MsBree

På vift i Toronto...

Pearson to Keflavik...

Första anhalten på projektet "Ta sig tillbaka till Sverige" inleddes på Finn MaCool´s - vin innan avresa är ett måste om jag ska ha någon som helst ro i kroppen & inte tro att vi ska dö vilken sekund som helst. Blir lite jobbigt när resetiden ligger på närmare 6 timmar, då hinner man få hjärtsnörp mer än 21.000 gånger... Så, VIN.

Sedan känns allt mycket bättre!

& man kan leka lite roliga lekar med allhanda rekvesita...

Lägger man till lite muskelavslappnande medicin på det hela så kan man till & med sova. Fick in cirka två timmars sömn under den här resan, nytt rekord!

Men älskade virrpanna!

Logiken?

RESDAG!

WHiiii! 30:e juli & resdag! Oki, jag har en himla massa flygande framför mig & det suger - men jag är så grymt glad över att få åka hem en vända. Var alldeles för länge sedan sist, ett HELT år... Så långt får det inte bli till nästa gång. Anyway, klockan är 6 på morgonen & jag är så här hyper...

Skitbra. Innebär kanske att jag har riktigt tur & däckar på planet. Ett par timmars bortsoven flygtid hade varit helt fantastiskt. Fast jag har inte så där jättestort hopp om det. Lyckades ju hålla mig vaken hela vägen till Australien, så sannolikheten att jag klarar av att sova under ett femtimmarsflyg... slim. Å andra sidan, Pauls & mina Islandsplaner har vuxit till att bli lite... extrema... så jag kanske kan tuppa av på flyget mot Stockholm? Vi håller tummarna för det då!

Uppdatering: Nu, såhär en timme senare, har även Paul lyckats ta sig upp ur sängen. Fast han känner sig inte lika pigg & vägrar foto. Tråkmåns.

Vi gör oss fina för resan!

Eller lättar på vikten, hur man nu vill se på det!

I övrigt så packar, packar, packar vi. Väldigt skönt att bara behöva packa för två veckors normalliv + lite hajk på det. Inte som förra året, med två månaders resande över hela Europa: konferans, föredrag, cityliv, stughäng, Kebnekaisebestigande, arbete ute på fältstation... Då krävde planering, nu kastar jag mer ner saker lite hipp som happ!

Last night in the garden...

Alltid när jag ska lämna landet känns det slutgiltigt, just nu känns det som om jag ska vara borta minst en månad eller två. Jag kikar runt i trädgården & tänker att grönsakerna kommer att vara uppdragna när jag kommer tillbaka, att cikadorna kommer att ha tystnat, att lönnlöven sakta börjat byta färg...

Men så påminner mig Paul över laxen att vi FAKTISKT bara kommer att vara borta i två veckor den här gången.

Vilket känns lite underligt på ett sätt, jag är inte van vid att bara göra snabbvisiter. Fast samtidigt känns det bra, för jag vet ju att anledningen till att jag bara reser så kort den här gången är att jag måste tillbaka till jobbet. För att SLUTET faktiskt närmar sig. Om lite mer än ett år eller så kan jag börja fundera på vad jag ska göra härnäst, & det känns helt jäkla fantastiskt.

Heading down town...

Dagen kan INTE fortsätta så här...

Förutom att ha tömt tvättmaskinen & tjattrat hål i huvudet på Paul över lyckan i att återfinna mitt örhänge har det dock inte gjorts speciellt mycket idag. Det har mest sett ut så här. Häng i soffan, med ruffsig tofs, iklädd Pauls t-shirt & underhållandes en liten kisse med massa energi.

Med tanke på att flyget lyfter om si så där... 32 timmar så måste det till lite av en ansträngning typ omedelbart. Problemet? Så lång lista att jag inte riktigt vet var jag ska börja... Oki, vi kör "klara färdiga gå" leken - vad kan jag få gjort fram till lunch, dvs på 90 minuter?

1) Starta en ny tvätt & vika undan två tidigare
2) "Plocka undan" så där rent allmänt
3) Plantera om mina sötpotatisar, betor, spenat & dill plantor så att de har någonstanns att växa medan vi är borta
4) Laga blomkålssoppa till lunch

Lamt, väldigt, väldigt lamt resultat.

Lycka!

Älskade söta tvättmaskin, jag förlåter dig för alla de hål du gjort i mina & Pauls kläder. Vi glömmer det, struker ett streck över det förflutna, för jag inser ju att du försöker & jag uppskattar så väldeliga att du på något vänster lyckades behålla båda mina örhängen! Oki, att det ena gick sönder lite - det gör inget, jag fixar det, det viktigaste är att det inte är borta längre. Två nya ringar & det kommer att vara som nytt!

Jupp - dagen kunde inte ha startat bättre, återfann mitt saknade örhänge i gummilisten som omger luckan på tvättmaskinen. Där låg det i någorlunda tryggt förvar tillsammans med ett tvådollarsmynt, diverse omgångar av bortglömda & tvättade papperslappar samt helt otroligt mycket hår. Nu ligger det & lakar ur istället & jag sitter & ler som en fånig liten hönsmamma över koppen.

Ett ord som beskriver mig?

Wrapping up...

FIRA!

Oh, vi har en sak som vi måste fira idag! Ett ettårsjubileum faktiskt! Kan någon gissa vad det är? Bjuder på en ledtråd, det var något som gjorde mig VÄLDIGT glad & väldigt överraskad!

Jo för ett år sedan gick Paul från... eh...
ha en död råtta över axeln...
till...

Att ha kort hår - för första gången på mer än 20 år. Stort, stort steg för Paul & något jag är så grymt tacksam över. För hjälp vad jag ogillade allt det där långa trollhåret. Långt hår på killar är ok om de är 16 & matchar med finnar & digitalklocka. Det är inte ok på MÄN.

No omega3? No thanks!

Paul bjuder på en egen power bar recension idag, Lärabars "Peanut butter jelly".

Pauls omdömme: Peanut butter!

Needless to say, Paul gillar jordnötssmör. Själv vägrar jag, mängden omega 6... inte en chans.

Inte lätt att leva med...

Back off or I hit you with a stick...

Bryter vanan...

Världens sötaste katt bjuder på YMCA!

Men helt uppåt kände jag mig ju inte... så Mammut beslutade att ta saken i egna tassar & bjöd på show! Han kan bara ett nummer, men åh gör han det bra eller vad?! Så här kommer det, favorit i repris!

...

Y

M

C

A!

Men sedan var vår lilla stjärna helt dränerad på energi...

Improving the mood...

Om man känner sig lite nere... då måste man få upp humöret. Så det arbetade vi på ikväll, & med lite vin & lavendelkyckling kommer man långt.

Fast allra bäst är det att vara två igen vid middagsbordet - det gjorde mig absolut gladast.

En ledsen klumpeduns...

undrar om det går bra att skicka iväg en sista födelsedagsönskan med destination farmor. Snyft... insåg nämligen precis att jag råkat kasta in ett par shorts i tvätten med mina favoritörhängen i fickan. Ett har jag återfunnit, eftersom det fastnade i trumman, men jag är rädd att det andra är ohjälpligt bortspolat. Världsliga ting kanske, men för mig som längtar hem till Sverige & norrland mest hela tiden så blir sånna här små motgångar skittrista. So, nu undrar om det kanske hade gått att få tag på ett lika dant par... Tenn, lappstil - inköpt av en tant i Älvsbytrakten... I så fall vet jag någon som hade blivit väldigt glad på sin födelsedag.

Fram till dess får jag nöja mig med att böja om kroken på örhänget & göra det till ett halsbandshänge istället.

Mammut - bryr sig inte om kön!

Gud vad roligt! Det kom hit en kabelkille för att installera en tv-box som ska roa vår katt-tant medan vi är i Sverige. Killen är ung, snygg & vältränad - Mammut blir betuttad! Kabelkillen "And it happens again, every time I go to a place with a female cat they go crazy". Moi "It's a male"... tystnad. Kabelkillen kikar ner på sin sko som bebos av en stjärnögd fluffboll som bara ÄSKAR honom "Well buddy, you're odd - but I must say that you're pretty awesome anyway". Installationen slutar med att kabelkillen sitter i soffan & checkar att alla kanaler fungerar, samtidigt som Mammut lyckligt sitter i hans knä & tittar på de förbiflimmrande bilderna.

Vår katt är egen, men oh så underbart skön!

Sånt som skrämmer mig...

Testing powerbar #3.2

Paul gav också tummen upp till Luna & dagens gästpanel var överförtjust!

Så till den milda grad att... tja de ville ha MER! MER, MER, MER!!!

Vilket väckte ett gammalt barndomstrauma till liv - fick nämligen fly för livet från ett gäng canadagäss som fyraåring. I det fallet var de ute efter min ankbrödspåse, men Luna bars verkade vara än mer lockande. Efter att en av dem väste mot mig flydde jag & min bar fältet.

Behövde dock inte avlägsna mig så långt bort för att de skulle glömma bort mig, så det var ju tacksamt. Jobbigt värre att springa med 10 kilo packning på ryggen.

My bar, suckers!

Testing powerbar #3

Happ, startade dagen klockan 06.15. Här jobbar vi för fullt med att ställa om klockorna till mer europisk-standard med andra ord. Måste bara bli lite bättre på att också komma i säng tidigare. Upp ur sängen kom vi i alla fall & så åkte kängor & ryggsäck på. 6 km fick vi in på 65 min, helt oki - speciellt som vi tog paus för dagens pb-test. 70% organiska "Luna Lemon Zest Bar" stod på menyn.

En Luna-bar innehåller 180 kalorier, 5 g fett (8% av dagsintaget), 115 mg salt, 27g kolhydrater (varav 13 g är socker), 9 g protein, 9% kalium & 20% järn. Någon har alltså verkligen tänkt till - fy för sjutton vilken bra kombo! Bästa baren so far. Sedan är jag inte supercharmad av vissa delar av innehållsförteckningen, lite för mycket soja för att jag ska vara helt nöjd. Till smaken - jättegod! Smakar lite som sånna där citronwaffers man åt som liten & stort plus för den krispiga konsistensen. Följer absolut med till Fjällräven Classic!

Betyget blir en fyra. Fast här velar jag & funderar på om jag ska lägga till ett plus... men jag tror att jag håller mig till fyra i alla fall. Grundar beslutet på att protein/kolhydrat ration kunde ha varit bättre, soja-problematiken samt att jag kan tänka mig att man kanske blir lite trött på all citron efter ett par dagar. However, klart bästa baren så här långt!

Svärdfisk, det gillar han inte!

Jo men jag fick till det tillslut, en middag som Paul inte gillat! Stekt svärdfisk, kronärtskockor & kapris. Nu tycker jag ju inte heller så mycket om det senare, men eftersom det är en sån där ingrediens som folk gärna "lyxar till det med" så är det lika bra att försöka vänja sig & idag var det helt oki.

Fast godast var kronärtskockorna. Det är väl kanske lite bakvänt att gilla något på burk bättre än själva färskvaran, men så ligger landet just i detta fallet.

Dagens I-landsproblem...

Min katt också, även om jag inte vill...

Men liten suck... Jag måste koncentrera mig på mitt jobb, multivariata analyser med R är inte så lätt när man är självlärd både i statistik & programmeringsspråk. Dessvärre bryr sig inte Mumin ett dugg om att jag behöver arbetsro, eller att mitt knä blir väldigt trångt om det ska rymma både en cat & en mac.

Lap space too crowded!

Your cat, YOUR cat!

Råkar kika in i badrummet nere i källaren & får se Mammuts senaste företag...

Vad man gör som ansvarsfull kattägare & partner i ett sånt här läge? Låtsas om att man inte sett det hela. Jag tänker att det blir något roligt för Paul att upptäcka när han kommer hem!

Testing powerbar #2.2

Pauls betyg på Vega? Tja, jag tror inte direkt att han kommer att dedikera några enorma utrymmen i resväskan för dem. En tugga fick han ner, men sen tog det stopp. Så ingen hit.

Vi försökte även få ytterligare en bedömning, men i det fallet stenvägrade testpersonen att komma närmare än en meter.

So - sökandet måste fortskrida!

Testing powerbar #2

Om man vill få in en timmes promenad innan jobb är det bara att se till att gå upp tidigt... Urk så trött jag var under de första fem minuterna - travade på som i dimma. Sedan kom jag sakta tillbaka till livet & en halvtimme in på promenaden var det dax... Nytt powerbar test! Denna gången Vega´s "Whole food energy bar" som enligt förpackningen är "Made Exclusively from Raw, Alkaline, Plant-based Superfoods".

En Vega-bar ger dig 240 kalorier fördelat på 10 g fett (15% av dagsintaget), 5 mg salt, 31g kolhydrater (varav 23 g är socker), 10 g protein samt 8% kalium & järn. Så rent näringsmässigt ligger den inte på samma nivå som Clif-baren & salthalten är helt åt helskotta. Proteinhalten är densamma (& i  båda fall inte helt optimal i förhållandet till antalet kolhydrater - vill ha en 1:4 ratio), men jag gillar att den innehåller lite mer fett. Smaken då, även om den faktiskt innehåller mer socker än Cliffen så känns den inte för sött, så det är ett klart plus. Dessvärre är konsistensen rätt "pudrig" - det är väl helt oki för en kortare hajk, men om jag redan gått långt & ligger minus på vätskefronten så är det ju lite jobbigt om munnen förvandlas till Saharas öken. Vilket leder mig till ytterligare ett minus - hög fiberhalt, stor chans att det hela sväller i magen. Ingen bra kombo. Så betyget...

Nja, en två av fem möjliga. Lutade åt 2+ ute på spåret, men nu när jag gått igenom innehållsförteckningen står det klart att det inte blir några Vega under Fjällräven Classic.

Tiger shrimps!

Paul är borta ikväll, så jag festar lös på något av det godaste jag vet - tigerräkor stekta i massa sherry & vitlök! Till det en hel hoper grönsaker & så grekisk yoghurt utblandat med rom & dill.

Middag för en blir inte mycket godare än så här!

Myrornas krig...

Mindre väggar, mindre tak!

Helgen ägnades även åt att slå ut en himla massa gipsskivor, både tak & väggar rök. Så nu ser garderoben i det stora sovrummet lite annorlunda ut mot när vi började... Kvar på den omedelbara "to do" listan finns dock isoleringen i taket... ser verkligen inte fram emot den biten. Fy tusan vad äckligt det är. Hoppas att Pauls syster ska ta en helg i stugan medan vi är i Sverige & fixa den här biten. Fast tron till att det blir gjort är väl inte direkt monumental. Vissa personer är helt enkelt bättre på att GÖRA medan andra är bättre på att SNACKA. Paul & jag får väl ses som kategori 1 personer medan det samma inte gäller för Annabelle.

Så jag är ganska säker att vi kommer att återvända till en stuga i samma skick som vad vi lämnade den i, men det må vara - så länge jag får tanka energi hemma i Sverige så fixar jag vad som helst sen. Riva ut mer innertak, såga ner träd, lägga nytt altangolv? No problem!

After exercise intake...

Efter en ansträngning är det viktigt att fylla på depåerna, så efter powerbarstestandet hajkade vi färdigt den sista kilometern & drog iväg till närmsta byarestaurang & beställde var sin öl. Kolhydrater intas bäst i flytande form! Dessutom är det viktigt att tillföra kroppen vätska - så här smäller man två flugor i en smäll! Viktigt också att se till att kroppen får protein, så jag beställde in kyckling...

medan Paul satsade på filoinbakad lax.

Sedan föll vi båda lite på tillbehörsfronten - mina kikärtor & Pauls grönsaker drog inte upp pH-halterna i vårt blod, snarare bidrog de till att göra det ännu lite surare. Så nästa gång blir det att satsa på mat med massa spenat!

Testing powerbar #1

Eftersom vår lördagshalk blev så mesigt kort delade vi på en powerbar när vi kom tillbaka till grusvägen, så någon jämnförande analys blir det ju inte... Men någonstanns ska man ju ändå börja, & vi måste ju ha någon typ av energitillskott att falla tillbaka på under Fjällräven, så här kommer vår recension av Clif bars "carot cake":

Till att börja med så är ingredienserna "70% organic"... Eh, & de övriga 30 då? Ingen aning... man får ju hoppas att de inte är alltför pesticidladdade. Rent energimässigt då? Oki, låt säga att vi brände basmängden kalorier per minut (6), i så fall gjorde vi av med 720 kalorier under vår lilla hajk. Med tanke på hur sjukt jobbigt det var känns denna mängd defenitivt rimlig. En hel Clif bar ger dig 240 kalorier, så för ett långt race ligger det i underkant på vad man behöver per timme. Å andra sidan, att knöla i sig alla kalorier i fast form är inte någon hit - energidrycker är ett bättre sätt att tillföra dem. Anyway, Clif bars bjuder på relativt små fettmängder (6%), något mer kolhydrater (15%), rätt mycket fiber (12%) & alldeles för lite salt (150 mg). Under långdragna event, så som Fjällräven Classic, är det bättre att satsa på något mer något med mer salt (du kan förlora så mycket som 1000 mg per timme om det är varmt) & mer fett. Fettet är speciellt viktigt, det är det som kroppen ofta kräver under extrema ansträngningar. Något jag har erfarenhet av, efter Kebnekaise ville jag bara äta fett i en vecka. Jag var noll intresserad av bröd & mejeriprodukter, ville bara äta fett kött & ost! Sedan hoppar jag inte direkt upp & ner & tjoar över fibermängden - för mycket fiber är något som kan slå tillbaka rätt hårt under ett långt lopp... Rent smakmässigt: för sött, det knastrade mellan tänderna av socker. Första biten var god, sedan blev det kvalmigt & jag trugade på Paul mer & mer. Så vilket betyg landar vi på då... Hm?

Kvoten kolhydrater/protein är rätt rimlig, så den drar upp betyget något så en svag trea av fem möjliga känner jag är rimligt. So, nu hoppas jag att nästa test faller bättre ut - vill inte ha "carot cake" med mig upp till Nikkaloukta.

Sexy back...

So... till helgrapporten då. Vår hajk blev av - men vi fick bara in 7 km. Terrängen var helt hopplös, vi kämpade genom träsk & fick gå med mellanrum för att undvika att träffas av tillbakasvingande grangrenar. På det så var det mer än 30 grader varmt & myggorna & bromsarna var i sitt esse. Efter mer än en timme av grymma bromsbett & alldeles för mycket sol snörde jag ryggsäcken i backen & sa "BASTA". Något som möttes av en skrattsalva från Pauls sida, min rygg visade sig nämligen vara en smärre insjö vid det laget...

Fräscht, väldigt väldigt fräscht. Ser ju fram emot att hajka under något mindre bastuliknande förhållanden under FC.

A quiet minute every hour...

Trädgården tar död på mig...

I kid you not, trädgårdsarbete måste vara den ultimata typen av högintensiv träning. Jag är HELT slut. Det finns liksom inte en endaste del av min kropp som inte dallrar av ansträngning. Så nu får det vara nog för den här helgen & tre helger framöver. Sedan, när vi kommer tillbaka från Sverige, har jag förhoppningsvis ny energi att ta till för detta ofantliga projekt.

Moi & kolhydratfobin...

Fobi är väl kanske att ta i, men faktum kvarstår - kolhydrater är inte vanliga hemma hos oss. Jag kan inte minnas sist jag kokade pasta & ris, tja det är den trista delen med sushi. Men nu närmar sig Fjällräven Classic & så mycket har jag snappat upp gällade näringslära att jag inser att vi inte kommer att ta oss runt på minimorötter & blomkålsmos. Alltså måste jag försöka införliva lite mer kolhydrater så här på slutspurten. Kolhydratboosta lite i sann fotbollsspelaranda. För att vara ärlig känns det rätt jobbigt, jag tycker inte att pasta & ris smakar speciellt gott. Det känns mest bara övermäktigt & hela systemet liksom kittar ihop sig. Efter en skål pasta känner jag mig ungefär lika smärt & smidig & gasfri som en bergsgorilla... So, jag tänker babysteps. Vi börjar alltså i liten skala - med färsk majs.

Perfekt start för en kolhydratnovis som moi - gott, inte för övermäktigt & så känns det väldigt mycket Lilla huset på Prärien att skala dem. Önskar bara att jag hade en gungstol ute på stugverandan & en mint julep i andra handen - fast här blandar jag kanske in lite mer söder än prärieromantik i bilden... Oh well, purfärsk bondmajs gör mig lycklig i vilket fall!

Vi testar power bars...

Långpromenad står på schemat för den här morgonen. Vi tänker minst 15 km. Med packning & kängor naturligtvis. På grund av värmen känns det dock inte så jätteaktuellt att släpa med tonfiskmackor & yoghurtburkar, så vi kör väldigt basic här, power bars. Har skytt dem i evigheter & dömt ut dem som förklätt godis, men i organiskatappningar utan choklad så ser jag mellan fingrarna. Eller rättare sagt, jag ger upp min ståndpunkt & inser att man ibland måste få i sig massor av konhydrater & kalorier från väldigt små förpackningar. Kroppens förråd räcker helt enkelt inte till - så då får powerbars hjälpa till för att hålla uppe energinivåerna. So, idag ska vi testa, vilka bars är egentligen bäst?

Men hata resetillägg!

Inte så lastgammal i alla fall!

En liten ljuspunkt denna mörka dag, fick precis ett nytt paket från vår vinklubb & tvingades visa legitimation innan brevbäraren lämnade ut det. Med tanke på att den lagliga åldern i Canada ligger på 19 så antar jag att jag är rätt välbevarad för att snart fylla 28!

Som vanligt inkluderade paketet specialkomponerade recept & vitvinsreceptet involverade min favorit - fänkål, som faktiskt är en stapelvara i det Janssonska/Chvosteska hemmet. So - det åker med i stuglådan som potentiell helgmat.

Slut på luft...

Gråter...

Multinationella Canada!

But everybody else...

Ni vet när man var liten & ALLA andra fick... vara uppe lite längre, se den där filmen eller ta hål i öronen... Har inte känt den typen av frustration på väldigt länge. MEN NU. När varenda kotte sportar ballerinor, flipflops & eller något fab med klack - vad har jag på mig då? Vandrarkängor & dubbelfodrade sockor för att inte få skavsår...

Surt att den sista träningen så här två veckor innan Fjällräven Classic skulle sammanfalla med de högsta temperaturer som någonsin uppmätts i Toronto... Knappa 6 km fick vi in i kväll (21.00 - 33 grader varmt). Jag låtsas att det är godkänt. Jag låtsas också som att det inte är fullt så fult med sockor till shorts. Det går så där.

Åh så fint!

Plus 38...

Min smala lycka!

När jag kommer hem efter en promenad på 20 min & är HÖGBLANK av svett - ja då är det varmt! Är så tacksam för att jag inte är tjock längre, fy tusan vad vidrigt det hade varit att behöva vara ute om jag fortfarande haft 30 kilo ister som stoppning. Jag hade haft skavsår mellan låren, pustat som en blåsbälg & eftersvettats fram till midnatt.

Tycker grymt synd om vår brevbärar som just stånkade förbi i hettan (35 grader i skuggan just nu) - han är tjock & har skägg, mer överjävlig kombo får man leta efter...

Worry...

Oroar mig för vår lilla popcornpuff... Sedan igår har Mammut haft besvär med nysningar, han nyser flera gånger i rad, skakar på huvudet & ser allmänt besvärad ut. Eftersom nysningarna tilltagit sedan igår är det dags att ringa veterinären.

Stackars lilla Momobo... nu håller vi tummarna för att det här bara är en AC-inducerad förkylning.

IG i husmorsskolan...

Jag tror att Gordan Ramsay tagit till fysiskt våld om han fått se mitt något misslyckade försök att pimpa till det aptrista kranvattnet... Memo till mig själv, ta bort etiketter i fortsättningen.

Extreme heat!

One odd cat is enough...

Nej för mig räcker det med att ha Mammut, som faktiskt går under smeknamnet "Our furry retarded child that will never grow up". Idag roar sig det lilla livet med en tygpåse, hemskt vad kul man kan ha med en sådan...

Wild eyes!

Har man fixat sig en alldeles egen liten koja så måste man naturligtvis försvara den!

Sedan blev kojan en karusell - Paul plockade upp kassen & svingade den fram & tillbaka, allt till ljudet av tokspinnande katt. Väldigt märkligt, men jag verkar välja ut katter som gillar att gunga.

Downs syndrom...

Firar med korv & sushi!

Ny ryggsäck - multiday hike - & moi är superkär i 50 liter syntet! Måste naturligtvis firas - blev en flaska vin enbart inhandlat pga att etiketten pryddes av en tax/korvhund (korv är ett av de få ord som Paul bemästrar på Svenska, så ALLT blir korv)...

samt sushi & sashimi & ett avsnitt av Merlin på det. Jäklar i min lilla låda, den här tisdagen hade inte kunnat bli bättre!

Varför det trots allt blev hemma middag? Så GALET mycket folk på vårt sushiställe att hungern inte tillät väntan på ett bord.

Går man på date?

Profisoriskt...

När jag var liten var farfars egenmyntade "profisoriskt" ett av mina absoluta favoritord. Farfar använde det om inte till alla, men väldigt många av sina husliga lösningar. Det här ordet beskrev på ett väldigt bra sätt hur farfar löst olika situationer på kanske inte helt konventionella sätt. "Stadgat upp staketet? Japp fixat!" bara det att det där fixet bestod av att spänna ståltråd mellan staketet & gräsmattan. Vilket fungerade super så länge inte någon unge (läs jag) kutade förbi ovetandes om sagda ståltråd - poiiiing - flygtur... Jag minns att farmor kunde bli lite trött & att jag tyckte att det var fånigt av henne, farfars lösningar fungerade ju & så vad det så roligt när han svarade på kritiken med "Fixat, PROFESORISKT" & världens busglimt i ögat. Idag... ja jag känner väl att jag kan identifiera mig lite mer med farmor om man säger så. Det här är Pauls lösning på vårt soptunneproblem...


Två tegelstenar? Dessa är tydligen "lösningen" fram tills nästa onsdag då det är dags att tömma soporna. En liten del av mig fnittrar åt detta, för den här typen av fix kvalar definitivt in i facket profisoriskt, men en något större del känner sig... lite trött.

Tips till hemmacamparen - tequila fungerar inte...

Paul & jag har vant oss vid gasgrillen & hade totalt glömt av att tändvätska kanske hade varit en bra sak att införskaffa innan lördagsgrillningen. Vi vände upp & ner på stugan efter lämpliga alternativ, men allt som bjöds var tequila eller rom. Vi valde tequilan, mest för att jag vägrade att slösa på romen. Pauls argument om högre alkoholhalt föll på att jag redan hade siktet inställt på daiquiris som efterrätt. Så... vi provade att tutta fyr med mexicos nationalprodukt.

I början var Paul mer vetenskaplig, men allt eftersom resultatet uteblev desto mer generös blev han. Till inget resultat, det brann mest lite blått.

So, det blev till att rota fram vår $3 IKEA-stekpanna istället. Lite failure där på hemmamysfronten, men nu har vi i alla fall lärt oss att alkohol endast är användbart i förtäringssyfte.

Skadedjur...

Mr BLEACH!

Det här med blekmedel... det är ta mig tusan lite magi över det hela. För checka!

Paul & jag är helt till oss över resulatet. ÄNTLIGEN får vi lite ljust ute i stugan, äntligen kommer vi bort lite från allt det fruktansvärda 70-tals bruna! Dock luktar det hemskt - jag fixar inte att vara i närheten av allt sprejande, än mindre att hjälpa till. Så jag roar mig med att städa inne i stugan eller döda träd ute i "trädgården".

Paul däremot är så lycklig så över att vara in charge of blekmedelssprutan. Jag finner den lösningen praktisk & underhållande...

Norland...nästan som Grekland!

Tillbaka i Toronto, utfodrade med Jamaican food & väldigt nöjda & glada med helgen. Vi har slagit ut en till vägg, upptäckt ett musbo i en gammal stickad toffel, blandat frozen daiquiris & jobbat som tokar i trädgården. Överlag jobbade vi väl så mycket som det bara går att jobba när det är 35 grader varmt & man bor i en stuga utan AC. Så därför tyckte vi att vi var värda en liten paus på lördagen. So, vi drog till Norland - som ligger mittemellan stugan & Coboconk. Det är i princip bara ett vägskäl - men även om stället bara är en korsning så ligger där ändå en grymt mysig liten pub. Där man kan slå sig ner i en muskokastol & sippa på lite öl...

& få GIGANTISKA grekiska sallader till lunch. Tillika den bästa grekiska sallad jag fått utanför Greklands gränser. Paul kände sig lite mer kolonial & körde på frityrklassikern fish and chips. Uj, uj.. hjärntvättad av övermakten...

NOG!

Nej... nu får det vara nog. Nu åker vi hem. Bönderna har jobbat klart & vill svida om till något rent & äta något som någon anna har lagat. Basta!

My margarita pitcher!

Om ni undrar vad jag gör på lördagkväll i stugan? SÅ DRICKER MARGARITAS! Ur mitt nyförvärv - $5´s fynd förra helgen. Visar sig nämligen att det är norrut man måste dra om man vill hitta de där roliga små antikaffärerna! Perfekt!

Wild raspberries...

Stugans trädgård är ju en katastrofzon utan dess like - men en sak som verkar palla med allt ogräs & ceder är hallonen. Oki, de gör inte jättebra ifrån sig, men tillräckligt för att jag ska kunna plocka ett bär eller två medan jag arbetar. Väldigt uppskattat! Solvarma hallon måste vara bland det godaste som finns.

Allra godast är hallonen hemma på de norrländska kalhyggerna - små & störiga att plocka, speciellt om man som jag hela tiden ängsligt måste spana efter björn, men rent smakmässigt klår de alla stora trädgårdsvarianter!

Nästa vägg att ta itu med!

Paul är på väg hem - åh nu är vi nästan redo för att dra ut från Toronto & åka ut till stugan! Jippie! Oki, inte så jättemycket jippie för att vi måste ta itu med insoleringen i taket - men desto mer för att vi ska slå ut lite mer innerväggar. Den här ryker denna helgen!

Bye bye mögiga gamla garderob!

Fridays are strange nowadays...

Något enkelt?

Tänk ROCKY!

Morgonpromenad, som vanligt är det moi som hetsar & Paul som inte känner sig fullt lika motiverad. Väldigt bra kombo tycker jag. Han är ju i grunden starkare än jag, så då är det ju super att den svagare individen har jävlaranamma som drivkraft. Fast muskelstyrka måste det ju också till - även för Paul. Han behöver bygga upp överkroppen! Tidigare i veckan försökte jag demonstrera för honom att han måste tänka lite mer Schwarzenegger. Det går inte att ta sig ann Fjällräven Classic & komma dit med en fysik motsvarandes Captain Americas innan maskinen kickade igång... Så tänk Arnold!

SPÄNN!

Dessvärre såg Paul så skeptisk ut till min lilla demo att jag inte kunde låta bli att gapskratta - så då blev det mer apdans över det hela än Rambo...

HÅRLÖS PRIMAT!

Paketöppnardax!

Perfekt middagsavslutning - paket! Paul sprättade upp & jag fick öppna...

Här börjar det gå upp ett litet ljus!

Det är vår vinprenumeration som kickat igång! Signade nämligen upp för ett halvårs viner när vi var ute i Niagara Lakeområdet med SussieQ & Viktor.

Förutom en flaska rött & en flaska rose innehöll paketet även två recept - så nu blir det till att prova något nytt. I vanlig ordning tokchansar vi ju bara på vilka viner vi köper till maten, vi är så lite insatta att det är rent illa. Att be oss välja ett passande vin är lite som om att fråga en femåring om han eller hon inte skulle välja ut en aktieportfölj... Så det ska bli ytterst trevligt att tåta ihop en lite specialkomponerad måltid, så får vi se om vinet verkligen lyfter & ackompanierar maten.

Nej men man är väl Jesus!

Lätta på perfektionen?

Ibland när jag ser Paul & Mammut tillsammans så kan det kännas lite... tja trist. För det finns liksom INGET Mammut kan göra som irriterar Paul mer än max två sekunder. Morgonjam, hoppa upp på bordet, hoppa upp på diskbänken, bita sönder skosnören eller trasha något fint. Allt det bara rinner av Paul medan jag blir smått vansinnig & får tampas med lusten att sälja honom på ebay medan Paul är på jobbet. Det känns liksom bara som att han gör de här sakerna för att jävlas - fastän jag vet att så inte är fallet. Tänk vad skönt om jag också bara "Nejmen, haha, titta - nu är skosnöret av igen!"... Fast när frustrationen verkligen rycker tag i en, då är det himla skönt att ha vänner som har barn - för de verkar känna samma sak. De blir knasiga när ungen häller ut morgongröten på golvet & hänger i benen, & så kommer mannen hem & är världens roligaste lekfarbror medan de pyr över av undertryckt frustration... Eller skönt & skönt, det suger ju att de känner så - men det är skönt för att man vet att man inte är ensam om att känna så här. Även om det nu råkar röra sig om en katt i mitt fall & inte ens eget kött & blod.

Så varför bryr jag mig så över dessa saker? För att citera farmor "de är ju ändå bara världsliga ting"... Faller det hela helt enkelt tillbaka på att jag är för mycket av en perfektionist? Är det lättare att ignorera att katten trotsar & sover på köksbordet om jag bara "Whatever, det är katthår i allt vi äter i alla fall". Blir det lättare att hantera att han trotsklöser på mattan när han inte får uppmärksamhet om jag rycker på axlarna & tänker att "va fan, jag tar en röd spritpenna & fyller i de vita fläckarna om jag orkar"?

I don´t know - men jag vet att jag önskar att jag kunde vara lite mer som Paul ibland, lite mer manana...

Fab bags...

Dagens första promenad CHECK! Vi bytte ryggsäck halvvägs, så det blev cirka tio kilos packning idag. Fast nu är det ställt bortom alla tvivel - jag måste investera i en ny, större, ryggsäck. Alla mina är för små för Fjällräven Classic & Pauls ryggsäckar... tja de är inte riktigt dimensionerade för mig. När man lider mer av felbelastning än ren ansträngning, då är det ett tydligt tecken på att man har ett problem som måste åtgärdas. So, ny ryggsäck åker upp på inköpslistan. Var väl kanske inte direkt den typ av väska som stod högst upp på önskelistan men nödtvång går inte att ignorera.

Men kängorna från Kebnekaise följer däremot med i packningen till Sverige - fy tusan vad bra de är!

Bubbly, so entertaining!

Man kan ju tro att en flaska bubbly i regel genererar underhållning enbart baserat på promille - men icke! Så är inte fallet. Ta den här stilstudien av Paul som ett exempel...

Normal Paul.

Paul men grava ansiktskramper orsakat av skräckblandad förtjusning.

& efter det, champagnefontän... men det finns inte på bild - jag var lite för upptagen med att hysteriskt rädda undan tallrikar samt träffas av korken.

Jag flyr verkligheten...

en stund. Ignorerar allt som är jobbigt & hemskt... Drar ut i solgasset & planterar om lite tomatplantor, konstaterar att jag behöver mer tagetes, lyssnar på cikadorna, pillrar lite smuts under naglarna...

& konstaterar att jag måste gå in igen & ta itu med det som tynger mig. Jag MÅSTE lyfta på det senaste numret av Country Living & forsla bort kadavret av den största house centipede jag dödat sedan vi flyttade in i huset för mer än två år sen. Jag vill inte, men är så illa tvungen om jag inte vill klura ut något sätt att inkorporera sagda tidning i heminredningen. Fy tusan för vidriga kreatur som jag anser för stora för mängden syre i vår atmosfär.

Growing sweetpotatoes...

Som en del i projektet "fixa upp stugan" så drömmer jag ju om en välskött trädgård med små grönsaksland. Nu är verkligheten inte direkt den att det går att odla något i dagsläget, men optimisten i mig försöker ändå. Betorna kämpar på sedan tidigare & ett annat av mina projekt går även det över förväntan. Vi kan kalla det för projekt "Ida, sötpotatisbonden utan framtidsplaner". För själva skottdragandet får man ju se som framgångsrikt, men vad jag ska göra av alltihop nu... eh, nej där har riktlinjerna tagit lite semester.

Tjattermaja & Zombi på morgonpromenad...

Happ, ryggsäckar laddades med rep & hantlar - 8.5 kilo för mig & 12 kilo för Paul. Jag var peppad...

Paul var... tja, inte fullt lika på.

Konceptet "morgon" är inte något Paul känner någon direkt samhörighet med. Speciellt inte före frukost. Så det är ju tur att åtminstonde en av oss är morgonpigg, annars hade det blivit väldigt tysta morgonpromenader. Men inte nu inte, nej - jag håller igång för oss båda. Väldigt uppskattat, det är jag helt säker på!

Hurra, jag är jag igen!

Thank goodness, jag känner mig tillbaka på banan igen. Två dagar av att känna sig trött, hängig & oförmögen att ta itu med något vettigt är två dagar för mycket. Så att vakna klockan 6 & känna sig frisk igen känns som att vinna på lotto. Nu har jag ätit min första frukost, ska jobba undan lite pryttlar i mail boxen & sedan ska jag packa två ryggsäckar med hantlar & tvinga ut Paul på en morgonpromenad med belastning. Min mindre träningsmotiverade hälft behöver LIDA lite!

Jag tänker Indien!

Kände för att prova på något nytt idag, så det blev linser. Vilket alltid gett mig riktiga hippievibbar, på ett sånt där trist "världen lider så då ska vi också lida" sätt. Eller, så var det fram tills jag träffade Megha. Nu tänker jag Indien istället. Å det må vara så att det var just de fattiga Indien som inspirerade 70-talets linsgrytor, men för mig som har Megha som enda egentlig anknytning till landet så har det lett till en linsrenässans. Mycket mindre kokad kofta & mycket mer vitlök, basilika & mynta. Plus yoghurt förstås, inget indiskt kök utan yoghurt.

Deg...

Dötid på Island...

Flygbiljetter bokas NU!

Älskar, älskar inte - the grown up version...

Våra hyresvärdar är ju helt fantastiska, men jag småchockas fortfarande av hur direkta de är kring vissa frågor. Fast jag tror att det är ett portugisiskt drag som man helt enkelt får lära sig att hantera. Senast imorse fick Joao mig att hosta till. Var ute med Mammut i trädgården & han påtade på bland tomaterna. Eftersom nästan allt där ute är nyttoväxter på det ena eller andra sättet har jag varit lite nyfiken på blomman nedan. Vad är den bra för egentligen? Så jag frågade Joao...

"AAAAHHH!" tjoade han "You pull leafs, tells you truth! One leaf say no, next yes - in the end you know!". "Jaha" svarade jag "Som älskar, älskar inte menar du?". Joao skakade energiskt på huvudet "No NO... you pull one, ask - wife is good in bed, then you pull next - wife is bad in bed. You come to the end you know answer or you start new if you don´t like flower answer".

Med andra ord, moi startade dagen med att se ut som en besvärad fågelholk.

Äckelpäckelvarning...

Farmor undrade om inte Isobel (Pauls mamma) var ledsen över hur vi rivit ner väggarna i huset. Så jag lägger upp den här bilden på taket... ALLT det svarta är en salig blandning av mögel, muslort, flugor, små maskar (?!) & gud vet vad. Så LEDSEN det hade hon fått vara om hon varit den som tvingats riva i allt detta. Nu ska hon enbart vara glad.

You NEED a break too...

Men nu är vi ju tack & lov inte galärslavar, så vi jobbade inte HELA helgen. Någon gånger kring tolvsnåret på lördagen kände jag att det fick vara nog med städ (tar musbajset någonsin slut?).

Så vi drog till storstaden Coboconk för lunch & en öl. Himla fin paus! Paul toppade med en glass, lönnsirap på toppen & "moose droppings" på botten. Själv hade jag absolut inte valt den senare om jag ätit glass - min droppings kvot är rätt överfylld.

Roade mig med att ta kort på en paniskt glassätande Paul - det var 31 grader i skuggan, så glassen övergick rekordsnabbt till flytande fas. Paul lyckades få i sig allt, men det byggde på team work = jag hojtade "right, left, back - quick, lick the right now!".

Blekmedel vs mögel: 1-0

Något nytt jag lärt mig under helgen, blekmedel är GRYMT mot mögel! Paul & jag kom nämligen fram till att verandrataken inte var mörkbetsat utan helt enkelt rätt ingrott med svartmögel. Så, fram med en sprayflaska blekmedel...

SQUUEEEEZE!

Checka resultatet! Gissa vilka som kommer att ta med en magnumsprayflaska samt en högtryckstvätt nästa helg & gå bananas på altanen?! En annan rolig sak man kan göra med blekmedel - sitt riktigt nära myggnätet så att de små sattygen flockas, sedan SPRAY! Väldigt underhållande om man är lite småtipsy - så som vi var i lördags. Norrlands inland & den Canadensiska landsbyggden bjuder på rätt liknande nöjjen. :)

Vi blåste ut två väggar till...

Förutom att vi tog ut ett innertak + all den där isoleringen så gjorde vi oss också av med två väggar till. Vi öppnar upp helt enkelt. Så här ser ni in till rummet vi pysslat med tidigare samt det stora sovrummet.

Som såg ut så här innan vi kom in med släggor & kofötter...

ÅH vad det är skönt att gå in & bara slå ner hela eländet! Det kanske inte ser så illa ut på bilden, men jag lovar - det här är inte den typen av smuts/förfall som hade kunnat fixas med lite gulsåpa & målarfärg. Nope, enda alternativet är att dra ner ALLT/kasta in en handgranat. I brist på sprängmedel får vi dock förlita oss på råstyrka - något annorlunda träningsupplägg inför Fjällräven Classic, men jag känner hur jag blivit starkare i armarna efter de här tre helgerna. :)

Saneringsteamet är tillbaka!

Tillbaka i Toronto efter en LÅNG helg. Herregud vad vi slitit - var så trött igårkväll att jag knappt fixade att ta mig in i huset. En stor del av helgens jobb inkluderade "slita ut gammal glasfiberisolering"... det var skitäckligt för att vara ärlig. Mängden döda flugor & allsköns mög var stundtals lite överväldigande. Fast då kunde jag ju alltid muntra upp mig med att kika på Paul, för hjälp vad rolig han såg ut!

Själv valde jag en något mer dämpad färgskala - kändes lite mer sobert så där.

Ett litet minus dock - plasten på insidan visade sig vara lite gammal. Så till den graden att den inte riktigt pallade någon form av rörelse. Var helt täckt att små gula plastbitar när jag tog av mig den, små gula plastbitar som var infernaliskt svåra att få bort. Misstänker att jag kommer att hitta rester under den kommande veckan.

En sak som suger med stugan...

Suck - går det att äta ute här? Svar nej. Inte om man inte har lust att bli middag själv. Myggjävlar. Så alternativet är altanen. Det är ju bara lite synd att den inte riktigt lyckas leva upp till någon som helst mysighetskänsla...


PROBLEMET med det här stället är att det jävlar i min lilla låda inte finns ett enda område som inte är en katastrofzon. Vilket gör att min omedelbara instinkt "låt oss spraymåla allt vitt!" faller på att det inte finns rinnande vatten i köket, att sex väggar är utslagna & tomten ser ut som om någon dumpat ut en gigantiskt laddning gödsel för tio år sedan & sedan sålt gräsklipparen på blocket. Så för tillfället är det bara att fortsätta att inta all mat inomhus - enormt osomrigt.

Sköldpaddor i Canada!

För de som inte hade någon aning - det finns sköldpaddor i Canada. Titta vilken liten sötnos vi hittade tultandes över vägen! Naturligtvis var vi tvugna att stanna, knäppa ett foto & sedan lyfta över vår lilla vän till andra sidan. För det finns nog få saker så genuint ledsamma som sköldpadds roadkill. Det skulle vara raccoon babies i så fall, men det vill vi inte ens tänka på...

I vilket fall, det gäller att hålla ögonen öppna på landsbygden - hemma i Sverige får man passa för renar, här gäller det att undvika någon mer exotiska varelser.

Sötsliskigt men nordamerikanskt till tusen!

Det fungerar ju inte att BARA jobba non stop - någon gång måste man ta en paus också. För oss är Orillia stället där vi "hänger" på helgerna. Eller hänger & hänger, vi äter lunch - pansionärskikar på folket som travar förbi & Paul beställer in en Cream Soda. För den som aldrig testat, CS är som pommac - fast med en halv bytta vaniljsocker i. Jag får andnöd av en klunk. Gommen klistrar igen & jag tuppar av i ett totalt sockerrus.

Så jag lämnar Club Soda drickandet till nordamerikanerna, min söthetsgräns går vid cider. Den här helgen blir det dock inte Orillia, vi funderar istället på att dra till Coboconk. Staden som hyser Canadas minsta fängelse.

Jag lovar, han VAR glad!

Paul kom hem med en drickvattenfontän till Muminbo - som blev själglad. Dvs fram tills att kameran åkte fram, då kunde han inte ha brytt sig mindre. Inte ens "sitt nu här" strategin fungerade, han kutade åt alla håll & kanter. Så jag bad Paul hålla honom lite naturligt vid vattenskålen. Det här är vad de två presterade...

You can call me "The BRAIN!

Eftersom helgen ska spenderas i stugan med Saaben som enda wheels, tog jag en runda med grönafaran nu på eftermiddagen. Som vanligt kan jag inte låta bli att fnittra när jag drar på mig hjälmen. Jag tycker att jag ser så roligt ut! Som The Brain i "Pinky and The Brain". Alldeles för stort huvud i förhållande till kroppen. Ja jag vet att det till viss del beror på att jag är rätt smal, men alltså - dimensionerna på min hjälm är helt hysteriska. Det är som om någon tillverkat prototypen från en vattenmelon & på något knasigt vänster fått igenom det med tillverkarna.

Jag tycker att min hjälm är rätt knäpp, men gillar den skarpt ändå just pga underhållningsvärdet.

Lämna mitt huvud!

He says "I love you" with a banana...

Satte ju i mig en hel banan till frukost vilket innebar att Paul inte fick sin halva banan som han annars har till sina flingor.

Moi - So honey... I'm sorry, I had your half a banana...
Paul - It's oki, I don't want any today anyway. Considering the mosquitos in the cottage.
Moi - Oh. Because there are more bananas, just not half ones
Paul - It's fine, I'll have something else so that I get less appealing.
Moi - But they only like me anyway! Please, pretty, pretty, please - have a banana too!
Paul - But I don't want one!
Moi - But if you love me you'll have one... otherwise the mosquitos will drain me completely... and I'm so thin anyway.
Paul - Sigh...

BANANA FOR BREAKFAST!

He loves me - oh he sure does!

Morgonsamtal med en katt...

Mammut - du vaknade ju rätt tidigt idag, kvart över fem för att vara exakt. Nu är klockan ungefär 6.45, känner du dig nöjd med dagen så här långt? Inte? Nehej, Paul måste OCKSÅ upp... Um, jag förstår. Jaha, men du tycker inte att vi kunde få sova ut åtminstonde till sex eller så, men tanke på att vi jobbar & drar in pengar så att du kan få Royal Canin torrfoder istället för Friskies? Oj, nej... men oki - ja jag är medveten om att vi inte köpte ditt favortitorrfoder senast men jag trodde att det var ätligt - men fine, vi bättrar oss väl på den punkten. För det är ju lite trist att du kände att du var tvungen att äta upp disksvampen under natten i brist på annat...

Jaha, men en sista fråga så här nu medan jag fortfarande lever på sockerchocken från att ha ätit en hel banan till mina weetabix eftersom det inte fanns några jordgubbar hemma & affären inte öppnar förrän om mer än en timme... Du ska ju vara ensam nu under helgen medan vi är i stugan, eller Megha kommer ju hit under lördagen, men vad ska du göra under resten av tiden? Sova?

Fuck you...

Dagens middagsexperiment...

Vi åker ju upp till stugan imorgon & där är det super om man har en liten bunke med "restsallad" att falla tillbaka på om man är för trött för att laga något från skratch. Så jag experimenterar lite med konceptet - idag blev det bulgursallad med äpple, fänkål & dill, samt citron, olivolja & lite honung + obligatoriskt salt & peppar. Helt klart godkänd kombo, men den känns inte så där "tröstmat" & det är det jag är ute efter. Ni vet, man är så där trött att man håller på att kollapsa över maten - då vill man inte sitta & äta något krispigt, nej då vill man ha mjuk geggig mat som inte kräver att man tuggar det mer än två gånger. DET är vad jag är ute efter.

Anyway... vill man prova en annorlunda lax rekommenderar jag dagens version. För två personer (300 g lax) mortlade jag ihop 1/2 msk anisfrön, 1/2 råsocker & 1 tsk salt - dumpade på & bakade i ugnen ca 15 min.

Mamma - du är med!

Så vad gjorde mig så glad då? JO! Vi fick tillslut igenom köpet av ytterligare en plats i vår Fjällrävenstartgrupp!

Mamma, du är numera del av TEAM TRANSATLANTIC TRECKERS!
Du, jag, Magnus & Paul - vårt sommaräventyr 2011 börjar snart!

Cheese Boutique!

Positivt besked på något jag gått & oroat mig för i flera dagar - så jag firade med en 8 km runda på cykeln. En runda som även inkluderade ett besök på min favoritdelikatessbutik! Det är som en skattkammare där inne, man kan köpa allt i matväg!

Bland annat allt i kornväg - här går det att få tag på bulgur & matvete, något som lyser med sin frånvaro i vanliga mataffärer. Nordamerika är så efter på alternativ till potatis, pasta & ris...

Jag kittade glatt upp mig på bulgur, matvete, couscous, balsamic glacé med tryffelsmak & en liten bit helt galen stiltonost. Den senare kommer att vara Pauls & min belöning under helgens slit. Det är fint med ostar som smakar så skarpt att man nästan nockas av stolen.

I don't care where he comes from...

Fjällräven Classic - en MÅNAD kvar!

The summer is here - I just want to eat outside...

Jag tror att den här längtan, eller närmast tvånget, till att äta ute under sommarmånaderna är förknippat med högre breddgrader. Nu ligger ju i & för sig Toronto någonstanns i höjd med sydfrankrike - men född & uppvuxen i norrland är det här totalt rotat i mig. På sommaren äter man ute, vad annars? Allt blir så mycket godare & vackrare där ute!

Lökmarmelader blir himmelsk goda & personer som man intar middagar tillsammans med blir även de ännu lite bättre. Till & med att sitta & hålla ut mot myggen blir något utöver det vanliga.

Sommar utan att äta ute är nog helt enkelt inte den typ av sommar som intresserar mig.

Onion marmelade...

Mitt så här i den värsta hettan så tyckte jag att det passade bra att koka lite marmelad - hur den ekvationen gick ihop vet jag inte, men det går säkert att räkna ut om jag bara orkar tänka ut alla variablar... I vilket fall, det blev lökmarmelad - tanken är att den ska serveras med kvällens biff.

Väldigt enkelt att göra - bara hacka upp lite lök, jag använde mig av tre olika sorter som låg & skrotade hemma, & stek i olja i 5 min. Sedan på med 1/2 dl portvin & lite rödvinsvinäger + 2 msk socker. Koka i 10 minuter, skaka över salt & peppar. Sedan är det bara att kyla ner det hela - i vårt hus just nu är kylskåpet den enda svala platsen. Jag är med andra ord avundsjuk på en burk med lök...

My landscaping plans...

Jag borde inte lägga ner tid på det här... men det är så roligt! För det kombinerar två saker som jag älskar:

1) Lära mig något nytt, numera vet jag vilka växter som trivs bäst i söderläge på torra jordar & jag har lärt mig att engelsk murgröna i princip är omöjlig att döda. Perfekt för torrt nordläge!
2) Plita ner små teckningar

Nu gäller det bara att jobba flitigt de närmsta 25 åren eller så & sedan kommer trädgården i stugan att se ut precis så här!

Nej, inte NU!

Very summery break...

Jag tar en paus från jobbet - njuter av solen, bläddrar i en alldeles nyinköpt Country Living & äter på tok för många frusna jordgubbar. Ibland behövs det inte så mycker mer för att livet skall känns helt prima.

Men orka...

Nästan som en morgon i Sverige...

Jag har lite svårt att hålla mig från farmors Allerstidning måste jag erkänna. Det kliar i fingrarna efter att rycka tag i den & läsa det här numrets mordfall (oki... jag får erkänns, jag föll på den punkten redan igår) & "hur man inreder ett gästrum gästvänligt". Tur då att farmor också packade ner en Piteåtidning - det här är så mycket barndsomslov att det inte finns på kartan! Allra bäst, Piteåtidningen är precis likadan som den alltid varit - här blåser inte förändringens vindar. Man vet vad man får. Ja, det är en nyhet att Gunnar Sjöberg tog Statiolkurvan för tvärt & blåste ut hela släp två på björkstockar & jag tycker att det är grymt fint! Allt är så jordnära - de riktiga hemskheterna lyser med sin frånvaro.

Måste erkänna att det är skönt & rätt underhållande att läsa nyheter som:

HAPARANDA: Aktivister från Greenpeace försökte på torsdagen stoppa planteringen av genförädlad potatis på två platser i Norrbotten. Under eftermiddagen grep polisen sammanlagt åtta aktivister. Tre hade kedjat fast sig vid en lastbil och en traktor i Unbyn utanför Boden, fem hade kedjat fast sig vid en traktor i Vojakkala utanför Haparanda. Efter gripandet förhördes aktivisterna.

Alltså... det bor 60 pers i Vojakkala... Jag undrar hur länge de där aktivisterna satt fastkedjade innan någon av dem tröttnade, drog upp sin Nokia & själv ringde polisen & imiterade upprörd ortsbo. För att sedan leva rövare när polisen väl dök upp från Haparanda. Herregud vad jag velat vara där & lyssna på tumultet. Jag undrar om aktivisterna sjöng kapsånger eller ropade saker som "polisjävel"? Jag vill veta vad polismännen sa när de kom hem på kvällen! Skakade de på huvudet åt sina fruars undrande blickar & mumlade "Jag orkar inte prata om det"? Eller skrattade de så att de nästan kissade på sig åt det oerhört roliga i att någon på riktigt tror att man kan förändra världen genom att kedja fast sig vid en traktor ståendes i en by så liten att den grupp man tillhör just ökat befolkningstätheten per hektar med 0,25 personer?

Enklaste middagen...

Vi drog ut & cyklade 12 kilometer vid sjusnåret, riktigt njöt den sista solvärmen! Fast det innebar att vi kom hem rätt sent, så matlagningsorken var inte direkt omfattande. Så det blev väldigt enkel sallad med tomat, gurka, avocado, rödlök, ägg & makrill. Samt en sås av kefir & stiltonost. Femminutersmiddagar är ibland helt fantastiskt bra!

Sedan låtsades vi att det fortfarande var helg & drack lite vitt vin till... det får man göra när måndagar har varit så bra som denna!

Världens sötaste katt...

Mammut har det inte lätt just nu. Solen är absolut bländande & tvingar alla att kisa, så även liten kisse. Problemet är bara att medan vi andra vänder upp ansiktet mot ljuset & njuter av solen & värmen, så tycker Mammut att det är alldeles för ljust - så han hänger i skuggan. Men även där måste han kisa... vilket är skitjobbigt med tanke på att han försöker jaga på samma gång. Ja men ni ser ju själva hur kämpigt det är för den stora jägaren.

Någonstanns här förlorade han myran ur sikte & blev superfrustrerad, dvs han började knorra & ha sig & tillslut öppnade han upp ögonen bara liiiite & blev tokblindad. Jätteroligt för Paul & mig, inte lika kul enligt Momo.

Sverigepaket!

Vilken fantastisk måndag jag har! Kolla bara vad brevbäraren dök upp med vid lunch, ett paket som farmor skickat hela långa vägen från Älvsbyn! Det blir inte så mycket bättre än så här!

Min lilla låda innehöll en massa svartvinbärste (här finns bara sötsliska varianter som man inte kan hälla mjölk i om man inte råkar gilla lila skuren vätska) & Allers. Shit vad jag älskar Allers, världens bästa underhållning när man är ute i stugan - så den här ska jag vårda ömt fram till på fredag då vi åker ut igen. Sedan ska varje ledig sekund (alla två) under nästa helg ägnas åt att sippa vin & lära mig mer om hur jag kan tillverka saft av rabarber, fläder & citron samt undvika att bli avlurad en halv miljon av min spåtant. SPÄNNANDE!

Paul kommer ägna sin lediga tid åt att äta ballerinakex - har jag sagt att vi verkligen är ute efter att försvenska honom?

& så total lycka för oss båda, två västerbottensostar. Ikväll blir det pestoedamame med massa mer smak än vanligt!

Paketet gömde även ett urtjusigt armband som genast fick mig att förkunna att vi måste komma på något tillfälle då jag kan bära det ihop med en annan outfit än morgonens träningskläder. Jag tänker... sushi down town?

Sedan fanns det två saker kvar i lådan, de två finaste av alla skatter som rymdes däri. De råkar dock vara presenter, så de måste jag vänta någon dag med att visa upp. Fast under tiden, FARMOR - du är helt fantastisk, världens bästa farmor - det är jag säker på!

Måndagslycka...

How to kill a room...

Huvudsyftet med helgens stugbesök var ju att blåsa ur sovrum nummer ett - så vi slet & släpade med pryttlar & lyckades tillslut tömma rummet. Då såg det plötsligt mycket finare ut än när det var möblerat... Så lite tveksam kände jag mig till att dra det första hålet i väggen.

Men jag svidade om till min Michael Jackson outfit & tog kofoten i näven...

& sedan var det dags att ta ut aggretioner! En smäll för jobbiga handledare, en för urusel PhD-lön, en för att jag är så långt hemifrån, en för att Mammut väcker mig alldeles vidrigt tidigt de flesta mornar, en för att Pauls mamma kryddar sitt språk med referenser till Gilbert and Sullivan sånger & sedan känner ett behov av att sjunga HELA sagda sång om man råkar fråga vad hon just menade...

& en kvart senare... TADA!

Eller nja, det tog oss nästan en hel dag att få ut alla väggar & all spik & då är fortfarande taket kvar. Fast det var roligt jobb! Att ta ner innerväggar är lite som att ha en solbränna - ni vet, man bränner sig & fjällar & så pillrar man bort det lösa skinnet i så stora sjok man kan - ju större desto bättre. Innerväggar fungerar på samma sätt, men kan slå lite hipp som happ med hammaren, men då får man bara ut små bitar. Nej man måste försöka lista ut ett sätt att få ut en så stor bit som möjligt & varje gång man lyckas så känns det helt triumfartat & så tjoar man lite & gör high five. Pepping är en viktig del av hemrenovering!

Trött & skitig...

Varmvattenberedaren ute i stugan trilskades, så det blev en helg utan dusch - utan att överdriva så luktar Paul & jag apa & det känns som om jag aldrig kommer att bli ren igen. Just nu känner jag mig alltså bara supertrött & lortig, men jag vet att imorgon - när jag vaknar upp ren i nybäddad säng - då kommer jag att vara SÅ nöjd med denna helgen. För hjälp vad mycket vi fått gjort! Det var helt klart värt alla myggbett som vi drog på oss! För mygg, ja det fanns det - så till den grad att jag sportade strumpor till shorts, det hör ju inte till vanligheterna annars. Men just myggmedelsindränkta sockor var det enda som höll dem borta från anklarna som de tydligen har någon underlig förkärlek till.

Stilig, väldigt stiligt Stig-Helmer Jansson.

Vitlök mot vampyrerna...

Från flyktingförläggning till...

Jaha - det här är alltså helgens renoveringsobjekt... Det känns väl lite som om vi inte kan göra det hela så mycket värre än vad det redan är, så ingen press här inte! Väggar, tak & matta - samt alla möbler ska ut & ersättas av helt nytt material. När det kommer till golvet är planerna dock ovissa i dagsläget. Paul & jag röstar för trägolv medan Pauls övriga familjemedlemmar anser att vi kan måla playwoodskivorna som golvet utgörs av. Inte för att det skulle vara finare, utan för att "det är billigare & man kan lägga på en matta för att dölja att det är fult". Men suck.

I vilket fall - målet är att försöka komma bort från de nuvarande flyktingförläggningsvibbarna & fixa till det så att det... tja kanske till & med blir lite mysigt. Höga ambitioner här!

Jag tänker att jag kan supa ner Paul i helgen & få honom att LOVA att lägga in ett trägolv...

Canada Day Lunch...

Tanken är ju att vi så småningom ska ta oss upp till stugan, men efter 1.5 timmes köande i galen trafik kändes det himla skönt att vi planerat in en paus hos Pauls föräldrar. Underbart att få sträcka på benen lite, äta citronmarinerad kyckling, fänkåls & quinoasallad, kika på fiskarna i dammen &...

Dricka lite retsina, grekiskt jag vet - men himla passande när det är apvarmt ute & man vill ha något riktigt kallt som inte är fullpackat med socker.

För socker fick vi nog i & med efterrätten som vi också tagit med oss. Idavänlig desert i form av vattenmelon & jordgubbar & smörpaj med lemoncurdgrädde & hallon för alla andra.

Viktigt med efterrätter som hyllar flaggans färger en dag som denna!

Canada Day!

Dagens enda lugna stund - Canada Day frukost med nybakta småbröd. Sedan dess har det varit... ja lite lätt hysteriskt. Men nu är bilen packad med stugprylar, målarpytsar, tapeter, täcken, mat & alkohol för ett halvt kompani & en kraschad paj (Paul har en klumpig dag). I skrivandet stund är jag faktiskt färdigpackad. Min andra hälft är dock inte riktigt där än. Just nu samlar han inhop en ask uttappade plåster i hallen, naken... Jaja... Någon gång kommer vi väl ut ur huset & upp till Pauls föräldrar för en grymt sen lunch som jag roat mig med att tåta ihop under morgontimmarna.

Vi äter ur...

kylen just nu eftersom vi är borta hela helgen, kompositionerna blir därefter. Idag blev det fläskfile med plommon, granny smith, rödlök & champinjoner. Toppat med massa vitlök, timjan & portvin.

& så ännu mera restvin från midsommar, mixat med tonic water - det är nämligen så varmt här just nu att om man konsumerar vinet rakt av så är det fara å färde att man sveper det för att släcka törsten. Lite illa om man deckar i spenatsalladen innan man ens hunnit börja tänka på efterrätten.

Slacklining at campus...

Snabbfixade lite ärenden på avdelningen & sedan spände jag & Tim upp två slacklinor nere vid biblioteket & lekte runt i 90 minuter. Vi var bara fyra pers, men det var en ganska bra grupp på två linor. Tim är så där pinsamt bra medan jag är så usel att det inte finns - att släppa trädet kändes rätt omöjligt till en början.

Men sedan fick jag till balansen lite bättre, dock inte tillräckligt för att verkligen kunna gå på linan. Väldigt frustrerande, måste börja öva på det här för jag hatar när jag verkligen är kass på något som jag vill vara bra på.

Så nu är målet att kunna gå på linan innan sommaren är slut + att kunna gå på den med ett något mer avspänt ansiktsuttryck. Den där kattrumpsminen är ju inte speciellt tjusig.