MsBree

Jag fick frågan vad jag äter & hur jag tänker kring mat så jag tänkte utveckla det lite den här veckan. Min grundinställning är att det måste finnas en balans i det man äter - det får inte bli för extremt. Därför hakar jag inte på diet-trend efter diet-trend. Jag håller mig till att äta det som jag tror att min kropp mår bäst av. Vilket i mitt fall är protein, återhållsamt med fett & mycket grönsaker. Grönsakerna är bra eftersom de fyller ut & jag avskyr att gå hungrig. Tycker att det är direkt plågsamt om någon serverar mig en pytteportion & jag inser att den kommer att vara borta inom fem minuter & att det kommer att ta TIMMAR innan det är dags för nästa ordentliga mål. Så, massa grönsaker - mest morötter & tomater. Går inte en dag utan morötter, superbra för A-vitamin & kaliumintaget!

När det kommer till proteinbiten så kör jag en del bönor - men mest fisk, samt någon gång då & då kyckling eller fläskfilé som idag. Synligt fett skär jag alltid bort, det har jag med mig hemifrån - minns hur mamma rysande berättade om en obduktion hon var med om när det knastrade när de klippte upp mannens kranskärl pga allt fett. So... svålen åker i sopan! Den här biten om "fett bär smaker"... jamen krydda lite mer då! Lovar att det blir ätbart utan ett halvt paket milda. Eller ännu värre, hur mycket olivolja som helst "för att det är nyttigt". Jo, det är nyttigt fett - men i måttliga mängder - det är ju ändå fett, det innehåller kalorier hur nyttigt det nu än är. Det gäller att ha sunt förnuft när det kommer till mat, åt båda hållen. Vilket verkar vara en oerhört svår balansgång för många av oss... undrar varför? Är det något vi bär med oss genetiskt, att man äter så länge det finns något framför sig för att man aldrig vet hur lång vintern kommer att bli?