Womens March Against Washington...

Ni som läst bloggen ett tag vet ju hur hårt det tog mig att Donald Trump blev vald till USAs president. Det jag varit livrädd för ända sedan han annonserade sin kandidatur blev plötsligt verklighet - en mardröm på så många olika plan. I ungefär en vecka efter det att han vann hade jag sömnsvårigheter, låg vaken & oroade ihjäl mig för de kommande fyra åren. Sen bjöd en vän in mig till Pant Suit Nation, en gigantisk Facebook grupp där människor från när & fjärran & olika platser i livet delar med sig av sina livserfarenheter, förhoppningar, rädslor & tankar kring racism, diskriminering, imigration, klimatfrågor & mycket mycket mer. Det blev lite av en livboj i den känslomässiga Trump tumulten & det var där jag först hörde talas om projekt "Pussy Hat". Idag, den 21a januari, annordnas nämligen en gigantisk protestmarsch i Washington (& även i 600 andra städer i 57 olika länder) mot Trump & för att synas ordentligt har arrangörerna bett folk att bära "Pussy Hats". Dessvärre missade jag deadlinen att skicka mina två hattar till Washington, men de kommer att bäras av en god vän & hennes dotter när de deltar i Torontos systermarsch.
Hade så gärna velat vara på plats jag med, men nu måste projekt "Pauls föräldrars flytt" gå före eftersom jag är livrädd för att de ska ta ut sig alldeles för mycket - vi har liksom nog med sjuka anhöriga som det är i nuläget. Så vi får vara "nasty women" & "bad hombres" på distans & så är jag jätteglad för att våra hattar i alla fall får möjlighet att marschera nedför Torontos gator!

Tack!

Hörni, tack för all respons på förra inlägget - det värmer verkligen! Överlag har jag fått så mycket kärlek de sista 24 timmarna att hjärtat inte riktigt vet vad det ska göra med sig i nuläget. För dels värker det ju något helt otroligt över att mina fina, fina, farmor är så väldigt sjuk - men samtidigt svämmar det över efter alla kramar, små burkar med musli som har lämnats på vår trapp, tekoppar som har kokats & stuckits i mina händer & alla, alla erbjudanden om att hjälpa till med katter, Tor & höns (hönsen är klart populärast, ALLA vill ta hand om dem).
 
I nuläget har vi fått till en passansökan som ska vara klar på en vecka, så det känns bra att vi inte behöver vänta 10 arbetsdagar & så har Paul fått klartecken på att ta ledigt från jobbet. Inga biljetter bokade än, men jag hoppas ha det klart senast till början på nästa vecka. Vi pratar också mycket med Tor om att vi ska åka flyg & se Momo, Jojo & baby katt (mina föräldrars pyttiga 13åriga birma som Tor tror är en kattunge) så han är pepp på det & har redan börjat packa sin Greta Gris väska. Tydligen har han fattat att vi ska till Sverige, för det enda han packar är vantar & mössor...
 
& det är väl ungefär där landet ligger i nuläget. En mix av att vara himla tacksam för alla ni fina där ute som tar er tid att skicka en hälsning, heart broken över farmor & så en ständigt växande dos flygångest på det...

Cancer är skit...

Hej gänget... Det har inte varit någon bra dag. Jag fick sämsta tänkbara nyheter från Sverige & har spenderat merparten av dagen med att gråta samt försöka rodda upp en resa hem på snabbast möjligast tid. Halvvägs igenom processen att boka flygbiljetter kom jag dock på att Tor inte har något pass, så jag avslutade tack & lov innan jag hann boka något & så åkte vi iväg & tog passfoton.
Som synes på Tors min - kass dag i Casa Chvostek...
 
Som det ser ut nu får vi Tors pass om 10 dagar, så vi åker någon gång i början av februari. Paul på två veckor & Tor & jag på obestämd tid. Hur Paul ska klara sig utan sin dagliga Tordos vet jag inte i nuläget, inte heller vem som ska ta hand om katter & höns, allt är liksom uppe i luften just nu - men jag antar att vi tar oss igenom det på något sätt.
 
Men vi kan väl avsluta med något som är alldeles, alldeles, säkert - fuck cancer.
Save

Tur att ingen förstår...

Tor är just nu inne i en period där han vill lära sig mer ord. Det märks på hur han härmar nästan allt vi säger, hur noga han lyssnar på sina filmer & så pekar han också på typ allt & vill att vi ska berätta vad det är. Häromdagen var vi på toaletten tillsammans (hej egentid...) & Tor pekade på mig när jag satt & kissade "Mamma snopp!". "Nja" sa jag & försökte vinna lite tid medan jag funderade på vad jag skulle svara, "Mammas fifi". Här hade ju barnet kunnat säga "fifi" en gång & släppt det, men icket. Fifi är numera Tors favoritord. Allra helst som enda ord i en never ending ljudslinga till "Blinka lilla stjärna där"...

En droppe i havet...

Herregud vilken dag, jag är HELT MATT. Bilade till Pauls föräldrar imorse & jobbade sedan i princip hela dagen. Sorterade, bar, packade, peppade på att slänga/ge bort &... allt vi fick gjort var att vi rensade ur EN garderob. De har så otroligt mycket saker att jag liksom inte vet vart jag ska ta vägen. Det jobbigaste är ändå att de i nuläget inte riktigt verkar kapabla att ta in vilket jättejobb det här är. Som ett exempel, vi behövde motsvarande två förrådsutrymmen för att tömma vårt hus i Toronto, ett hus som kanske var 1/3 av hur stort deras hus är & med en bråkdel av mängden saker. Ändå är de bombsäkra på att de kan klara sig på ett förrådsutrymme & en liten container. Jag blir så där stressad över det här resonemanget att jag börjar vifta med händerna i luften när jag förklarar saker & nu ikväll har jag druckit hostmedicin för att kunna somna. Vet att jag i annat fall kommer att tillbringa hela natten med att ligga & pinteresta "house staging" uppslag... Gode gud, ge mig styrka, vin, en jättecontainer & unlimited barnvakt så att vi kommer någon vart med det här monsterprojektet!

Nu har de sett huset!

Så, nu har Pauls föräldrar ÄNTLIGEN sett huset de köpt. När man är den som tipsat om ett hus, & är den enda som gått husesyn innan alla kontrakt är påskrivna, så kan jag meddela att det känns rätt nervöst att stå & ta emot på uppfarten när svärföräldrarna bilar in för att titta på sitt nya hem. Men tacka gud i himlen, huset fick godkänt på alla punkter! PUST. När vi väl kollat in varenda kvadratcentimeter åkte vi vidare till deras andra nyförvärv här i Guelph - deras lagerlokal. Sen var tanken att vi alla skulle åka ut till flygplatsen för lunch, men vi var tvugna att vänta in Pauls syster med familj som var sena & när de väl dök upp hade Tor somnat. Så alla andra åkte & åt brunch medan Paul & jag fick nöja oss med äggröra här hemma. Det kändes väl inte direkt jättefestligt, så ett tag där var humöret rätt lågt. 
När alla ramlade in innanför dörren vände det dock snabbt för Tor vaknade av Lous lilla röst & blev bara så otorligt glad över att få se sin lilla kusin igen. Eftersom de två ihop är en pågående sötchock som liksom totalt golvar en går det inte att inte bli på gott humör när man ser dem. Sen var det ju inte helt fel att vi körde sent julfirande - Tor fick världens sötaste lilla gunga från Uruguay & så fick vi alla biljetter till Ripleys Akvarium i Toronto & det ska bli så SJUKT roligt att ta Tor & Lou dit. Längtar, längtar! Men först måste vi klara av Pauls föräldrars flytt - åker upp dit imorgon för packmaraton...

Panikläge...

Jag skickade ju in mina sista inlämningsuppgifter till Engelska A1 i tisdags & eftersom A2 inte börjar förrän om cirka två veckor lät jag så här:
 
"LEEEDIG! Åh jag är ledig! Jag ska göra så mycket roooligt!" & så såg jag framför mig oceaner av tid att lägga på muffinsbak, tecknande, virkande & ihopknåpande av alla Sverige paket som jag har på min to-do lista.
 
Det här härligt euroforiska stadiet höll i sig i cirka 20 timmar, för igår eftermiddag ringde Pauls föräldrar & släpte världens panikbomb. De måste sälja sitt gamla hus innan slutet på månaden eftersom banken backat på deras övergångslån.. jag inser ju att house staging för att sälja huset inte riktigt är samma femma som att tömma hela huset - men den här uppgiften är ändå monumental. Det är inte det att de inte har ett fint hus, men mängden prylar är liksom... men typ lite hela vägen upp till taket... Eftersom Pauls föräldrar inte heller är i tipp topp form i nuläget finns det liksom inte att de kan fixa det själva. Så nu ska vi bila upp dit ikväll & så ska jag spendera morgondagen med att packa som ett litet hjon. Alltså, jag blev så stressad att jag låg uppe till halv tre på natten & svettades över HUUUR vi ska få ihop det hela & gjorde upp deals med mig själv om att vi måste bli mer som min farmor & rensa, rensa, rensa kontinuerligt så att vi aldrig behöver gå igenom 40 år av ihopsamlat papper & pryttel...

And I'm back!

Hallå igen! Har haft ett par hysteriska dagar, så jag har liksom knappt hunnit med annat än att släcka bränder så bloggen fick dessvärre lida lite. Men - nu har vi klarat av följande & livet kan återgå till det normala:
 
1) Sista två uppgifterna i min engelskakurs är inskickade - halleluja! Nu måste de ju rättas, men det känns så skönt att ha det gjort. Tor har varit som ett PLÅSTER den senaste veckan så att jag fick ihop två vettiga projekt känns lite som om jag hade ansökt & blivit antagen till NASA...
2) Vi har haft Sandra (en av Tors tre gudmödrar) på tredagarsvisit. Jag var väl kanske inte världens bästa värdinna pga punkt nummer ett. Men maten stod på bordet varje kväll & jag stack en öl i näven på henne med jämna mellanrum så jag tror att hon åkte hem nöjd (hon var i alla fall väldigt glad för min teckning!).
3) & så har Pauls föräldrar köpt HUS här i Guelph. Helt vansinnigt egentligen - vi hittade nämligen ett litet drömhus som de ville titta på, men så fick de influensan. Tänkte "Jaha... bara att leta vidare då", men så bad de oss åka & titta på det & när vi berättade hur perfekt det var lämnade de ett bud & BOM - husägare. Mäklaren som vi träffade idag å deras vägnar sa att det var det första "osedda" hus han sålt under hela sin nioåriga karriär. Anyway, som alla vet så är husköp en himla massa hattande hit & dit med papper & checkar & jadidadi, så det har tagit sin lilla tid.
4) & mitt i allt detta bestämde jag mig ostrategiskt nog att försöka påta lite i mina bankaffärer i Sverige & ni som läst bloggen ett tag vet ju hur det brukar sluta - skjuuut mig & BRING THE WINE!!!
 
Tor har förövrigt haft den ena riktiga skitdagen efter den andra, så vi tänkte att vi toppar det hela med att åka & ge honom en spruta imorgon. Hoppas att han ska tycka att det är så generalvidrigt att han blir lite mer positivt inställd till livet i övrigt efteråt. I annat fall kan det hända att jag måste börja knapra lite psykofarmaka.

Prepping for the family Christmas...

Eftersom vi nästan aldrig är på samma ställe under julen skjuter vi alltid på Pauls familjs julfirande tills alla är tillbaka. Vissa år har det inte blivit av förrän i februari, men i år kunde vi enas om ett tidigare datum så på lördag kör vi det sista julrycket. De flesta av oss vill inte ha mer prylar, så jag har försökt tänka till lite kring julklapparna & inte bara älga iväg & köpa massa pryttel. Till Tors kusin köpte jag tex en hel låda med kläder en storlek upp så att de har lite i reserv när hon vuxit ur sin nuvarande storlek. Jag vet att åtmintone jag älskar att ha ett litet lager av större storlekar - känns så ofta som Tor helt plötsligt växt ut ALLT på samma gång & då är det perfekt att inte behöva rusa ut & köpa en helt ny garderob på en & samma gång.
Köpte allt på en helt fantastisk affär som heter "Once Upon a Child" som säljer lätt begagnade barnkläder. Eftersom jag lyckades pricka in deras mellandagsrea fick jag hela kartongen för $15, alltså bara lite mer än 100kr. För Tommy Hilfiger, Ralph Lauren & Gap... inte klokt egentligen! På det personliga planet måste jag erkänna att jag bara älskar att köpa kläder åt Lou, flick-kläder är ju bara så mycket roligare att köpa än killkläder. Älskar att det är så färgglatt & fina material. Killkläder är så ofta murriga eller i äckliga sporttyger (för att inte nämna idiotiska prints). Happ, vidare då... Tors gudmor Sandra ska fira med oss & hon är i princip omöjlig att köpa något åt eftersom hennes enda intresse är klättring & hon har allt man kan tänka sig när det kommer till klätterprylar. Så Paul & jag har ångestat fem varv runt innan jag kom på att jag kunde teckna hennes mest älskade alpina övernattnings-stugor:
Hade ju varit bra om jag kommit på det här lite tidigare än igårkväll så att jag hade kunnat lägga ännu mer tid på detaljer (& hade jag haft ett par dagar på mig hade jag älskat att testa att färglägga), men jag hoppas att hon kommer att bli glad. Känns i alla fall lite mer personligt än att bara hänga upp ett färdigköpt print på väggen!
 
Nu är det stora problemet Pauls föräldrar... De vill ju flytta, så materiella ting känns som sämsta möjliga saken att ge till dem. I don't know, kanske bara ett presentkort på LCBO (motsvarande Systembolaget). Baserat på mina egna erfarenheter när det kommer till att flytta så behövs det en drink eller två för att stå ut med eländet!

Bobtur & konflikt hantering...

Vi tog en tur med boben idag igen - kändes liksom tvunget när det var det första Tor frågade om när han vaknade på morgonen (never mind att Paul inte var hemma för första gången på mer än en vecka...). Tor envisades med att hans panda skulle följa med. Motivationen löd enligt följande "Björn black white, bob black white" & det var ju svårt att argumentera emot det...
Vi var ute i nästan en timme & det var mestadels en succé - bara på slutet blev det lite jobbigt. Vi stötte nämligen på en granne från en gata bort & hennes lilla kotte på 22 månader spände ögonen i boben & tog helt sonika & puttade av Tor så att han skulle kunna köra istället. Tror inte att det gjorde så ont i sig, men chocken var nog desto värre - gigantisk gråtfest. Sällan känner jag mig så vuxen som i den här typen av lägen, för en liten del vill ju sparka missgynnaren så hårt i baken att hen flyger till Tannådalen... men istället får en lägga band på den primitiva lejonmamman & bre på med så mycket diplomati som det bara går. Så, efter att Tor slutat gråta lastade jag båda småttingarna på boben & pratade glatt om hur roligt det är att dela & så drog jag grannungen hela vägen hem till deras gata. Fredsprismedalj någon?!

Goals for 2017...

Jag känner mig lite ambivalent till det här inlägget, tycker inte riktigt om att ge en massa nyårslöften men i år känner jag att jag har ett gäng mål som jag verkligen vill/behöver jobba mot så då känns det som om jag binder mig lite mer vid dem genom att sätta dem i ord. So, here it goes:
 
1. Komma i bättre form. Det här handlar inte om vikt, för jag är ju inte direkt tjock, men jag har noll muskelstyrka, blir lätt trött & får väldigt snabbt ont i ryggen. I nuläget är planen att börja träna yoga en gång i veckan, lägga till ett par träningspass här hemma & komma ut på promenad även när det vädret är risigt (jag blir väldigt ofta lat vid tanken på att kämpa på Tor en massa ytterkläder & så stannar vi inne hela dagen).

2. Fortsätta med mina engelska kurser. Har två inlämningsuppgifter kvar, sen är jag klar med engelska A1 & kan fortsätta med A2 under våren. Till hösten är planen att fortsätta med B1. Ser fram emot det så mycket, är ju lite av en junkie på att ständigt lära mig nya saker & nu känns det som om jag äntligen kommit ut ur ett intellektuellt ide!

3. Lära mig mer om höns. Okey… det här är lite crazy, men jag vill kläcka ut en kull kycklingar till våren & då känns det som om jag måste lära mig en massa mer innan jag vågar ta på mig den uppgiften. Mardrömmen är ju att jag klantat mig & de alla hade dött… Så, mer kycklingplugg!

4. Mer vegetariskt här hemma. Vi var rätt duktiga 2015 på att äta vegetariskt, men sen vet jag inte riktigt vad som hände 2016 & speciellt under hösten… Kanske att jag måste tänka till lite extra om vi ska äta vegetariskt & jag inte riktigt hann med pga att jag började plugga igen? Så, måste prioritera detta det här året & ge det lite tid!

5. Jobba på ekonomin. Jag har vuxit upp med rätt noll budget-tänk, så jag måste anstränga mig på den här biten & bli bättre. Känner att vi gjorde det rätt bra med huslånet & så förra året, vi fick ner det med 11%, så målet är att vi ska komma in kring 10% det här året. Anledningen till att jag inte sätter målet högre är pga punkt nummer 6…

6. Resa lite. Alltså, vi har inte rest någonstans sen 2013. Har ju suttit fast här utan resetillstånd, men nu har jag mina papper så till sommaren åker vi till Sverige. Hade också velat fira mitt 10-årsjubileum här i Kanada med en resa inom landet. Finns ju så otroligt mycket att se här & jag har liksom bara snurrat runt i en liten fläck kring Toronto & Ottawa, måste bli ändring på det!

7. Jobba på min flygfobi. Med det sagt, jag MÅSTE ta tag i min flygfobi. Eftersom jag inte suttit i ett flyplan på tre år har jag så mycket uppdämda känslor kring det här att jag får ett tryck över bröstet bara av tanken på en flygkabin. Måste hitta något sätt att hantera detta som inte involverar alkohol eller lugnande piller - måste ju kunna fungera som mamma!

8. Expandera trädgården. Förra året byggde vi klart ungefär hälften av vår trädgård, så jag vill få in den andra halvan den här våren. Vill odla mycket mer bär det här året & så ska jag plantera mer grönsaker som hönsen gillar. Framförallt kål. Tycker ju att det SUGER personligen, men hade varit så bra att ha ett litet vinterförråd för dem. Åh, & så måste jag få in MASSA mer rabarber så att jag kan göra sjuka mängder med rabarber & rosmarinsylt. 

9. Mer tid med Paul. Känner att vi måste jobba på det här med att lägga ifrån oss telefoner & datorer på kvällarna. Blir lätt att vi sitter i soffan med var sin skärm från det att Tor somnar till dess att vi går & lägger oss. Känns som ett klassiskt nutidsproblem…

10. Ta körkort. Nu när jag har PR-status så kan jag börja jobba mot ett kanadensiskt körkort. Planen är att börja plugga för det första provet under sommaren då jag har ledigt från engelskan. Sen går processen inte lika snabbt här i Kanada som hemma, det tar i regel 2 år innan man har fulla rättigheter. Målet för 2017 blir därför att få min G1 behörighet & övningsköra, övningsköra, övningsköra...

11. Sluta amma. Åh… vad jag längtar efter detta! Nu har vi i alla fall kommit ifrån nattammandet, så jag känner att vi är på väg åt rätt håll! Måste bara stålsätta mig inför en massa gråt…

12. Bli bättre på att lära Tor svenska. Nu när Paul varit hemma hela julen kommer jag på mig själv med att prata mer engelska än svenska med Tor – DÅLIGT. Måste, måste, bli bättre på detta i år. Sen måste jag också ta Youtube-fighten med honom & tvinga honom att titta på enbart svenska program. Vi gjorde nämligen det gigantiska taktiska misstaget att låta honom börja se engelska program så nu vrålar han ”PEPPA PIIIIG” varje gång jag försöker visa Greta Gris…

Jag tänker att jag uppdaterar i början på varje månad hur det går, så att jag förhoppningsvis känner lite press på mig att leverera!


Bob-premiär!

Strålande sol & kring nollan idag, så det kändes som en perfekt dag för Tors första bobtur. Sånt här kan ju bli lite hitt eller miss när de är så pass små, men vi hade tur & Tor bara tokälskade det!
Extra bonuspoäng på att vi lyckades få på honom hans vinterstövlar, det var första gången som han gick med på det! Sen var det tydligen väldigt viktigt att jag skulle dra bobben, rörde Paul ens vid snöret började han gråta. Men det gjorde inte så mycket, det gick så lätt att dra att det inte blev tungt fastän vi var ute i 40 minuter.
Så här lät det ungefär non-stop under de 40 minuterna "Tors sled, Santas sled, hohoho. More outside!" Så ja, det kändes ju rätt lyckat!
Fint att komma ut & röra lite på sig också så här på årets första dag. Ett av mina nyårslöften är att ta lite bättre hand om mig själv rent fysiskt, känner att jag måste bli lite starkare i kroppen för att orka med att springa runt efter Tor. Vi hade som sagt dansparty till ABBA igår & efter tre låtar hade Tor dansat slut på gamlingarna...
Save

Nyårsafton 2016...

Pauls kollegas lilla son Ian fyllde 2-år idag, så vi åkte till lekland & lekte slut på oss själva. Det var lite roligt för Ians mamma är mexicanska & i princip alla som var där var också från Mexico, så det blev en hel massa improvision när det kom till att sjunga med i födelsedags- & pinjatasånger. Det gick väl något så där för mig som ändå läst 6 år spanska, men Paul var HELT lost. I vilket fall, Tor hade SÅ roligt & när det dessutom bjöds på pizza till lunch var lyckan fullkomlig!
Ians mamma hade byggt pinjatan själv... Jag som bara bakade scones till Tors födelsedag kände mig kanske en smula... well, neglectful...
Men men, jag tröstar mig med att långtidsminnet är KORT när de är så här små!
& när vi partat klart blev det en tur till IKEA. Festen var nämligen en timme bort i Burlington, där även vårt närmsta IKEA ligger, så det var liksom av nödtvång att stanna till för värmeljus. Dessutom slog vi till på lite fryst yogurt innan vi checkade ut & där trodde vi väl alla att Tors dag inte kunde bli bättre. FEL. För när vi kom hem åkte vi & spontanköpte ett knippe nyårsballonger & så fick vi dessutom ett paket från gudmor Jojo med massa dinosaurieprylar plus världens bästa reflexjacka (hur smart?!). Um & så dansade vi järnet till ABBA... tipp topp dag med andra ord!

Nu blir det svensk bob eller ingen bob...

Hjälp så svensk man blir när man lever i exil... I julklapp fick vi pengar av farmor till att köpa en bob till Tor. Eftersom vi fått hur mycket snö som helst de senaste dagarna kändes det som läge att åka iväg & köpa sagda bob så att vi förhoppningsvis kan få Tor att tycka lite bättre om vintern (så här långt är han inte förtjust, han tycker att snön är "dirty"). Sagt & gjort, vi packade in oss i bilen & puttrade iväg i snöstormen. Jag, som hade gjort lite efterforskningar innan, hade kommit fram till att vi skulle köpa en STIGA - eftersom de är svenska. Lärde Tor att mässa STIGA, STIGA, STIGA, så vi var alla rätt psykade när vi svängde in utanför Canadian Tire (the store to go to när det kommer till den här typen av inköp). Bara det att de var helt slutsålda. Paul "Men vi kan ju köpa en rolig Star Wars bob!"...
 
Niet. Här blev det total låsning i Idas huvud. Fixade liksom inte att köpa ett random, ickesvenskt, märke - så istället fick vi köra iväg till Cambridge, typ 30 minuter bort, & leta igenom alla deras Canadian Tires innan vi tillslut hittade en STIGA-bob i den sista affären vi åkte till. Alltså, hade vi bott i Sverige hade jag med 95% sannolikhet bara snappat åt mig första bästa bob & varit nöjd med det. Men här, efter 9.5 år i exil, fungerar saker & ting lite annorlunda. Här hänger man liksom behårt fast vid minsta lilla smuuula svenskhet som går att hitta & BANNE MIG att barnet ska göra bob-premiär på en svensk klassiker!
 
Nackdelen var ju att vi kom hem efter klockan fem, så det bidde inget första åk idag eftersom det redan var bäcksvart ute...

Rouge One & det här med egentid...

Paul är i princip omöjlig att hitta på julklappar åt, så jag var sämst det här året & levererade noll & intet under granen... Men idag lyckades jag få till en lite överraskning som gjorde honom jätteglad. Fixade barnvakt & så drog vi & såg Rouge One i 3D. Paul var helt lyrisk när jag berättade vad vi skulle göra & det kändes så himla bra att få göra något som han verkligen önskat sig.
 
Vad som kändes mindre bra... alltså det här med att "lämna bort" Tor. Är ju inte speciellt bra på det får jag lov att erkänna. Vissa dagar kan jag bli tokig på att att aldrig få egentid, men samtidigt har vi har ju varit som ler & långhalm de senaste två åren, så när vi väl är ifrån varandra känns det lite som om att jag skulle ha glömt en viktig kroppsdel hemma. Det skaver liksom i hela kroppen, en obehaglig tryckande känsla i bröstet & så huvudet som snurrar iväg & föreställer sig allt möjligt elände. Detta trots att han var hemma hos Jess & co som han har känt hela sitt lilla liv. När filmen väl var slut var jag först ut ur bion & älgade mot bilen som om jag hade eld i baken & när vi kom hem till Jess & jag såg Tors lilla ledsna ansikte (han hade börjat storgråta fem minuter innan vi kom dit) gjorde det fysiskt ont. Men... vi avslutade kvällen med kramkalas & massa fjantiga lekar (Tors nya favort är "Mamma peekaboo butt") & det hjälpte att läka det skavande mamma-hjärtat!

Om

Min profilbild

Ida

RSS 2.0