Ångest...

Åh vad jag inte vill skriva det här, men samtidigt har jag sån ångest nu att jag bara måste få skriva av mig. Tor & jag tog precis en dusch & när jag torkat honom klart började jag sätta på mig kläderna & hittar då ett födelsemärke som inte ser bra ut. Jag har en hel massa födelsemärken, så jag brukar hålla koll på dem & jag har aldrig tidigare haft ett som ser ut så här. Det är rätt stort, 5-6mm långt, det är osymetriskt i formen & så är det ljusbrunt fast med en svart prick mitt i - alltså inte jämnt i färgen. Det är liksom 3 rätt av 4 på skincancer, att jämnföra med alla mina andra födelsemärken som ligger på 0 eller 1... En del av mig vill inte alls ta in det här utan bara vifta undan det som helt ofarligt & att jag bara stressar & är dramatisk. Fast den övervägande känslan just nu är att det känns som om jag förlorat all luft i lungorna, så jag inser att jag måste kolla upp det här fortare än kvickt åtminstone för sinnesfridens skull... 

Pussy hats again...

Ett år har gått sen Womens March & nu är det dags igen - för efter det här året känns det kanske viktigare än någonsin att sluta upp & protestera mot diskrimination, racism, maktförtryck & kvinnohat. Planen är att vi ska åka in till Hamilton & protestera på lördag, så det betyder att virknålen har fått jobba hårt de senaste dagarna. Har hunnit virka två pussy hats - en till Tors lilla kompis Millie & så en till Tor - & hoppas få ihop en eller två till inom de närmsta dagarna. 
I fall att ni vill göra er egna pussy hat så hittar ni ett par olika mönster här. Väldigt enkla att göra, så det här är ett perfekt nybörjarprojekt i fall att ni aldrig virkat innan men vill synas lite extra den här helgen. 
& så kan vi väl bara konstatera att det här första året med Trump har varit en så sjuk bottennotering... Visst, det är väl ett stort plus att det inte blivit världskrig än men det i sig är ju en helt patetiskt nivå när man pratar om ledaren för världens mäktigaste nation. 

Panik mitt i natten!

Tentade av min språkhistoriekurs igår & det är ju inga små tentor det handlar om, fem timmar på ett bräde. Även om det är så mycket lugnare med en tenta man gör hemma än en salstenta så kan jag ändå sakna lite att gå in, lägga 2-3 timmar & sen är man klar. Fem timmar är liksom lite knepigt att få in när man har en liten 3-åring som är överallt med massa energi dagtid & som dessutom är en liten nattuggla... Känns inte heller schyst att kasta ut man & barn ur huset SÅ länge, så som vanligt blev det så att jag fick starta tentan rätt sent - vid 19-tid loggade jag på & började jobba & strax efter midnatt tryckte jag på "submit". Jag vet inte hur det är med er, men när jag jobbat intensivt med något (speciellt under tidspress) kan jag liksom inte varva ner på direkten - det är helt enkelt lite för mycket adrenalin som snurrar runt. Precis så var det igårnatt, typ lite hjärtklappning, så jag bestämde mig för att logga in på min nya kurs (som har inskrivning mellan den 11-19 januari) för att checka kurslitteraturen... & det första jag ser är ett stort fett DEADLINE-meddelande - stor inlämningsuppgift som ska in om... lite drygt 5 timmar. Alltså, den lilla tentaeftersvettningshjärtklappningen jag redan hade gick upp i någon form av maratonspead. Herregud så hemskt! Finns nog inget som jag ogillar så mycket som att missa deadlines & när det gäller akademiska deadlines försakar jag i princip allt för att hålla dem, så det här var bara panik på högsta nivå. Jag måste erkänna att min första reaktion var att rycka tag i block, rota reda på den kursbok jag redan har &  ladda upp dokumentet med texten som skulle analyseras. Stannade inte ens upp & reflekterade i det orimliga i att ha en deadline satt innan kursregistreringen ens är avklarad... Min tanke var bara "Ida, nu har du 5 timmar, det blir jävligt tight men du kan fixa det!". Men sen tänkte jag till lite & insåg att det inte går att pressa sig hur mycket som helst. Jag kan inte tentaplugga en hel dag, skriva en 5-timmars tenta, högprestera i ytterligare 5 timmar fram till klockan 6 på morgonen & sen fungera en hel dag ihop med Tor utan sömn på det. Så jag skrev till den ansvarige läraren, frågade om deadline verkligen var korrekt samt bad om ursäkt för att jag inte skulle kunna skicka in något material inom den angivna tidsramen om så var fallet. & det här låter kanske helt självklart för er, men för mig var det ett sånt stort steg att INTE sitta uppe hela natten för att få ihop något i sista sekund. Fick precis tillbaka ett mail & hon hade helt enkelt lagt in fel datum, 15 januari skulle egentligen vara februari. Så det känns jätteskönt, fast kanske ännu skönare är känslan över att jag faktiskt tog hand om mig själv lite - även fastän det rörde något akademiskt. 

Mina mål för 2018...

Jag fick sätta mig ner & tänka lite på det här med nyårsmål det här året. Förra året satte jag ju en hel massa mål & sen blev det mest jobbigt & ångest av alltihop. Nu var det ju i & för sig eftersom året i sig var ett sånt train wreck, men när jag såg över hur saker & ting gått så kände jag bara att "neeej, i år måste jag sätta mål som handlar lite mindre om att prestera & lite mer om att må bra". Så, här kommer min lista med mål för 2018:
 
1. Mindre mobiltid: Alltså förra året var katastrof. Jag mobilknarkade på en sjuklig nivå. Mobilen satt fast i handen hela tiden & så fort det kändes minsta jobbigt så panikade jag in på pinterest för att ge hjärnan annat att tänka på. Jag känner att jag måste vända på det här av en rad olika anledningar, 1) Tor måste ju ha en mamma som är någorlunda närvarande 2) jag känner att jag har fått kortare attention span på grund av mobilen, det är liksom jobbigt att sitta igenom en 30 minuters föreläsning om samma ämne... 3) jag har även svårare att flytta fokus, eller snarare - min reaktionsförmåga är usel. Paul kan säga något & det är som hjärnan simmar i sirap innan jag lyckas fokusera på vad det är han vill kommunisera. Så, i nuläget är min plan att köpa fysiska kokböcker istället för att alltid använda mobilen & hitta andra sätt att fördriva tiden så att jag inte dras ner i mobilträsket igen.
2. Inte renovera: Mitt mobilberoende är väldigt starkt sammankopplat med att jag pinterestat så otroligt mycket för att hitta inredningsinspiration. Så nu är tanken att först ta en totalt renoveringspaus & sen får vi se om någon månad. Börjar det klia lite i fingrarna kan det hända att jag gör något litet, men då utan att göra "research" innan. 
3. Börja virka igen: Jag vet ju hur jag är, kan liksom inte sitta på golvet & leka med playdoh hela dagarna så jag måste ha något som fyller mobilhålet. Insåg häromdagen att jag inte virkade en enda pryl under hela 2017 (katastrof!) så nu har jag gett mig själv dispans på att köpa nytt garn & har påbörjat ett stort projekt som än så länge är hemligt. Så roligt & jag inser hur mycket jag faktiskt saknat det!
4. Läsa mer: Mina engelskakurser har varit så bra för att få mig att börja läsa mer böcker igen. Brukade plöja böcker men så blev det i princip mitt jobb att läsa så jag tappade gnistan för att läsa som avkoppling. Men som sagt, nu har jag så smått börjat komma in i det igen & det är ju bara helt fantastiskt. Känner mig lite tveksam till att sätta upp ett mål för hur många böcker jag "ska" läsa under året... vill inte pressa mig, men samtidigt är det ju bra att ha något att satsa på... Ska vi säga 2 böcker i månaden, så 24 på ett år. Det känns både mycket & lite på en & samma gång. 
5. Lära mig att baka surdegsbröd: En av de bästa sakerna vi köpte förra året var en surdegsbrödprenumeration, sån lyx med nybakt bröd varje måndag! Men så flyttade killen som drev det ifrån Guelph & jag har saknat det SÅ mycket ända sen dess. Så även med det låter som ett himla random mål så känns det som något som jag verkligen hade velat lära mig & som hade varit till nytta & nöje för hela familjen. Har börjat läsa den här boken & det känns för första gången överkomligt att få ihop en surdegslimpa... 
6. Mer vegetariskt: & på tal om mat. Räknade ihop dagarna & förra året åt vi 84 vegetariska middagar, inte inkluderat januari & februari då jag inte höll koll. Känner att jag mår bättre när jag inte äter så mycket kött så jag vill bli ännu bättre på vegetariskt det här året & här tänker jag sätta ett mål. Satsar på 150 vegetariska middagar, det är ~40% av årets dagar så jag känner att Paul inte kommer att bli för deppig över den procentsatsen samtidigt som det är en klar förändring mot hur vi ätit tidigare. 
7. Bli av med min muffin-top: Så himla trist att sätta viktnedgång som mål & jag hade väl kanske haft lite lättare att acceptera ett par extrakilon om jag i alla fall haft roligt när jag la på mig dem. Men nu är det här inte några trivselkilon utan det är 100% deppkilon: jag har varit för nere för att orka gå ut & gå, bara kurat ner mig i soffan istället & jag har mått för dåligt för att orka laga mat så vi har beställt pizza istället & så har jag druckit för mycket vin. Sad but true. Så nu måste jag jobba på mindre vin, mindre pizza & mer promenader. 
8. Jobba på körkortet: Ytterligare ett mål som jag inte känner mig ettt dugg pepp på men som känns som ett måste. I nuläget kör nämligen Pauls föräldrar Tor & mig till förskolan två gånger i veckan & det här är dessvärre bara ångest för mig. Missförstå mig rätt, det är JÄTTEGULLIGT av dem att köra oss men Pauls pappa kör ofta vilse & Pauls mamma är rätt aggressiv i trafiken samtidigt som hon är lättstressad. Så förrutom att det inte känns schyst att ta upp deras mornar så är jag dessutom alltid stressad över att åka med dem. Så dessvärre ett litet pest eller koleramoment men jag tänker att det nog kommer att kännas jättebra när jag väl tar körkortet så jag får försöka hålla fokus på det & inte bara värja mig från tanken som jag vanligtvis gör. 
9. Bli bättre på att prioritera vänner: Usch, jag var sämst på det här förra året. Jag satt hemma i min lilla borg & såg i princip inte folk. Har så fina vänner, men när jag mår dåligt isolerar jag mig omgående. Så i år vill jag bli bättre på att komma ut - säga JA istället för nej eller kanske - samt att höra av mig till vänner som bor längre bort.
10. Purge: Jag vill känna... men inre frid när jag öppnar lådor & garderober här hemma, inte "Ah! Nej, ångest, jag måste gräva mig längst bort i det där hörnet för att hitta X! Heeelvete, nej jag orkar inte". Jag har redan börjat & det jag har gjort känns bra, men nu måste jag få upp momentum igen efter julen & tentaperioden. Ska fota källaren någon dag så att ni ser vad jag har att tackla! Sen SKA jag bara avveckla vårt förrådsutrymme det här året. Det är galenskap att vi fortfarande betalar mer än 800kr/månad för att förvara gamla billy-bokhyllor & skit som vi packade in där för 3.5 år sen vid flytten. MÅSTE BORT. 
11. Do good/make others happy: Jag vill bli bättre på att göra små fina saker för folk - behöver inte vara något stort, men donera lite mer pengar till välgörenhet, stötta små projekt som känns bra, hjälpa en granne, säga "Javisst!" istället för "Kanske sen" om Tor frågar om vi kan baka, ge en komplemang... 
 
& slutligen ett par små bonusmål:
- Prioritera tiden för att spela pianot - den här åker så lätt när jag är stressad. Men tänker att jag ska försöka bli bättre på att välja det framför att dammsuga. 
- Göra klart vår formal garden. Vill att den äntligen ska bli så där fin som jag vet att den har potentiallen att bli. En liten fristad i trädgården helt enkelt!
- Prioritera små familjeutflykter. Det här är inte året då jag vill flyga någonstans, känner att det bara kommer att skapa ångest. Men jag vill ändå att vi ska åka iväg på små roliga saker så att Tor får se saker & ting utanför Guelph & hemmets fyra väggar.  
- Bli bättre på att spara. Förra året var ett dyrt år med flygresan hem, pianot & massa renoveringskostnader. I år vill jag försöka undvika alla sånna "big ticket purchases". 

Skolstart vid tre?!

Jag har skolångest... Den här veckan öppnar nämligen registreringen för barn födda 2014 - med andra ord, Tors årskull börjar skolan redan till hösten. & jag tycker att det är så himla tidigt! Han kommer ju bara att vara tre i september, det är ju helt otroligt pyttigt! För något år sen la de dessutom ner den skola som ligger närmast vårt hus för att det skulle kosta för mycket att rullstolsanpassa den. Suck. Så nu har vi två alternativ. Alternativ #1 är en katolsk skola som är den enda skola inom gångavstånd från vårt hus. Det är en IB-skola & väldigt högt ansedd, men sen är det det här med att vi inte är katoliker... Känns så dääär att skicka iväg Tor till en aktivt troende skola som lär ut något som Paul & jag har noll connection till. Sen är det tydligen väldigt högt tryck på de platser de har, så även om vi bestämmer oss för att söka så är det inte säkert att han kommer in. Alternativ #2 är en "vanlig skola", så inte religiös men den är stor - hela vägen från de allra minsta upp till 13år & i Tors klass skulle åldern gå från 3-5 år. Dessutom måste han åka skolbuss för att komma dit & där tar det tvärstopp för mig. Jag KAN inte sätta en 3åring på bussen & vinka iväg honom. Så efter att ha vägt dessa två alternativ fram & tillbaka 5011 gånger så kan jag konstatera att det här är ungefär första gången som jag INTE gillar Guelph & det känns bara 100% jobbigt. Pauls mamma tycker att jag ska hemskola honom & det är ett alternativ som många här väljer, men i ärlighetens namn känns det också som ett rätt pissigt alternativ. Jag har varit hemma i mer än tre år nu & det hade varit skönt med lite mer egentid så att jag kan fokusera på mina studier - inte lägga till att vara lärare ovanpå den studiemängd jag redan har! Suck igen. Som det ser ut i nuläget söker vi bara på alternativ #1 & kommer han inte in så får vi helt enkelt hosta upp pengarna så att han kan gå ytterligare ett år på sin nuvarande lilla fina förskola medan vi funderar på vad vi ska göra sen. Men alltså när det kommer till sånt här kan jag verkligen sakna Sverige något helt enormt. Den lyxen att ha subventionerad barnomsorg hela vägen fram till skolstarten vid 7, blir helt tom i bröstet bara av att tänka på det...
 
Ni som läser, vad hade ni gjort? Visst känns 3år alldeles, alldeles, för tidigt? Känns så fel att han ska behöva sätta sig i en skolbänk när han fortfarande är så himla liten...

På andra sidan...

Pust, jag tog mig igenom helgen. Var så orolig för min lingvistiktenta att jag i princip stängde in mig på kammaren (med Patty - som glädjande nog piggnade till & fick flytta ut igen idag!) & satt där HELA helgen medan Paul fick sköta allt annat. Vår lärare hade nämligen laddat upp en gammal tenta & när jag läste igenom det kändes det i ärlighetens namn inte ett dugg bra. Väldigt komplexa frågor i sig, men det värsta av allt var att man var tvungen att detaljläsa en text något helt extremt. Tänk er att ni sitter med en hel A4sida full med text & så ska du hitta ett enda ord som fungerar som både substantiv, verb, adverb & adjektiv... Argh! Inte min starka sida! Men eftersom sista dagen att göra tentan var igår var det bara att ta mod till sig & öppna upp modulen & alltså den lättnaden när jag läste igenom tentan, så mycket lättare än vad jag trott! Nu tog det i & för sig ändå 4h 51 minuter att ta mig igenom alltihopa (vi hade 5 timmar till vårt förfogande), men det kändes ändå bra när jag klickade på spara. Godkänd ligger på 70% & VG på 90%, så det känns lite väl att hoppas på VG men det hade faktiskt känts väldigt jobbigt om jag inte fått ihop 70% eftersom jag kände att jag presterade bra på varenda fråga... Nåja, vi får vänta & se. Nästa tenta, den sista för kursen, är på fredag i språkhistoria & där känns det mycket bättre än vad det gjorde igår så jag ser fram emot att få tenta av & jobba vidare på nästa kurs. Men lite snabbt tillbaka till lingvistiken, ni måste ALLA ta & titta på det här klippet (MED LJUD!). Det här är så fascinernade från ett språkligt perspektiv! Pingvin nummer ett trillar & alla andra pingviner låter "Neeih", vilket jag antropoligiserar som "Men oj Steve, det där såg lite illa ut, hur gick det?". Bara det att djur inte kommunicerar på samma sätt som vi människor, deras kommunikation är baserat på instinkt & saknar möjlighet att skapa nya meningar. Men eftersom alla pingviner gör samma ljud så måste det innebära att pingviner, av någon anledning, har ett ljud som är associerat till att en flock medlem trillar. Eller mer specifikt, eftersom fåglar faktiskt LÄR sig ljud från sina föräldrar (jämfört med en katt, som jamar obehindrat även om den växt upp utan en mamma eller pappa, så kan inte fåglar göra "riktiga" ljud om de inte lärt sig dem som ungar från en vuxen fågel) så måste pingvinföräldrar ha ett ljud för typ "Är du OK" om deras lilla unge druttar ikull. & ja, jag vet att jag är världens nörd men jag dööör lite när jag tänker på det... Att det sitter 12 miljoner pingviner på sydpolen & bara "AKTA ISFLÄCKEN!!! Ouch... hur gick det älskling?"

One foot in front of the other...

Hej igen - måste bara börja med att tacka för all pepp. Det känns så fint att det inte bara är jag som bryr mig om höns!
 
& vad ska man säga annat än att det här verkligen inte var den start jag behövde på 2018, men nu är det ju bara att acceptera läget & försöka bestämma oss för hur vi ska tackla det hela. Har mailat uppfödaren för våra Cream Legbars (som jag är helt säker var de som bar på viruset) & väntar på svar från dem. Paul ringde även upp uppfödaren för våra ISA browns, alltså originalhönsen, & de beklagade så mycket men sa att de hade avlivat alla omgående om de var i våra skor. Väntar även på svar från ett gäng vänner, samt vänner till vänner, som är veterinärer för att få deras input men som det ser ut & KÄNNS just nu så kan vi inte avliva omgående utan tänker att vi åtminstone låter tjejerna få en sista fin sommar innan de får somna in till hösten. Blir helt lipig bara av att skriva det... Att avliva alla omgående känns helt fel - för de fem vi har ute i trädgården är sina vanliga glada jag förrutom att de klagar på kylan. Men samtidigt så såg jag såg hur mycket Queen Mary led de där sista få dagarna & vill inte utsätta resten av tjejerna för det. Så vi tänker att det är bättre att göra det snabbt & skonsamt medan de fortfarande är pigga & har ett bra liv.
 
När det gäller lilla Patty så hänger hon fortsatt med & verkade bättre idag, så vi har bestämt att vi håller henne inne över helgen tills det blir varmare & om hon fortfarande verkar OK då så sätter vi ut henne med resten av flocken igen. Men är hon hänging imorgon så är Paul hemma & tar henne till veterinären.
 
För att vara ärlig så är det lite överlevnadsprotokoll som pågår här hemma just nu. Mitt mantra för stunden är i princip "one foot in front of the other"... men tack & lov har jag en hemtenta som går över helgen så det gör att jag håller igång. En del av mig vill verkligen inget hellre än att dra täcket över huvudet & bara "nog med skit", men delen som inte kan släppa taget om det akademiska vinner & piskar upp mig på fötterna igen...

Heartbroken...

Jag är bara så otroligt ledsen! Veterinären som dödförklarade Queen Mary ringde mig idag & berättade att hon var helt full av tumörer. Hos höns innebär den här typen av tumörer att de fått ett virus - antingen Mareks eller Avian Leukosis. Han kunde inte säga med 100% vilken variant QM hade, men sa att det mest troligt var AL baserat på tumörernas tillväxt. Som han beskrev det så dog Queen Mary av "höns leukemi". Alltså... jag känner mig helt punkterad. Det här är andra året i rad som jag får börja året med en leukemidiagnos - jag orkar inte! Dessutom smittar det eftersom det är ett virus, så veterinären sa att vi kommer att uppleva förhöjd dödlighet i vår flock, att det inte finns något att göra åt det & att en fågel som ser sjuk ut i princip är dödsdömd. I nuläget har jag Patty isolerad på vårt gästrum... hon började se hängig ut igår... Ni som läser den här bloggen vet ju hur mycket jag älskar våra höns, så som ni kanske förstår så känns det här beskedet helt otroligt jobbigt. Ska försöka skriva igen imorgon så att ni får höra hur det går för Patty men om det blir lite tyst här igen ett tag så hoppas jag att ni förstår varför. Mår helt enkelt väldigt, väldigt dåligt just nu.

Det blir vad man gör det till!

Nyårsafton 2017... herregud vilket fiasko. Jag febertoppade, skippade bubblet & gick & la mig vid nio-snåret efter att ha festat lös på neocitrin (varm förkylningsmedicin med citronsmak, tjoha...). För att göra det hela ännu mer ofestligt så kraschade inte bara jag utan även vår diskmaskin. Vilket kanske låter helt banalt, men jag har på riktigt sett den där sabla maskinen som en av de få ljuspunkterna under hela skitåret 2017 - så att den gick & DOG tre timmar innan midnatt kändes bara som ett enda stort sista långfinger. Hade fått ett psykbryt om jag bara orkat... 
 
Men så vaknade jag igår & kände mig om inte frisk men i alla fall bättre för första gången på en vecka & så bestämde jag mig för att NU VAR BARA FÖRSTA DAGEN PÅ 2018 TVUNGEN ATT VARA BRA. Kändes så viktigt för det mentala att se till att starta det här året, som jag sett fram emot så mycket, på ett positivt sätt. Så jag hade picnic med Tor i vardagsrummet & så körde vi kitty quality time deluxe!
Följde upp med lax till middag, silverbesticken & så korkade vi  upp den där nyårsflaskan bara för att & så avslutade vi med att titta på Sound of Music. Vilket är ungefär så mycket feel good som det kan bli för mig. 
 
&... Paul kom dessutom fram till att diskmaskinen inte kånkat ihop & dött totalt utan att problemet "bara" består i att vattnet fryst så att den inte kan skölja disken (tveksam glad fanfar...). Nu är det ju inte världens bästa problem att ha i sig (alla vattenledningar till maskinen går inne i huset så det säger lite om huuur jäkla kallt det är just nu), men det betyder i alla fall att det inte är någon del av maskinen som gått sönder & när temperaturen steg upp till -10 igår blev det nog varmt för att köra en disk. Good enough for me!

Bihåleinflammation & kort från tomten...

Vi är sjuka igen - bihåleinflammation som vanligt. Det är verkligen sämst, men känns samtidigt som ett passande slut på det här skitåret. Klart att vi inte kunde få avsluta året i någorlunda hyggligt tillstånd... Men till roligare saker! Här i Kanada får alla barn skicka brev till jultomten via Canada Post (här har vi fortfarande statlig post) & i år skrev vi för första gången ett brev ihop med Tor till adressen:
 
Santa Clause
North Pole
H0H0H0 Canada
 
Jag ska vara ärligt, jag var ohyggligt uppspelt på att få svar från Tomten. Mycker mer än Tor som nog inte riktigt förstod varför han själv var tvungen att bära in brevet på postkontoret. I vilket fall, deadline för att skicka årets önskelistor var den 11e, så vi postade brevet den 9e vilket jag tyckte var hyggligt god tid men julafton kom & gick utan svar... Först blev jag sur, sen tacksam för att Tor är så pass liten att han inte märkte av det & sen glömde jag bort det tills igår då vi fick det här kortet i brevlådan:
Tomtefar & tomtemor har åkt på semester till Italien! & så förklarade de varför det inte kom ett brev innan julafton:
Alltså... Är det bara jag som tycker att det här är SÅ HIMLA FINT?! Jag vet att det är standardiserat, men jag tycker ändå att det är så fint att de tog sig tiden att gå igenom alla brev som inte hann bli besvarade & skickade ut ett litet bevis på att tomten ändå inte glömde... Vi kommer definitivt att skriva ett nytt brev nästa år, men då skickar vi det minst en vecka i förväg - är så nyfiken på att se hur ett "riktigt" svar ser ut!

Panik-kallt!

Det har smällt till & blivit skitkallt i typ hela Kanada. Just idag var faktiskt Ottawa världens kallaste huvudstad & i Alberta är det just nu kallare än på Mars. True story. Hääärligt! Här i Guelph var det -21 grader när vi vaknade imorse & det är så där festligt i ett hus som är 100 år gammalt & dessutom inte riktigt byggt enligt den standard som jag växte upp med. Säger bara TACK GODE GUD för att vi valde att spruta in isolering på vinden i slutet på november! Världens tråkigast utgift då, men nu sitter jag här & tokgottar mig åt att huset är 30% varmare än vad det hade varit utan isoleringen! Men nu har vi inte bara oss själva att tänka på utan vi har ju också hönsen & när vi insåg i söndags eftermiddag att natt-tempen skulle gå ner till -25, -27C den här veckan så var det ju bara att ta itu med projekt "panikrenovera ihop ett bättre hönshus". Vi har ju redan två väldigt trevliga små hönshus, varav det större är isolerat & fungerade super genom hela förra vintern, men så här låga temperaturer klarar de INTE. Så i princip hela juldagen slet Paul på inne i vårt trädgårdsskjul för att få ihop en liten vinterbonad stuga åt hönsen & precis innan kvicksilvret slog i botten kånkade vi över hela skaran i värmen. Eller värmen & värmen, temperature ligger kring nollan - men bra mycket varmare i alla fall!
& nu sitter de där inne i skjulet & KLAGAR samtidigt som de vägrar gå ut när vi försöker kolla om de inte vill sträcka på benen i alla fall lite... Har en vag känsla av att de lätt valt att flyga söderut om deras runda små rumpor bara klarat av att lätta från marken! 
 
p.s. har ju inte alls med det här inlägget att göra men jag MÅSTE bara dela den här hönsfilmen! En liten del av mig bara "men skit i att lära Tor att spela piano, här blir det lektioner med Fan Girl istället!"

Världens minsta lekrum!

I vårt hus har vi en pytteliten garderob under trappen som under de senaste 3.5 åren har sett ut så här...
Fast här ljuger jag lite... så här har det sett ut kanske 1 permille av tiden, resten av tiden har det varit totalt kaos där inne. Så där så att jag slitit upp dörren, snört in lite bråte snabbt som attan & sen smällt igen dörren igen. Det har varit ett litet helveteshål av stök helt enkelt. Men i takt med att jag börjat rensa bort saker här hemma så har vi kunnat se mer & mer av golvet (!) & tillslut kom vi till det stadie att vi faktiskt insåg att vi kunde GÖRA något med det hela. Frågan var bara vad. Paul tyckte att det skulle bli städskåp, men även om det inte var ett helt ologiskt förslag kändes det... ja men inte så festive. Så sent på kvällarna började jag pinteresta små skrubbar under trappor & kände rätt snabbt att vi bara var TVUGNA att göra om det till ett litet lekrum. Så det är det Paul & jag har slitit med varje natt de senaste två veckorna eller så. Paul dragit in el samt att han har fått jämna ut golvet som var helt sjukt ojämt innan & lagt ett nytt golv. Eftersom det var helt oinsulerat (hej Kanada) har vi lagt in det med & sen satt upp en ny vägg - som ska målas i ett senare skede, hann helt enkelt inte göra det innan idag. Mitt bidrag till projektet har varit att sätta ihop "alla" möbler, samt pimpa vårt Duktigkök & så här blev det!
Det saknas fortfarande lite kvartsstavar & sånt... men jag blir bara helt glad i magen av att öppna dörren nu!
Har lagt kopparplast på bänkskivan & målat om hela enheten i lite av den gråfärg jag hade över från "hyreshuset". Sen spraymålade jag om alla handtag så att de matchar bänkskivan. Fick dock använda rose gold spray istället för koppar för att det skulle bli en så nära match som möjligt. Sprayade också om diskhon & kranen - men de behöver båda ytterligare ett lager innan de är riktigt bra. Det får dock vänta till sommaren för det är ett litet helsike att spraymåla mitt i vintern - torkar aldrig!
Till sommaren ska jag också spraymåla om durkslagen & grytorna i koppar/rose gold, men good enough i nuläget! Den lilla kokboken längst uppe till vänster i hyllan är en liten ask som jag köpte för "hemligheter" & alla små burkar är fyllda av sånt som Tor gillar som snacks: mini pepparkakor, nötter & kex. Paul kommer även att installera lampor under bänkskivan när vi får tid & jag har också köpt plastkakel i marmor så att vi kan installera en back splash när vi får tid. Åt andra hållet ser det ut så här:
Undersidan på trappstegen var gröna innan, så jag har dragit på ett lager vitt men får ta en vända till lite senare. Blev i alla fall SÅ mycket ljusare när allt det gröna var borta. Skruvade ihop IKEAs trofast (vägghyllan, den enda möbel som vi kunde hitta som var nog liten) & målade i samma grå färg som köket. Sen ska den naturligtvis ha förvaringslådor, men jag min nöt köpte fel storlek & insåg inte det förrän igårkväll... Så i nuläget får den vara en bokhylla. Köpte även en flisat stol som fick bli ett litet bord:
Världens bästa IKEA möbel om du frågar mig, ihopmonterat på 5 sekunder! Den lilla katten fick Tor i ett litet paket från farmor (vi hade kvar två oöppnade presenter från henne från förra julen), katt/rävlampan är från IKEA & går på batterier men går att ladda upp & sen gjorde jag ett undantag & köpte lite plastblommor. Hatar verkligen plastblommor i vanliga fall, men ville ha något grönt där inne & de här sukulenterna såg inte helt overkliga ut så jag körde ner dem i ett oasisblock samt en gammal blomkruka som jag spraymålade om. 
& that is alle - som sagt, världens minsta lekrum men jag är så himla glad att vi fick ihop allt i tid! Ska bli SÅ roligt att se Tors ansikte när han öppnar dörren lite senare idag! Det här med att ha barn alltså... kunde inte bry mig mindre om vad jag får i julklapp, men att göra Tor glad - LEVER för det! 

God Jul!

Kikar in lite snabbt för att önska er alla en riktigt GOD JUL! Hoppas att ni inte stressar ihjäl er, att barnen är så där sött tacksamma & att ni har snö vart ni än befinner er (ja eller, kanske inte du i Grekland Alex, det känns som det kanske inte varit optimalt just där...)! 
Vi sitter just & skriver våra julkort till våra grannar & ska snart sticka iväg ut & dela ut dem samt en hel massa ägg - vår lilla jultradition som vi startade förra året. Sen blir det kakbak & så ska vi se om vi kan få till att titta på Kalle Anka. Med tanke på det "kaos" som årets julvärdar verkat ha skapat hemma i Sverige det här året känns det också helt OK att bara leta reda på någon gammal inspelad version! I vilket fall - njut glöggen & vörtbrödet lite extra för mig, det är det jag saknar mest idag - men vi väger upp med lite bubbel så det gör det hela lite lättare att ta! :D

Lycka!

Det såg ju så illa ut ett tag, men så natten till fredag drog ett snöoväder in & nu är det bara helt perfekt winter wonderland! Alla träd är snötäckta & även om det inte är världens tjockaste snötäcke så sticker inget gräs upp & det är allt jag behöver för att känna mig helt bubblig inombords!
Har bara upplevt en jul i Kanada med någorlunda snötäcke men då började det töa på julafton & takdropp är liksom inte det som jag går igång på den här tiden på året... Faktum är att det nog är minst fem år sen jag hade en jul med snö, men då var jag så sjuk att jag mest låg i en hög i soffan - så där & då spelade det liksom inte så stor roll hur det såg ut ute. Men i år! Nu jäklar ska här snöbollas, kälkas & göras snöänglar!
Vem vet när vi får en sån här jul igen, så måste passa på att maxa!
& det låter kanske helt vansinnigt, men efter det här skitåret så känns det faktiskt liiite som plåster på såren att i alla fall få den där vita julen som betyder så himla mycket för mig. Strunt i presenter, snö var verkligen det enda jag önskade mig!
 
p.s. Fast på tal om presenter, den uppmärksamme läsaren kan faktiskt se vår julklapp till huset på de här bilderna - slog äntligen till på ett fint nytt lås & handtag till ytterdörren & jag är SÅ nöjd!

Beetles, so many beetles...

Det här är SÅ typiskt oss... Tors förskola håller stängt de närmsta två veckorna & gissa vart klassrummets lilla skalbaggeprojekt hamnade?! Ja men självklart hemma hos oss! Var det någon annan som bara "Oh, oh! Kan vi få ha 300+ skalbaggar hemma hos oss över julen?!" Nej naturligtvis inte. När mailet gick ut tänkte jag, "Jaaa om ingen annan kan ta dem så kan väl vi - men kanske något barn utan djur jättegärna vill ha dem hos sig, så jag avvaktar tills jag hör något annat". Men den strategin föll totalt på att den personen jag är gift med blev JÄTTE EXALTERAD över tanken & slängde iväg världens mest entusiastiska mail två minuter senare... & eftersom noll andra erbjudanden om uppehälle kom in så var det alltså vi som fick kånka ut terrariet till bilen idag. Oh happy day...
En del av mig känner lite att ett djur mer eller mindre inte gör någon skillnad, men alltså det är jäkligt mycket insekter som helt plötsligt har flyttat in... Känns så där festive om jag ska vara ärlig & värst är att Tor insisterar på att skalbaggarna ska vara på samma våning som honom! Så om jag vill undvika totalt psykbryt så är det bara att kånka runt på hela rasslande skaran. Lite smånervöst att knata ned för trappen med katter & 3-åring svärmandes kring fötterna. Vill liksom så ogärna snubbla & tappa hela eländet, för inget hade nog känts så ojuligt som att spendera julen på Best Western för att huset måste saneras!

Om

Min profilbild

Ida

RSS 2.0