We remember...
Det man får tänka på för att försöka bli lite gladare är att han levde ett väldigt bra liv - omgiven av människor som älskade honom. Big Guy var verkligen värdig sitt namn, jättestor & med ett hjärta som rymde alla. Ville alltid vara med, ville alltid gosa, älskade att gnida kinderna mot en. Fast han började livet som en liten oönskad varelse, som kastades in i en bur tillsammans med sin bror & ställdes på ett fällbord på en marknad en varm sommardag för mer än tio år sedan. Kring lunchtid råkade Pauls föräldrar gå förbi & fick syn på de små kattungarna, som låg helt passiva i solen & hettan. Det tog inte många minuter, så bytte ett par dollar händer & Big Guy & hans bror fick följa med hem till Milan & Isobel. Jag träffade aldrig brodern, han dog ett par år innan jag träffade Paul - men jag älskade verkligen Big Guy & jag hoppas innerligt att det finns stora fotöljer i katthimlen.
Nej, vad sorgligt!
Ja suck... små katter ska inte heller åldras utan leva för evigt. Väldigt sorglig dag idag.
Den kissen gjorde ett intryck på en bara efter ett enda möte. Han lever vidare genom minnena precis som Katten Jansson! Kram
Big Guy var himla fin, åh vad jag har gosat mycket med honom! Enda katten som varit någorlunda snäll mot Mammut också. Känns tungt i hjärtat.
