MsBree

Här i Canada gillar man att överdramatisera saker & ting, faktum är att jag tror att det kan vara en nationell sport. Gårdagens oväder var förvisso rätt imponerande, men inte riktigt i proportion med de dommedagsscenarion som kablades ut via radion. Anyway, valde att trycka hemma i värmen i vilket fall - vilket idag fick mig att inse att jag missade sista dagen för att återlämna de biblioteksböcker jag lånat. & det är därför jag aldrig lånar böcker om jag kan undvika det eftersom jag alltid missar att lämna tillbaka dem i tid. Det är som förgjort, spelar ingen roll att jag lägger ut dem väl synliga samt lämnar små noteringar över allt, jag misslyckas ändå alltid. Suck.

Dock, en underbar sak med att stanna hemma igår - mitt visum kom. Jag ringde han som alltid får mig att le & grät, jag ringde mamma & grät. En sån enorm lättnad vet jag inte om jag någonsin känt tidigare i hela mitt liv. Det kändes lite som om jag lättade lite från marken, blev lite längre, lite starkare. Jag är inte längre i Canada olagligt: jag kan bli sjuk & skadad & vara trygg i att jag kommer att få hjälp, jag kommer att få lön igen, jag kommer att få fortsätta forska vid UofT. Bättre julklapp hade jag inte kunnat få...