-player work out inför Fjällräven Classic. Jag har fotvandrat med packning, cyklat & tillbringat åtskilliga timmar på snöskor. Men aldrig känt mig så stark som jag gör nu. Det blir väl lätt så när man går 30 km per dag kånkandes på 14 kilo.

I like the feeling

Problemet är bara - hur ska jag nu upprätthålla detta åtminstonde på en någorlunda nivå & hur ska jag få in i huvudet att träningstid är träningstid & inte förhandlingsbar fritid. För det blir ju lätt så - man vaknar trött & ursäkterna bara bullar upp sig som små fluffiga moln tills dess att molntaket ligger nere vid knäna & man finner sig själv fastetsad i soffan. I mitt nästa liv hoppas jag på att återfödas som en sån där Per Elofssonidivid som inte kan tänka sig ett högre nöje än att släpa traktordäck i skogen sex timmar i sträck. Men nu är det ju inte så & då behövs en annan angreppsplan. Jag tänker små delmål & utmaningar - något som tillslut kulminerar i ett större projekt om cirka ett år. Frågan är bara vad... uppslag mottages tacksamt!

Dagens efterrätter...

Hade middagsbesök idag - så jag passade på att baka. Perfekt med gäster på det viset - jag får utlopp för mina baklustar utan att stackars Paul behöver ansvara för allt uppätande. Idag blev det någonslags variant på dessa - med hallon som extra "krydda".

Om de var goda? No idea. Min efterrätt utgjordes nämligen av körsbär & jordgubbar.

Feedern i mig ställde även fram en skål vispgrädde till övriga middagsdeltagare. Det gäller att göda sin omgivning så att man kan gotta sig lite extra i sin smalhet!

Lite vin på det!

& så kom vi hem med hjälmhår & svettiga ryggar & hittade en kartong vin på trappen. Alldeles utmärkt! Nu hade de ju i & för sig kunnat vara lite förutseende & knölat ner en flaska bubbel - gratiskurser & kungliga bebisar måste firas med klass - men man kan inte få allt.

Memo till Paul - fina flickor sitter inte med benen i sär.

& dagen blir bara bättre!

Paul & jag drog ner till down town & Sweet Pete - vår cykelaffär - för en tune up av Pauls gamla hoj. Tog dem två timmar att få ordning på skraltet, två timmar som vi tillbringade i Christie Pits - ätandes alldeles galet stora Fuji-äpplen. Underhållningen, förutom vår egen dialog, bestod av ett gäng 4-6 åringar på fotbolls camp. Strålande roligt att se små ungar försöka träffa en rullande boll  samt dunka varandra med vattenflaskor i skallarna.

Ja & så hade jag ju tid att vädra celluliterna lite! Memo till mig själv - skrota dess shorts.

Kommentar till lillebror

Jag åker till Seattle & Friday Harbour!

Min Mac mår dåligt...

Chilling...

I semester-mood ingår även att man bara får äta sånt som man tycker är gott. Så idag blev det chili, guacamole & grekisk yoghurt. Paul kände att han även kunde motivera ost - men här bangade jag. Någon måtta får det vara & persilja fungerar precis lika bra om inte bättre.

Snabbfräste bara hackad röd- & vitlök i olivolja. Dumpade ner tre hackade tomater, en röd chili, 1/2 gul paprika, en riven morot, lite köttfärs & kidneybönor. På det en köttbuljongtärning, massa olika sorters peppar, salt, kanel & kummin. Koka, koka, koka - sleva upp & avkräva Paul på betyg. Fick en femma av fem möjliga. För att vara mitt livs allra första chiliförsök är jag således väldigt nöjd med resultatet.

Jag erkänner...

jag låtsas fortfarande att jag har semester... & på semestrar ska man bara göra roliga saker! Som att dra ut på långa cykelturer med personer man gillar!

Rulla över knaggliga broar & titta på canadagäss. Fast försöka unvika att cykla genom alltför mycket spillning. Knepig kombo i detta landet.

& precis när man börjar bli så trött & varm att det hela inte känns riktigt lika roligt - ja då ska man ta en liten Starbuckspaus!

Min helt igenom vetenskapliga undersökning, baserat på testobjekten Paul and Ida, har dessutom kommit fram till att frappuccinos blir extra goda när man just trampat 18 km.

Flash mob...

Jag & min Fjällräven Classic medalj...

Så här ser den ut förresten: min FC medalj. Eller, brors medalj om man ska vara noga. Medaljer ser helt enkelt mer imponerande ut på mansbröst - så han får agera model.

Ja ja, det är lite irriternade att den enda gulddetaljen är nålen på baksidan - men jag måste erkänna att jag älskar den i alla fall. Min första medalj. Jag ser på den & känner bara "Alla ni jävla lågstadieungar som valde mig sist på gympan, gå & dö i era etageklippta inlandsfrisyrer!". Kärleken till min medalj blir inte mindre utav att jag nästan förlorade den mindre än två timmar efter att jag fått den. Så här var det...

Vi stod & väntade på tåget i Abisko...

Ett tåg som aldrig ville komma... så här ljög inte kvällstidningarna.

Å andra sidan, SJ fungerar så uschligt som bolag att vi fick åka gratis eftersom "Det är för mycket folk på tåget så det blir för jobbigt att kolla alla biljetter". Alltså... ibland är det fint att bo i ett land som sköts av ett socialistiskt parti under så lång tid - FUCK lönsamhet, det är för jobbigt för personalen!

Anyway, medan vi stod där & väntade blev jag varse hur mycket stiligare Magnus såg ut - helt baserat på att han bar den där medaljen... Så jag släpte taget om min stretchstång (mamma, förlåt - nästa gång du är så här trött - be mig leta rätt på en sabla vägg istället!) & tog itu med projekt "självdekorering". Nålade helt enkelt fast medaljen på min ryggsäck & kände mig APNÖJD!

Tills jag steg av tåget i Kiruna & var på väg mot närmsta pizzeria & helt plötsligt insåg att jag var medaljlös. Den hade trillat av på tåget. PANIKEN. Men återigen, tack kära SJ för att ni inte riktigt lever upp till era åtaganden. För hade ni inte fått problem med liggvagnarna i Kiruna & tvingats vänta på omkoppling hade jag varit utan medalj. På grund av er inkompetens hann Paul & jag istället tokspurta tillbaka, kasta oss in på tåget, vända upp & ner på nya resenärer & diverse löst bagage & tillslut hitta min medalj SAMT komma av tåget innan avgång. Det var tajt, det var det, men det gick.

So, efter det här är jag & min medalj lite som Gollum & ringen.

Det tar sig...

Snälla jet lag - lämna min kropp!

Hjälp - fixar inget idag. Är så trött att det bara går runt i huvudet, jetlag är ett sant gissel. Vid sex-nåret var jag så mycket fågelholk att konceptet "middag" kändes lika hanterbart som ett 8000 meters hinderlopp. Insåg att jag hade tre alternativ: gå & lägga mig, beställa hämtmat eller ta en promenad & rensa skallen. Så vi stapplade oss ut på en 3 km vända som precis lyckades få mig så pigg att jag lyckades stjälpa ner lite kyckling, äpplen & citron i en stekpanna tillsammans med lite honung & montrealpeppar. Sedan skålade vi över advokatframgångarna i ett glas rött.

Nu är klockan nio & jag fixar inte att fokusera blicken tillräckligt länge för att inte se saker i multipla upplagor. Lite småjobbigt, för går jag & lägger mig nu lär jag väl vakna vid tretiden. Måste. Härda. Ut!

Nu stämmer vi dem!

En fördel med att vara tillbaka i Toronto...

är att jag kan gå ut i trädgården & plocka på mig precis så många körsbärstomater som jag vill ha till lunch. Samma princip gäller inte direkt på kalfjället, Solanum lycopersicum var. cerasiforme växer lite sparsamt där uppe. Å andra sidan kan man hitta hjortron när man går på kisspaus - det är trevligt det med.

Nu går det utför...

Tog ännu ett stapplade steg mot att bli tant idag. Gummisnodd kring byxbenet när jag var ute & cyklade. Trodde aldrig att den dagen skulle komma... Fast lite kan jag skylla på Paul. För det var han som efter min tredje byx&kedje-incident sprang in på en liten kvartersbutik & kom ut med sagda gummiband. Trilskades först, men efter att han påpekat att jag dragit hål i mina lululemon gav jag upp. Sablar också...

Fotriktiga skor har jag också - fast lite coolare i det här fallet. Merrells supertunna allterrängskor som man knappt känner att man har på sig. Födelsedagspresent från farmor & redan favoriter.

Yes, climbing can kill you - so can bacon

Fjällräven Classic - fantastiskt upplägg...

Faktum är att om någon sagt "Ida - vill du göra om allt igen nu - du har två timmar på dig att packa väskan" så hade jag inte tvekat en sekund. Upplägget är så otroligt utmanande att man bara måste haka på! Hur långt orkar man egentligen vandra, hur långt orkar ens team-medlemmar, hur hårt kan man driva sig själv & varandra? Vad händer med psyket när man tvingas till att äta frystorkad mat på obestämd tid (åh, blå bands havregrynsgröt med äpple & kanel! 700 kalorier som jag älskar från första till sista tuggan! Jag är nog den enda FC-deltagaren som faktiskt gick upp i vikt under eventet), kissa utomhus, tvätta sig med våtservetter & bära med sig allt skräp i ziplockpåsar? Tja, antingen ger man upp eller så lär man sig en himla massa om sig själv! Fast utan Fjällräven & Svenska Turistföreningen hade vandringen inte varit på långa vägar lika angenäm. Vi börjar med att prisa Fjällräven - VILKEN ORGANISATION! Byte av personal med helikopter...

Underbar markpersonal, matdepåer på två ställen & överraskningsmat på vissa stationer. Alltså, den intransporterade pannkakan, grädden (!) & sylten på det femte stoppet var en av mina livs höjdpunkter. Slevade i mig fyra pannkakor med min spork & hade velat ha fyra till om det inte varit för att vi fortfarande hade mer än 20 km att gå den dagen. De följande timmarna var jag lyrisk - har inte ätit den typen av kompakta pannkakor sedan jag var 18 & slutade gymnasiet. Matnostalgi! Sedan vill jag hylla STF - har ni aldrig varit uppe i fjällvärlden & känner er tveksamma till konceptet tält - boka in er på deras fjällstationer. De är grymt trevliga & välordnade. Kebnekaise fjällstation är tex utrustad med bastu & en restaurang där man kan äta trerätters. Klagar man på bekvämligheten där är man faktiskt bara en sorglig människa.

Fast allra bäst tycker jag om stationen Alesjaure.

Vackrare ställe får man leta efter. Det ligger som en borg i det karga landskapet, omgivet av turkosskimrande vatten från glaciärerna.

Sedan var det också trevligt att anlända dit & inse att min packning minskat i vikt från 14 kilo till 12. Himla smidigt att jag erbjöd mig att bära med mig gruppens extramat - ju längre man går desto lättare blir ryggsäcken! Tillskillnad mot om man åker på att bära tältet - sucker!

Fjällräven Classic - motgångar & räddning...

För en vecka sedan vaknade jag kall & blöt & helt helvitis misserabel. Fjällräven Classics första dag var nämligen regnig. Allra mest när vi kom till station nummer två, Singi, vid tio-snåret på kvällen. Vi noterade oss på checkpoint & fick var sin ren & mosklämma. Samtidigt som jag fick den varma, oerhört efterlängtade, maten i näven började regnet fullkomligt ösa ner. Det fanns inget skydd & var råkallt. Enda lösningen var att äta snabbt - slukade mos & ren på ett absolut ovärdigt sätt. Frammåtlutad, för att försöka blockera regnet, insåg jag att jag var tvungen att sakta ner ätande om jag inte ville kväva mig själv där i leran & mörkret. Fy så förnedrande att kvävas på tunnbröd & pulvermos efter att inte ens ha klarat av en tredjedel av loppet... Anyway. Med maten avklarad kom vi till punkten "sätta upp tälten". Alla bra platser var upptagna, vinden tjöt & regnet hamrade ner. Innan vi nödtorftigt slagit läger var allt blött. Inklusive insidan av tälten. Fy fan vilken hemsk natt. Det var så hemskt att det blev rådslag följande morgon - skulle vi fortsätta eller inte? Paul hade ont i knät, mamma lätt hypotermi & Magnus led av båda sagda problem samt två värkande hälar. Jag ska vara ärlig, det låg nära till hands att bara ge upp - även för mig som nog ändå haft den bästa natten (tack gode gud för att jag inte lyssnade på Paul & Jamie när jag köpte min sovsäck - kvinnor ska ALDRIG lyssna på män när det gäller vad som är "tillräckligt varmt"). Men vi fortsatte... & det blev bättre. Av en rad olika anledningar. Först av allt, den Svenska fjällvärlden är sjuhelsikes vacker & när molntäcket väl började lätta så att vi hade chansen att se något blev också humöret bättre.

Sedan tackar jag min lyckliga stjärna för att vi hade bra utrustning. Jag säger inte super, för det finns rum för förbättring, men på det stora hela är jag väldigt nöjd med de plagg jag tog med mig. Allra mest fäst är jag dock vid mina underkläder i ylle, utan all den ullen på kroppen hade jag aldrig fått upp tillräcklingt mycket värme för att njuta av utsikten. Sedan var det grymt skönt att ha skor jag kunde lita på. Ett enda skavsår fick jag, det är rätt bra betyg när man håller igång minst 10 timmar per dag!

Ytterligare en sak jag älskar med att vandra - man får tid att fundera. "Inre resa" låter ju vansinnigt hippieflummigt - men det är lite så. Man har tid att fundera på hur man själv fungerar, hur andra personer är funtade & vad som är viktigt i livet.

Själv kom jag redan där på spåret fram till att jag vill göra Fjällräven Classic igen. Pga av den första usla natten & det faktum att den manliga delen av vårt team drogs med skadeproblem var det bara att inse att vi inte skulle komma under 72 timmar. Vilket vi ju inte heller gjorde, men det som känns jobbigt är att jag VET att jag fixat det på egen hand eller i en mindre team-konstellation. So... jag ska göra FC igen & den här gången siktar jag på en tid under 50 timmar. That´s a promise!

Fullkomligt värdelöst...

att vakna klockan fyra på morgonen. Det är bäckmörkt ute, två timmar kvar tills acceptabel frukosttid & enda sällskapet består av Mammut som just nu har ett "private moment" med ett av sina gosefår (bara ett enda får som gäller - i annat fall hade vi inte uppmuntrat fårsamlandet). So what to do?

Jag tänker: träna, läsa lite flygplatsupplockade urschlighetspockets & drömma om nästa projekt... Jag behöver något nytt att se fram emot nu när Fjällräven Classic har avslutats, frågan är bara vad...

Back in Canada - back to our life...

Jag ska inte ljuga & säga att jag är själaglad över att vara tillbaka i Canada. Snarare hade jag väl gjort allt för att vara tillbaka i stugan eller någonstanns på Kungsleden. Men men... nu är det som det är. Back i bananrepubliken & bara att göra det bästa av situationen. Så vi kammade till oss lite & öppnade en flaska bubbel.

& så lagade jag vår favoritmat - lax & pestoedamame.

& jag invigde ett par av mina födelsedagsörhängen.

& åt en himlans massa champagnevindruvor.

& upptäckte att Fjällräven snart kommer att utannonsera ett nytt vinteräventyr - vilket gjorde att allt annat blev rätt ointressant. Jäklar i min lilla låda... jag hade gett min vänsterarm (den som jag inte fixar att hålla vandringsstaven i) för att få vara med!

På IKEA igen...

Så för att råda bot på punkt 1 & 2 infann vi oss först på IKEA. Det har alltså blivit en tradition att vi åker dit så fort vi sätter fötterna på canadensisk mark efter ett skandinavienbesök. Lite vrickat... men så ligger det till. Blev ett gäng orkidéer - ett par dog av under vår resa, så det var av nödtvång att fylla på lite.

Sedan drog vi & köpte grekisk blåbärsyoghurt. Glad Ida.

Blåbärstokig!

Blåbär i alla dess former är bland det bästa jag vet. Har varit förälskad i Vaccinium myrtillus sedan jag som liten kotte bråkade med farfar om vad som var godast "blåbärsbulle eller blåbärspaj" (SÅ bulle). Under vår tur till Sverige kunde jag ju fresta lös på dem så som de ska vara - små & fulla av smak. Dvs, inte några USA-odlade hybridbär i storleksklass spelkulor.

Älskar blåbär med mjölk & socker på - kan äta hur mycket som helst!

Fast de är också grymt goda i kombination med uppskuren nektarin & passionsfrukt. Allra helst också med lite citronmelis på. Sedan råkar de även finnas tillgängliga i form av skyr. Världens bästa yoghurt som dessvärre enbart finns att få tag på på Island (måste provas om man har vägarna förbi!). Skyr kommer även i andra smaker, varav jag bara testat jordgubb än så länge - blåbärsvarianten spöar den totalt!

Men varför allt detta blåbärssnack? Jo för att jag är helt "korsa Atlantenpantad" idag & då tänker jag endast i två banor. 1) Mat - bara sån som är god & allra helst sån jag saknar; 2) Inredning - vad som kan göras bättre här hemma. Just nu lider jag av SVÅRA blåbärscravings & eftersom vårt hushåll just nu är totalt blåbärsbefriat känns allt lite tungt. Det krävs alltså en liten utflykt å det snaraste för att rätta till missären.

Present till världens sötaste kisse!

Åker man bort & lämnar små fluffbollar ensamma med kattpassartanter måste man naturligtvis ha med sig en present tillbaka som kompensation. SPECIELLT om man missat sagda kisses 2-årsdag. Så det bidde ett nytt litet lamm till samlingen. En med bjällra... vi får se om vi kommer att ångra det draget. Momo var först lite tveksam till sin nya leksak.

Men det blev det snabbt ändring på!

& nu har han roat sig själv i närmare en halvtimme. Tänk att det kan vara så fantastiskt kul att knöla in saker under mattkanten. Man kanske ska prova själv?

Känns konstigt...

Nästan fyra på morgonen - Svensk tid...

Heading to Arlanda...

Best Western...

Ett litet tips så där allmänt, om ni känner för att stanna nära centralstationen i Stockholm (som vi alltid gör - med fyra väskor vägandes runt 20 kilo känns det rätt viktigt att minimera transportavstånd)... Välj bort Best Western mitt emot centralstationen. Herreje vilken förlegad byggnad - bara fula teakmöbler & vävtapeter. Håller på att samla ihop oss för frukost nu, så jag väntar med mitt slutbetyg tills jag sett vad de serverar. Känner mig dock inte så där grymt hoppfull...

Back again. Frukosten får en trea av fem möjliga. Baserat på avsaknaden av hjortronyoghurt, keso & kaffe som tillverkats utanför små plastiga ufon.

Ja & så fanns det ju ingen lax... Vi kan ju konstatera att hotel FARMOR är svårslaget!

Vino i Stockholm!

Men titta vad vi snubblade över igår! En alldeles egen Stockholmsguide i form av världens finaste Josefin! Perfekt för virrpannan Ida som inte ens lyckades identifiera slottet under ett svagt ögonblick för något år sedan...

Satt ute & drack vin & tjattrade tills bartendern gick hem - men fy så mycket som ändå inte hann diskuteras... Ibland suger det lite lätt att bo på andra sidan Attilanten.

Fjällräven Classic - Silver

Tillbaka till internet igen - FJÄLLRÄVEN CLASSIC avslutad. Blev inte guld, vädret första dagen var vidrigt & de första 36 timmarna tillbringades i total väta. Sinkade oss under etapp två - så vi missade guldet med sex & en halv timme. Surt. Anyway, det var en fantastisk upplevelse & jag är grymt glad över att vi inte gav upp utan kämpade vidare. Lägger upp mer bilder sen - har inte riktigt tid nu. Flyget till Stockholm går om bara några timmar & våra väskor ser ut som... tja, en utvecklingsstörd apa packat dem.

Startgrupp 7, nästan färdiga att starta!

Efter 582 uppvak under natten (HERREGUD VI MISSAR BUSSEN! Eller, nej den går inte förrän om fyra timmar...) har vi nu ätit frukost, dragit ett sista borsttag genom håret & spänt de sista spännerna på ryggsäckarna. Bussen ut mot Nikkaloukta går om 40 minuter & start är beräknad till om lite drygt tre timmar.

Oki, nu håller vi tummarna för att vi kan klara av Fjällräven Classic på max 72 timmar - go for gold!

The "Explorer 200" race!

Men kanske viktigaste på agendan - genomföra årets Explorer 200 race. Anna har utrustats med en egen gummibåt så i 2011 års upplaga kommer fyra tappra själar att kämpa om årets magnumflaska med bubbel!

Återkommer med rapport om vem som går vinnande ur striden. Misstänker att kära bror ligger bra till. Själv satsar jag på att inte köra runt i en liten misslyckad ring - så som jag gjorde förra gången. Hm... jag undrar om vi kanske ska införa heats i år...

Långsamma gänget...

Födelsedag nummer tre - 59 & 3/4-delars!

Eftersom det också råkar vara mammas 59 & 3/4-dels födelsedag så firade vi naturligtvis även det. Fattas bara!

Pappa fick en sockerfri kladdkakasmuffin. Lycka!

Titta bara på det ansiktet - gladare än så här KAN man ju inte bli. Yummy, yummy!

Födelsedag nummer två - in progress!

Hipphipphurra! Idag är det min födelsedag, 28 år - jepp! Firades med STOR frukost & massa paket. Väldigt bra upplägg. Svenskt glas, finskt porslin & tyg, & nordamerikansk teknologi - utmärkt kombination.

& så det jag väntat på hela året - min födelsedagsrisifrutti med blåbärssmak. Herregud så gott.

Det här är min nionde födelsedagsrisifrutti sedan jag slutade äta tårtor/godis etc & det är ta mig tusan efterrättshöjdpunkten under hela året. Lycka i en liten plastbytta!

Födelsedag nummer ett avklarad!

Happ, så har vi tagit oss till Älvsbyn & farmor. Solen har lyst, vinet flödat & mängden gravlax har varit så stor att den aldrig tagit slut medan jag fortfarande varit sugen. Perfekt!

Mängden mat som konsumerats har varit närmast hysterisk, jag har slagit pappa på fingrarna när han försökte äta mat med vitt mjöl (FY!!!) & så har vi kikat på lillbror när han öppnat en himla massa paket.

Så var bror utrustad med sovsäck & espressomaskin för Fjällräven Classic!

Skorpan hatar mig...

Av de tre katter som huserar hos ma & pa är jag omtyckt av två. Wilma tycker om mig på ett sånt där "Jag tolererar dig som de andra fäna" sätt & Totte älskar mig precis som han älskar allt som inte faller in i kategorin högljuda, rödhårig, skånskor. Kvarstår Silly, & där kan jag ju meddela att det inte finns minsta lilla kärlek i kroppen. Igår fräste det lilla trollet mig rätt i nyllet.

Skorpan - kan du försöka att vara lite mer tacksam? I andra länder kokar de gryta på små autistiska katter.

Mot FARMOR!

Fänkålsgratäng!

En favorit med att vara hemma - man kan laga sån mat som vuxit fram till favoriter för en helt ny "publik". Idag blev det således gratinerad fänkål & lax i ugnen. Perfekt sommarmat.

Till det - godaste Rieslingen som jag bara dricker när jag är hemma. Tydligen inte tillräckligt lönsamt för tyskarna att skeppa vin till Canada, så det är något som definitivt hamnar på "hemma mat lyx" listan.

Kubbglädje!

Åh vad fint, kassa kassa Paul fick inte ner en enda kubb under hela turneringen. MEN. Magnus & Anna var väldigt mycket bättre & gjorde grovjobbet åt honom. Så Paul blev ensam kvar med kungen...

Djup koncentration & sedan...

Success!

Shopping i down town Lycksele!

Paul suger på kubb...

Hehe... Paul försöker smygöva på kubbandet innan spelet drar igång. På försök 28 hör jag ett glädjetjut, en kubb har knockats ner. Nu är Paul så himla lycklig att han utmanat pappa på en vända...

Hm, men vänta! Det visar sig att pappa inte KAN kubbreglerna. Nu har mamma dragits in i regelförtydligandet & Magnus försöker också förklara vad som gäller... Stor förvirring.

Happ, vi kör någonslags halvvariant...

Paul kör sin egen stil, vi kan väl kalla den "flaxande kråkan"

& här ser ni dessvärre det förlorande laget... Jag står över nästa match för att ge såren en chans att läka lite.

Hur man firar att man är hemma?

Grillar älg naturligtvis! 1.5 kilo älg åkte på grillen igår.

& så fixade vi lite landsteman... vitt & rött för Canada & Sweitz (som firade nationaldag igår) & så lite svenska flaggor på det.

Samt vin, naturlish.

Massa kilo mat senare & tre glas vin var det hej & godnatt för mig. Slocknade totalt & var sedan utslagen de följande tio timmarna. Känner mig följaktligen lite mer som moi idag. Trevligt, gillar inte känslan av att ha skallen full av pappermache.

G&T - för fallna kvinnor...

Gin må vara något man kan tillverka själv i badkaret om man känner sig superdekadent eller som hämtad ur "Annie", men det är också en utmärkt sommardrink. De facto den bästa drink man kan följa upp alldeles för mycket flygande med!

Ah, alla goda ting är tre - checka bara: G&T, kubbsett & falurödfärg!

Absolut besatt unge!

Så värd lunch på Blue Lagoon!

Eftersom Paul & jag är som vi är flög vi alltså in till Island, landade klockan 7 på morgonen & hajkade ut till Blå Lagunen. För den som undrar, det är nästan 20 kilometer - vi gjorde hela rutten i ett svep. Inga raster, ingen proviant (vilket i & för sig berodde på att vi missat att kitta upp oss på powerbars). 3 timmar & 50 minuter senare anlände vi till då blåa källorna & insåg att det inte fanns tid både för mat & bad. Lätt val, är hundra gånger hellre lite skitig än hungrig!

Om jag ser lite skeptiskt ut... tja, ni ser de mörkröda köttbitarna? Val... Första gången jag provade det, & det kändes lite fel till att börja med. Sedan kändes det bara gott. Det smakar viltkött, men är väldigt mört - lite som gravad älg (om ni inte provat gravad älg har ni gått miste om något, sjukt gott).

Sedan gick jag lös som en tok på gravlaxen. Herregud vad jag älskar gravlax. Att Canadensarna inte begriper det utan bara kör på rökt lax... Imbeciller.

Avslutade med Skir - världens godaste isländska yoghurt. Önskar att de skulle exportera Skir även till Toronto, inte bara till NY...

& så bjöd restaurangen också på den här utsikten. Väldigt häftigt, om man bara väljer att bortse från badande tjockis tyskar/amerikaner. Även om det i & för sig är underhållande på sitt sätt.