The girls...

Jag ligger lite efter bloggmässigt, så jag tänker att jag får köra ett par "catching up" inlägg. Först ut - hönsen. Jag tror nämligen att vi har landat i ett beslut gällande hur vi ska hantera deras virus. Istället för att ta bort alla på en gång, så som vi blev rekommenderade av uppfödaren av våra ISAs (de röda hönsen), behåller vi dem alla åtminstone över våren & sommaren. I nuläget verkar alla friska & pigga, så jag känner att det hade varit helvidrigt att ta bort alla omgående. Naturligtvis kan vi ändra oss om vi märker att någon eller några inte mår bra, men i nuläget är de som sagt alla pigga så vi vill att de i alla fall ska få en sista fin sommar. Sen får vi se mot hösten hur det känns då. Har vi haft en eller ett par dödsfall eller hintar på att de mår dåligt så får nog alla somna in, inklusive min fina Fan Girl. Hur tungt det än är så är det sista jag vill är att de ska lida... Om det nu blir så att vi avlivar alla till hösten så tänker jag att vi i så fall hyr en stuga över ett veckoslut & åker bort & så har jag en person som kan komma in & fixa det medan vi är borta. Låter så himla hemskt att fly fältet så där, men jag såg hur ledsen Tor blev när Queen Mary dog & vill inte exponera honom mer än absolut nödvändigt... Usch så himla sorgligt & svårt det här känns, men som sagt - nu har de ju alla det här viruset så det är bara att acceptera & försöka ta ett så bra beslut för deras skull som möjligt samt försöka leva i nuet & glädja sig åt de små sakerna - så som att det till tjejernas stora förtjusning blev kring 0an idag!
Happy gang! Dessutom festade vi till det lite & de fick en skalk vattenmelon (tänkte på dig Pauline!) vilket var hönslycka de luxe! 

One foot in front of the other...

Hej igen - måste bara börja med att tacka för all pepp. Det känns så fint att det inte bara är jag som bryr mig om höns!
 
& vad ska man säga annat än att det här verkligen inte var den start jag behövde på 2018, men nu är det ju bara att acceptera läget & försöka bestämma oss för hur vi ska tackla det hela. Har mailat uppfödaren för våra Cream Legbars (som jag är helt säker var de som bar på viruset) & väntar på svar från dem. Paul ringde även upp uppfödaren för våra ISA browns, alltså originalhönsen, & de beklagade så mycket men sa att de hade avlivat alla omgående om de var i våra skor. Väntar även på svar från ett gäng vänner, samt vänner till vänner, som är veterinärer för att få deras input men som det ser ut & KÄNNS just nu så kan vi inte avliva omgående utan tänker att vi åtminstone låter tjejerna få en sista fin sommar innan de får somna in till hösten. Blir helt lipig bara av att skriva det... Att avliva alla omgående känns helt fel - för de fem vi har ute i trädgården är sina vanliga glada jag förrutom att de klagar på kylan. Men samtidigt så såg jag såg hur mycket Queen Mary led de där sista få dagarna & vill inte utsätta resten av tjejerna för det. Så vi tänker att det är bättre att göra det snabbt & skonsamt medan de fortfarande är pigga & har ett bra liv.
 
När det gäller lilla Patty så hänger hon fortsatt med & verkade bättre idag, så vi har bestämt att vi håller henne inne över helgen tills det blir varmare & om hon fortfarande verkar OK då så sätter vi ut henne med resten av flocken igen. Men är hon hänging imorgon så är Paul hemma & tar henne till veterinären.
 
För att vara ärlig så är det lite överlevnadsprotokoll som pågår här hemma just nu. Mitt mantra för stunden är i princip "one foot in front of the other"... men tack & lov har jag en hemtenta som går över helgen så det gör att jag håller igång. En del av mig vill verkligen inget hellre än att dra täcket över huvudet & bara "nog med skit", men delen som inte kan släppa taget om det akademiska vinner & piskar upp mig på fötterna igen...

Heartbroken...

Jag är bara så otroligt ledsen! Veterinären som dödförklarade Queen Mary ringde mig idag & berättade att hon var helt full av tumörer. Hos höns innebär den här typen av tumörer att de fått ett virus - antingen Mareks eller Avian Leukosis. Han kunde inte säga med 100% vilken variant QM hade, men sa att det mest troligt var AL baserat på tumörernas tillväxt. Som han beskrev det så dog Queen Mary av "höns leukemi". Alltså... jag känner mig helt punkterad. Det här är andra året i rad som jag får börja året med en leukemidiagnos - jag orkar inte! Dessutom smittar det eftersom det är ett virus, så veterinären sa att vi kommer att uppleva förhöjd dödlighet i vår flock, att det inte finns något att göra åt det & att en fågel som ser sjuk ut i princip är dödsdömd. I nuläget har jag Patty isolerad på vårt gästrum... hon började se hängig ut igår... Ni som läser den här bloggen vet ju hur mycket jag älskar våra höns, så som ni kanske förstår så känns det här beskedet helt otroligt jobbigt. Ska försöka skriva igen imorgon så att ni får höra hur det går för Patty men om det blir lite tyst här igen ett tag så hoppas jag att ni förstår varför. Mår helt enkelt väldigt, väldigt dåligt just nu.

Panik-kallt!

Det har smällt till & blivit skitkallt i typ hela Kanada. Just idag var faktiskt Ottawa världens kallaste huvudstad & i Alberta är det just nu kallare än på Mars. True story. Hääärligt! Här i Guelph var det -21 grader när vi vaknade imorse & det är så där festligt i ett hus som är 100 år gammalt & dessutom inte riktigt byggt enligt den standard som jag växte upp med. Säger bara TACK GODE GUD för att vi valde att spruta in isolering på vinden i slutet på november! Världens tråkigast utgift då, men nu sitter jag här & tokgottar mig åt att huset är 30% varmare än vad det hade varit utan isoleringen! Men nu har vi inte bara oss själva att tänka på utan vi har ju också hönsen & när vi insåg i söndags eftermiddag att natt-tempen skulle gå ner till -25, -27C den här veckan så var det ju bara att ta itu med projekt "panikrenovera ihop ett bättre hönshus". Vi har ju redan två väldigt trevliga små hönshus, varav det större är isolerat & fungerade super genom hela förra vintern, men så här låga temperaturer klarar de INTE. Så i princip hela juldagen slet Paul på inne i vårt trädgårdsskjul för att få ihop en liten vinterbonad stuga åt hönsen & precis innan kvicksilvret slog i botten kånkade vi över hela skaran i värmen. Eller värmen & värmen, temperature ligger kring nollan - men bra mycket varmare i alla fall!
& nu sitter de där inne i skjulet & KLAGAR samtidigt som de vägrar gå ut när vi försöker kolla om de inte vill sträcka på benen i alla fall lite... Har en vag känsla av att de lätt valt att flyga söderut om deras runda små rumpor bara klarat av att lätta från marken! 
 
p.s. har ju inte alls med det här inlägget att göra men jag MÅSTE bara dela den här hönsfilmen! En liten del av mig bara "men skit i att lära Tor att spela piano, här blir det lektioner med Fan Girl istället!"

Her fire went out...

Gårdagen var verkligen jättetung. Först all stress med att Queen Mary mådde dåligt & så försöka leka veterinär på det. Sen att se henne dö mitt framför ögonen på oss... Var med när vi avlivade min barndomskatt, men det här var något helt annorlunda. Även fast vår katt var i väldigt dåligt skick upplevde jag det ändå som om han somnade in & det var verkligen inte fallet igår... Fy så hemskt. Någonstans fanns väl ett litet hopp om att hon skulle kunna få en akut kalciuminjektion & på något vänster klara sig, men jag förstod redan när de sprang iväg med henne att det nog var helkört. Så beskedet från veterinären & det här jobbiga med att gråta över en höna... Mår ens katt dåligt har folk överlag mycket lättare att förstå har jag märkt, höns räknas inte på samma sätt, så även fastän veterinären var jättegullig kändes det dumt att stå där & gråta... Vilket i sig blev ytterligare ett jättejobbigt moment. 
 
& så Tor. När vi stod i lobbyn med vår tomma låda blev han helt orolig & började fråga vart Queen Mary var, "Mamma, no forget Queen Mary! Where is she? She come home to our house?!"... Kände mig så himla ställd över att behöva ta den konversationen precis just där & då - fortfarande gråtandes - men det gick ju inte att komma undan. Ville inte säga att hon somnat, det kändes som ett säkert sätt att få honom att bli rädd för att gå & lägga sig så jag drog på själva förklaringen & berättade istället att hon var så sjuk att hon inte kunde komma med oss hem. Vilket resulterade i att Tor förklarade att "But mamma, doctor makes her better. I go talk to doctor now!" Förklarade att det tyvärr inte gick & Tor la sig platt på golvet & grät, men sen hände det... Han slutar gråta, kommer upp nära, nära, & säger "Mamma, her fire went out?". Har ingen aning om vart det kom ifrån, men det kändes som en så perfekt summering. Gav honom en stor kram & sa "Yes honey, her fire went out, but it was such a pretty fire we'll always remember it & we can talk about her anytime you want". Min lilla fina unge... Fortfarande så liten men så klok ändå!
 

RIP Queen Mary...

Så himla ledsen just nu, min fina Queen Mary dog just. Hon har varit lite småhängig hela helgen, så där att jag haft ögonen på henne men inte något som verkligen fått mig orolig. Bara att hon liksom inte varit med på de vanliga hönstokerierna. Men så imorse, efter att jag lämnat Tor på förskolan, kände jag att jag var tvungen att gå & titta till henne & då hittade jag henne liggandes på marken bakom vårt hönshus. Hon var helt uppburrad & reagerade inte nämnvärt när jag plockade upp henne - så då insåg jag att det verkligen inte alls stod bra till. Apatiska höns är liksom inte normen. Så jag panikdrog upp en jättestor rubbermaidlåda från källaren, riggade upp den i vårt gästrum & installerade henne i den. Fick henne att dricka lite & till & med äta lite mat - så jag hade ändå hopp om att jag skulle kunna få det att vända bara jag kunde värma upp henne lite. Men kring två-snåret när jag kollade till henne bar inte hennes ben längre & jag insåg att nu var det bara att försöka ta henne till en veterinär eller så var det helkört. Men som sagt... inga veterinärer vill se tamhöns, så i ren panik ringde jag min vän Liz, som jobbat som veterinär tidigare, & frågade om hon hade något uppslag. Hon föreslog att jag antingen skulle fortsätta behandlingen hemma eller ta in QM till universitetets akutmottagning för exotiska djur - med förhoppningen att de skulle ta emot henne. Ringde & de lovade att ta en titt så länge hon inte hade något resperatoriskt. Liz var snäll nog att köra Tor & mig dit & så fick vi checka in i väntrummet. Där vi väntade & väntade & väntade tills Queen Mary helt plötsligt började krampa & skrika. Sprang bort till receptionen & bara "snälla, snälla någon - hjälp henne!" & en sköterska fick eld i baken, ryckte tag i lådan & sprang iväg med henne... men det fanns inget att göra, hon var död när hon kom fram till veterinären. 
 
& jag vet att det "bara är en höna" & att folk land & rike runt just nu lassar upp lite mer kyckling på sina middagstallrikar & inte bryr sig ett dugg om en höna mer eller mindre dött idag, men ni vet... jag hade fött upp henne sen hon var en dag gammal... Hon kom när jag visslade, hon pratade med mig på sitt eget lilla bockbock språk, hängde jämt med mig i trädgården & det gör verkligen jätteont just nu, så pass att jag fulgrät när jag kom hem. Kommer att sakna min vackra QM så mycket. 

Egg bound...

Herregud så stressad jag varit det senaste dygnet. Igår kring lunch gick jag ut för att ge hönsen deras afternoon snack & såg genast att Fan Girl inte mådde bra. Hon var helt uppburrad & såg ut som om hon försökte lägga ett ägg, bara att det inte kom något. Så jag tittade till henne en timme senare & hon kämpade fortfarande på. Inte bra. FG lägger nämligen alltid jättestora ägg (typ dubbelt så stora som alla andra) & det innebär att hon ligger i riskzonen för att bli "egg bound", alltså att ett ägg fastnar på vägen ut. Eftersom höns inte kan bajsa medan de lägger ett ägg är det här ett dödligt tillstånd, 48 timmar utan att ägget kommer ut & det är sayonara. Tick tock tick tock... Vid fem-snåret, när de andra hönsen fortfarande knallade runt helt glatt i trädgården, hade FG retirerat till sin nesting box & det var här jag började känna paniken flåsa i nacken. Min favorithöna får liksom inte gå & dö hon med det här året! Så här Paul kom hem vid halv sju möttes han av fru i blåa gummihandskar & en burk vaselin... låt oss dra en ridå över den scen som följde, men dessvärre förbättrade det inte FGs tillstånd så vi fick köra vidare på steg nummer två i min emergency plan. Så efter att vi fått Tor i säng kånkade vi in vår lilla sjukling & körde ner henne i vårt badkar. Varmt vatten gör nämligen så att de slappnar av & blir mjuka i musklerna = chans att ägget slinker ut. Alltså, mycket märkligt att sitta & bada en höna i mysbelysning... 
Nu resulterade dessvärre inte vår 40-minuters spa treatment i en lycklig höna från ett ägg-perspektiv sett, men däremot njöööt hon något helt hejdlöst av att ligga där som en liten fjädrig tepåse. & nästan ännu bättre, att bli fönad med hårtork. Tror på riktigt att jag aldrig sett en lyckligare höna. Eller valfritt levande väsen för den delen...
Men ägget kom alltså inte ut & när jag tittade till henne i vårt gästrum imorse var hon så himla hängig att jag på riktigt började fundera på avlivning. & nu kanske ni tänker, "men herregud, ta henne till veterinären då!!!" - men det går inte! Ingen tar emot hönor eftersom de räknas som livestock, inte husdjur, & alla veterinärer som jobbar heltid med höns gör det enbart i stora kommersiella sammanhang & vägrar se tamhöns för risken att dra med sig någon smitta till de stora flockarna. Men, vi hade jättetur - vid lunch idag klämde stackars Fan Girl ur sig inte ett ägg, men två. Kolla bara, inte undra på att hon mådde dåligt!
Till vänster är (som jag tror) orginalägget. Det kom ut utan innehål, så jag tror att det gick sönder inne i henne & stoppade upp processen. Ägget till höger är inget annat än gulan, vitan & det jättetunna membran som omger ägget innan själva skalet. Så fort allt det här var ute piggnade hon till & i skrivandets stund både äter & dricker hon igen & verkar överlag vara med igen på vad som händer. Känner mig otroligt lättad. Jag vet att många nog tänker "men hallå, det är bara en höna" men Fan Girl är verkligen MIN höna. Hon följer alltid med mig när jag är ute i trädgården, långt efter att de andra hönsen lesnat & så pratar hon med mig. Små kluckiga ljud med huvudet på sned... Hade saknat det så oerhört om hon inte klarat sig...
 

22 weeks!

Men CHEEECKA!!!
Vaknade upp på så dåligt humör i morse & så travade jag argt ut i trädgården & möttes av det här - vårt allra första blå cream legbar ägg. DOG av lycka!!! Åh vad vi har väntat på det här! Ska nämligen vara helt ärlig, bortsett från första veckan när kycklingarna var pyttesmå så var det ju inte jätteroligt att föda upp baby chicks från scratch. De är så jävla elaka & lynniga tills de blir könsmogna att man liksom bara vill hiva ner dem i grytan med huvudet först. Men så blev de 20 veckor gamla & det var som om en strömbrytare slog på i skallen & de bara "men vänta, hon kommer med mat & vatten varje dag & städar vårt hus & försöker klappa oss... kanske att hon inte vill döda oss i alla fall?!" & nu följer de efter mig som små hundar. De går faktiskt så pass fot att jag snubblade på en idag & tappade en lampa i marken... Men tillbaka till ägget - eller äggen - för ett par timmar senare fick vi ytterligare ett ägg levererat! Det var i & för sig pyttelitet, men det spelar inte så stor roll - har man väntat i nästan 22 veckor (de blir 22 veckor imorgon) på leverans så firar man oavsett om ägget väger 62g eller 37g (jo men KLART jag var tvungen att väga båda)! Så det blev bubbly ikväll, med självklar skål för Queen Mary, Sisu & Chick-A-Boom!

Baby Chicken update!

Det är ju ett tag sen jag uppdaterade hur det går med våra baby chicks vilket har berott på att de inte gööör så himla mycket mellan de är ett par veckor gamla & fram tills de är en 17-18 veckor. Eller, det är klart att de gör saker men i den där mellanåldern var de helt enkelt inte så himla roliga. Dels var de inte längre de söta dunbollarna vi kom hem med i en liten låda & dels var de i ärlighetens namn rätt labila & otrevliga. Så pass att jag temporärt döpte en av dem till broth (buljong). Men nu börjar de bli så pass stora att det börjar hända grejer. Deras plymer har växt till sig rejält & så har kammen ändrat färg till rött. Dessutom har de börjat bli trevliga. Inte så som våra "gamla" tjejer, men de låter oss plocka upp dem & de försöker inte attackera en precis hela tiden. 
Tor ÄLSKAR dem, så det är himla skönt att det åtminstone går att lita lite på dem... hur mycket man nu kan lita på en höna. De har dessutom börjat följa oss runt på gården, vilket jag tar som ett tecken på att de närmar sig fasen där de aktivt börjar tänka på oss som deras tupp-substitut. Längtar tills de är där, för det är så himla roligt & mysigt att ha en liten skrockande flock knatandes efter en vart man än går. 
& om lite mindre än två veckor blir de 20 veckor gamla & det mina vänner är en milsten när det kommer till höns. Det innebär nämligen att vi kan börja spana efter egg. Herregud vad jag längtar efter vackra blå ägg, så pepp!
 

Thinking outside the coop...

Jag vet inte riktigt vad som har flugit i Fan Girl, men hon har börjat rymma på morgonen så att hon kan lägga sina ägg ute i trädgården. Det här är både lite roligt & lite irriterande. Roligt för att det är så typiskt hönsigt - alltid egensinniga & lite knasiga. Irriterande för att det ju innebär ett himla massa letande som jag kanske inte alltid känner mig så pigg på. Ett tag var det blomkrukan med den stora citronella-pelargonen som gällde:
& sen blev hon väl less på att jag hittade dem varje dag, så då flyttade hon över till en av trädgårdsbäddarna där hon lyckades bygga upp ett stash på fem ägg innan jag tillslut hittade det. Kände mig nästan lite elak att ta ifrån henne alla de äggen, även fast det inte finns någon tupp i vår trädgård... Hon hade liksom jobbat SÅ hårt på sitt lilla ägglager.
Anyway, i skrivandets stund har hon tagit en liten kreativ-paus & lägger äggen i hönshuset som en snäll liten höna. Men om jag känner FG rätt så är det bara en tidsfråga tills dess att jag kommer att knata runt där ute & spana bland blommor & blad igen. Hon är nämligen tidernas lilla rymlingsexpert!

Chicken coop #2!

Vi har ju försökt få färdigt ett hönshus inne i vårt trädgårdsskjul i en halv evighet men att hitta tiden är liksom inte det lättaste... Så våra "baby chicks" har helt enkelt fått fortsätta bo inne på vårt gästrum way longer än vad vi hade planerat från början. Fram tills den här veckan har det ändå gått OK, men i helgen blev det supervarmt & jättefuktigt vilket förde med sig... ska vi säga "en viss odör". Hela vår övervåning luktade väldigt mycket höns helt enkelt. Kanske inte den härligaste lukten att krypa ner mellan lakanen till. Så igår fick jag nog & bara, "Paul, nu åker du & Tor & köper ett hönshus!" Så det gjorde de & sen (efter att Tor lagt sig) stod Paul & jag med ett gäng ficklampor ute i natten & byggde ihop det eftersom jag bara var tvungen att få UT DEM UR HUSET. Kring midnatt var vi klara & kunde installera vår lilla halvchockade trio.  
Det är ju inget hönspalats, men jag är ändå väldigt nöjd. Småtjejerna får bekanta sig med världen utomhus under säkra former, det är lätt att städa & ser sött ut. 
Småttisarna är 8 veckor gamla i nuläget & även om de vuxit till sig rejält är det iiinte riktigt läge att integrera dem med våran gamla flock än. De råkade flyga in dit av misstag förra veckan när de fick vara ute & lufta sig & det gick kanske inte helt smärtfritt. Många förlorade fjädrar innan vi lyckades rädda livhanken på dem. Det här med pecking order, helt klart något som höns tar ytters seriöst!

A super chicken!

Tor ÄLSKAR färska majskolvar, så den senaste veckan har han bett om en (eller två) i princip varje dag. Det här är något som gynnar hönsen, för när Tor gjort sin med majskolven får han ge den till hönsen (finns i regel rätt mycket kvar att äta). De i sin tur blir närmast tokiga när man kastar in majskolven till dem & alla fyra går till attack med närmast galen frenesi. Så när Fan Girl helt plötsligt backade undan från dagens middagskolv blev jag genast på min vakt - för det händer liksom inte att de inte alla pickar frenetiskt tills dess att det inte finns minsta majskornsmolekyl kvar! Först såg hon liksom lite groggy ut, som om hon var småfull. Halvslutna ögon & satt helt stilla en bit bort från det pågående majskriget. Sen blev hon långsamt "rundare". Alla fjädrar reste sig sakta så att hon blev helt fluffig. Sen sjönk benen ihop & POPP - ett ägg!
Nu kanske någon läsare bara, "Um, men Ida - är det liksom inte det som är hela poängen med höns... att de lägger ägg?" Jo, men det här var klockan sju på kvällen. Höns lägger sina ägg på morgonen & jag hade redan hämtat in fyra ägg på morgonen, så det här var hennes andra ägg för dagen! De allra bästa lägg hönsen kommer upp i cirka 320 ägg per år... Så med det här kvällslägganden kan jag inte låta bli att undra om Fan Girl kämpar ett eget litet världsrekord i klassen äggläggeri!

Växtspurt & uppviglare!

Kycklingar är helt fantastiska - de växer snabbare än vad som egentligen känns möjligt. Jag kan på riktigt se skillnad från dag till dag, ibland även från morgon till kväll! De där små dunbollarna som vi hade för en vecka sen är numera ett minne blott...
Men de är fortfarande himla söta & pipiga! Vid det här laget kan vi se skillnad på alla tre & det känns som om de börjar få lite mer personlighet. Eller, så här, den där lilla rumpan till höger i bild är den här kullens uppviglare. Medan de andra två äter fint står hon mitt i maten & sprättar runt den som en galning. Hon gräver gropar så att vattnet blir helt igenslammat av sågspån & när jag klappar dem pickar hon som en tok på mina diamantringar. Innan vi skaffade höns fick vi höra att det alltid finns en som är "the one" & det är alldeles klart att det här gäller även för väldigt små höns!

Måste man ha tupp?

Om några veckor ska Paul hålla en liten presentation om höns på sitt jobb - på begäran! Lite roligt att folk överlag verkar tycka att höns är närmast exotiskt, speciellt med tanke på hur stor del höns faktiskt är av våra liv. Tänk på det... hur många ägg äter du i veckan? Eller hur ofta står kyckling på menyn? Här i Kanada äter gemene man ungefär 19 dussin ägg per år & bara i USA slaktas 22 miljoner höns OM DAGEN... Helt galna mängder & ändå vet de allra flesta ytterst lite om höns. Därför tänkte vi att Pauls presentation ska inkludera en lista med svar på vanliga frågor som vi får hela tiden, så som: behöver man en tupp, är de alla hanar (?!), lägger de flera ägg per dag, kan man äta ägg om man är laktosintolerant (återigen ?!), förvarar ni äggen i kylskåp, har tuppen en penis osv...
Så nu tänkte jag, har NI några frågor kring höns som ni går runt & funderar på? För i så fall kan ni väl lämna en kommentar så svarar jag naturligtvis så gott jag kan + att vi kan bygga på vår lista med hönsfakta!

Baby chicks!

Det har ju varit en oerhört tung start på året så vi bestämde att vi helt enkelt var tvungen att göra något radikalt för att boosta happiness kontot - in på scen, babies!
Alltså när uppfödaren gav mig kartongen... kände hur jag blev alldeles svag i benen. De är SÅ SMÅ & SÅ SÖTA! Satt som i trans hela bilresan hem & kunde inte riktigt ta in att de faktiskt är våra småttingar. & så kom vi hem & installerade dem i deras nya "brooder" & den allra minsta av dem somnade i min hand...
(värmelampan på - därav det röda skenet)
Här syns färgen bättre - de är som små chipmunk kycklingar!
De är Cream Legbars & när de växer upp kommer de att se ut så här. De är en gammal lantras & speciella på två sätt. Dels kan man se redan som kycklingar om de är hanar eller honor & sen lägger de blå ägg. Är kanske en galen chicken lady, men jag blir liksom helt pirrig när jag tänker på att få gå ut & samla in kombinationen blåa & bruna ägg varje morgon...
Men det är ju ett litet tag kvar tills de är stora nog för att lägga ägg, så fram tills dess ska jag bara TOKNJUTA av denna totala sötinjektion! 

But I saved three more!

Livet med höns... finns alltid utrymme för nya oväntade situationer. Gårdagen var så himla fin, soligt & 22 grader varmt - underbart! Hönsen, Tor & jag påtade på i trädgården & sen behövde människodelen av familjen gå in av någon anledning & väl inne i huset blev det helt plötsligt tvärmörkt. Så där "tända lampan fastän det bara är 2 på eftermiddagenmörkt". Stormen kom in helt utan förvarning - verkligen blixtsnabbt. Regnet VRÄKTE ner, åskan dånade & sen började det smälla något helt vansinnigt. Tumnagelstora hagel & så slog det mig... hönsen, vad hade hänt med dem? Hade de hunnit tillbaka in i hönshuset? Rusade in i badrummet & kikade ut från badrumsfönstret & fick se världens mest ledsna/panikslagna hönsflock. De stod tryckta mot staketet & försökte desperat söka skydd av varandra allt medan haglet hamrade ner på deras stackars små genomdränkta kroppar. PANIKEN! Det fanns liksom bara ett alternativ, ut i vansinnet. Blixtar kors & tvärs över himlen, svidande hagel... Roffade åt mig höna nummer ett & rusade iväg med henne till hönshuset som världens american football spelare, frammåtböjd med hönsstackaren tryckt mot magen så att hon inte skulle träffas av mer hagel. Tillbaka efter höna nummer två, samma procedur. Men när jag kom tillbaka för de sista två hönorna var de i sånt upplösningstillstånd att de sprang runt i total panik & det gick helt enkelt inte att få tag på dem. Så med flaxande armar, skrik & massa spring lyckades jag fösa dem in under Pauls arbetsbänk som stod någon meter bort. 
 
Coincidentially råkade det här också vara dagen då Paul räddade en rödhake som flög in på hans tåg in mot Toronto. Han lyckades fånga den i en jacka & släppte sen ut den till allmänna applåder, hurrarop & blev till & med kallad för "the bird wisperer". Jag då... hur mottogs min räddningsinsats? Dyngsur in på bara trosorna sprang jag in i köket & möttes av Tor, som skakade på huvudet & bara "Oh dear mamma...". Alltså inte lika mycket hjältestatus där inte...

The perfect plate!

Alltså, känslorna är ju nära ytan i nuläget - så när Paul kom hem med en present efter jobbet så blev jag redan lite lipig innan jag ens öppnat påsen. Så när jag såg vad jag fått, ett perfekt aquafärgat äggfat blev det gråtfest.
& ja, jag vet att det är ett fat & att det kanske var en lite väl stark reaktion på lite keramik men jag tyckte att det var en så otroligt fin present till just mig. Är ju så himla tokig i mina höns & har en liten lätt hang-up på porslin samt just den här färgen - så det kunde knappast ha blivit mer perfekt. Helt enkelt världens bästa "muntra upp present" från världens bästa Paul.

Egg apron!

Överraskade Tor med ett litet paket till frukosten idag - ett "äggförkläde"!
Tor blev glad men konfunderad, glad för att paket är det bästa som finns, konfunderad för att det typ var första gången han såg ett förkläde. Så vi knöt på det på direkten & knatade ut för demonstration.
Alltså lyckan när han förstod att han skulle få samla in äggen alldeles själv!
Sen behöver vi ju inte låtsas om att det trillade ner en massa hönsskit i de tomma fickorna...
Andra problemet, så som jag ser det, åtta fickor & bara fyra ägg om dagen... Vi behöver helt klart MER höns!

Födelsedagsprep & kålfrossa...

Vi är i förberedelsetagen igen - den här gången för Tors födelsedag. Det innebär att vi snor runt som små svettiga råttor & försöker fixa till alla små & stora projekt som släpar efter här i huset. Här hade man ju kunnat fokusera på projekt som är direkt partyrelaterade, men så fungerar inte riktigt vi... Nej, Paul har istället ägnat helgen åt en massa höns & trädgårdsjobb - så som att spika fast en presäning över taket på vårt trädgårdsskjul samt tömma regnvattentunnor inför vintern. Ni hör ju, väldigt kalasbetonat... & jag har målat fönster & dörrlister samt hela det rum som ska bli vårt sovrum. Happ... Så är vi!

Sen tog vi en liten tur till St Jacobs också. Paul köpte julkakor för okristligt mycket pengar & jag köpte kål för 12 kronor. Känner att mina pengar var en bättre investering:
Checka frenesin! Alltså jag måste plantera SÅ mycket grönkål nästa år så att tjejerna har något att knapra på över vintern! Lite surt att lägga utrymme på en så trist växt, men det är inte så mycket att göra åt det - de har mig virad kring sina små dinosauriefötter! Sist men inte minst försökte vi få till ett litet adventsfoto med Tor, det gick sådär. Nästan 2-åringar är himla usla på att posera...

Banana bread... when the chickens won't eat!

Att ha höns är som att sitta på ett gäng JÄTTEGLADA små soptunnor - de äter i princip allt med gott humör. Eller, gott humör är en underdrift... de äter allehanda röror som om de vore en Nobelmiddag serverat efter fasta. 
Inuti hönshjärnan: Mat, mat, mat, mat, mat, MAAAAT!
Så när vi någon gång då & då serverar något de inte äter så vet man alltså att det verkligen är något de tycker är skitäckligt. Till den här ytterst lilla kategorin hör bananer. Vilket är helt OK, för även om vi producerar rätt mycket restbananer (Tor tar en tugga & är sen "all dii") så går det ju alltid att baka med! Igår blev det tex banana/pumpkin bread & det kanske låter helmysko att blanda banan & pumpa men det är faktiskt en helt fantastisk liten kombo!
Men bestämmer ni er för att testa så förbered er på att det tar minst en timme innan det är klart - receptet säger 45 minuter i ugnen men jag hade min inne i 1.5h...

Tidigare inlägg
RSS 2.0