Farm to table help...

Häromveckan läste jag en tidningsartikel om en lokal "harvest market", alltså en marknad dit man kan gå & få gratis mat om man inte har råd att köpa mat själv. De har en tight budget, bara 4000kr i veckan för att köpa färsk frukt & grönsaker & även om marknaden ska hålla öppet i 90 minuter stänger de alltid efter mindre än en timme för att all mat är slut. Totalt ger de ut mat till 250 personer varje vecka, men då får man bara komma dit varannan vecka så behovet är med andra ord mycket större än vad pengarna räcker till. Jag läste det här & kände bara, "men vad kan vi göra?!" & det som låg närmast till hands var naturligtvis vår egen trädgård. För även om vi inte kan hjälpa till med pengar & sponsra en hel vecka, så kan vi i varje fall donera färska grönsaker varje vecka. Tog kontakt & kvinnan som håller i det hela, Barb, blev bara så himla glad & frågade om jag möjligtvis kunde tänka mig att försöka få fler "backyard farmers" att donera sitt överskott till marknaden. Så det är det jag jobbar med just nu. Idag var första dagen, så jag startade morgonen med att skörda mangold, sallad & örter. 
Sen cyklade jag iväg till min kompis Jess & hämtade upp fler örter, zucchini, mangold & kål. Det blev två ordentliga korgar fullt:
& att ställa ner de där korgarna på bordet & veta att den maten kommer att gå till familjer som verkligen behöver maten... det kändes väldigt känslosamt. 
Barb berättade att vissa familjer har 8 barn & att de plockar ogräs för att kunna ha något grönt alls på bordet, i annat fall är det typ bara ris & pasta som gäller. Det billigaste billigaste för att fylla magen... Det gjorde så himla ont att tänka på att det finns så många små barn där ute, även i det här lilla mönstersamhället vi bor i, som lever under så torftiga förhållanden. Så nu hoppas jag att hela "backyard to table" initiativet ska ta fart - hade känts så underbart om vi kunnat göra lite skillnad åtminstone nu under sommarmånaderna! 

Chicken attack...

Alltså vilken rövnatt vi haft... Det började igårkväll med att jag satt uppe för länge, till efter midnatt & precis när jag skulle slita mig från datorn så drog världens liv igång ute i köket. Kattmatskålar & torrfoder som flög all världens väg & en helt vansinnig Digby som fått syn på en liten mus. Nu är det ju så där kul att ha en mus i huset i sig, men det blir ännu värre när man hamnar mitt i ett drama på liv & död med en mus som skriker & en katt som kastar runt den i luften & är helt bindgalen. Lång historia kort, musen smet in under pianot & eftersom det inte fanns mycket mer att göra i stunden gick jag & la mig. Men pga av värmen & en massa adrenalin i blodet gick det rätt kasst att sova, så jag sov väl typ en kvart i timmen fram till klockan fyra då helvetet brakade lös ute på gården. Har aldrig hört höns bli attackerade av ett rovdjur innan men det var väldigt tydligt & klart att det var precis det som hände... Så jag ruskade tag i Paul & bara "Något äter våra höns" & ni vet den där scenen i Ferdinand när han sätter sig på biet... Men precis så reagerade Paul. Han bara flög upp med världens vrål, halvnaken & vansinnig & inte helt vaken & brakade ned för trappen med sån fart att jag hann tänka "NEJ, nu bryter han nacken!". Men ner kom han i alla fall levande på något vis & sen sprang han runt som en skadeskjuten tjur & rev runt efter en ficklampa... Jag i min tur sprang ut i trädgården (i trosor & liten t-shirt, härlig outfit för mygg), grabbade tag i vattenslangen & slog på den på max samtidigt som jag sprang mot hönsinhägnaden skrikandes... Men ni hör ju, det var total kalabalik & ett mindre mirakel att ingen granne ringde polisen. Hann se ett djur som jag tror var en tvättbjörn springa mot mig bara för att vända i panik över mig & vattenslangen & försvinna bakom trädgårdsskjulet (där den troligtvis sen klättrade över staketet). Vid det här laget kom Paul ångandes med ficklampan & så började jakten på våra hönor. Fjädrar överallt & inte en enda höna i hönshuset, alltså den ångesten! Men en efter en hittade vi dem, tilltuffsade men vid liv... tills vi hade fem av sex. Letade & letade & letade medan myggen bet & tillslut sa Paul att det nog bara var att ge upp men jag kände att vi var tvugna att ge det lite till... & så hittade vi henne längst ned vid källartrappen, tryckandes vid källardörren. En så ledsen syn. Tvättbjörnen hade greppat tag kring nacken om henne så hon satt där, skakandes, med fjädrar spretandes åt alla håll & kanter & blödandes - men vid liv. Fanns liksom inte så där jättemycket att göra i stunden så vi stoppade om henne i en nesting box & där har hon suttit fram tills för någon timme sen, då hon la ett ägg & sen travade ut & drack samt åt. Som jag skrivit om tidigare är det svårt att få veterinärer att se backyard chickens, så vi försöker plåstra om & rengöra så gott vi kan på egen hand & se till så att hon har färskt vatten som vi ska försöka tillsätta lite antibiotika i om vi kan få tag på det i dag & så får vi bara hålla tummarna för att hon piggnar till. Men jag kan ju villigt erkänna att vi inte direkt är världens piggaste gäng här idag - hade jag varit tvungen att beskriva mig själv med ett ord så hade det varit lätt, ett vrak.  

The Summer of Zucchini!

Okay, jag känner att jag officiellt kan förklara sommaren 2018 som mitt första lyckade zucchiniår! Har skördat 884g so far & det är ungefär ett halvt kilo mer än vad jag fått ihop sammanlagt under föregående år. Dessutom spottar min mest produktiva planta ur sig nästan en zucchini per dag, så nu blir det VÄLDIGT mycket zucchini i vårt kök. Till exempel så bakade Tor & jag världens bästa zucchini muffins igår. När det väl blev läggdags så hade Tor redan hunnit äta fyra & eftersom han är sjukt knepig att få i mat så är det i sig snäppet från ett mirakel & ett true testament på hur goda de är! Länkade förövrigt till det här receptet redan 2016 & skrev om hur jag såg fram emot att baka dem igen fast med mer av våra egna ingredienser. CHECK på den - numera använder jag bara egna ägg & egen lönnsirap i dem. Däremot går det trögt på blåbärsfronten... så pass att jag funderar på att avveckla den grenen av trädgården. We shall see... 
Jag vet... de ser lite dassiga ut rent färgmässigt, men låt inte skenet bedra - de är verkligen sjukt goda! Eftersom Tor älskar att baka & de flesta muffins redan försvunnit bakade vi ytterligare ett zucchinirecept redan idag: 
& jag vet, det låter jättemärkligt med kakor med zucchini i men det funkar verkligen - med bravur till & med! Absolut något att testa! Jag bakade dem lite så där efter orginalreceptet dock, bytte tex ut farinsockret mot lönnsirap, använde mer fullkorsmjöl & så kastade jag ner lite hackade jordnötter istället för pecannötter. Avslutade hela zucchiniorgien med det här receptet till middag. Alltså, här var jag lite orolig för att Paul skulle deppa ihop totalt - han är inte världens största zucchinifan eftersom han har svårt för konstistensen - men receptet var så pass lyckat att till & med han gav två tummar upp! Dock känner jag att vi får ta en liten zucchinipaus i en dag eller två nu så att jag inte kör ner honom totalt & han börjar ångra trädgården, men till helgen hoppas jag att han återhämtat sig nog för det går ju liksom inte att inte använda upp all den här maten när vi ändå jobbat så hårt för den!

Strawberry Marmalade!

Det viktigaste med jordgubbsplockandet var att få ihop bär för att göra världens bästa marmelad. Kokade det här receptet förra året & alla bara älskade det! Min kompis Jess åt upp hela sin burk samma dag som hon fick den, så det här året packade jag en liten påse med tre burkar åt henne - så förhoppningsvis räcker det liite längre den här gången!
Det är helt klart lite mer jobb att göra marmelad än att bara koka vanlig sylt, men hade någon av er kommit över en massa extra jordgubbar så kan jag inte rekommendera det här receptet nog! Tor älskar det på toast & jordgubbsmarmelad på scones kan vara något av det godaste jag vet! Kan tänka mig att det hade varit sjukt gott i småkakor också, typ hallongrottastill... hm, måste nog utforska närmare!

Outdoor time and ponds...

Eftersom det varit under 30C hela helgen har vi passat på & varit utomhus i princip non-stop. Vi tältade till & med en natt i trädgården (men alltså, tält är ju BARA roligt om man är under 10 - fy sjutton vad obekvämt)! Efter en natt där jag pendlade mellan att svettas ihjäl & att skaka av köld vaknade jag upp som ett vrak i lördags, men det går ju inte att slösa bort en fin "kall" dag bara för att man sovit dåligt så vi åkte & plockade jordgubbar. Måste säga att jag var så imponerad av hur Tor höll igång, hade ju kunnat gå åt vilket håll som helst att släppa ut en 3-åring bland tusentals jordgubbsplantor men han höll sig till oss & gjorde till & med ett bra jobb med att plocka vettiga bär. Små i & för sig, men alla väldigt fina så han fattade att man inte kan plocka precis vad som helst. Nöjd över det!
Sen kånkade han dessutom tillbaka två stora tunga byttor till bilen utan att tappa ett enda bär! Bildbevis: duktigt barn & mamma med hjärtat i halsgropen...
Sen kokade jag marmelad hela söndagsmorgonen, men på eftermiddagen drog vi iväg på Guelphs årliga trädgårdstur som anordnas av Guelph Horticultural Society & tillbringade cirka 4 timmar med att titta på den ena vackra trädgården efter den andra. Så många fina, inspirerande, trädgårdar - men vi blev alla mest förälskade i en som hade en hel skogsglänta med massa ormbunkar & en liten damm med guldfisk & grodor.
Hoppas få till en egen damm nästa år för det gör verkligen så mycket för stämningen i en trädgård att ha det där porlande ljudet i bakgrunden! Tor blev så till sig över tanken på en damm att han högg tag i en spade så fort han kom hem & började gräva en egen liten grop... & sorgen var total när vi förklarade att det var ett för stort jobb för oss att göra själva. Så ja, får se till att flytta upp dammplanerna högre upp på listan så att vi förhoppningsvis kan få in lite fisk redan nästa år!

The Garden Pantry...

Älskar den här tiden på året - finns så mycket mat i trädgården så det är mer kreativiteten som sätter gränserna än råvarorna! Eftersom det blivit lite mer vettiga temperaturer kunde jag använda ugnen både igår & idag, så jag började med att slå till på en frittata eftersom zucchinin äntligen har kommit igång!
Ägg från hönsen, två typer av basilika (den med vita kanter kallas pestobasilika & är helt otroligt god), persilja (som på riktigt växer som ogräs lite varstans vår trädgård), gul lök, zucchini (277g!) samt garlic scapes... vet inte vad det heter på svenska, men blomknopparna på vitlök. Alltså, jag är bara så stolt & lycklig över att vi har odlat alla de här ingredienserna & slutresultatet blev magiskt!
Så gott - helt klart ett keeper recept! Följde receptet på det stora hela, förrutom att jag ville att den skulle vara vegetarisk så jag bytte ut köttet mot soltorkade tomater & så använde jag olika typer av getost eftersom det är den enda typ av ost vi har hemma (köper allt från en liten lokal getgård). Följde upp med ytterligare ett succérecept - jordgubbs & rabarberpaj med jordnötstäcke. Det låter kanske som en småtokig kombination, men trust me det var helt sjukt lyckat! TILL & MED TOR ÅT!!! Kommer lätt bli den här sommarens "nu kommer det gäster, dags att imponera" efterrätt!
Jordgubbarna plockade vi tidigare idag på en liten farm men rabarbern är från vår trädgård & den där egenstunden med paj & trädgårdstidning ute på bänken i trädgården... bästa kombinationen ever. 

Heat wave...

Så där spännande att skriva om vädret, så jag har undvikt det tills nu, men fick precis ett oroligt mail från Sverige som frågade hur det går för oss eftersom DN skrivit att flera personer (sista uppdateringen jag såg var siffran uppe i 34 bara i Quebec) dött här pga värmen - så vi kör en liten uppdatering på det i alla fall. Alltså, det har verkligen varit helt sinnesjukt varmt här de senaste veckorna. Jättehög luftfuktighet också, så flera dagar har det känts som om det varit närmare 45-50 grader varmt. Började helt ärligt gråta häromdagen för att jag mådde så dåligt. Får nämligen värmeslag väldigt lätt & mår jätteilla. Tryckande huvudvärk, helt trög (famlar efter ord & har svårt att få ihop meningar) & känns som om jag ska svimma. Tack & lov verkar Tor ha ärvt lite mer värmetålighet från Paul, men han har varit jättegnällig eftersom det inte går att sova när det är så här varmt. Vilket ju hade kunnat lösas med AC, bara det att AC för hela huset är svindyrt att installera & även mindre maskiner som bara kyler ner en eller ett par rum kostar massor. Men i lördags gick det bara inte längre så vi bröt ihop & köpte en liten AC-unit till vårt sovrum. 
Känner lätt hatkärlek för den här maskinen... Så ful & så låter det som om vi har en flygplansmotor i sovrummet (går bara att sova om man har öronproppar när den är på) men vet ärligt inte hur vi hade klarat oss utan den i den här värmeböljan. Men som sagt, den kyler ju bara ner vårt sovrum så vi får alla tränga ihop oss i sängen & så äter vi bara kall mat. Lever på kalla mackor & sallad, känns som att jag hade fått åka till sjukhuset om jag slagit på ugnen. Känns också som om jag har passerat någon form av threshold där jag permanent fått nog av värme - alla fortsatta semestrar begränsat till Nunavut & Norrland. Eller så kanske vi flyttar till något av de alternativen om vädret ska fortsätta på det här sättet...
 
Litet tillägg: Har sett vänner på Facebook som bara "man ska inte klaga, tänk på hur mycket alla gnällde i vintras när det var så kallt!". Även om jag förstår inställningen, för det är ju inte speciellt festligt med personer som bara gnäller, så känner jag ändå att det är viktigt att inte bara tiga & lida igenom värmeböljor som denna. Faktum är ju trots allt att vi sätter nya värmerekord år efter år. Global uppvärmning är en realitet som vi alla borde ägna mer tid & energi åt. Så jag kan inte leka utomhus med Tor mellan 9-19 när det är så här varmt... men hur kommer det att se ut när han är gammal nog att ha en 3-åring? Om alla som tycker att det är för varmt just nu tog sig tiden att läsa en artikel eller två i frågan & sen kontaktat sina politiska representanter & GNÄLLT så hade vi kanske lyckats pressa fram lite mer förändring - så att våra framtida barnbarn inte växer upp i en enda gigantisk sandlåda. 

Garden upgrades & updates...

Vi jobbade på som små dårar inför Canada Day & fick nästan allt färdigt innan gästerna kom. För ett par år sen hade jag fått ångest över att allt inte var KLART, men nu för tiden tar jag sånt här med så mycket mer ro. Okey, så jag jobbar på hårt för att klara av så mycket som möjligt men jag skulle aldrig längre stå & skotta mull med pannlampa klockan 1 på natten... Klart att jag gärna hade velat ha en perfekt trädgård NU, men jag vägrar ta död på mig själv. Sen känner jag också lite att charmen med en trädgård är att se den växa fram & eftersom de flsta av våra gäster är personer som jag förväntar mig kommer att komma tillbaka år efter år så tänker jag att det är lite kul att de får följa med i utveckligen snarare än matas med en färdig produkt. Dessutom, om vi jämför med förra året så har vi fått så himla mycket gjort det här året & bara det känns som en vinst i sig. Så, jag tänker att det här inlägget blir en introduktion av en rad förändringar som vi fått till den senaste månaden. Introducerar...
Tada! Helt ny blomsterbädd! Har inte riktigt rensat klart än & sen måste växterna naturligtvis fylla ut en massa mer för att de ska se vettigt ut, men jag är så nöjd över att ha gått från risig gräsmatta till detta på bara en vecka! Har också valt ut växter som alla ska vara tåliga för black walnut (det stora trädet ni kan se till vänster i bild) så förhoppningsvis ska allt klara sig den här gången. Black walnut utsöndrar nämligen ett ämne som väldigt effektivt dräper en hel uppsjö av växter om man planterar dem för nära så här gäller det att verkligen planera istället för att bara impulsköpa växter. Med andra ord, jag kunde inte riktigt följa mitt sedvanliga mönster när det gäller växtinköp... Happ, sen kan ni också skymta ytterligare en stor förändring - jag har lagt ut wood chips på nästan alla gångar i vår formal garden. Har drömt om detta i nästan två år nu, så det känns stort. Återkommer med mer om det så fort allt verkligen är klart... Men här kommer ytterligare en sneak peak:
Är också så enormt nöjd över att äntligen ha en liten bänk att sitta på & spana ut över ägorna! Dessutom, checka solrosorna! Första året som jag fått dem att överleva, tidigare år har ekorrarna tagit alltihop & nu har jag en hel rad av dem! Är orimligt uppspelt över detta & knatar bort & jämnför längd varje dag. De har fortfarande ett par centimeter kvar innan de blir högre än jag, men nära nu! Nästa bild är för Malins skull...
Kolla vilken fin trellis Paul har byggt år våra gurkor! Han fick en spikpistol i födelsedagspresent & den skulle jag ju helt klart ha gett honom tidigare för jäklar vad snabbt det gick för honom att få ihop denna! Gurkorna är kanske inte jättestora, men när jag odlade gurkor 2016 fick vi inga innan augusti så jag panikar inte än. Egenodlade gurkor ligger nämligen högt upp på listan över sånt jag hoppas kunna uppnå det här året. Ytterligare mål inkluderar: 1) Plantera åtminstone ytterligare en klematis. ÄLSKAR klematis - de ser så himla tropiska ut! Har den här varianten samt en rosa & hade så gärna velat lägga till ytterligare ett par för de är verkligen så fina när de växer upp längsmed ett staket. Sen hade det ju även gett Paul möjlighet att spika ihop ytterligare en trellis, så helt klart en win win situation!
2) få en vettig zucciniskörd. Alltså jag vet inte vad jag gjort för fel innan men det här är tredje året jag odlar zucchini & tidigare år har bara varit patetiska. 2016 fick jag ihop 208g & 2017 var ännu sämre med 47g. Så otroligt uselt med tanke på att alla andra bara "Oh, I have one plant but it's crazy and we just can't keep up with all that zucchini!!!". Hade också velat vada i zucchini det här året! Kom igen lilla plantan (har ytterligare tre, så det är ju bara att hoppas att åtminstone en av dem bestämmer sig för att leverera)!
3) världens minsta mål, men jag hoppas få smaka åtminstone en egenodlad kiwi... Har två på G, så håll tummarna för att de inte torkar bort eller okynnesplockas av barn eller ekorrar:
4) sist men inte minns så hoppas jag kunna frysa mangold för första gången. Älskar verkligen mangold & det hade varit perfekt att frysa ner ett paket för vintern så att jag kan laga mangoldpaj i november... drömmen... 
Skördade en bunt för första gången idag för att göra mangoldpasta & det är ju bara att konstatera att ~250g mangold är nog för att göra mig på riktigt, riktigt gott humör!
Hitintills i år har jag lagt 10009265 timmar på att rensa ogräs & skördat strax under 3kg grönsaker - helt klart värt det med andra ord!

June 30th...

Vi skulle ju som sagt ha åkt in till Toronto i lördags, men så dog ACn i vår bil samtidigt som vi i princip lamslogs av världens värmebölja. 45C om man räknar in humidity... kan inte ens åka runt hörnet i bilen när det är så himla varmt. Så vi var tvugna att ställa in Toronto-resan & ställa om oss på en Guelph-protest istället. Måste erkänna att jag var så sjukt besviken först - men efter att vi ringt till alla biluthyrningsfirmor & fått nobben (långhelg här, så allt var redan bokat) så var det bara att ställa om fokus till Guelphs egna lilla manifestation. Som visade sig vara ett event som verkligen gick rakt in i hjärtat. Visst, vi var ingen jättegrupp...
Men de som var där kände så starkt. Vår nya MPP (member of provincial parlament) talade, liksom high-school studenter från first nations (alltså ursprungsinvånare), andra immigranter samt en kvinna som jobbat som immigrantadvokat nere i Texas & i princip grät sig igenom hela sitt tal. Kändes så starkt att stå där med flera av mina bästa vänner & grannar. 
Så nej, det blev inte Amerikanska Ambassaden den här gången, men ändå ett väldigt meningsfullt event & jag kände mig stolt för att vi åkte ner till stan, värmen till trots & stod upp för det vi tycker är viktigt!

Garden Therapy...

Lite kort om Pauls pappa - han fick ytterligare en stroke i tisdags men fick komma hem igen redan samma dag. Det hela är naturligtvis väldigt stressigt & eftersom han också är väldigt trött kan vi inte heller vara där & hjälpa till. Vet inte om det här bara är hur jag & Paul fungerar, men när någon vi känner är dålig & vi inte kan hugga i på plats så är vår stressventil att omedelbart sätta igång med någon form av projekt som tar all vår energi så att vi liksom inte har någon ork alls över att ligga vakna & oroa oss på nätterna. Den här gången tog sig det här draget uttryck i en jättejordfräs som Paul kom hemdragandes med i söndags...
Version mindre traktor... & sen fräste vi upp typ halva trädgården. Stora områden i hönsens inhängnad där jag sen planterade hallon & vinbärsbuskar (för att göra det området lite grönare - de krafsar nämligen bort vartenda litet ynka grässtrå som vågar sticka upp) & så det där fältet som ni ser mot staketet... I sann Ida & Paul anda har vi naturligtvis även bjudit in alla vi känner på trädgårdsfest nu på söndag för att fira Canada Day, så jag har med andra ord tillbringat varje ledig sekund sedan dess med att rensa ogräs, gräva kanter & plantera plantor. Idag fick jag även den här lilla nätta leveransen att hugga spaden i...
1.5 kubikmeter... eh mulch? Men små träbitar som man lägger ovanpå jorden för att förhindra att den torkar ut alldeles för snabbt... Skottade hela morgonen innan det blev för varmt & tog mig igenom kanske en fjärdedel, så jag har ju helt klart att göra innan söndag. En del av mig känner helt klart "meeen Ida, hur tänkte ni nu?!" men å andra sidan är vi så trötta på kvällarna att vi däckar så fort huvudet nuddar kudden. Vilket ju helt klart är att föredra om alternativet är insomnia...
 

Of Course Families Belong Together!

På lördag åker vi som sagt in till Toronto & protesterar mot Trump & USAs invandrarpolicy. Är så ARG att jag bara måste in fastän jag i vanliga fall gör i princip vad som helst för att undvika stan. Fick paketet med våra "Families Belong Together" tröjor igår & blev klart tårögd när Tor frågade vad det stod & sen sa "But of course mamma!" när jag svarade. Så sjukt att en 3-åring vet, men inte den vuxna mannen som sitter i ovala rummet...
Nu övar vi på att ropa "familias unidas no divididas"!

Stroke

Det är jobbigt igen. Pauls pappa fick en stroke i lördags, på Pauls födelsedag. Sån mardröm. Utan att gå in på för mycket privata detaljer, så har vi alla varit otroligt oroliga de senaste dagarna. Tack & lov så gick det hela i alla fall åt rätt håll tillslut & tidigare idag fick han komma hem. Fortfarande väldigt trött naturligtvis & med kraftigt nedsatt syn, men med tanke på hur illa det hade kunnat gå så kan man ju inte vara annat än tacksam. Känns som att pulsen, som varit hög sen i lördags, börjar gå ner lite långsamt igen... Uppdaterar mer & svarar på kommentarer imorgon - just nu är jag för trött in i märgen för att skriva mer. 

Families Belong Together...

Det har nog undgått få vad som händer på andra sidan gränsen just nu, hur Trumps adminstration skiljer immigrant barn från sina föräldrar & håller dem i stora burar där personalen inte ens får ge dem en kram som tröst. Det här är så sjukt att jag bara mår illa. Som immigrant vet jag ju hur tuff hela processen kan vara även om mina förhållanden var milsvitt mycket bättre än vad de här människorna går igenom. Som förälder kan jag helt enkelt inte greppa hur man fungerar som person om man kan driva igenom något sånt här & hur det kan få fortgå i praktiken. Vad är det för människor som går med på att rycka ett litet gråtande barn från sin mamma?! Jag vet att Trump backade en aning idag & gick med på att sluta separera familjer, men vad händer med de barn som redan hålls i förvar? Vad händer med den mamma som redan utvisas utan sin 2-åring? Kommer de att återförenas, kommer de att få stöd, hjälp eller någon form av kompensation? Eftersom det inte finns några tydliga svar i nuläget har vi som familj beslutat oss för att marschera mot Trump-administrationens inhumanitära behandling av immigranter den 30e juni. Kommer att åka in till Toronto fastän stället ger mig ångest, men jag vet att jag inte kommer att kunna sitta hemma den dagen utan att göra något. Det är min plikt, som förälder, immigrant & världsmedborgare att uttrycka min avsky för Trump & hans politik. 
Because Families Belong Together, period.

Grackles in the Garden...

I lördags knatade jag, intet ont anande, ut genom vår köksdörr & fick syn på en vacker blåsvart fågel. Hann tänka "nejmen vad fin!" innan den tog sats & flög rakt mot mitt huvud under vilt skränande. Lyckades precis ducka, men det var så där pass nära att jag kände vinddraget i håret. Nu var det ju ingen jättefågel det rörde sig om, tänk typ traststorlek, men jäklar vad rädd jag blev i alla fall! Sen slutade inte attacken där heller. Nej, innan jag hunnit ta mig in i köket & drämt igen dörren hade fågelfan hunnit med ytterligare två anfall. Sen har det hållit på så där non stop. Den attackerar allt & alla, hundar, barn, katter & människor - typ allt utom hönsen. Den följer mig också genom trädgården & om den inte attackerar så sitter den & vrålar på mig. Fast värst är det när katterna är ute, då är det som om själva fan flugit i fågeln, finns liksom ingen hejd på hur mycket energi den kan ösa på att försöka picka ihjäl dem. Det är så pass illa att de inte ens kan sitta i vardagsrumsfönstret & titta ut genom myggfönstret utan att vi har en vansinnig fågel skriandes på andra sidan nätet. Det vi har åkt på är ett par häckande grackles, de har ett bo med ungar i murgrönan på vår grannes hus. Vackra, men hemskt aggressiva & grymt högljuda. Så nu räknar jag ner tiden tills ungarna är ute ur boet. TVÅ veckor tar det tydligen innan de är redo för take off... Lääängtar!

Spinach!

I början på maj bestämde jag mig för att försöka mig på att så spenat  & de senaste veckorna har vi därför kunnat njuta av vår alldeles första skörd av egenodlad babyspenat. Så gott! Men idag var det dags att säga tack & adjö eftersom det blivit för varmt för spenatplantorna & de började gå i blom. Så jag tillbringade kvällen med att rycka upp alla plantor, nypa av alla färska blad, förvälla dem & frysa ner dem inför vintern. 
Jobbade non-stop i ungefär 2 timmar & fick ihop... håll i er nu... 500g färdig spenat. Alltså, verkligen inga jättemängder. Nu är jag väldigt stolt över de här 500g i alla fall, men det är lite sjukt att tänka på hur mycket jobb som gick in i det här i förhållande dels till slutresultatet & dels till hur lite fryst spenat kostar i affären. Jag begriper ju att det är jättestor skillnad på vår lilla backyard farm & de stora jordbruk som fokuserar på just spenatodlingar, men ändå... lite tankeväckare där. Kommer garanterat att kännas helt OK att betala lite extra för närodlad spenat från små familjejordbruk framöver! Här där vi bor är nämligen de allra flesta bönder mennoniter & många av dem så strikta att de förbjuder både bilar & teknologi överlag. Så imponerande, tänk bara om vi alla var tvugna att försörja våra familjer utan moderna hjälpmedel... känns på riktigt helt svindlande efter kvällens lilla övning!

Om

Min profilbild

Ida

RSS 2.0