Birthday party...

Bloggar ikapp lite... Pauls mamma var inte den enda som hade födelsedagsfest i söndags, en av Tors små förskolekompisar fyllde också år. Ungefär 20 minuter utanför Guelph finns ett fjärilshus som den här lilla killen älskar, så hans mamma bokade in festen där & det var helt klart en av de bättre barnfester jag varit på. Dels fick barnen lära sig en hel massa om olika insekter, men de fick även klappa & hålla i ett par av dem. Nu var jag väl inte så där superexalterad när kvinnan som höll i det hela drog fram en tusenfoting på 15cm men jag bet ihop & klappade jag med. Kände att det liksom inte var läge att freaka ur inför alla små barn - även om det kröööp längsmed hela ryggraden på mig när alla 600 ben kilade runt över skötarens arm... Anyway, Tor var i sjunde himlen & vågade klappa & hålla i allt!
Side note, alltså kolla den här malen - så galet stor! 
I vilket fall, alla småttingarna fick också var sin kopp med fiskmat som de fick mata kois & sköldpaddor med. Vilket visade sig vara en större hit hos vissa än hos andra...
Alla de andra små gästerna dumpade sin fiskmat i ett enda go & sen var det liksom inte så mycket kvar av det roliga. Men Tor har matat nog med höns i sina dagar att han har lärt sig att det är bättre att mata lite åt gången så att man drar ut på det roliga. Följaktligen ploppade han saligt ner en bit i taget i typ en kvart. 
& medan mitt barn matade fisk låg jag på alla fyra i en buske & dog sötdöden över fjärilshusets vaktelpopulation. 
Satan i gatan vad jag hade velat ha ett växthus som jag hade kunnat ha en liten vaktelpopulation i! Min vän Jenna som också var på festen hade vaktlar just på det sättet för ett par år sen & hon sa att de är helt underbara. Så söta & så lägger de jättemycket ägg. Problemet är bara att de är lite dumma & gilla att hoppa. Så man måste antingen ha dem i en inhägnad som är under 30cm hög eller över 1m för i annat fall kan de hoppa rakt upp i taket & bryta nacken... Happ, i vilket fall - avslutade festen med pizza & chokladcupcakes & Tor & jag är rörande eniga om att vi vill åka tillbaka. Han för fjärilarnas skull då & så jag för vaktlarna...

Kommentarer
Postat av: Jo

Starkt jobbat att inte projicera din egna förfäran på barnen, vet inte om jag hade fixat det.

Kram!

Svar: Jag har sett en kompis dotter som har alla sin mammas insektsfobier & det är inte speciellt bra när det kommer till små barn. Hon kan bli helt hysterisk över en husfluga. Så även om jag verkligen INTE tycker om tusenfotingar så kände jag bara att "Nu biter du ihop Ida för Tors skull". Även om jag mest av allt ville springa skrikandes mot utgången eller sätta eld på eländet med en eldkastare!
Ida

2018-05-09 @ 10:22:05
Postat av: Gunilla

En sådan liten daredevil till son ni har!! Wow 🐛

Svar: Nej han var HELT orädd - bara satt där & log med en stick insekt på 15cm i handen. Jag bara "Nej, men låt barnen klappa istället!!!" när jag fick erbjudandet om att hålla.
Ida

2018-05-13 @ 20:01:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0