Mitt fina lilla sällskap...
Det är himla fint att när man känner sig riktigt nere på botten, då har man en liten katt som kryper nära, nära, intill & låter alldeles pipigt. Älskade lilla Digby vet att jag inte är på topp just nu, så han håller mig sällskap - som en liten, mycket fluffig, skugga. Det kan hända att jag inte orkar med bloggen i morgon, men jag ska försöka. Känner rent förnuftigt sett att det är bättre att försöka vara ett med världen än att bara dra täcket över huvudet.
& farmor, jag vet att du kommer bli jätteorolig när du läser detta så jag vill att du ska veta att jag är OK. Paul har inte lämnat mig, jag har inte fått någon hemsk diagnos & ingen har varit elak mot mig. Jag är bara lite besviken på universum & mig själv just nu.
Kommentarer
Postat av: Camilla
En massa kramar ❤️
Jag hoppas du mår bättre snart och att problemen löser sig. För du har varit nere mycket nu på sista tiden.
Tänker på dig!
Kram ❤️
Svar:
Ida
Postat av: Jo
Stor kram och det är bara att säga till så tar vi Skype.
Svar:
Ida
Postat av: Alex
Katter är de bästa när man mår sådär!
Lite opassande till detta inlägget kanske. Men jag hittade dina inlägg på weddingbee när jag bläddrade runt och sökte efter svenska inlägg. Gud vad fint ni hade de! Så himla vackert, önskar vi kunde ha två bröllop så jag fick ett sånt svenskt också!
Svar:
Ida
Postat av: Jo
Älskar dig också vännen =*
Svar:
Ida
Postat av: Jo
& jag dig!
Trackback
