Rhubarb jam...

Så länge jag kan minnas har jag ÄLSKAT rabarber, tycker att det är så otroligt gott i alla former. Minns när jag var liten & en av de största höjdpunkterna på den korta norrlandssommaren var när jag kunde skära min första bit rabarber, doppa i socker & äta rakt av - så himla gott! Rabarberpaj har alltid varit en storfavorit & något av det bästa jag vet när det är riktigt varmt ute är en skål med iskall rabarberkräm serverat med frysta hallon. Med andra ord var rabarber ungefär det första jag planterade när vi flyttade hit till Guelph. Bara det att jag råkade plantera mina plantor under vårt valnötsträd - helt ovetande om att valnötter utsöndrar ett ämne som kallas juglone & som är supergiftigt för rabarber. Innan jag listade ut det förlorade jag två års rabarberplantor & därför är det här första året som jag har kunnat skörda mer vettiga mängder rabarber. Hitintills har det blivit ett gäng smulpajer & så i måndags slog jag & Jess till på en halvdags rabarbersyltning. Älskar verkligen att lägga in konserver med Jess så att få koka ihop 3 olika typer av sylt med henne kändes verkligen bara som världens lyx!
Började med en vaniljrabarbersylt, följde upp med en kanelvariant & avslutade med min all time favourite - rhubarb rosemary. I fall att ni vill testa den senare så är receptet superenkelt, blanda bara ihop 14dl hackad rabarber med 9dl socker, 2 rosmarinkvistar & juicen från 2 citroner. Låt stå i 45 minuter & koka sedan ihop allt i 20 minuter. Ta bort rosmarinkvistarna & häll upp i varma burkar som man sen kokar i 10 minuter i vattenbad (vattnet måste täcka locken med ~2cm). 

Too sweet/too salty...

Tor älskar ju att baka, så idag bestämde jag mig för att svänga ihop lite cornmeal muffins tillsammans med honom. Det gick sådär. Dels för att barnet, i ett obevakat ögonblick, körde ner hela huvudet i den tomma byttan för att kunna slicka i sig smeten på botten...
Alltså, att försöka tvätta ur smet ur håret på ett litet sprattlande barn - oväntat ansträngande! Nu är hela håret alldeles stelt, så det blir definitivt kvällsbad & det där hårklippet känns helt plötsligt som en lite bättre idé! Men tillbaka till muffinsbaket. De kom ut fina, fluffiga & gula - men dessvärre tyckte varken Tor eller jag om dem.
Barnet tyckte att de var alldeles för salta & jag tyckte att de var alldeles för söta. Glömmer fortfarande bort att folk här i nordamerika tycker om allt snäppet sötare än vad som är standard i Sverige. Man hade ju kunnat tänka sig att det här skulle sitta vid det här laget, eftersom Paul tex smetar på jordnötssmör & honung på samma bröd som jag lägger cheve & salsa, men tydligen inte. Så nu får jag hoppas att Paul tycker att de är perfekta & så kan han äta dem med jordnötssmör till frukost på tåget. Men som sagt, inte det jag hade hoppats på - så nästa gång jag bakar majsmuffins så blir det garanterat ett recept UTAN socker. Lesson learned. 

Olivoljebedrägeri & hembakt!

Igår önskade sig Tor hamburgare till middag, så vi åkte iväg för att köpa vårt vanliga hamburgerbröd. Om ni klickar på länken kan ni se en bild på bröden - komplett med en stor skål olivolja + oliver i det högra hörnet & Olive Oil tryckt uppe till vänster. MEN, nu har jag ju läst In Defence of Food så jag tog & kollade innehållsförteckningen för säkerhets skull & då visade det sig att de inte innehöll en enda gnutta olivolja. Istället är de "olive oil flavoured" men helt & hållet bakat på soya & rapsolja (=GMO här i Kanada). Blev i ärlighetens namn helt förbannad. Sånt jävla lurendrejeri! Så nu tänker jag banne mig baka mitt eget bröd från & med nu. Började med dagens lunch. Enkel & supergod focaccia med egenkokt cheve, min egna salsa, egna inlagda morötter & egna ägg. & det är ju ingen sån där superavancerad lunch i sig, men det kändes ändå så bra i magen att ställa fram det på bordet. 
I fall att ni vill testa focaccian själva så är det bara att blanda in en påse torrjäst (12g, de blå) med 17dl vetemjöl special samt tillsätta en liter 40C vatten, 0.5 dl olivolja & 1 tsk salt. Rör ihop allt till en kletig deg, dumpa i en oljad djupare form, låt jäsa i 30 minuter & baka i 25-30 min i 225C. Sen kan man naturligtvis krydda brödet hur man själv känner för - jag penslade det med oljan från en burk soltorkade tomater & strödde lite timjan ovanpå. Supergott till & med för kräsna 3-åringar!

Canning workshop!

Hade en så himla bra dag idag! Jess, som är en av mina allra bästa vänner, & jag möttes upp på en stor marknad för ekologisk mat/odling & körde en workshop på hur man konserverar mat. Tillbringade således dagen med att lägga in morötter:
Samt koka chutney & äppelmos:
Har verkligen saknat att undervisa sen jag slutade på UofT, så det var så kul att få ta den rollen igen - även om det var i lightform & i ett helt orelaterat ämne! :) Det allra roligaste med hela dagen var dock att vi blev informellt inbjudna att köra samma workshop uppe i Owen Sound - där de också vill bli bättre på att bli självförsörjande. Ingenting är spikat än, men om det går vägen så kommer Jess & jag köra en liten road trip upp dit senare i sommar & ge var sin föreläsning om hemkonservering samt att ha höns på liten skala. Hade varit helt fantastiskt roligt om det blivit av - brinner ju framförallt för hönsen & hade verkligen älskat att få motivera folk att skaffa sin egna lilla flock!
 

Vårt lönnsiraps projekt 2018...

Som ni kanske minns så tappade vi sav från våra egna träd förra våren & fick på så sätt ihop typ 3dl sirap. Jag var jättenöjd & har uteslutande använt den här sirapen för speciella dagar (födelsedagsvåfflor till Paul etc), men det har visat sig att Paul inte alls tyckte att det var nog med sirap. Under det gågna året har han alltså stillsamt samlat på sig en hel massa lönnsirapsattiraljer (typ en refractometer för att mäta sockerhalten i saven!) & tålmodigt väntat på att saven ska stiga igen. Jag hade väl tänkt att vi skulle tappa sav det här året med, men inte kanske i den utsträckning vi gör nu. Paul har nämligen också kört charmoffensiv på gatan, så i nuläget tappar vi sav från grannars träd också & har hela nio "tapps" ute. 
Jag menar... han har till & med satt hinkar på våra boulevard-träd! I ärlighetens namn känner jag lite skämskudde här, men han är så HIMLA lycklig att jag bara "OK, you do your thing". Sen har han också läst på hur man ska placera hålen - över en rot på sydsidan - så det gör att alla träd producerar hur mycket sav som helst bara temperaturen ligger på ett par plus. 
En bra dag samlar jag in ungefär tre fyllda hinkar, det är 6 gallons eller motsvarande cirka 20 liter. Eftersom sockerhalten på saven i rå form ligger rätt lågt, mellan 2.5 bit till 5 bit & vi måste upp mot 65 bit innan det blir färdig sirap kan ni ju föreställa er hur mycket kokandes det görs här hemma. Först kokade vi allt inne i köket, men det genererade så mycket ånga att min hönskalender på väggen krullade sig (& väggarna DRÖP!) så nu kokar vi ner det ute på vår BBQ & så kör vi bara det sista finliret inne på spisen. Igårkväll efter att Tor lagt sig kunde vi slutligen hälla upp årets första renkokta batch sirap - total lycka!
Så himla härligt att vår lilla trädgård (ehum, & gata) kan producera mer än 1l liter färdig (motsvarande cirka 40 liter sav) sirap & fem ägg på en vanlig sketen grå måndag i mars! Nu är målet att vi ska koka minst åtta liter sirap innan säsongen är slut. Det är nämligen ungefär hur mycket sirap vi behöver för ett år (låter mycket, men jag bakar nästan uteslutande med sirap istället för socker så det går åt rätt mycket) & det hade varit så häftigt om vi kunnat producera allt det själva. Fast det är inte utan att det känns lite daunting att tänka på att 8 liter motsvarar mer än 300 liter sav... 

Mer eller mindre misslyckade semlor...

Jag fick ett ryck igår & bara "Nu Tor, nu ska vi baka semlor!" & Tor som älskar att baka skrek av glädje fastän han inte hade någon som helst aning om vad det var vi skulle göra. Eftersom det här var spontanbak hade jag ingen mandelmassa hemma men vi hade mandlar så jag skållade & mixade min egen. Så himla enkelt - bara mandlar & socker samt lite vatten. Alltså, vilken uppenbarelse - en liten smaksensation - & det här kommer från någon som verkligen inte är någon mandelmassa fantast. Hemmagjord mandelmassa är med andra ord mitt allra bästa semmeltips!
Övriga tips kan jag hålla inne med för resten av baket blev ett fiasko... Jäst alltså, min eviga nemesis här i Kanada. Vet inte om det var för att min torrjäst var gammal (gick ut 2016, men man tager vad man haver) eller om jag hade för varm eller kall vätska men i vilket fall så jäste degen noll & intet & bullarna blev därför stenhårda, så där hårda att de kändes bisarrt tunga i relation till deras storlek... Suck. Men de såg i alla fall fina ut & med lite grädde & mandelmassa så gick de att äta trots allt - även om de inte direkt var café-kvalité...
Det är i sånna här lägen det är extra bra att ha en utlandsfödd 3-åring, för Tor som hade noll referensramar att förhålla sig till tyckte i alla fall att de var de bästa "semblor" han någonsin ätit...

Chokladbollar eller sömnpiller...

Tor älskar att baka chokladbollar med mig - allt från att få räkna ingredienserna, smaka när det är klart till att få hojta "SURPRISE!" så fort Paul kommer hem från jobbet. Problemet, för Tor, är att han blir SÅ till sig varje gång vi gör dem att han totalkraschar när jag rullar bollarna. Inte en enda gång har han lyckats hålla sig vaken genom ett helt chokladbollsbak... 
Lilla skruttungen... Verkar inte spela någon roll vilken tid på dagen vi gör dem heller, det är bara tack & godnatt. Kanske att vi ska döpa om dem till sömnpiller istället?!

Chili shock!

Häromdagen fick vi en hel låda med små cherry bomb chilis av Pauls kompis Phil & det var ju jättesnällt, men vad gööör man egentligen med ett par 100 chilis på ett bräde?! Känner mig väldigt begränsad på just det här området, Sverige känns liksom inte direkt som en matkultur som vräker på med chili i maten... Anyway, något var jag ju tvungen att göra så jag beslutade mig för att försöka torka åtminstone en del. Har en "food dehydrator" (alltså en maskin med brickor i flera lager som cirkulerar varmluft) som jag ryckte fram & började fylla upp med chilis. Bara det att jag efter 10 urkärnade chilis började få andningssvårigheter. Kunde hantera en massa nysningar & hosta, men när halsen snör ihop sig är det liksom läge att sluta. Så Paul fick ta över &... jaaa, han är ju inget kitchen genius det är ju helt säkert. Inte bara fick han till att gnugga han sig i ögonen med chilismutsiga fingrar utan han gick även & kissade utan att kanske helt tänka till... Men han fick i alla fall till 30 chilis innan han kollapsade på soffan i en liten kvidande hög!
 
& i fall att någon sitter på ett bra, chili-rikt, recept så får ni gärna lämna en kommentar. Har liksom fortfarande väldigt mycket att arbeta mig igenom...

Tomato update...

Hela lördagen var ett enda långt tomat-race som resulterade i mer än 150 liter konserverade tomater. Här kan ni se lite hur hela operationen gick till:
Tvätta tomater, skåra tomater, snabbkoka så att skinner går att dra bort, koka ner hela alltet lite, fylla upp på varma burkar & sen koka i 40 minuter så att konserverna är helt säkra att äta. Så här i efterhand är jag jättenöjd över att vi arbetade oss igenom allt på en dag, men kanske inte riktigt lika nöjd över hur arbetet i gruppen var fördelat. Förra året gick det jättebra, men i år utökades gruppen med en medlem som inte riktigt drog samma lass som vi andra & jag ska vara ärlig & säga att det känns bra surt att jobba stenhårt i 10 timmar & ändå komma hem med mindre tomater än någon som bara dök upp lite sporadiskt under dagen (alla skrev upp sig på x-antal burkar innan tomatinköpet & jag skrev upp mig på en för låg siffra för att minska arbetet för gruppen över lag)... Så jag får nog fundera lite på hur vi ska göra nästa år. Vill helst inte göra det helt själv, för den sociala spekten gör själva arbetet så mycket roligare, men vill inte heller hamna i en liknande sits som i år. Tänker att jag tar ett par veckor & sen ska jag försöka rodda upp ytterligare en "canning day" med en helt annan grupp & så får vi hoppas att det ska fungera lite bättre... 

Tomater över huvudet...

Åh åh, jag har ångest! Vad har vi gjort?!
& det värsta är att det här inte ens är alla tomater!!! Jess & jag körde ut till St Jacobs igår morse & köpte 9 bushels tomater. Tänk själv att bränna 1200 kronor på tomater... Inte varje dag man gör den typen av inköp! Nu är i alla fall planen att Jess, Laura, Amanda & jag ska konservera alla tomaterna i helgen. Jess är jätteoptimistisk & tror att det kommer att gå snabbt, vi är ju så många, jag känner väl kanske lite mer att helgen kommer att gå i arbetsläger anda... Men men, det är lite för sent att ha second thoughts nu - bara att bita ihop & arbeta sig igenom berget!

Working on the weight...

Jag har ju mått lite halvknackigt det här året vilket i sin tur resulterat i att jag gått upp lite i vikt. Det är tack & lov inte så att jag har tröstätit i mängder, men jag har varit lite "snällare" mot mig själv i mina matval. Varit OK med att äta lite chips, beställt pizza oftare än vanligt när jag inte orkat laga mat, ätit glass med resten av familjen, OST... & ni vet, många bäckar små. Nu är det inte så att jag gått upp flera storlekar, men så där pass att det är muffin-topp på typ allt. Är uppe i nästan 62kg (tänk här på att jag är kort) & det är nog det mesta jag vägt (ogravid) på 10-15 år & det gör väl inte direkt att jag mår bättre. Jag har ju gått ner en hel massa i vikt tidigare i mitt liv helt på egen hand, men den här gången kände jag att jag behövde en liten spark i baken. Så i fredags fick jag nog & kände att jag var tvungen att ta tag i det hela. Hittade en steg-räknar app som länkar till en kombinerad tränings-diet app & har sen dess jobbat på att få upp mitt steg-antal samt på att äta lite nyttigare. När jag startade appen valde jag en vegetarisk/fisk-baserad diet eftersom jag ju också vill äta mindre kött & hitintills måste jag säga att jag är väldigt imponerad över urvalet av recept. Så pass att jag tänkte att jag kunde dela med mig av dem här på bloggen i fall att det är någon annan som vill äta nyttigare/mer vegetariskt. Igår lagade jag tex den här indiska böngrytan. Supersnabbt, jättegott & väldigt mättande!  
Börja med att starta riset. Hacka en gul lök + 1/2 paprika & stek i olja tills de börjar mjukna. Tillsätt lite mald ingefära, chiliflakes & gurkmeja samt 1-2 tsk kumin. Hacka 1 stor tomat & tillsätt tillsammand med 1/2dl vatten & en buljongtärning. Koka upp & låt puttra någon minut & lägg slutligen ner 3-4dl bönor & värm upp alltihop. Baserat på hur generös man är med kryddorna kan det bli rätt starkt, så då hjälper det att servera ihop med lite yoghurt. I orginalreceptet ingick även färsk koriander men jag tillhör den delen av befolkningen som tycker att det smakar tvål (tydligen genetiskt & mer vanligt bland européer) så jag toppade med persilja istället. Fick tummen upp av både mig & Paul medan Tor valde att ge sin middag till hönsen... Oh well, you win some, you lose some!

Mullbär & sylt-orgie!

Jag vet inte riktigt vad som flugit i mig, men jag är på någotslags galet sylt-tåg. Det ENDA jag vill göra är typ att fylla på burk på burk med hemgjord sylt. Började med en jordgubbs & rosmarinsylt & fortsatte sen glatt med världens sats med mullbärs & rabarbersylt.
19 burkar totalt! Nååågot mer än årsförbrukningen i familjen Chvostek... vi äter nämligen i princip enbart sylt till scones. Så jag gav mig ut på en liten sylt-förmedlar vända runt kvarteret & lyckades på så sätt få bort ungefär hälften. Fast när jag var hos mina grannar Matt & Galya så kontrade de omedelbart min gåva med ett erbjudande om att plocka obegränsat med röda vinbär... Vilket jag ju naturligtvis måste följa upp så att jag kan göra lite vinbärssylt också. Darn! Um, & grannarna på andra sidan gatan vill att jag ska plocka mer mullbär eftersom deras träd ser ut så här...
Alltså så sjukt mycket bär! Grenarna hänger nästan nere vid marken för att de är så tunga... Finns mullbär förresten i Sverige? Självklart inte i norrland då, men jag tänker att de säkert hade kunnat växa i södra Sverige. Nej, nu måste jag sluta blogga & springa iväg & kolla hur det går med nästa bärkok - den här gången blir det jordgubbsmarmelad!

Sprouts & bolognese...

Hjälp vad vårt lilla aquaponicssystem växer - vi har så mycket groddar nu att vi äter dem med allt utom frukost. Förutom att de är goda (eller ja, rädisorna är goda, men vetegräser kör vi inte repris på) så är det hemskt praktist att ha ett ständigt växande förråd med "plate toppings". Alla tallrikar ser liksom snäppet nyttigare ut än vad de egentligen är!
Måste förresten tipsa om den här köttfärssåsen - SÅ GOD! Själv kör jag en egen liten tvist på receptet, så vill ni prova min variant är det bara att: utesluta all bacon (så inte förtjust i bacon, vilket inte är så jättepraktiskt alla gånger här i Kanada där bacon är lite av en nationalangelägenhet), tillsätta en burk svamp, 1 dl röda linser, 1.5 buljongtärningar (kör en mix av grönsaks- & köttbuljong) & en liten dutt lönnsirap för att bryta av skärpan i tomaterna. Ja & så kokar jag allt i en & samma panna tills linserna är mjuka, för orka hålla på & mecka med ugnen... 

Hot cross buns!

Vi kör ett rätt stilla påskfirande i år, kändes inte som om vi vill åka någonstans & jag orkar inte heller laga någon stor middag. Fast lite påsk måste vi ju ändå få in, så jag tänker att vi ska försöka växla lite fram & tillbaka mellan svenska & kanadensiska/brittiska traditioner. Började med att baka hot cross buns. Det här är ju inget jag har med mig från Sverige, men Paul tycker att de hör påsken till så jag bestämde mig för att ge det ett försök. Slutresultatet hade gärna kunnat få jäsa liiite mer, men Tor åt två så det får ses som ytterst gott betyg!
I julas åkte vi ju runt & delade ut ägg till våra vänner här i Guelph, men nu har vi haft för stor efterfråga på ägg så vi kunde dessvärre inte köra favorit i repris. Så vi bestämde oss för en liten hot cross bun runda istället. Började hos Pauls föräldrar som blev så glada att vi fick en begagnad toalett i present & sen åkte vi vidare till min kompis Jess & lämnade av ett gäng bullar hos henne med. Bad Tor räcka över burken till henne, men jag gissar på att instruktionerna inte var tillräckligt klara för hans version var att öppna burken, ge en bulle till Lewis & sen ta ytterligare en bulle själv. Jaja... det fanns så det räckte till övriga familjen & det var himla sött att se de små 2-åringarna mumsa bulle ihop! Happ, så det var dagens light-version av påskfirande - imorgon står alltsåSverige på schemat... Uppslag på något enkelt & påskigt som jag kan hitta på då?

Home made syrup!

Till något betydligt roligare än de senaste blogginläggen... TADA! Egen sirap!
Hade vi haft lite ordning & reda på oss hade vi mätt upp mängden sav vi fick från våra tre träd, men jag tippar på att vi fick en 15 liter så att koka ner det hela var rätt tidskrävande. Jag använde dock en vid kastull så det hjälpte att korta ner tiden lite i alla fall. Rätt snabbt kunde man också se att den nedkokade saven var mörkare än saven vi spädde ut med, men vi var lite osäkra på hur länge vi egentligen skulle fortsätta koka. Håller man på med det här på lite större skala har man nämligen ett mätinstrument som visar hur hög sockerhalt sirapen har & så slutar man när man kommit upp i 66 brix. Hade Paul fått bestämma helt själv hade han älgat iväg & köpt en själv men eftersom jag inte tycker att man behöver ha varje mätinstrument som någonsin uppfunnits körde vi på magkänsla.
Nu är det här ju inte ren lönnsirap utan en mix av lönn & walnöt, men om vi jämnför med Ontarios officiella lönnsirapsguide (jo men självklart finns en sån - kom ihåg att Kanada har en nationell lönnsirapsreserv) så känns det som om vi lyckades rätt bra med tanke på att vi alltid köper våran sirap Very Dark! Nu är bara frågan vad vi ska göra med dessa dyra droppar... blev ju liksom inga jättemängder så det känns inte aktuellt att låta Paul spendera hälften på en våffel-lunch (han är den enda i familjen som äter våfflor med sirap)...

Snowday and peanut butter...

Eftersom vi fick en oväntad snowday (jo för när det är mitt i mars räkar i alla fall jag snöstormar som gör att alla som kan jobbar hemma som oväntade) blev det baka av. Snowdays kräver liksom både kakor & varm choklad. Hade Paul fått välja helt fritt bland världens alla kakrecept så hade han i princip alltid landat på kombinationen havrekakor med jordnötssmör & choklad... men nu får han inte välja fritt. Så blir det när man är en köksidiot - man får nöja sig med det som bjuds & jag känner att både jordnötssmör & choklad är lite väl mycket. Så det blev en version med russin istället, kändes mer OK från ett "saker jag matar mitt barn med" perspektiv.
& alltså det här med jordnötssmör... känner en sån hatkärlek för denna produkt. Kärlek för att Paul tycker om det så otroligt mycket. Gör vad som helst med jordnötssmör & han beter sig som om man precis gett honom världens mest fantastiska present. Så det är tacksamt på det viset. Vad jag INTE gillar är hur det här väldigt ofta framställs som världens mest fantastiska födoämne. Känner att det kanske lite mer är så att du får väldigt mycket kalorier för pengarna när du köper jordnötssmör (här är det otroligt billigt även för jätteburkar) & att det är ett enkelt sätt att få i barn massor av kalorier till en billig peng om man kanske inte har det så bra ställt. Därav klassikern PB&J i lunchlådan... & när jag tänker på hur många barn som i princip vuxit upp på vitt bröd & jordnötssmör så kan jag känna en sån ångest över att Tor någon dag kommer att sitta i en skolcafeteria med en liten lunchlåda. Det var väl inte så att maten vi fick i skolmatsalen alltid var den bästa (urk för pölsa & torsk med vit sås), men det känns ju ändå så mycket bättre från ett föräldraperspektiv att alla barn får samma mat & samma näringsmässiga förutsättningar åtmistone en gång per dag!
 

Bread therapy...

För väldigt många år sen hälsade vi på hos en släkting där vi serverades korv varje dag till middag. Då var jag så liten att jag trodde att man helt enkelt levde på enbart korv i det landet & det var först långt senare som jag förstod att det berodde på att mamman i familjen kanske inte mådde så bra under just den perioden. Orken räckte liksom inte hela vägen till att ställa något nytt på bordet varje kväll. Lite så var det för mig i Sverige - stod & grät på ICA en kväll eftersom jag helt enkelt inte kunde komma på en enda sak att laga... & nu är jag tillbaka här i mitt lilla trygga, kärleksfulla, hus & jag både känner & märker hur mycket bättre jag mår här. Jag känner mig piggare, jag räcker till på ett annat sätt & jag har "cooked up a storm in the kitchen". Igår lagade jag blomkålssoppa med hembakade äppelbaguetter till middag.
För mig är det alltid en dubbel triumf när jag lyckas laga något med jäst här i Kanada - så när brödet dessutom var så gott att min petiga lilla unge åt 2 stora skivor kändes livet rätt freaking fantastic!
 
För en halv sats (2 stora bröd): Blanda ett halvt paket torrjäst (6g) med 12dl vetemjöl. Rör ner 1 rivet äpple, 100g riven ost (jag valde västerbotten), 50g havregryn (eller nötter för mer tuggmotstånd), 2 msk sirap, 1 msk olivolja & 1 tsk salt. Rör sist ner 0.5l vatten (40C, lite varmare än fingervarmt). Jag använde en bakmaskin tills allt var ihopblandat & sen täckte jag bunken med plastfolie & en bakhandduk & lämnade allt tills degen svält till ungefär dubbla storleken. Formade två vridna bröd & la dem på en bakplåtspapperstäckt plåt, täckte med bakhandduk & lät jäsa 30 min till. Penslade med ett uppvispat ägg, strödde på örtkryddor, havssalt & peppar & satte sedan in dem i ugnen på 250C i 20 minuter.
 
Kändes som terapi både att baka & äta!

Apples and more maple!

Vi åkte till St Jacobs i lördags & jag gjorde vad jag alltid gör där - förköpte mig. Hur svårt ska det vara att komma ihåg att det är JÄTTEMYCKET jobb att ta hand om fyra gigantiska påsar råvaror?! Men men... bara att arbeta sig igenom berget av äpplen & paprikor (men alltså, jag var tvungen det är så otroligt prisvärt)! Hitintills har jag tex kokat 5 kilo äppelmos. Alla som kommer & hälsar på får alltså med sig en påse mos hem - lite "inget mos, inget besök"! Kokar allt mos med kanel & lönnsirap istället för socker eftersom jag försöker eliminera allt raffinerat socker. Anledningen är helt enkelt att GMO-produkter är tillåtna här i Kanada & sockerbetor (som nästan allt socker i affären är gjort av) är i regel genetisk modifierade så att de kan tåla ogräsgift. Jag ogillar hela det här onaturliga sättet att odla på, så jag väljer helt enkelt bort GMO produkter & kör på lokala alternativ som inte stödjer den industrin. Så - lönnsirap i äppelmoset & lönnsirap (men hade säkert blivit bra med honung också) i de äppelmosmuffins som jag gjorde till dagens fika:
Kanske de bästa muffins jag någonsin bakat! Även fast Tor tokdissade dem. Otacksamma lilla grönsaks- & frukthatare...

Banana bread... when the chickens won't eat!

Att ha höns är som att sitta på ett gäng JÄTTEGLADA små soptunnor - de äter i princip allt med gott humör. Eller, gott humör är en underdrift... de äter allehanda röror som om de vore en Nobelmiddag serverat efter fasta. 
Inuti hönshjärnan: Mat, mat, mat, mat, mat, MAAAAT!
Så när vi någon gång då & då serverar något de inte äter så vet man alltså att det verkligen är något de tycker är skitäckligt. Till den här ytterst lilla kategorin hör bananer. Vilket är helt OK, för även om vi producerar rätt mycket restbananer (Tor tar en tugga & är sen "all dii") så går det ju alltid att baka med! Igår blev det tex banana/pumpkin bread & det kanske låter helmysko att blanda banan & pumpa men det är faktiskt en helt fantastisk liten kombo!
Men bestämmer ni er för att testa så förbered er på att det tar minst en timme innan det är klart - receptet säger 45 minuter i ugnen men jag hade min inne i 1.5h...

Sjuk igen...

Men jag orkar inte, vi är sjuka igen. Så istället för att njuta av långhelgen som precis varit så har vi iställlet haft en hängig liten Tor som mest varit ledsen hela tiden. Blir lite tungt när ens egen energi inte ligger på topp. Värst mådde vi i måndags, då det var meningen att vi skulle åka & hälsa på Pauls föräldrar. Pauls pappa har nämligen precis kommit hem från sjukhuset, så tanken var att vi skulle fira det samt deras bröllopsdag - men det var vi tvugna att ställa in. Går ju inte att dyka upp & bara "GRATTIS! Vi tog med världens segaste förkylning som present!". Happ, men eftersom vi var optimistiska in i det sista om att vi kanske skulle kunna åka i alla fall så stannade jag uppe halva natten mot måndag & bakade världens maffigaste pumpa cheesecake:
Alltså... Det här är inget man svänger ihop på en höft. Det här är något jag möjligtvis hade kunnat tänka mig att laga en gång per år - för något riktigt festligt. OCH SÅ KAN VI INTE ÅKA... BARA ORKA. Så nu sitter vi här med världens största cheesecake & EN sketen familjemedlem som äter den. Vi testade med Tor & hans reaktion var att plocka upp biten, vifta med den i luften & säga "chicken, chicken!" & sedan gråtandes drämma den i golvet när vi sa nej... Prackade en kvart av kakan på en granne, så det är i alla fall lite bättre för Pauls midjeomfång. För tydligen är den jättegod - så pass att Paul vågade sig på frågan om vi inte kunde göra cheese cake till en årlig 6-september tradition. Ni förstår, vi firar också ett speciellt anniversary idag - det är nämligen nio år sen jag först landade i Kanada. Vilket sjukling-gänget firade med flingor till middag eftersom jag inte orkade laga mat & det kändes bortkastat med takeout eftersom Tor var på så himla dåligt humör. Då kändes det liksom lika bra att bara gå all in på misären... Jaaa, jag vet att jag är en enda gnällhög just nu - men jag avslutar med den här bilden från vår promenad idag:
Skulle vara snäll & gå & köpa kaffe åt Paul & City of Guelph hade stängt av trottoaren på ena sidan av vägen & hänvisade med en skylt alla att använda trottoaren på andra sidan gatan... Kändes som om den där andra "trottoaren" liksom i ett nötskal förkroppsligade hur de senaste dagarna varit. Minus sömnbrist... 

Tidigare inlägg
RSS 2.0