Sämsta arvet...
Det har blivit jättevarmt här helt plötsligt & stackars Tor har fått massor med små röda utslag på axlarna. Har frågat doktor Google & det verkar som om han fått värme utslag. Någon annan som har erfarenhet av det med små barn? Är själv väldigt känslig för solen & kan få riktigt ordentliga utslag tidigt på säsongen, så jag borde väl inte vara jätteförvånad över att Tor åkt på samma - men det är ju en helt annan femma när det är ens lilla kotte som är drabbad. Dessutom, så himla typiskt. Är i princip inte allergisk mot något annat (förrutom konstgjord kanel) men solallergi, det tyckte kroppen tydligen var en viktig egenskap att föra vidare?! Är ju bara att hoppas att det stackars barnet inte åker på mina andra genetiska nitlotter så som oförmåga att memorera sångtexter, uselt lokalsinne & noll sifferminne...
Front garden v. 2.1
Alltså, sorry för dåligt bloggande men jag lägger typ all ledig tid på trädgården just nu. Idag har jag tex grävt ner en 10-15 hallonplantor, i 32-gradig värme, så det känns lite i kroppen just nu! Men allt slit är bra slit, för det är så skönt att känna att trädgården går framåt. Ta bara min rabatt på framsidan - såg lite bar & trist ut sist vi tittade på den... Men nu har jag tagit den till det läge att jag bestämt mig för att bara ägna mig åt "maintenance gardening" för resten av sommaren - inga nya växter in utan bara vattna, rensa undan ogräs & nypa av döda blommor.
& så ska jag hålla ett öga på allt det gröna närmast i bild, presterar det inte åker allt nästa sommar. Har liksom inget tålamod för grönt som inte blommar/inte går att äta.
Just nu ser allt lite fjuttigt ut, men så länge jag lyckas hålla det vid liv tills nästa år så kommer det att fylla ut & bli mer tätt redan då. Ta till exempel mina lambs ears - så små första året, men de här som har ett år på nacken har nu blivit så stora att jag måste in & gräva ut en del för att få plats med annat.
Lärde mig förövrigt häromdagen att storleken som anges för en planta när man köper den är baserat på en tillväxtperiod på 10 år... kanske lite lägre tidsram än vad otåliga jag har arbetat mot!
Planteringshjälp!
Tor har insett att utomhus is the place to be, så fort frukosten är avklarad vill han UT & när det är dags att gå in blir det oftast psykbryt om jag inte mutar med löfte om mjölk (Tor har förövrigt lärt sig att säga gott, så han ammar lite, släpper taget, säger GOTT & fortsätter sen - så sött!). Eftersom vi tillbringar så mycket tid utomhus tänker jag att det är läge att involvera Tor i trädgårdsarbetet, så får vi i alla fall lite gjort! Annat än att bära runt på grus då... Idag satte jag barnet i arbete med att plantera om pumpaplantor:
Tor fattade direkt att det här var en utmärkt syssla för snart 1.5-åringar - flytta runt sånt man blir smutsig av är kanske det som den här åldersgruppen är allra vassast på!
Skitig men glad!
& så var pumpaplantorna uppgraderade till en större boarea!
Nu måste jag bara se till att de får ett permanent boende inom de närmsta veckorna. Shit alltså vad jag ibland kan önska att vi haft villig hjälp på nära håll... SÅ mycket att göra i trädgården & alldeles för få timmar som jag kan lägga på att få det gjort. Ibland är det väldigt svårt att försöka praktisera mindfulness & vara glad för det som vi får gjort i stunden...
Garden progress!
Vi har jobbat SÅ mycket den här långhelgen att jag är alldeles mör i kroppen - men TADA - första pallkragen i vår "engelska köksträdgård" är på plats!
Får uppdatera mer i morgon - nu är jag så trött att jag är osäker på om jag kommer att ta mig till sängen eller inte!
Doktor pervers...
Down with the dirth bag!
Ni kanske minns att jag fick dåliga nyheter från immigrationen (CIC) i december... Well, i korta drag så följde de upp nu i maj med ett mail där de skrev att jag var tvungen att göra om hela min läkarundersökning. Idag var det dags för den undersökningen & de senaste dagarna har jag mått dåligt över det. Inte så mycket för att vi var tvugna att ta tiden att få det gjort (Daisy kunde inte komma idag & Paul fick ta en semesterdag), eller för pengarna (kostar 1600 kr, så det hade man ju kunnat göra roligare saker för) eller för att det är så genom dumt att jag måste göra om det igen utan för att den förra undersökningen var rakt igenom vidrig. Tack & lov hade jag i alla fall hittat en kvinnlig läkare den här gången, så det gjorde att det hela kändes lite bättre men jag såg verkligen inte fram emot det för fem öre. Det är ju liksom sådääär att ha en vilt främmande människa som knådar runt, runt & runt ens bröst
& så kom jag in på hennes kontor & det var världens snällaste lilla människa jag mötte & hon berättade att de inte gör manuella bröstundersökningar på patienter under 50.
SÅ UTNYTTJAD jag kände mig. Den där vidriga människan som undersökte mig för två år sen, när jag var nygravid & jättekänslig, hade inget som helst mandat att behandla mig så som han gjorde. Jävla svin rent ut sagt. Kunde inte hålla det inne utan var tvungen att berätta hur jag blivit behandlad sist & hon satt där & såg helt chockad ut. Sen strök hon hela sin personliga avgift (600kr) & sa att hon var förfärad över min historia samt att det var bland det värsta hon hört när det gäller att utnyttja sin makt som immigrationsläkare. Hon bad mig även att anmäla, om jag hade orken, & det kan ni ge er på att jag har i det här fallet. För jag har ju svårt att tänka mig att det bara är jag som åkt på den här behandlingen & om en anmälan åtminstone leder till en granskning så kanske det kan se till så att han inte vågar rycka runt i tuttarna på andra kvinnliga patienter. Jag menar, vem vet vart hans gräns går?! Jag har ju ändå lite skinn på näsan, har varit med ett tag - men tänk hur hemskt för någon som är 19 år, eller 15 för den delen! Nej - anmälan nästa - down with the dirth bag!
Mera maskrosor!
Vi började dagen med två nyheter: 1. Tor sa mer, mor(e), för första gången (senare på dagen parade han ihop det till sin första mening - more ost) 2. Tor lärde sig att klättra upp på köksbordet... Happ, efter att jag räddat livet på den lille äventyraren spenderade vi morgonen på Tytler & på eftermiddagen rullade jag iväg med Tor & Daisy till ett hav av maskrosbollar som jag spanat in. Man vet ju aldrig hur det ska gå med så här små människor, de kan ju lätt få för sig att de har typ maskrosfobi - men jag hade tur & de tyckte faktiskt att det var kul.
Härligt när man kan slå ihjäl lite tid utan att behöva anstränga sig så värst! Börjar känna att jag närmar mig min kvot för hur många gånger en människa kan sjunga "en kulen natt"...
Anyway, känner att vi gjort vårt bästa för att se till att det blir ett gäng maskrosor även nästa år!
Love the sages!
För någon vecka sen lärde jag mig att 7 plantor räcker i vilken rabatt som helst - annars blir det lätt för rörigt. Alltså... jättesvårt att hålla sig till den regeln! Så fort jag befinner mig i en handelsträdgård vill jag ha ALLT. Så att begränsa mig till sju känns sjukt orealistiskt. Men... jag har i alla fall försökt med det tänket i rabatten på framsidan & planerar därför enligt följande: Lambs ear (check på en massa plantor), Lavendel (2 - behöver fler), Cat mint (2), Sedum – autumn joy (har jättemånga), Cosmos (4 plantor men nästa år byter jag ut dem mot Echinacea), African violet (mest för att de växt vilt i gräsmattan & det kändes så trist att köra ihjäl dem med gräsklipparen) samt May night (1) & Russian sage (0). Köpte min May Night salvia i lördags & det kan vara den finaste blåa färg jag någonsin sett. Är helt kär!
Alltså hur tjusig?! Den fick bo hela helgen i badrummet eftersom det blev tvärkallt (det snöööade hela söndagen) & jag hade lätt kunnat bo där inne tillsammans med den. Är så förtjust att jag i nuläget sitter & googlar på "sage garden" & funderar på om jag inte kan viga ett litet hörn av trädgården till olika varianter av just den här plantan... I så fall kommer jag lätt att investera i en av förra sommarens favoriter - pinapple sage.
Blommade jättesent, inte förrän i oktober - men så fin & så luktade den helt ljuvligt för en ananastok som jag! Jooo, jag måste nog få till en sage/salvia kollektion redan det här året!
Hundhysteri...
Tor & jag har kämpat så himla mycket med att säga hund. Eller, Tor har glatt sagt GOG! (Daisys hittepåord) eller någon gång "dog" medan jag har tjatat på med hund, hund, hund ungefär en miljon gånger. Så idag, slutligen, fick han till det - ett klockrent HUND! & här kan man ju tro att det var ett härligt ögonblick, en glädjens stund för mig & något vi hade kunnat fira ihop... men niet, istället var det en liten mardröm. Vi befann oss nämligen på Home Depot (jättestor järnaffär) & hunden ifråga var en stor schäfer som var där med sin matte som var polis. Servicehundar är ju inget som man bara går fram till sådär & det här var den mest officiella hund jag någonsin sett (massa loggor & emblem på västen) så det kändes inte alls aktuellt att gå fram & be om att få klappa. Men förklara det för någon som inte ens är ett & ett halvt... Tor hade NOLL förståelse för varför han inte fick springa fram & klappa/krama/rida & jag slet som ett djur för att försöka avleda. Alla ansträngningar fungerade dock uselt - Tor bara skrek & grät & lät som en hulkande skiva på repeat "Maaamma, mamamamama HUND - huuuund, Mama, hund!". Slutade naturligtvis med att jag fick skopa upp det lilla sammanbrottet från golvet & gå ut ur affären.
& sen blev jag en rebell. I en gång på timmerområdet fick jag nämligen syn på en liten last traktor som stod obevakad - så det kan hända att jag pep över med Tor under armen & satte honom på förarsätet & det kan hända att det tillslut fick slut på den hysteriska gråten... Men hund är väl inte direkt ett ord som jag kommer att pränta ner i babyboken med en varm härlig känsla i kroppen...
Lite depp & motgift...
Vissa dagar är Sverigelängtet definitivt starkare än andra dagar - som idag till exempel. Bästa Jo´s födelsedag (HIPP HIPP HURRA!) & Eurovision... & så sitter man fast här där folk inte ens hört talas om det senare. Suck på den.
Eftersom jag vaknade upp & kände mig lite liten så såg Paul till att vi hade saker på schemat hela dagen. Bättre så, annars tänker jag för mycket & blir ännu mer ledsen & det är ju hemskt bortkastat på en lördag. Så, vi gjorde det bästa av dagen istället! Först körde vi till Cambridge & kittade upp Tor på sommargarderob. För att shoppa pyttesmå kläder är terapi på hög nivå - allt är sött, man behöver inte prova & det kostar så himla lite i jämförelse med vuxna kläder att man kan känner att man gör kap på kap! Sen blev det våfflor till lunch & så gick vi på husvisning hos vår granne. Inte för att vi tänker flytta över gatan utan mest för att vi var så himla nyfikna. Har aldrig varit inne i huset, men hennes trädgård är sjukt fin, så vi tänkte att det nog var lika fint inne. But niet. Kanske att folk liksom bara har ork till att göra en sak ordentligt, antingen trädgården eller hemmet & är man ensam så får en av de områdena stryka på foten? Anyway, vi har ett par vänner som är intresserade av huset men som inte kunde gå på den öppna visningen, så vi passade även på att checka läget åt dem & Paul förvandlades till en sån där riktigt stereotyp visningsmänniska. Ni vet, går runt & påpekar fel & brister högt för att avskräcka andra köpare. Sånt där fixar jag så dåligt, skäms typ ihjäl, så jag är så sjukt glad för att vi aldrig behövde gå på en öppen visning för vårt hus! I vilket fall, när vi var klara kände jag lite inredningsångest eftersom vi numera bara hänger i trädgården så jag gick hem & spacklade taket i Tors rum. Vill liksom inte hamna i samma fåra som vår granne - men perfekt trädgård & ett hem där linoleumplattorna lossnat från golvet...
Failure...
Nu är ju skolskjutningar tack & lov inget som Kanada upplever på samma sätt som USA, men skolsäkerheten är något som ändå tas på väldigt stort allvar. Så förrutom de vanliga brandövningarna övar man även på "lock downs". Idag var det lock down övning på Tytler - komplett med Guelphs lokala poliskår på plats. Planen var följande: lock down varning utfärdas i skolans högtalarsystem (PA), alla lärare låser in sina klasser i klassrummen, barnen gömmer sig i ett undangömt hörn & är tysta tills polisen förkunnar att lokalen är säkrad. Dessa direktiv följdes till punkt & pricka av samtliga i skolan förrutom vår toddler group. Dels hade ingen informerat oss om att det var övning på G & dessutom var PA-systemet urkopplat i vårt rum. Så medan resten av skolan tystnade fortsatte vi glatt & ovetandes med våra aktiviteter - som idag råkade vara "baby music group". Således bankade tre glada 1-åringar på kastuller, slog i cymbaler & hamrade med trumpinnar på varandra/ihåliga plaströr & LJUDVOLYMEN VAR LIKSOM HÄR UPPE. Det kan även hända att Jen & vi mammor bidrog till kakafonin... ända tills arg vaktmästare dök upp & informerade oss om att vi hade misslyckats med övningen. Själv kan jag ju tycka att misslyckandet inte riktigt låg hos oss - utan snarare i hur det hela kommunicerats av skolan. Dessutom, tycker faktiskt att de ska vara glada att vi uppmärksammade att deras system lider av vissa brister!
Fågelbadet...
Så fågelbad alltså... En del av mig bara "Men guuud så kitchigt, neeej Ida" medan en annan del glatt klappar i händerna eftersom:
1) Det gör att vi inte behöver hitta på något annat att ställa i mitten av trädgården
2) Nytt fix-projekt, det behövs nämligen lite TLC...
Nu är frågan - vad ska jag göra med det? Jag tänker att jag får börja med att jobba på rosten. När den väl är borta så kan jag förhoppningsvis måla foten & kanske även själva fatet... Beror på om jag kan hitta en färg som tål att vara i ständig kontakt med vatten & inte är giftig för djurlivet. Det är ju det som oftast är kruxet med all färg - kan fungera HUR BRA SOM HELST - bara att din hjärna förvandlas till mos om du använder produkten i ett rum utan ventilation... Jaja, skiter det sig alldeles på målarfronten får jag väl helt enkelt använda den som en grund kruka, pula in den i ett hörn i trädgården & jobba vidare på att få till en annan focal point. Det är det som är så härligt med gratisprylar, det främjar kreativiteten för går det käpprätt så gör det liksom inte ett enda dugg!
Min man tantmagneten...
Paul & jag har ju varit ihop rätt länge nu, typ nästan 10 år & gifta i snart tre, & ändå blir jag stundtals helt chockad över hur charmig karln kan vara. Idag var ett klockrent exempel. Vår gamla granne ska flytta imorgon & Paul bestämde sig för att springa över "en minut" för att ge henne vår email adress så att vi kan skicka henne bilder på trädgården när den är klar (hon har sagt att hon tycker att det är så trist att hon inte får se hur den blir). Människan är borta kanske fem minuter total & kommer sen hem & berättar glatt att vi fått lite saker. Lite saker innebär: en rulle landscape fabric, en utomhus eldstad, en massa terrakottakrukor & ett fågelbad i gjutjärn. Alltså, hur bär han sig åt?! Det här är ju inte första gången det här händer & jag begriper helt enkelt inte hur det går till... Är han någonslags "gammal tant magnet"? I vilket fall - jag antar att vi har vår "focal point" klar för trädgården, bird bath it is!
A barn... & på en måndag!
Jag vet inte riktigt vad som hände idag, kanske att stjärnorna stod i en extra gynnsam position - men Tor & Daisy var helt exemplariska hela dagen. Inget bråk om leksaker & inget tuktande av för långsamma katter (läs Mammut). De åt upp nästan all sin lunch & flyttade över tallrikarna till bordet när de var klara (istället för att toksnöra dem i golvet så att det flyger rester ut i vardagsrummet). Efter lunchen somnade de på sekunden & sov i två timmar. De gav varandra snacks utan att bitas & båda sa tack till varandra. Hela dagen ägnades istället åt att skratta, sjunga sånger, dansa, kramas & pussas. Alltså, det var så där bra att jag bävar lite för i morgon... I mean, de delade till & med glatt på den lilla blåa bilen!
Side garden v. 2.0
Okey, så det har hänt lite i sidoträdgården sen sist. Det började ju med att Paul körde runt med en jordfräs två gånger & det såg i ärlighetens namn inte klokt ut. Ni vet när man har påbörjat ett projekt, haft höga förväntningar, & någonstans halvvägs igenom så kommer tvivlet för att det helt enkelt ser förjävligt ut... Um, så. Så när farbror grävmaskinisten kom i fredags & började flytta runt all jord ville jag väl tro att det skulle bli bra, men en större del av mig kände bara att det var en situation som inte riktigt gick att fixa. MEN. Han lyckades ändra lutningen på hela trädgården så att den nu lutar bort från huset istället för in mot källaren, han packade all jord så att det faktiskt går att gå på ytan & han grävde till & med ut mittenbiten för våra grusgångar & vet ni - det kanske inte ser så mycket ut i nuläget, men hoppet har återvänt!
Så idag har vi bland annat ägnat oss åt att skotta enorma mängder grus. Paul tog den första hälften av gången, jag den andra & det var ju ett litet styrkepass i sig. Tur att jag har lyft klumpen Tor så många gånger att armarna faktiskt orkade med!
Nu när gruset är i måste vi stampa ner det med en tamper - fun stuff. Vi får väl slåss om vem som får nöjet att roa sig med det efter middagen imorgon!
Efter det ska vi lägga landscape fabric & finare grus, gräva femtioelva mer gångar samt bygga alla pallkragar... men det känns i alla fall som om vi är på väg åt rätt håll. Jag kan liksom se slutresultatet framför mig, istället för att bara paniskt undra vad i helsike vi har gett oss in på. What else... Jo, det var ju mors dag här idag - så jag fick välja fritt i handelsträdgården. Tyvärr är det fortfarande lite glest på hyllorna, men jag kom i alla fall hem med en till cat mint:
Samt ett gäng cosmos.
Dessvärre så informerade Paul mig om att det tydligen ska bli frost i natt. Orka liksom... Så jag har varit ute & bäddat in mina nya rabarberplantor i tidningspapper & kartong. De anlände i ett rätt risigt skick från Pauls föräldrar, så det känns lite jobbigt att de dessutom ska behöva tackla minusgrader - håller tummarna för att de överlever.
Råkade ju döda förra årens rabarber eftersom jag planterade dem under vår svarta valnöt (giftigt för typ allt, vi måste se till att hugga ner eländet) & vill så otroligt gärna att det här ska ta sig så att jag äntligen kan börja drömma om egenodlad rabarberkräm!
Chickens, chickens!
Just nu är mitt huvud ett enda hönshus - lärde mig SÅ mycket under de 5 timmar som jag var på chicken workshop idag. Bland annat:
Visste ni att det är jätteviktigt att ta extra väl hand om hönsen när det är väldigt varmt (massa vatten, fryst mat, sprinklers) - annars kan de på riktigt börja koka & dö av värmeslag. De sätter sig helt enkelt på ett ställe, orkar inte röra på sig, & så dör de & om man sen obducerar den döda hönan så är köttet i bröstet vitt för att de blir så överhettade.
Eller att höns drar allt calcium till äggen från sina egna ben - så pass att de bryter sina ben & blir sittandes om de inte får tillräckligt med calcium i maten.
Eller att de producerar en massa ammonium - så om du inte ventilerar hönshuset tillräckligt bra kan det bli så fullt av ammonium att hönsen blir blinda.
Vet inte om all den här kunskapen direkt gör så att jag känner att vi närmar oss realiseringen av en egen hönsgård - men jag känner att jag vill veta MER MER MER! Så när allt var slut & det var dags att åka hem till middag med Pauls familj kändes det på riktigt ledsamt att lämna hönsforskningsstationen. Anyway, resten av dagen var familjecirkus med Tor & Anais i fokus så vi får ta den där stora trädgårdsuppdateringen imorgon istället!
Pizzahatt!
Herregud vilken dag - det har liksom gått i ett non-stop. Jag har jobbat i trädgården, skrapat puts i taket på Tors rum, bakat muffins, fixat lunch åt alla, dragit ut på två promenader, skissat fram en ritning på hur grönsaksträdgården ska se ut & sytt klart en babyfilt. Plus tagit hand om Tor & Daisy hela dagen & druckit öl med Kristen. När det blev dags för middag var orken NOLL - så det blev pizza igen & Tor var såhär glad:
Buuusungen!
Imorgon blir det stor trädgårdsuppdatering - vi hade nämligen en grävskopa på besök idag, så nu har det hänt massor!
Minibabytrauma...
Idag fick jag hålla i en pyyytteliten baby i kanske en hel minut, min vän Andrea fick nämligen en liten kille i tisdags. En sån liten fågelunge, ett halvt kilo lättare än vad Tor var när han föddes - så det kändes närmast overkligt smått. Hållandet blev dock uberkort eftersom Tor fick ett mentalt sammanbrott när han såg mig med baby Cade. Panikgråt, hängande från mina byxor & sen satt han som klistrad så fort mitt knä blev ledigt. Stackars lilla Bobo, han delar mig ju redan med Daisy under veckorna så han fick väl ångest när han såg mig med den här pyttiga saken som alla gjorde så mycket väsen av. Så det kändes hemskt bra att komma hem till ett väntande paket på trappen - plåster på såret efter det tidigare traumat!
Det här var första gången som Tor faktiskt visat intresse för att öppna ett paket helt själv. Innan har vi alltid fått göra merparten av jobbet, men nu revs det helt hejvilt på egen hand!
Ett pussel rikare samt försedd med vad som måste vara världens sötaste pyjamas.
Alltså, om en pyjamas är jättejättejätte fin... kan man komma undan med att använda den som vanliga kläder istället? Den här pyjamasen är nämligen så himla söt att det känns lite slöseri att sätta på den för natten då ingen ser den! Kanske inte att jag vågat sätta på den om vi varit hemma i Sverige, men här i Kanada känns det som om jag borde komma undan med det. Här går nämligen vuxna människor runt i pyjamasbyxor när de är & handlar - så en 1.5-åring måste väl kunna ursäktas?!
Front garden v. 2.0
Hade sånt flyt i trädgården igår. Daisy spenderade dagen med sina farföräldrar, så när Tor somnat efter lunchen lämnade jag honom & Paul & stack ut på direkten. Grävde först ut resten av gräsmattan & bankade ner en ogräsbarriär...
Eftersom Daisy inte väckte Tor (hon vaknar nästan alltid först & hojtar sedan "Toe, Toe" tills han vaknar) sov han i nästan tre timmar - så jag hann även med en första planteringsrunda!
Det är ju rätt tidigt på våren fortfarande, så det fanns inte så där jätte mycket att välja på när vi var & plockade upp plantor - men en massa "lambs ears" fanns det i alla fall. Omlokaliserade även min kattmint samt de två lavendelplantor jag hade sen tidigare. Nu är planen ett fylla på med russian sage & echinacea - typ så här. Hade tänkt vänta med att gräva upp allt närmast i bild men vettetusan om inte spaden åker fram på söndag i alla fall... I så fall vill jag ersätta den med en rosenbuske. Sen har jag lagt till ytterligare ett önskemål på Pauls lista av "Saker som Ida vill att du ska bygga": en spalje. För fasade alltså... lite tråkig...
Hade jag fått välja fritt hade jag sprängt betongtrappen till månen, byggt en ny fin miniveranda, lagt grusgång & en massa andra saker - men det är lite för omfattande jobb i nuläget. En spalje däremot, det känner jag är överkompligt samt hade piggat upp en massa fram tills att vi kan fixa mer. Antingen något sånt här till vänster om fönstret eller så blommor närmare trappen. ELLER så ser vi till att köpa en rosenbuske som gör jobbet... AH, så många beslut!
Våren har kommit till Ontario!
Det har varit en rätt grinig vår här i Ontario. Någon enstaka dag då det varit kring 20C, men i övrigt har det varit ett enda långt snålblåsigt, snöigt, regnigt elände. Förra året hade vi liksom full sommar från april, medan idag var första dagen då naturen faktiskt levererade lite ordentlig vår. Först ut - knopp på vårt lilla körsbärsträd som vi fick av farmor när hon var här förra året!
Alltså - ni förstår inte hur STORT det här är! För någon som vuxit upp i norrland, att ha sitt alledeles egna körsbärsträd i trädgården... nästan religiöst. Hög på körsbärsblom tog Tor & jag en promenad i parken & hittade... ja men kanske kanadensiska vitsippor?
Ingen aning vad det egentligen är, men här är vi inte så nogräknade - är det vitt & växer på våren är det nog för att jag ska bli nostalgisk! & SEN... SEN blev det vårjackpot!
Sex små nykläckta, supersöta, kanadagässungar! Måste gå tillbaka & fota med bra kameran någon dag för jag vågade inte gå närmare för att ta ett bättre kort med mobilen. Dels för att jag inte ville skrämma ungarna, men även för att föräldrarna i ärlighetens namn är rätt läskiga. Har blivit jagad av gäss nog många gånger (en gång, när jag var 4 - förstå hur stor en kanadagås är för en 4-åring) för att hysa en hälsosam respekt... Det här var troligtvis höjdpunkten på Tors dag (i konkurrens med en traktor). När en liten gässling rymde & blev tillbakajagad av pappagås skrattade Tor så att hela ansiktet dallrade!
En lavendelrabatt?
Så trädgården på framsidan av huset har väl aldrig varit något att direkt hurra över... Men jag hade i alla fall tagit mig till ett stadie där det var ogräsfritt (nåja).
Så även om jag inte kanske direkt hade kunnat luta mig tillbaka för resten av sommaren så hade det i alla fall inte varit sjukt mycket mer jobb att göra. Tillskillnad från hur det är nu...
Happ, hela den där biten ner till trottoaren fräste Paul ut igår & så jag har grävt rent alla kanterna & nu måste jag gräva ut gräsmattan som är kvar på vissa ställen så att vi inte får återväxt av massa ogräs. Fram tills där stenarna är utlagda är det någorlunda klart, resten får jag arbeta vidare på under veckan. Sa jag att vi har gäster på lördag? Um, så det hade ju varit trevligt om jag fått ner en planta eller två fram tills dess så att entren till vårt hus ser lite mer rabatt ut istället för åker.
Låg vaken igårnatt & bollade alternativ, men i nuläget lutar jag åt att plantera mer "lammöron" som ett återkommande inslag från ursprungsrabatten (de "runda" plantorna) samt lavendel. Älskar lavendel & drömmer orealistiska drömmar om franska slottsrabatter...
& så borde jag gräva ut allt det närmast i bild & hitta ett nytt hem för dem eftersom de känns helt malplacerade i nuläget. Bara en massa röda & gula blommor & allt jag har planterat är blått/lila/grått. Um... Lite merjobb som sagt & allt bara för att Jo tvingade mig att titta på trädgårdsprogram istället för Dancing with the stars...
Men då tacklar vi ytterligare en bit av trädgården då...
Eik! Josefin tipsade om ett superbra trädgårdsprogram & följaktligen har alla babytupplurar ägnats åt att maratontitta på en massa brittiska trädgårdar. Det här är bra eftersom jag lär mig nya saker, men dåligt eftersom jag blir inspirerad & är begåvad med en något undermålig impulskontroll. Så istället för att sätta mig ner & göra ordentliga planer baserad på allt nytt jag lärt mig så spontanfräste jag istället upp en stor del av vår trädgård på framsidan... Ja, eller jag & jag, tvingade Paul att göra själva fräsbiten & sen sprang jag ut med spade & skottkärra så fort middagen var avklarad. Har grävt ut fyra skottkärror med grästuvor, men har forfarande en massa kvar. Jobbade ända tills det blev mörkt ute, så jag får fota & visa kaoset imorgon. Happ, så nu måste jag komma på en enkel & genomförbar plan för vad jag ska göra med det hela. Hade kanske varit smart om jag åtminstone stannat upp & funderat på det en fem minuter eller så innan jag vände upp & ner på ytterligare en del av trädgården...
Svartvinbär - steg 1!
Men härligt, vi fick ner ett par svartvinbärsplantor igår! Såg lite dystert ut ett tag då vår handelsträdgård var helt utan, men vi tog en liten road trip & kom hem med två plantor som jag genast knölade ner i våra pallkragar (eller, inte genast - dränkte dem i vatten först & lät dem stå en timmer eller så innan jag grävde ner dem):
Men som ni kanske ser så gapar pallkragarna lite tomt på sidorna...
Så här, jag blev helt enkelt snål. Buskarna kostade ju inte jättemycket, 130kr styck, men svartvinbär är ju så vansinnigt lätt att ta skott ifrån & odla upp själv att jag liksom inte kunde med att köpa mer än en buske åt varje pallkrage.
Nackdelen med den här strategin är visserligen att det kommer att ta ett år eller två innan vi har en fin svartvinbärshäck, men under tiden kan jag använda resten av utrymmet åt att odla annat så jag får helt enkelt vara glad med det samt försöka mota min OCD i grind & lära mig att leva med den asymetri som råder för tillfället...
I vilket fall - steg ett av svartvinbärshäcken är avklarad & jag är jättenöjd med det SAMT de små svartvinbärsblommor som redan dykt upp. Hade ju varit grymt om vi kunnat få ett par bär redan nu i år! Oh, & om någon undrar över det spretiga gröna till höger om buskarna...
Råkade kanske köpa på mig alldeles för mycket rödlöks & purjolöksskott... Så efter att jag planterat ett gäng i pallkragarna på baksidan av huset hade jag fortfarande en hel massa kvar samtidigt som Tors tålamod tog tvärslut. Fick panik-knöla ner dem & måste försöka hitta ett annat hem till dem senare under veckan. I nuläget lutar det åt "lök i kruka" i brist på bättre alternativ... Med andra ord, måste få till vår sido-trädgård asap!
BRIO tåg!
Vi började morgonen med att träffa ett par av våra vänner på ett fik nere i down town. Härligt, avslappnat, barnvänligt ställe & jag fick äntligen träffa min kompis Michelle som jag inte sett på alldeles för länge. Hon letar hus & jag tipsade henne om huset på andra sidan gatan som jag råkar veta ska upp på försäljning om någon månad. Visar sig att hon känner ägaren, så hon ringde faktiskt upp direkt efter vår fikaträff & de ska dit på förhandsvisning imorgon - så vi håller tummar & tår för att de ska få köpa det! I vilket fall, vi hängde där fram tills det nästan var dags för lunch & sen körde vi förbi postkontoret & hämtade upp en liten present till Tor...
Tors första tågsett! Klassiskt fint i trä från BRIO, men loket är batteridrivet så det var en rolig liten nyheten från de manuellt framförda tåg jag lekte med på 80-talet.
Tor är ju så liten än att man aldrig riktigt vet om något ska bli hitt eller miss, men det här var en klockren present. Liten var med på noterna från första början & höll humöret uppe under hela tiden vi satte ihop banan (en bedrift om man ser till hur resten av dagen gick).
& sen lyckan i det lilla loket som tuffade runt spåret...
Paul var ungefär lika glad han med, modelltåg var nämligen något han ÄLSKADE som liten så det här var nostalgi delux!
Resten av dagen ägnades åt trädgårdsfix samtidigt som jag önskade att vi hade haft en liten eldstad av något slag i trädgården så att jag hade kunnat starta åtminstone en liiiten majbrasa. Det får bli till nästa år helt enkelt!
