Julstress...

Nu när Tors födelsedag är avklarad har jag börjat känna julstressen smyga sig på. Det här är något jag tycker SÅ illa om. Jag vill verkligen att julen ska vara så där mysig & härlig - massa värmeljus, fint pyntad gran, pepparkaksbak... Men i ärlighetens namn hade jag allra helst velat hyra in någon som gjort det mesta av det jobbet. Jag VILL gilla att göra allt det där, men egentligen tycker jag att det mest känns som en massa måsten som faktiskt inte är speciellt roliga. Ta bygga pepparkakshus som exempel. Paul älskar det, tycker att det är jätteroligt & mysigt. Själv tycker jag att det är lätt livsfarligt (smält socker, huvva) & så blir det aldrig så fint som jag tänkt mig. Men mest stressar jag nog över julmaten. För en del av mig vill verkligen ha julbord med all mat som man SKA ha. Det här har väl lite att göra med att jag känner mig ensamt ansvarig för att se till att Tor ska få en så svensk jul som det bara går här på andra sidan Atlanten. Samtidigt så vet jag ju att barnet kommer att äta ungefär noll & inget av det som jag hade ställt på bordet - så tanken på att laga ett helt julbord som sen bara hade ratats känns så där roligt... Suck, jag vet inte... går det att komma undan med skinka & hembakt vörtbröd & lite julmust på det?

Tor två år!

Idag har vi firat Tors andra födelsedag & som vanligt när det kommer till sånt jag älskar är det svårt att förstå att tiden gått så snabbt samtidigt som det känns som om han varit här en hel evighet. Vi började dagen med en playdate, vår lilla granne Aviva var här i 90 sötdödiga minuter. Sen, på farmors begäran, blev det lunch ute på vår lilla flygplats. Så här på vintern kan det vara lite dåligt med flygplan, men vi hade tur & det stod parkerat en liten Cessna precis utanför vårt bord - så Tor var helt till sig under större delen av lunchen. 
Eftersom det var Tors födelsedag kom personalen med en liten korg med bilar som Tor fick välja från. Jag "Säg tack Tor!". Tor "Five?"... Mål för 2017, jobba på att vara artig! Med lunchen avklarad åkte vi hem till för en snabb vända tårta & sång innan Pauls föräldrar, som var med på lunchen, åkte hem.
Vi följde upp med att öppna lite mer paket:
Tor fick bland annat "Kackel i grönsakslandet" av min mamma:
Tor "Chicken, katt, pappa!". Alltså, jag dooog av skratt. Paul "Suck Ida... kan du sluta skratta, så likt är det ju ändå inte!" Men alltså jo - jag kan så se varför Tor tror att det är en bok om pappa! ROLIGT!
Avslutade dagen med prata en himla massa om dinosaurier samt titta på Selmas Saga tillsammans. Nu så här efter att Tor har gått & lagt sig känns det så varmt & fint i hela mig, vi hade en så mysig dag ihop. Inga jättehappenings kanske, men när jag frågade om Tor hade haft roligt idag svarade han JAAA med stora bokstäver. Min lilla fina kotte... Det känns lite märkligt att han redan är så stor, hela två år, samtidigt ser jag verkligen fram emot att vara mamma till ett lite större barn. Bebisar i all ära, men nu händer det ju så himla mycket & jag bara älskar hans små funderingar & tankar om livet. Ser så mycket fram emot att se & höra honom utvecklas under 2017!
Save
Save
Save
Save

Måndagslyx!

I höstas började vi med något som jag bara älskar - en brödprenumeration! Så varje måndag får vi en limpa surdegsbröd levererat (med cykel) till vår dörr. Varannan vecka osmaksatt & varannan vecka med tex rödbetor/potatis/tranbär i.
Det kanske låter fjantigt, men det här lyser verkligen upp mina måndagar - världens godaste bröd som bara dyker upp på trappen, ofta fortfarande varmt från ugnen. SÅ LYXIGT! Tor (som vanligtvis inte äter bröd) har också snappat upp att det här är något riktigt härligt & typ skriker av glädje så fort han får se vår lilla bruna brödpåse. Enda problemet är väl att inte äta oss alldeles mätta på bröd innan Paul kommer hem & det är dags för middag...

Alltså DEN paniken...

Som sagt, det har varit lite stressigt här den sista veckan - så för första gången sen jag startade min engelskakurs i höstas kändes det lite... ja men inte jättebra. Har varit så duktig med att få saker & ting klara i tid & har hela tiden känt att jag gjort mitt bästa. Inte en enda gång har jag känt den där sugande paniken i stil med "Åh herregud, om jag bara hade eeeeen dag till...!". Förrän idag då. BLÄ för den paniken. Spenderade hela morgonen med att paniskt försöka få ordning på mina tankar & kring fyra-tiden, med två timmar kvar till deadline började det äntligen kännas som att det höll på att lätta lite! Det var inte så att jag hade 600 brilliant välstrukturerade ord i mitt word-dokument, men jag hade en gedigen outline & en handfull meningar som jag kände var riktigt bra. Då hände det här:
 
"Chacko is placed in a unique position compared to his peers 猠 愀挀琀甀愀氀氀礀 氀椀瘀攀搀 椀渀 䔀渀最氀愀渀搀 栀攀 椀猀 椀渀 愀 甀渀椀焀甀攀 瀀漀猀椀琀椀漀渀 愀猀 栀攀 栀愀猀 猀攀攀渀 琀栀攀 experience the society that has exploited his country and permanently modified its history and inhabitants 楰琀猀 椀渀栀愀戀椀琀愀渀琀猀⸀ 䄀猀 愀 礀漀甀渀最 洀愀渀 昀爀漀洀 䤀渀搀椀愀Ⰰ 䌀栀愀挀欀漀ᤀ猠 愀爀爀椀瘀愀氀 椀渀 䔀渀最氀愀渀搀 挀漀甀氀搀 栀愀瘀攀 戀攀"
 
?!... jag skulle väl säg att kanske 80% av texten bara BOM förvandlades till... kinesiska? Jag dog. Har absolut ingen aning vad som hände, Paul har heller inte lyckats lista ut det, men jag hade i alla fall sinnesnärvo nog att bara släppa hela datorn som om den var ON FIRE & bröla PAAAUUUL så att det hördes till andra sidan gränsen. Vet inte vad mannen gjorde, men på något vänster lyckades han dra fram en nästan intakt version av mitt dokument innan kina-krisen. Alltså, ibland älskar man ju helt klart sin partner lite extra mycket!

Födelsedagen etapp 1...

Total bloggfrånvaro pga kaos i huset. Istället för att, tja... men dammtorka lite & call it a day bestämde Paul & jag oss nämligen för att möblera om i princip hela huset inför Tors födelsedag. Som ett litet exempel flyttade vårt sovrum en våning upp. Det har målats & tapetserats & kånkats möbler så att svetten lackat. Alltså, är det någon annan som håller på så här? För ibland kan jag inte låta bli att undra om det är något fel på oss... Anyway, på något vänster fick vi ihop det hela & vi hann till & med pipa in i duschen innan gästerna dök upp igår eftermiddag.
 
Själva kalaset då? Jo det blev jättemysigt. Tor hade i princip bara önskat sig en enda sak, att lilla baby Lucy (vår granne på andra sidan gatan) skulle komma - så det blev ju en stor hit. Lägg till balonger, en George docka samt obegränsat med pepparkakor & succén var ett faktum!
 
Nästa festlighet blir på tisdag då Pauls föräldrar kommer hit för att fira den egentliga födelsedagen. Men fram tills dess ska jag lägga upp fötterna & bara pusta ut för shit vilken sprint det här var!

Baby hats and pussyhats...

Eftersom det är vinter har jag åter igen blivit besatt av virkdjävulen (hen tar semester under våren & sommaren men slår klorna i mig så fort det blir filtväder). Har en liten hög med projekt som väntar på att bli färdigställda, men tänkte att jag skulle visa den här lilla hatten som jag precis fick klar:
En yttepyttig liten luva till en 6-veckors baby. En av Pauls kollegor fick nämligen en liten knatte som har varit skröplig sen födseln & förra veckan blev det akut sjukhustransport med elak bronkit. Alltså, sånt önskar man ju inte på någon & absolut inte på små minisar. Nu har det i alla fall gått bra & de kom hem igår, men jag ville skicka en lite present för att visa att jag tänker på dem. Något annat jag tänker på... Hur många pussyhats jag kan virka fram till 21:a januari... Då är det nämligen dags för Women's March on Washington. Nu bojkottar jag ju USA fram tills de valt en vettig president igen, men jag vill i alla fall bidra till protesterna på ett litet hörn & det känns ju som om det knappast finns ett bättre sätt att få uttrycka mitt missnöje än via virknålen. After all, jag lärde mig ju virka i protest mot mina gubbiga handledare på UofT som bokade in mig på världens billigaste flyg en gång i tiden. Istället för en 5 timmars resa fixade de så att jag fick hålla på i 17 timmar innan jag kom fram, med massa flygplansbyten, trots att de visste att jag har flygfobi. Blev så arg att jag vägrade läsa artiklar under transit utan tillbringade istället resan med "crocheting for dummies", virknål & vin. Så här 6 år senare har jag ju klart mycket mer glädje av det jag lärde mig på de flygen än om jag hade malt artiklar!

Men kul då...

ARGH - världens vuxenproblem - vår tvättmaskin har gått & dött! Alla som har ett litet barn förstår hur dåligt det här är. En kvart utan tvättmaskin & hemmet ser ut så här.
 
Moi: "Can we call a... laundry machine repair person?"
Paul: "Ida, the maskin smells like toast. I think it's safe to say it's dead".
Moi: ^*&*@#%*&*!
Moi: I can't deal with that right now. Please just make a bunch of phone calls and let me know what they say"
 
Så Paul satt i telefonkö i 40 minuter, fick tag på företaget som tillverkat maskinen & fick på så sätt reda på att vår tvättmaskin såg dagens ljus år 1997. Antalet reservdelar som skrotar runt är därmed begränsat. Det enda lilla ljuset i tunneln är att de per automatik skickar ut en tekniker så fort de får in en rapport om brandlukt i samband med deras maskiner. Så på onsdag kommer vi få reda på om det går att göra något åt det hela eller om vår julklapp till oss själva får bli en ny tvättmaskin. Om vi säger så här, roligare present hade jag ju kunnat komma på...

Födelsedagsprep & kålfrossa...

Vi är i förberedelsetagen igen - den här gången för Tors födelsedag. Det innebär att vi snor runt som små svettiga råttor & försöker fixa till alla små & stora projekt som släpar efter här i huset. Här hade man ju kunnat fokusera på projekt som är direkt partyrelaterade, men så fungerar inte riktigt vi... Nej, Paul har istället ägnat helgen åt en massa höns & trädgårdsjobb - så som att spika fast en presäning över taket på vårt trädgårdsskjul samt tömma regnvattentunnor inför vintern. Ni hör ju, väldigt kalasbetonat... & jag har målat fönster & dörrlister samt hela det rum som ska bli vårt sovrum. Happ... Så är vi!

Sen tog vi en liten tur till St Jacobs också. Paul köpte julkakor för okristligt mycket pengar & jag köpte kål för 12 kronor. Känner att mina pengar var en bättre investering:
Checka frenesin! Alltså jag måste plantera SÅ mycket grönkål nästa år så att tjejerna har något att knapra på över vintern! Lite surt att lägga utrymme på en så trist växt, men det är inte så mycket att göra åt det - de har mig virad kring sina små dinosauriefötter! Sist men inte minst försökte vi få till ett litet adventsfoto med Tor, det gick sådär. Nästan 2-åringar är himla usla på att posera...

Bio!

Vi tog med Tor på allra första bio-besöket idag! Hade tänkt vänta med det ett tag till, han är ju fortfarande rätt liten, men så såg jag att vår lokala Humane Society skulle köra en kavalkad av roliga kattfilmer för att få in mer pengar till alla hittekatter som kommit in under hösten så då var vi ju tvugna att gå! Vi har pratat om det här i flera dagar med Tor, att vi ska se kattfilm på en STOR skärm, men alltså ansiktet på barnet när vi klev in i biosalongen... obetalbart! Har nog aldrig sett honom göra så stora ögon över något annat innan! Sen var det ett ständigt tjatter om "Mamma night, night, dark... stjärna?" & så spana, spana, spana för att se om han kunde se månen i den mörka salongen. Själva filmen då? Jo en del klipp tyckte han var roliga, men mest såg han lite lätt chockad ut & kring halvtid fick han nog & bad om att få åka hem & äta pappakaka (pepparkaka). Så ja, lite för liten var han fortfarande för bio, men det känns skönt att ha fått ge ett litet bidrag till katterna & så åkte vi dessutom hem med ett nytt ord. BIO BIO BIO gastades det nämligen hela vägen till bilen & halva vägen hem!

Trädgårdsbokslut för 2016...

Ute faller det för första gången riktig tjock snö som lägger sig, så det känns som att det är dags att lägga trädgårdsåret 2016 till handlingarna med ett litet bokslut. Trumvirvel... totalt har vi skördat 64.5kg grönsaker det här året - inte illa för att vara vårt första år med nya pallkragar! Vi har plockat mer än 30 kilo pumpor, nästan 18kg tomater & snudd på tre kilo blomkål...
Samt en massa kryddor, gurka, rädisor, mangold, bönor & massa annat. Så - vad är planen för 2017? Dels hoppas jag på lite mer bär. Vi har planterat fyra blåbärsbuskar, två lingonplantor, massa smultron & hallon samt fyra vinbärsbuskar & ett körsbärsträd så jag tycker att vi borde få lite bättre resultat än vad vi fick det här året. Femton gram bär kändes nämligen lite magert. Sen ska vi lägga till ytterligare fem pallkragar & förhoppningsvis även plantera: ett persikoträd (vackraste blommorna på jorden), minst ett äppelträd, mer vinbär, kiwi & vildvin. Um, & så ska jag plantera en sjuhelsikes massa kål - både blomkål & grönkål står på listan. Inte för att blomkålen gav någon jätteutdelning eller för att jag gillar grönkål (äter hellre karton, fy farao vad trist) men för att hönsen ÄLSKAR det. Nu när det är snö ute & inget grönt växer i trädgården hade det varit perfekt med en massa kål att plocka som ett litet treat för att muntra upp tjejerna. Så här långt verkar de nämligen tycka att vintern suger rätt rejält...

Lagändring kanske?!

Läste den här artikeln idag & hakan slog i bröstet med en duns. Kanada & Sverige är nämligen vanligtvis väldigt lika varandra, på så många vis, men i den här frågan är ju Kanada bara ljusår efter Sverige. För HUUUR kan det fortfarande vara tillåtet här i Kanada att slå sina barn helt godtyckligt?! Googlade runt lite & tydligen var det också fritt fram för lärare att aga elever fram till 2004... I jämförelse så blev det olagligt i Sverige redan 1958 & föräldrar har inte fått slå barn sedan 1966. Vi saxar lite från artikeln:
 
"Throughout history, Canadian law has permitted and legitimized all manner of violence against beings seen as inferior. At various points in history, the physical punishment of slaves, servants, sailors, apprentices, prisoners, wives, dogs and children has been permitted."
 
Så vid något tillfälle har Kanada alltså beslutat att det är olagligt att slå både sjömän & lärlingar. Barn däremot, näää barn är det fritt fram att uppfostra med näven! Slå inte din hund eller dina tjänare, men varsågod & sätt skräck i dina barn med sleven. Herregud... det är ju så bakom att jag blir mörkrädd!

Rally against Trump!

Vi åkte till Toronto tidigt imorse & gick på SWEAs julmarknad - julgransljus, stjärnor, glögg & allt sånt som värmer hjärtat. Sen fortsatte vi ut i den gråa, regniga, novemberkylan & protesterade mot Trump. Det hade varit lättare att stanna inne i värmen, att fortsätta mysa runt med en kopp glögg i handen. Men jag kände så starkt att vi måste sätta ner foten, visa att vi inte accepterar den form av politik Trump för.
Det känns bara så bottenlöst fel att man kan bete sig som ett generalarsle & ändå bli president för en så mäktig nation som USA. Vad sänder det för signaler till våra barn? Ljug & mobba bäst du vill - du kan ändå kamma hem en jackpot här i livet... Åh vad jag vill att karma ska slå till & visa att det faktiskt inte är OK! Men tills dess, en liten akt av civil disobedience för att visa att människor runt om i världen inte stillasittande accepterar den här typen av beteende. & så avslutar jag med min favoritramsa:
 
Your hands,
Too small,
You can't build a wall!
Save

Leklandsdebut!

Idag gjorde Tor & jag leklandsdebut. Lewis fyller nämligen två på söndag, så Jess & Andrew bjöd in ett par av Lewis närmaste vänner till ett ställe som heter Funmazing. Jag var lite orolig för att Tor skulle vara för liten, men han ÄLSKADE det. Dock var han för liten för att leka på egenhand, så i tre timmar fick jag hålla på & klättra runt bland rutchkanor & bollar. Den första timmen var det rätt kul, sen fick jag ont i huvudet & bestämde mig för att Paul får ta nästa/alla leklandspass...
Tor hade så himla roligt att han hade noll förståelse för den fikapaus som vi hade mitt i alltihopa. Har nog aldrig sett någon som så har förkroppsligat uttrycket "myror i byxorna". Det var så pass att Lewis helt plötsligt pep till "Tor, bum on chair please!". Vilket fick myrbyxan att sitta stilla i kanske 30 sekunder till. Första anhalt efter fikat blev till ställets "dinosaur"...
Tor har nämligen utvecklat ett stort dinosaurieintresse (mamma paleontologen är väl inte helt anti denna hobby)!

Paket!

Jag har ju tidernas bästa farmor (hade det funnits ett OS i bästa farmor hade jag anmält henne på direkten), så när jag undrade om hon kunde sticka en blåbärsmössa åt Tor levererade hon i princip omgående. Känns som om jag precis frågade & idag dök paketet upp - speed stickning!
Med matchande vantar... Som sagt världens bästa farmor! Extra roligt var det att få paket eftersom jag kände att det här var första gången som Tor blev riktigt glad & upphetsad när vi sa att han fått en present. Så nu längtar jag lite extra mycket till julafton & till julklappsutdelningen!

Challenging...

Det här med att ha en två-åring... ibland blir man ju vansinnig. Vid tre-tiden idag gick Tor & jag ut på en promenad. Vi tittade på kanadagäss, sprang längs med små stigar i skogen, kastade pinnar i ån, lekte på lekplatsen, klämde ihop oss på en liten plasma car & åkte ned för en liten backe typ 10 gånger... Väldigt idylliskt alltihop! Det var så där att jag bara "Men åh vilken rolig mamma jag känner mig som just nu!" I 2.5h höll vi på & sen kände jag att det var dags att gå hem. Ni vet, inte så kul att hänga utomhus i november efter att solen gått ner. Tor höll dock inte med. Slutade med totalt psykbryt hela vägen hem. Allt var fel - jag, mössan, gummistövlarna... Det skreks, det gräts, det slogs... Vid ett tillfälle gav jag upp & barnet fick ligga & vråla, barfota, på trottoaren i fem minuter. Satt bredvid & försökte tänka zen-tankar, men seriöst - när de håller på så där önskar man ju lite att man bara hade kunnat få kasta in dem i huset & dra. Det är inte ofta det händer, men idag var en sån där dag då jag blev så TRÖTT att jag tagit en liten minipaus från familjen. Har stängt in mig i gästrummet & så får Paul & Tor göra bäst fan vad de vill på nedervåningen.

Om

Min profilbild

Ida

RSS 2.0