Canada 150!

Long time no see... Jag ska försöka knåpa ihop ett litet inlägg om varför det varit så tyst här den senaste tiden, men just nu tar vi & fokuserar på något roligare - Canada Day! Idag firade vi nämligen inte bara nationaldagen utan även att kanada som nation numera är 150 år gammal. Här är saker & ting inte lika självklara när det gäller högtider som vad det är i Sverige, utan det blir mycket vad man själv väljer att göra det till. Så vi bjöd in alla Tors små kompisar med familjer på morgonen för obegränsat med glass & mimosas - ett kör-schema som jag väl mer eller mindre snodde från Norska bloggar & deras 17 maj-firande. Varför uppfinna hjulet igen liksom!  Massa små kottar, mulberry cake, kanada gnugg-tatueringar & sjukt mycket ballonger - fullt ös med andra ord! Så pass att vi alla gick & sov en timme eller två efter att vi vinkat hejdå. Vaknade till världens åskoväder, så då passade vi på att krypa ihop i soffan & titta på Moana. Tors första full-längds film! Sen gick vi bort till vår granne som bor själv med sin handikappade mamma (hon kan inte prata eller gå & han tar hand om henne mer eller mindre själv 24/7) & önskade honom Happy Canada Day med en stor bytta mulberry cake. Han blev så glad att han blev alldeles tårögd, ibland behövs det inte så mycket... Svängde även förbi min kompis Jess som är lite utarbetad med mer kaka (jag gjorde verligen massor!) & en ballong till hennes lille kille. Slutligt kakstopp blev hos Pauls föräldrar som bjöd på pizza & bubbel till middag. Avslutade dagen med en promenad ner till parken...
Där vi spontan-joinade vår granngatas gatufest. Massa roliga aktiviteter för barnen & Tor var i himmelriket över att få hålla i sitt första tomtebloss. Alltså, det här var SÅ utanför min comfort zone men han bad så himla fint & det var en massa småttingar i hans ålder som fick hålla sina egna bloss så jag hade inte hjärta att säga nej...
& så avslutade vi dagen med OH CANADA, svävande papperslyktor samt världens fyrverkeri. Tor var bara helt andäktig & för mig var det en av de sällsynta dagar det här året då jag fick var glad rakt igenom hela dagen... 

Mothers Day...

Åh vilken fin dag vi hade idag! Det började lite knackigt med att Paul ropade "Happy mamma day" & Tor bara "NOOO, TORS DAY!"... men sen har det bara varit en lång rad trevligheter. Började redan med att jag fick en present i sängen (mer om den senare) & sen åkte vi ut till världens bästa handelsträdgård & Paul bara "gå bananas"... Nu höll jag mig faktiskt i skinnet, eftersom jag verkligen vill planera trädgården innan jag köper plantorna, men vi hade ändå så himla trevligt där ute. Bara en sån sak som att hitta en JÄTTESTOR stol...
Eller en liten mindre stol i vilken vi övade på konceptet "le naturligt"...
& så familjebild med olyckligt placerad bajamaja i bakgrunden...
Åkte hem med en gigant fleece flower, som varit på min önskelista hur länge som helst, & lyxade dessutom till det med både Starbucks & grekiskt till middag. Hann även med att svänga förbi hos min kompis Amie för att hälsa på hennes alldeles nyfödda lilla kille Dale - där jag lämnade över en laddning chokladbollar för amningsenergi. & så avslutade vi kvällen med att sitta & titta på familjens nyaste lilla tillskott:
Goldie the Betta... 

Nyårsafton 2016...

Pauls kollegas lilla son Ian fyllde 2-år idag, så vi åkte till lekland & lekte slut på oss själva. Det var lite roligt för Ians mamma är mexicanska & i princip alla som var där var också från Mexico, så det blev en hel massa improvision när det kom till att sjunga med i födelsedags- & pinjatasånger. Det gick väl något så där för mig som ändå läst 6 år spanska, men Paul var HELT lost. I vilket fall, Tor hade SÅ roligt & när det dessutom bjöds på pizza till lunch var lyckan fullkomlig!
Ians mamma hade byggt pinjatan själv... Jag som bara bakade scones till Tors födelsedag kände mig kanske en smula... well, neglectful...
Men men, jag tröstar mig med att långtidsminnet är KORT när de är så här små!
& när vi partat klart blev det en tur till IKEA. Festen var nämligen en timme bort i Burlington, där även vårt närmsta IKEA ligger, så det var liksom av nödtvång att stanna till för värmeljus. Dessutom slog vi till på lite fryst yogurt innan vi checkade ut & där trodde vi väl alla att Tors dag inte kunde bli bättre. FEL. För när vi kom hem åkte vi & spontanköpte ett knippe nyårsballonger & så fick vi dessutom ett paket från gudmor Jojo med massa dinosaurieprylar plus världens bästa reflexjacka (hur smart?!). Um & så dansade vi järnet till ABBA... tipp topp dag med andra ord!

No pressure Christmas...

Vet ni... jag bestämde mig för att den bästa julklappen var att helt stunta i all måsten. Så det blev inga köttbullar, janssons, gravlax eller skinka. Jag orkade liksom inte med att stå i köket en dag eller två för att få till ett julbord. Istället åkte vi ut till flygplatsen när det blev dags för lunch & Tor shottade mjölk ur små kaffeförpackningar & vi åt omelett med massa ost & homefries.
Det var bara vi & ett gäng jättegamla gubbar där - så när vi skulle betala notan bjöd ägaren oss. Alltså, jag blev helt löjligt glad, tyckte att det var så fint gjort! Så vi åkte hem, la Tor för sin eftermiddagslur & satte oss & skrev ett gäng julkort till alla våra vänner här i Guelph. Sen gick vi ut & hämtade in vårt 500:e ägg från det här urduktiga små tjejerna:
BÄSTA GÄNGET!
& när Tor vaknade igen tog vi en korg full med ägg på armen, våra julkort & åkte runt på en liten julkorts/ägglämnarvända. Det var så himla mysigt att åka runt, knacka på & lämna ägg till allas juldagsfrukostar. Tror att det får bli en liten jultradition från & med nu, var så roligt att se hur glada alla blev! Väl hemma fortsatte vi med vår no pressure Christmas, så det blev cornmeal scones, ost, sylt & bubbles till middag. Himla lätt, himla gott & det bästa av allt - jag fick tillbringa hela dagen med mina favoritkillar istället för att stå & slava i köket!

Luciamorgon...

Imorse bänkade jag Tor i soffan för Lucia-mys - det ska börjas i tid! Pepparkaka i vardera näven, värmeljusen på, massa filtar. Jag var REDO för Lucia-magi! Men alltså, det var ju ingen höjdare... Eller, miljön var superfin & själva tåget med gröna kransar i håret var jättevackert men det kändes bara SÅ överproducerat. Jag menar, ska det vara nödvändigt att slå till på BÅDE nyckelharpa & harpa till "Gläns över sjö & strand"? Rent generellt tycker jag inte att saker & ting blir bättre per automatik bara för att man vräker på med medeltida instrument... Någonstans kring att de drog igång någon acapellaversion av en låt som jag inte ens kände igen gav jag upp. Då hade i & för sig Tor redan vägrat soffan i mer än 20 minuter. Så jag vet inte, antingen så är jag väl:
 
1) för dålig på allt som ens snuddar det finkulturella
2) eller fortfarande för sjuk & småbitter över de senaste dagarnas elände för att uppskatta ansträngningen
 
& ska jag vara lite lucia-nostalgisk så kan jag ju inte låta bli att minnas en av de ställen som jag bodde på i Lund. Det låg vägg i vägg med ett dagis & hela december månad vaknade jag varje morgon av små pyttiga barnröster som övade på luciasånger inför den stora dagen. Det här var när jag var 20-21år gammal & inte speciellt barnkär, men de där små rösterna gjorde mig helt lipig ändå - det var liksom så fint att de ansträngde sig så! Hade det varit idag hade jag fulgråtit så mycket att jag inte hade tagit mig upp ur sängen!

Julstress...

Nu när Tors födelsedag är avklarad har jag börjat känna julstressen smyga sig på. Det här är något jag tycker SÅ illa om. Jag vill verkligen att julen ska vara så där mysig & härlig - massa värmeljus, fint pyntad gran, pepparkaksbak... Men i ärlighetens namn hade jag allra helst velat hyra in någon som gjort det mesta av det jobbet. Jag VILL gilla att göra allt det där, men egentligen tycker jag att det mest känns som en massa måsten som faktiskt inte är speciellt roliga. Ta bygga pepparkakshus som exempel. Paul älskar det, tycker att det är jätteroligt & mysigt. Själv tycker jag att det är lätt livsfarligt (smält socker, huvva) & så blir det aldrig så fint som jag tänkt mig. Men mest stressar jag nog över julmaten. För en del av mig vill verkligen ha julbord med all mat som man SKA ha. Det här har väl lite att göra med att jag känner mig ensamt ansvarig för att se till att Tor ska få en så svensk jul som det bara går här på andra sidan Atlanten. Samtidigt så vet jag ju att barnet kommer att äta ungefär noll & inget av det som jag hade ställt på bordet - så tanken på att laga ett helt julbord som sen bara hade ratats känns så där roligt... Suck, jag vet inte... går det att komma undan med skinka & hembakt vörtbröd & lite julmust på det?

Tor två år!

Idag har vi firat Tors andra födelsedag & som vanligt när det kommer till sånt jag älskar är det svårt att förstå att tiden gått så snabbt samtidigt som det känns som om han varit här en hel evighet. Vi började dagen med en playdate, vår lilla granne Aviva var här i 90 sötdödiga minuter. Sen, på farmors begäran, blev det lunch ute på vår lilla flygplats. Så här på vintern kan det vara lite dåligt med flygplan, men vi hade tur & det stod parkerat en liten Cessna precis utanför vårt bord - så Tor var helt till sig under större delen av lunchen. 
Eftersom det var Tors födelsedag kom personalen med en liten korg med bilar som Tor fick välja från. Jag "Säg tack Tor!". Tor "Five?"... Mål för 2017, jobba på att vara artig! Med lunchen avklarad åkte vi hem till för en snabb vända tårta & sång innan Pauls föräldrar, som var med på lunchen, åkte hem.
Vi följde upp med att öppna lite mer paket:
Tor fick bland annat "Kackel i grönsakslandet" av min mamma:
Tor "Chicken, katt, pappa!". Alltså, jag dooog av skratt. Paul "Suck Ida... kan du sluta skratta, så likt är det ju ändå inte!" Men alltså jo - jag kan så se varför Tor tror att det är en bok om pappa! ROLIGT!
Avslutade dagen med prata en himla massa om dinosaurier samt titta på Selmas Saga tillsammans. Nu så här efter att Tor har gått & lagt sig känns det så varmt & fint i hela mig, vi hade en så mysig dag ihop. Inga jättehappenings kanske, men när jag frågade om Tor hade haft roligt idag svarade han JAAA med stora bokstäver. Min lilla fina kotte... Det känns lite märkligt att han redan är så stor, hela två år, samtidigt ser jag verkligen fram emot att vara mamma till ett lite större barn. Bebisar i all ära, men nu händer det ju så himla mycket & jag bara älskar hans små funderingar & tankar om livet. Ser så mycket fram emot att se & höra honom utvecklas under 2017!
Save
Save
Save
Save

Födelsedagen etapp 1...

Total bloggfrånvaro pga kaos i huset. Istället för att, tja... men dammtorka lite & call it a day bestämde Paul & jag oss nämligen för att möblera om i princip hela huset inför Tors födelsedag. Som ett litet exempel flyttade vårt sovrum en våning upp. Det har målats & tapetserats & kånkats möbler så att svetten lackat. Alltså, är det någon annan som håller på så här? För ibland kan jag inte låta bli att undra om det är något fel på oss... Anyway, på något vänster fick vi ihop det hela & vi hann till & med pipa in i duschen innan gästerna dök upp igår eftermiddag.
 
Själva kalaset då? Jo det blev jättemysigt. Tor hade i princip bara önskat sig en enda sak, att lilla baby Lucy (vår granne på andra sidan gatan) skulle komma - så det blev ju en stor hit. Lägg till balonger, en George docka samt obegränsat med pepparkakor & succén var ett faktum!
 
Nästa festlighet blir på tisdag då Pauls föräldrar kommer hit för att fira den egentliga födelsedagen. Men fram tills dess ska jag lägga upp fötterna & bara pusta ut för shit vilken sprint det här var!

Leklandsdebut!

Idag gjorde Tor & jag leklandsdebut. Lewis fyller nämligen två på söndag, så Jess & Andrew bjöd in ett par av Lewis närmaste vänner till ett ställe som heter Funmazing. Jag var lite orolig för att Tor skulle vara för liten, men han ÄLSKADE det. Dock var han för liten för att leka på egenhand, så i tre timmar fick jag hålla på & klättra runt bland rutchkanor & bollar. Den första timmen var det rätt kul, sen fick jag ont i huvudet & bestämde mig för att Paul får ta nästa/alla leklandspass...
Tor hade så himla roligt att han hade noll förståelse för den fikapaus som vi hade mitt i alltihopa. Har nog aldrig sett någon som så har förkroppsligat uttrycket "myror i byxorna". Det var så pass att Lewis helt plötsligt pep till "Tor, bum on chair please!". Vilket fick myrbyxan att sitta stilla i kanske 30 sekunder till. Första anhalt efter fikat blev till ställets "dinosaur"...
Tor har nämligen utvecklat ett stort dinosaurieintresse (mamma paleontologen är väl inte helt anti denna hobby)!

Pumpkin Promenade 2016!

Varje år har vi en Pumpkin Promenade i vårt område: alla gamla Halloween pumpor samlas in, läggs ut i en stor labyrint & tänds en sista gång. Älskar den här traditionen så otroligt mycket. Dels är det noll stress (tillskillnad mot Halloween som lätt kan bli lite intensiv), så himla roligt att se all kreativitet i grannskapet & så är stämningen helt underbar. Det här året kunde vi dock inte vara i en park eftersom typ alla parker i vårt område är under konstruktion (vattenledningar, bygge av baseball diamonds etc) så vi fick vara utanför vår lokala teater - vilket inte var riktigt lika mysigt... men, men, flera hundra pumpor på ett & samma ställe är ändå rätt mäktigt!
Den här pumpan var SÅ stor, typ nästan lika hög som Tor! Jag försökte få honom att ställa sig bredvid den som skala, men jag tror att han i ärlighetens namn var lite rädd för den så han gick inte närmare än kanske en meter. Däremot ÄLSKADE han alla djurmotiv. Katterna speciellt, men ugglorna var också väldigt populära - sen fanns det ju i & för sig inte så många mer djur att välja på, man karvar liksom inte en hamsterpumpa till Halloween... Både Paul & jag älskade den här BB8-pumpan. Måste ha varit ett sånt roligt projekt!
När vi dansat klart till brass-bandet som spelade åkte Tor & jag hem medan Paul stannade kvar & röjde upp.
& det är kanske den här biten som jag älskar allra mest med vår Pumpkin Promenade. För istället för att kastas i soporna åker pumporna ut till en lokal grisfarm där de blir mat. Älskar när den här typen av dekorationer kan återanvändas - inte bara sluta som skräp som tex julgranar dessvärre ofta gör. Fast det kanske känns lite extra viktigt för mig som tillbringat hela sommaren & hösten med att odla & laga mat med pumpor... Hade liksom känts generalfel att då spendera $15 på pumpor som vi tänt upp för en kväll & sen bara snört ut - när jag ju vet hur mycket gott man kan laga med dem!

Trick or Treat!

Paul kom hem med det tidigaste tåget så att han kunde panik-karva våra pumpor. Det här skulle ju naturlish ha gjorts under helgen, men ibland jobbar man lite i uppförsbacke när man sitter på en toddler... Anyway, fick ut dem precis minuterna innan de första barnen knackade på dörren & det är det som räknas!
Tor fattade rätt snabbt vad det hela gick ut på & blev helt till sig varje gång det knackade på dörren. Var det små barn gav han dem godis direkt, men var de lite större (& läskigare) räckte han bara fram skålen så att de fick ta själva.
& som synes blev det ingen ordentlig Halloween outfit det här året - men jag lyckades i alla fall få honom att ha på sig farmors stickade pumpamössa under hela godisutdelningen så det kändes som om vi åtminstonde fick till en lightversion på temat!

Halloween failure...

Men SÅ trött jag blir! Paul såg helt ledsen ut när det inte blev någon Halloween kostym tillverkad igår (här hade man ju kunnat argumentera att HAN hade kunnat tillverka något, men det är en annan diskussion) så idag bestämde jag mig för att ta itu med mission "Make Tor a scarecrow costume". Vi har ju höet pga hönsen samt ett par snickarbyxor som hade passat perfekt, så det enda som saknades var hatten. Kändes alltså som ett överkomligt projekt. Tillbringade hela Tors sovstund med att svettas ihop hattfan & fick den precis färdig tills dess att han vaknade upp:
OCH SÅ ÄR DEN FÖR LITEN! Skjuuut mig. Så nu står jag i valet & kvalet, antingen försöker jag paniksvänga ihop en hatt 2.0 eller så SKITER jag i det hela & tröstar mig med att: 1) Tor ändå inte kommer att minnas att det inte blev någon kostym 2) & frågar han när han blir äldre så kan vi bara säga att han vägrade ha på sig kostymen vi fixat 3) han ändå inte får äta godis 4) & även OM han hade fått äta godis så vet vi alla att han ändå föredragit torrfoder.
 
Uppdatering: Tehehehe...
Katt i hatt - blir aldrig gammalt!
Save
Save
Save

Thanksgiving weekend and cauliflower...

Det är ju Thanksgiving här i Kanada den här helgen & är det en helg som jag verkligen älskar så är det denna! Det känns så fint att ge tack, att inte stressa över presenter & pynt, naturen är FANTASTISKT vacker & maten är typ bäst. Imorgon ska vi äta tjärknöl till middag & jag ser redan fram emot det på ett närmast frikyrkligt sätt. Måste bara bestämma vad vi ska servera till... velar mellan potatisgratäng & ugnsrostade grönsaker & är dessutom lite småfrestad att bjuda på blomkålsmos för checka vad som växer ute i trädgården:
Det enda som håller mig tillbaka är att jag känner att den kanske kan bli lite större? Har liksom noll koll på när man egentligen ska skörda blomkål...
Skördade förövrigt ett helt kilo tomater från trädgården nu imorse - är inte det helt otroligt att de fortfarande växer & mognar där ute. Det är ju liksom ändå en rätt bra bit in i oktober nu & vanligtvis brukar vi få vår första frost kring den 10e & då är det helkört för allt vad tomater heter. Så det är en av de saker jag ska ge tack för nu i helgen - att vi har fått en så härlig & varm höst. Även om det inte behöver vara lika varmt som det var den dagen mamma landade. Mamma är nämligen lite värmekänslig så 27C & strålande sol var kanske lite väl mycket...
 
p.s. armen är Pauls - så där hårig är jag INTE.

Ida-dagen/Torsdag hela veckan...

Idag har vi firat min namnsdag. Drar dock fortfarande runt på min eländiga förkylning, så det blev inget ystert firande direkt. Somnade tillsammans med Tor efter lunch & sov längre än barnet (Paul var hemma & kunde underhålla när Tor blev trött på koma-mamma). Medan jag sov dök postguden upp med namnsdagspaket från farmor & Tor blev så till sig att Paul kom in & frågade om jag kanske kunde kliva upp så att vi kunde öppna det. Fick tjusigaste iittala tallrikarna & Tor fick världens sötaste pumpa-mössa. Han blev så glad att han skrattade rakt ut & sen gick han runt halva eftermiddagen & slog sig på huvudet & ropade "PUuuMPA, PUuuuMPA!". Eftersom konceptet "present till Tor" var så lyckat bestämde vi oss för att åka iväg & köpa ett par höstskor till honom innan middagen & vi hittade ett par som han tyckte så mycket om att han vägrade ta av sig det när vi skulle betala. Avslutade sedan med Tors favoritmat till middag - pizza - & det är väl bara att konstatera att man är väldigt mycket mamma/förälder när den största lyckan ligger i att göra sin lilla unge glad även om det råkar vara "ens egen dag"!

Vi har höns!!!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är "köpa höns dag" i dag HURRA HURRA HURRA!
En bukett höns på min födelsedag! En så efterlängtad födelsedagspresent, äntligen är könsfördelningen i Casa Chvostek på MIN sida!
Mina tjejer är nu inkvarterade i sin chicken run & verkar redan rätt hemma. De har ätit, sprättat runt i gräser & såg allmänt nöjda ut. Med tanke på att de bott hela sitt 19-veckors liv i en lada så tycker jag att de anpassade sig himla snabbt!

Such a niiice weekend...

Vi har haft en så himla härlig långhelg & i nuläget är jag så där riktigt nöjt trött - ska fota & visa imorgon vad vi jobbade med hela dagen. Anyway, helgen har varit fullproppad med BBQs, road trips, massa god mat (liiite för mycket om jag ska vara ärlig) & flygplans-spanande. "Niiice" som Tor skulle säga om han var vaken. Älskar det här kortet som Paul tog av oss två på St Jacobs när Tor precis lyckats spana in en liten vit prick i skyn!
Det enda negativa med hela helgen är att ekorrhelveterna stal de två körsbär som mitt lilla körsbärsträd producerade det här året. Har gått & tittat på de där körsbären i flera veckor & igår tänkte jag "men kanske att jag kan plocka dem imorgon!"... um, var tydligen inte bara jag som gick i de tankarna. Så nu är det krig!

What a Happy Canada Day!

Bästa bästa Canada Day jag firat så här långt för veeet ni - jag fick ett mail från CIC & min PR ansökan har äntligen blivit "processed". HELT OTROLIGT! Jag kan nästan inte greppa att de äntligen gått igenom alla mina papper & att min ansökan inte kommer att tjäna som kaffekoppsunderlägg för all framtid! Jag blev så paff när jag läste mailet att min haka inte riktigt har hunnit hämtat sig.
 
Så - om jag förstår det hela rätt så är nästa steg en intervju med hela vår lilla familj & sen måste jag vänta i fyra månader innan de har tryckt upp mitt PR-kort*. Det är med andra ord inte klappat & klart än, men det känns ändå så himla stort att det äntligen rör på sig! Lite som om jag sprungit ett maraton & nu äntligen ser mållinjen!
 
*Alltså, här måste jag bara infoga en liten parentes - HUR kan det ta 4 månader att trycka upp ett kort? HUR?! Josefin & jag tänker att de kanske hugger ner träden för hand, fraktar dem ut ur skogen med häst, mal ner träden med en väldigt trög handdriven kvarn & sen handmålar pappret med någon form av exklusivt bläck som tar jättelångtid att tillverka samt torka...

Midsummer 2016...

Vi brukar ju försöka få till en midsommarfest varje år & det här året bestämde vi oss för att köra på själva midsommarafton istället för att skjuta på det till helgen. Helgen fungerade bättre när vi bodde i Toronto eftersom avstånden var så stora där, men nu bor alla våra vänner typ en armslängd bort & då kan vi äntligen köra på dagen!
 
Anyway, de senaste dagarna har vi alltså hetsat runt för att försöka få huset & trädgården i så presentablet skick som möjligt. Vi behöver nämligen gäster på ingång för att få ändan ur, så det här var en himla bra chans att få en massa gjort! Som vanligt hann vi bara med en bråkdel, men det känns ändå som om vi tagit ett stort steg framåt så det känns jätteskönt. I övrigt körde vi det väldigt avslappnat. Först av allt så skrotade jag hela midsommarbuffén. Dels för att det liksom inte är lönt att laga den typen av mat till kanadensare som bara tycker att det är underligt med sillrätter. Men också eftersom jag helt enkelt vägrar att arbeta ihjäl mig i köket nu för tiden. VÄGRAR. Orken att fixa saker in i minsta detalj dog med bröllopet... så nu blev det hamburgare & alla var glada med det. 
Bakade dock en sats med jordnötskakor som var populära både bland stora & små & så gjorde jag en jättestor äppelsmulpaj. Så - liiite köksfix men på en nivå som kändes mer som terapibak än som straffarbete. Härligt när jag får till den balansen.
Sen körde vi noll danser & noll snappsvisor & det kändes hemskt skönt det med. Är liksom ingen fantast av det även om jag är hemma i Sverige (eller, jo - om jag är i Lund på nation men annars inte) så här hade det känts sjukt krystat. Fast nästa år tänker jag att vi kanske expanderar bara lite & fixar en fiskdamm. Kanske mest för att jag ser fram emot att sätta ihop små presentpåsar...

Ännu en nationaldag i Kanada...

Det händer halvsällan nu för tiden, men imorse vaknade jag & längtade hem - HEM TILL SVERIGE. Tack & lov för fina vänner när det känns så. För först kom Helen på besök - jag bjöd på te & muffins & hon gav mig en hollyhock! Vinkade hejdå & fem minuter senare trillade Jess, Lewis & Idris innanför dörren & sen var det ett enda virrvarr av parkhäng, high tea med små smörgås-snittar som Jess tagit med sig & rabarberpaj som jag bakat tills alla ungarna slocknade mer eller mindre samtidigt. & så kom Paul hem tidigare & vi firade med grekisk take out, bubbel & kvällspromenad.
Det har varit en sån där dag då känslorna har legat under ytan & jag gråtit både en & två gånger, men ni vet - inte nödvändigtvis ledsna tårar utan mer känslosamma. Som när jag spelade "Du gamla du fria" för Tor & Daisy & de började dansa till... Tårarna kom men det var mest för att jag tyckte att livet kändes så himla fint!

Two year party!

Vi började dagen fint & lugnt fram tills att vi insåg att dagens födelsedagskalas började klockan 10 & inte klockan 12 som vi trodde. Sprang runt som yra höns men fick tillslut alla påklädda & någorlunda kammade. Hade dock inte tid att lasta ur vår senaste laddning med brädor ur bilen, så vi fick köra iväg med bakluckan öppen - komplett med en liten röd vimpel... Klassisk Paul & Ida stil. Jaja, vi kom i alla fall fram & tillbringade sen ett par timmar med att fira Andersons 2-årsdag. Sarah & Matt hade bett att vi inte skulle ta med några presenter, men om man absolut inte ville komma tomhänt så bad de om en donation till vår lokala matbank (finns sånt i Sverige... Det är i alla fall ett ställe dit behövande familjer kan gå & få torrvaror & konserver gratis). Så vi tog med en liten påse innehållande följande:
Haha - syns det att jag var less på att rita när jag kom till havregrynen?! Sen det här med att bokstavs-shoppa mat... Första gången jag gjort det & jag hade SÅ svårt att komma på vad vi skulle köpa på W innan jag hittade Wasa knäcket. Waxbeans är ju liksom så där kul... Hade nästan tänkt gå på Pauls förslag om en Wunderbar-chokladkaka, men med tanke på hur tokhett det var idag så var knäckebrödet absolut rätt väg att gå!

Tidigare inlägg
RSS 2.0