Thankful...

Idag var allt Thanksgiving-stängt, så vi passade på att fylla dagen med vänner. Började med att möta upp med Millie & co & så drog vi till högkvarteret för Guelphs alla brandstationer. Tog med ännu en matdonation samt plockade upp 50 timbits (typ hålet på munkar) som ett litet tack till brandmännen för allt det gör för oss alla. Eftersom alla brandmän (tycker så mycket bättre om engelskans "fire fighters" - finns det inget mer könsneutralt ord på svenska?) jag någonsin träffat är ungefär de trevligaste människor som går i ett par skor bjöd de in oss på en rundtur. Så himla snällt & Tor & Millie var i sjunde himlen. 
Som mest hade vi fyra brandmän som guider. Alltså, sånt engagemang, jag blir helt rörd. Tor fick slå på ljusen på deras största brandbil & som förälder är det ju bara helt fantastiskt att få se glädjen i det ögonblicket. Helt klart lipvarning. Speciellt som jag för evig kommer att förknippa brandmän med det andningsuppehåll som Tor hade som 2-dagars bebis... De var här på under fem minuter. Tre stora män med en pytteliten syrgasmask & hjärtan av guld. 
Så om det är något jag verkligen, verkligen, är tacksam för idag så är det alla kvinnor & män som viger så stor del av sina liv åt att hjälpa andra!

Beep beep, here come the chicken police!

Världens finaste höstdag idag - så efter att vi åkt runt på femtioelva affärer (allt är stängt imorgon så vi var tvugna att kitta upp oss på alla nödvändiga renoveringsprylar + vårlökar + mjölk) drog vi ut på cykeltur. Alltså, att kunna dra runt i shorts i oktober, sån lyx!
Extra härligt att kunna ta en tur med Tors cykel innan det blir bob-väder. Tor har förövrigt hamnat i en fas då han har världens största rättspatos - så här på bilden har han precis "pulled over" Paul för att han är en "BAD CHICKEN!". Oklart vad förseelsen egentligen var, men Paul stannade laglydigt upp tills dess att Tor förkunnade honom friad - eller snarare "Okay, you are pappa now, not a bad chicken". Härligt för mig att jag trots min Chicken Lady status inte ovetande gifte mig med en höna!

Thanksgiving weekend...

Det är Thanksgiving här i Kanada den här helgen, så vi har ledigt i tre dagar & kommer alltså bara att ägna oss åt trevligheter i dagarna tre. Det är lag på det. Thanksgiving är nog förövrigt min absoluta favorit-högtid. Rätt kravlöst, jättevackert ute, ingen presenthets, god mat & lagoma mängder vin. Plus att själva grundtanken är så fin, att man stannar upp & verkligen tänker efter - vad är det som man uppskattar i livet?
 
Eftersom jag haft ett rätt tuft år kändes den frågan kanske inte lika självklar som den gjort tidigare år - men självklart finns det ändå en massa saker att vara tacksam för! Så, utan inbördes ordning:
 
Jag är tacksam för att alla våra "babyhöns" är så fina & trevliga nu när de är vuxna & att jag numera kan samla ihop världens tjusigaste äggkartonger! På riktigt, visst blir man glad av det här?!
Jag är tacksam för att Paul tog med Tor på utflykt med karusell nu imorse så att jag fick vara kvar hemma & verkligen fokusera på min Macbeth analys. Inte så himla lätt att analysera en Shakespeare tragedi från Aristoteles perspektiv med en liten människa som klänger kring ens nacke & leker att han är en apa... Extra härligt också att Tor fick göra något som han älskar medan jag jobbade!
& självklart är jag tacksam för Tor bara rent allmänt. Den kärleken... Sen är jag så otroligt tacksam för den fina gemenskapen som finns här där vi bor. Det känns lite så där som man tänker sig att det var på 50-talet. Alla hjälper alla, grannarna kilar över till varandra spontant, någon lämnar en present på trappen lite då & då. Faktum är att vi är så himla tacksamma över att ha det här nätverket att vi körde en liten food-drive som del av vår Thanksgiving middag idag. Så imorgon åker vi till brandstationen med två fulla matkassar som kommer att gå till vårt lokala Food Pantry för behövande familjer. 
& så är jag så HIMLA tacksam för vår diskmaskin som gjorde att jag kunde göra dagens pumpkin pie utan att behöva stå framför diskhon resten av eftermiddagen. 
Alltså jag vet att diskmaskiner inte är någon nyhet direkt, men när man levt utan en i TRE ÅR samtidigt som man har ett litet barn så är det liiite liiite som om himlen öppnat sig & bara "Du, här, du har slitit nog". Så ja, ytterst ytterst tacksam över detta nyförvärv! #räddarförstomdetbrinner

Dagisbaciller & 60år som gifta!

Tor blev pyttelite sjuk efter förskolan i fredags - typ lite snuva... Vilket har inneburit att Paul varit ute ur räkningen fram tills igår. Så det blev lite bloggtorka här eftersom jag fått dra dubbla pass. Dagisbaciller alltså, inte något vi stiftat bekantskap med förrän nu & det var ju helt klart något vi hade kunnat vara utan! MEN. Eftersom det varit bild & idé-torka här i nästan en vecka tänker jag att jag kompenserar med bild-bonanza från Pauls föräldrars 60-årsfirande. För som sagt, de firade ju 60-år som gifta för någon vecka sen & det var så klart tvunget att firas. Eftersom varken Paul eller hans syster fick ändan ur ryckte jag tag i planerandet & fick ihop följande lilla körschema för dagen...
 
På morgonen levererade Paul en inbjudan till sina föräldrar med tillhörande heliumballonger - för klart att man måste ha ballonger när man firar något så här stort! Inbjudningen är jag sjukt nöjd med, för förrutom lokal & värd är den en EXAKT kopia av Pauls föräldrars bröllopsinbjudan. Paul lyckades till & med hitta samma font som jag kunde använda i InDesign! 
När man firar 60-årig bröllopsdag här i Kanada kan man ansöka om ett grattulationsbrev från deras governor general (typ drottningens ställföreträdare om jag förstått det rätt) samt drottningen & Pauls mamma hade skickat in båda förfrågningarna & fått svar från båda så eftersom vi viste att hon ville visa breven på deras bröllopsdag bestämde vi oss för att boka in hela familjen för High Tea på vårt urmysiga lilla café som ligger längsmed ån vi bor bredvid. Dessvärre har jag inga foton från det men det var helt & hållet för att vi var så upptagna med att dricka te & äta fantastiska snittar & scones. SÅ FESTLIGT & FINT! Samt ett perfekt tillfälle att presentera brevet från drottningen för vad är väl mer engelskt än high tea?! Efter det överraskade vi med familjefoton - så här kommer en hel drös med bilder på oss & Tor... Det finns naturligtvis en massa bra bilder på alla andra också men känner mig inte helt OK med att dela dem helt hejdlöst utan att ha tillåtelse först... Men en bild måste vi ju ha på själva "brudparet"!
& en på den & deras enda kvarvarande brudtärna - samt tidernas lilla foto-apa...
När vi köpte ballongerna fick Tor syn på en liten gul bulldozer som han blev helt kär i, så den blev en ständig följeslagare genom hela fotoserien...
Måste också dela ett kort på Tor & hans lilla kusin Lou... Titta så fint de leker! I typ en sekund, det var dessvärre ungefär det enda kortet där Lou inte nöp eller sparkade Tor...
Annars var det mest ett evigt rännande efter dem - Tor gråtandes & Lou skrattandes - eller ytterligare en vända av milda förmaningar...
Så vi fick dela upp oss lite & köra separata familjefoton & det gjorde underverk för Tors humör!
Vilket man ju får förstå, det är väl ingen som hade valt "bli nypt & jagad" framför "leka & skratta".
& så avslutade vi kvällen hemma hos oss med en massa flaskor bubbel, god middag & confettiregn & jag känner så här i efterhand att vi fick ihop det himla bra. En sak som jag verkligen hade velat göra men som föll igenom var att hitta ett kort på deras bröllopstårta så att vi hade kunnat servera en kopia av det översta lagret som efterrätt... men å andra sidan var vi alla så mätta efter allt sconesfrossande + middagen att alla valde bort dessert. Fast alltså wowfaktorn på något sånt hade verkligen varit helt grym! Jaja, de får väl helt enkelt fortsätta vara gifta 10 år till så har jag förhoppningsvis lyckas vaska fram ett foto tills dess!

Skav...

Det var min namnsdag i torsdags & det blev ytterligare en så tydlig påminnelse om att farmor är borta. Farmor var nämligen helt outstanding på att minnas allehanda bemärkelsedagar & högtider & det fanns liksom inte att hon inte skulle skicka ett litet paket eller höra av sig på annat sätt. Kändes så fint att veta att det alltid fanns någon som tänkte på en & brydde sig om en nog mycket för att minnas minsta lilla sak... & nu finns det där inte kvar alls på samma sätt. Paul försöker förvisso & är väldigt duktig på tex födelsedagar & julafton, men namnsdagar är inget han kommer ihåg. Vilket man ju får ha förståelse för eftersom det inte är något de firar här i Kanada. Men det gör ju ont i alla fall... lite "salt i sår". Sorg alltså... Så dubbelbottnad. Det bubblar liksom hela tiden upp nya saker som gör ont & den här veckan har varit extra intensiv. Namnsdagen, att inte kunna visa kortet från Tors första förskoledag, inte kunna plocka upp luren & berätta för henne hur jobbigt det kändes att lämna honom där, ett recept jag ville testa & så läste jag en bok jag om andra världskrig & kom på att jag ville fråga hur hon upplevde det... Usch, den här veckan skaver det helt enkelt i kroppen. 

Anniversaries!

Åh vad vi har firat idag! Det finns liksom inget annat att göra när två stora årsdagar sammanfaller. Så vad firade vi?
 
Jo, den 6e september 1957 gifte sig Pauls föräldrar. Med andra ord, 60-årig bröllopsdag & diamond anniversary. Måste bara pausa en stund här... alltså, huuur galet länge att vara gifta?! De flesta moderna par har inte ens en chans att komma upp i så många år - man måste ju lova evig trohet så sjukt tidigt i livet! & 1957 känns som en helt annan värld... Eisenhower blev president, frisbeen började säljas, Sputnik sköts upp i rymden... & i Sverige gick det Sjunde Inseglet upp på bio. I vilket fall, helt klart en anledning att fira! Vanligtvis när jag preppar för... tja men allt, går jag direkt till pinterest för inspo men i det här fallet var det i princip bara att arbeta fram en agenda på egenhand Fanns knappt något att gå på, folk lever liksom inte tillräckligt länge för att fira den här typen av högtider. Allternativt står de inte ut med varandra så himla länge.
 
Andra anledningen att fira... kanske inte fullt lika märkvärdigt för gemene man, men väldigt viktigt för mig. En milstolpe. I dag var det nämligen 10 år sen jag landade i Kanada. Minns det som igår, hur jag klev ut från Pearson till 32C & trodde att jag på något sätt hamnat i fel land! Det känns i ärlighetens namn helt surrealistiskt att jag bott här så länge - det var ju aldrig planen! Men, nu är jag här & det är ju bara att erkänna att Kanada mer & mer börjar bli mitt hemland.
 
& hur vi firade, det tar vi i ett annat inlägg. För jag är HELT slut efter allt preppande & imorgon lämnar vi huset klockan 07.00 för att åka iväg & köpa ett kvarts ton tomater... Yes, for real.
 

Canada 150!

Long time no see... Jag ska försöka knåpa ihop ett litet inlägg om varför det varit så tyst här den senaste tiden, men just nu tar vi & fokuserar på något roligare - Canada Day! Idag firade vi nämligen inte bara nationaldagen utan även att kanada som nation numera är 150 år gammal. Här är saker & ting inte lika självklara när det gäller högtider som vad det är i Sverige, utan det blir mycket vad man själv väljer att göra det till. Så vi bjöd in alla Tors små kompisar med familjer på morgonen för obegränsat med glass & mimosas - ett kör-schema som jag väl mer eller mindre snodde från Norska bloggar & deras 17 maj-firande. Varför uppfinna hjulet igen liksom!  Massa små kottar, mulberry cake, kanada gnugg-tatueringar & sjukt mycket ballonger - fullt ös med andra ord! Så pass att vi alla gick & sov en timme eller två efter att vi vinkat hejdå. Vaknade till världens åskoväder, så då passade vi på att krypa ihop i soffan & titta på Moana. Tors första full-längds film! Sen gick vi bort till vår granne som bor själv med sin handikappade mamma (hon kan inte prata eller gå & han tar hand om henne mer eller mindre själv 24/7) & önskade honom Happy Canada Day med en stor bytta mulberry cake. Han blev så glad att han blev alldeles tårögd, ibland behövs det inte så mycket... Svängde även förbi min kompis Jess som är lite utarbetad med mer kaka (jag gjorde verligen massor!) & en ballong till hennes lille kille. Slutligt kakstopp blev hos Pauls föräldrar som bjöd på pizza & bubbel till middag. Avslutade dagen med en promenad ner till parken...
Där vi spontan-joinade vår granngatas gatufest. Massa roliga aktiviteter för barnen & Tor var i himmelriket över att få hålla i sitt första tomtebloss. Alltså, det här var SÅ utanför min comfort zone men han bad så himla fint & det var en massa småttingar i hans ålder som fick hålla sina egna bloss så jag hade inte hjärta att säga nej...
& så avslutade vi dagen med OH CANADA, svävande papperslyktor samt världens fyrverkeri. Tor var bara helt andäktig & för mig var det en av de sällsynta dagar det här året då jag fick var glad rakt igenom hela dagen... 

Mothers Day...

Åh vilken fin dag vi hade idag! Det började lite knackigt med att Paul ropade "Happy mamma day" & Tor bara "NOOO, TORS DAY!"... men sen har det bara varit en lång rad trevligheter. Började redan med att jag fick en present i sängen (mer om den senare) & sen åkte vi ut till världens bästa handelsträdgård & Paul bara "gå bananas"... Nu höll jag mig faktiskt i skinnet, eftersom jag verkligen vill planera trädgården innan jag köper plantorna, men vi hade ändå så himla trevligt där ute. Bara en sån sak som att hitta en JÄTTESTOR stol...
Eller en liten mindre stol i vilken vi övade på konceptet "le naturligt"...
& så familjebild med olyckligt placerad bajamaja i bakgrunden...
Åkte hem med en gigant fleece flower, som varit på min önskelista hur länge som helst, & lyxade dessutom till det med både Starbucks & grekiskt till middag. Hann även med att svänga förbi hos min kompis Amie för att hälsa på hennes alldeles nyfödda lilla kille Dale - där jag lämnade över en laddning chokladbollar för amningsenergi. & så avslutade vi kvällen med att sitta & titta på familjens nyaste lilla tillskott:
Goldie the Betta... 

Nyårsafton 2016...

Pauls kollegas lilla son Ian fyllde 2-år idag, så vi åkte till lekland & lekte slut på oss själva. Det var lite roligt för Ians mamma är mexicanska & i princip alla som var där var också från Mexico, så det blev en hel massa improvision när det kom till att sjunga med i födelsedags- & pinjatasånger. Det gick väl något så där för mig som ändå läst 6 år spanska, men Paul var HELT lost. I vilket fall, Tor hade SÅ roligt & när det dessutom bjöds på pizza till lunch var lyckan fullkomlig!
Ians mamma hade byggt pinjatan själv... Jag som bara bakade scones till Tors födelsedag kände mig kanske en smula... well, neglectful...
Men men, jag tröstar mig med att långtidsminnet är KORT när de är så här små!
& när vi partat klart blev det en tur till IKEA. Festen var nämligen en timme bort i Burlington, där även vårt närmsta IKEA ligger, så det var liksom av nödtvång att stanna till för värmeljus. Dessutom slog vi till på lite fryst yogurt innan vi checkade ut & där trodde vi väl alla att Tors dag inte kunde bli bättre. FEL. För när vi kom hem åkte vi & spontanköpte ett knippe nyårsballonger & så fick vi dessutom ett paket från gudmor Jojo med massa dinosaurieprylar plus världens bästa reflexjacka (hur smart?!). Um & så dansade vi järnet till ABBA... tipp topp dag med andra ord!

No pressure Christmas...

Vet ni... jag bestämde mig för att den bästa julklappen var att helt stunta i all måsten. Så det blev inga köttbullar, janssons, gravlax eller skinka. Jag orkade liksom inte med att stå i köket en dag eller två för att få till ett julbord. Istället åkte vi ut till flygplatsen när det blev dags för lunch & Tor shottade mjölk ur små kaffeförpackningar & vi åt omelett med massa ost & homefries.
Det var bara vi & ett gäng jättegamla gubbar där - så när vi skulle betala notan bjöd ägaren oss. Alltså, jag blev helt löjligt glad, tyckte att det var så fint gjort! Så vi åkte hem, la Tor för sin eftermiddagslur & satte oss & skrev ett gäng julkort till alla våra vänner här i Guelph. Sen gick vi ut & hämtade in vårt 500:e ägg från det här urduktiga små tjejerna:
BÄSTA GÄNGET!
& när Tor vaknade igen tog vi en korg full med ägg på armen, våra julkort & åkte runt på en liten julkorts/ägglämnarvända. Det var så himla mysigt att åka runt, knacka på & lämna ägg till allas juldagsfrukostar. Tror att det får bli en liten jultradition från & med nu, var så roligt att se hur glada alla blev! Väl hemma fortsatte vi med vår no pressure Christmas, så det blev cornmeal scones, ost, sylt & bubbles till middag. Himla lätt, himla gott & det bästa av allt - jag fick tillbringa hela dagen med mina favoritkillar istället för att stå & slava i köket!

Luciamorgon...

Imorse bänkade jag Tor i soffan för Lucia-mys - det ska börjas i tid! Pepparkaka i vardera näven, värmeljusen på, massa filtar. Jag var REDO för Lucia-magi! Men alltså, det var ju ingen höjdare... Eller, miljön var superfin & själva tåget med gröna kransar i håret var jättevackert men det kändes bara SÅ överproducerat. Jag menar, ska det vara nödvändigt att slå till på BÅDE nyckelharpa & harpa till "Gläns över sjö & strand"? Rent generellt tycker jag inte att saker & ting blir bättre per automatik bara för att man vräker på med medeltida instrument... Någonstans kring att de drog igång någon acapellaversion av en låt som jag inte ens kände igen gav jag upp. Då hade i & för sig Tor redan vägrat soffan i mer än 20 minuter. Så jag vet inte, antingen så är jag väl:
 
1) för dålig på allt som ens snuddar det finkulturella
2) eller fortfarande för sjuk & småbitter över de senaste dagarnas elände för att uppskatta ansträngningen
 
& ska jag vara lite lucia-nostalgisk så kan jag ju inte låta bli att minnas en av de ställen som jag bodde på i Lund. Det låg vägg i vägg med ett dagis & hela december månad vaknade jag varje morgon av små pyttiga barnröster som övade på luciasånger inför den stora dagen. Det här var när jag var 20-21år gammal & inte speciellt barnkär, men de där små rösterna gjorde mig helt lipig ändå - det var liksom så fint att de ansträngde sig så! Hade det varit idag hade jag fulgråtit så mycket att jag inte hade tagit mig upp ur sängen!

Julstress...

Nu när Tors födelsedag är avklarad har jag börjat känna julstressen smyga sig på. Det här är något jag tycker SÅ illa om. Jag vill verkligen att julen ska vara så där mysig & härlig - massa värmeljus, fint pyntad gran, pepparkaksbak... Men i ärlighetens namn hade jag allra helst velat hyra in någon som gjort det mesta av det jobbet. Jag VILL gilla att göra allt det där, men egentligen tycker jag att det mest känns som en massa måsten som faktiskt inte är speciellt roliga. Ta bygga pepparkakshus som exempel. Paul älskar det, tycker att det är jätteroligt & mysigt. Själv tycker jag att det är lätt livsfarligt (smält socker, huvva) & så blir det aldrig så fint som jag tänkt mig. Men mest stressar jag nog över julmaten. För en del av mig vill verkligen ha julbord med all mat som man SKA ha. Det här har väl lite att göra med att jag känner mig ensamt ansvarig för att se till att Tor ska få en så svensk jul som det bara går här på andra sidan Atlanten. Samtidigt så vet jag ju att barnet kommer att äta ungefär noll & inget av det som jag hade ställt på bordet - så tanken på att laga ett helt julbord som sen bara hade ratats känns så där roligt... Suck, jag vet inte... går det att komma undan med skinka & hembakt vörtbröd & lite julmust på det?

Tor två år!

Idag har vi firat Tors andra födelsedag & som vanligt när det kommer till sånt jag älskar är det svårt att förstå att tiden gått så snabbt samtidigt som det känns som om han varit här en hel evighet. Vi började dagen med en playdate, vår lilla granne Aviva var här i 90 sötdödiga minuter. Sen, på farmors begäran, blev det lunch ute på vår lilla flygplats. Så här på vintern kan det vara lite dåligt med flygplan, men vi hade tur & det stod parkerat en liten Cessna precis utanför vårt bord - så Tor var helt till sig under större delen av lunchen. 
Eftersom det var Tors födelsedag kom personalen med en liten korg med bilar som Tor fick välja från. Jag "Säg tack Tor!". Tor "Five?"... Mål för 2017, jobba på att vara artig! Med lunchen avklarad åkte vi hem till för en snabb vända tårta & sång innan Pauls föräldrar, som var med på lunchen, åkte hem.
Vi följde upp med att öppna lite mer paket:
Tor fick bland annat "Kackel i grönsakslandet" av min mamma:
Tor "Chicken, katt, pappa!". Alltså, jag dooog av skratt. Paul "Suck Ida... kan du sluta skratta, så likt är det ju ändå inte!" Men alltså jo - jag kan så se varför Tor tror att det är en bok om pappa! ROLIGT!
Avslutade dagen med prata en himla massa om dinosaurier samt titta på Selmas Saga tillsammans. Nu så här efter att Tor har gått & lagt sig känns det så varmt & fint i hela mig, vi hade en så mysig dag ihop. Inga jättehappenings kanske, men när jag frågade om Tor hade haft roligt idag svarade han JAAA med stora bokstäver. Min lilla fina kotte... Det känns lite märkligt att han redan är så stor, hela två år, samtidigt ser jag verkligen fram emot att vara mamma till ett lite större barn. Bebisar i all ära, men nu händer det ju så himla mycket & jag bara älskar hans små funderingar & tankar om livet. Ser så mycket fram emot att se & höra honom utvecklas under 2017!
Save
Save
Save
Save

Födelsedagen etapp 1...

Total bloggfrånvaro pga kaos i huset. Istället för att, tja... men dammtorka lite & call it a day bestämde Paul & jag oss nämligen för att möblera om i princip hela huset inför Tors födelsedag. Som ett litet exempel flyttade vårt sovrum en våning upp. Det har målats & tapetserats & kånkats möbler så att svetten lackat. Alltså, är det någon annan som håller på så här? För ibland kan jag inte låta bli att undra om det är något fel på oss... Anyway, på något vänster fick vi ihop det hela & vi hann till & med pipa in i duschen innan gästerna dök upp igår eftermiddag.
 
Själva kalaset då? Jo det blev jättemysigt. Tor hade i princip bara önskat sig en enda sak, att lilla baby Lucy (vår granne på andra sidan gatan) skulle komma - så det blev ju en stor hit. Lägg till balonger, en George docka samt obegränsat med pepparkakor & succén var ett faktum!
 
Nästa festlighet blir på tisdag då Pauls föräldrar kommer hit för att fira den egentliga födelsedagen. Men fram tills dess ska jag lägga upp fötterna & bara pusta ut för shit vilken sprint det här var!

Leklandsdebut!

Idag gjorde Tor & jag leklandsdebut. Lewis fyller nämligen två på söndag, så Jess & Andrew bjöd in ett par av Lewis närmaste vänner till ett ställe som heter Funmazing. Jag var lite orolig för att Tor skulle vara för liten, men han ÄLSKADE det. Dock var han för liten för att leka på egenhand, så i tre timmar fick jag hålla på & klättra runt bland rutchkanor & bollar. Den första timmen var det rätt kul, sen fick jag ont i huvudet & bestämde mig för att Paul får ta nästa/alla leklandspass...
Tor hade så himla roligt att han hade noll förståelse för den fikapaus som vi hade mitt i alltihopa. Har nog aldrig sett någon som så har förkroppsligat uttrycket "myror i byxorna". Det var så pass att Lewis helt plötsligt pep till "Tor, bum on chair please!". Vilket fick myrbyxan att sitta stilla i kanske 30 sekunder till. Första anhalt efter fikat blev till ställets "dinosaur"...
Tor har nämligen utvecklat ett stort dinosaurieintresse (mamma paleontologen är väl inte helt anti denna hobby)!

Pumpkin Promenade 2016!

Varje år har vi en Pumpkin Promenade i vårt område: alla gamla Halloween pumpor samlas in, läggs ut i en stor labyrint & tänds en sista gång. Älskar den här traditionen så otroligt mycket. Dels är det noll stress (tillskillnad mot Halloween som lätt kan bli lite intensiv), så himla roligt att se all kreativitet i grannskapet & så är stämningen helt underbar. Det här året kunde vi dock inte vara i en park eftersom typ alla parker i vårt område är under konstruktion (vattenledningar, bygge av baseball diamonds etc) så vi fick vara utanför vår lokala teater - vilket inte var riktigt lika mysigt... men, men, flera hundra pumpor på ett & samma ställe är ändå rätt mäktigt!
Den här pumpan var SÅ stor, typ nästan lika hög som Tor! Jag försökte få honom att ställa sig bredvid den som skala, men jag tror att han i ärlighetens namn var lite rädd för den så han gick inte närmare än kanske en meter. Däremot ÄLSKADE han alla djurmotiv. Katterna speciellt, men ugglorna var också väldigt populära - sen fanns det ju i & för sig inte så många mer djur att välja på, man karvar liksom inte en hamsterpumpa till Halloween... Både Paul & jag älskade den här BB8-pumpan. Måste ha varit ett sånt roligt projekt!
När vi dansat klart till brass-bandet som spelade åkte Tor & jag hem medan Paul stannade kvar & röjde upp.
& det är kanske den här biten som jag älskar allra mest med vår Pumpkin Promenade. För istället för att kastas i soporna åker pumporna ut till en lokal grisfarm där de blir mat. Älskar när den här typen av dekorationer kan återanvändas - inte bara sluta som skräp som tex julgranar dessvärre ofta gör. Fast det kanske känns lite extra viktigt för mig som tillbringat hela sommaren & hösten med att odla & laga mat med pumpor... Hade liksom känts generalfel att då spendera $15 på pumpor som vi tänt upp för en kväll & sen bara snört ut - när jag ju vet hur mycket gott man kan laga med dem!

Trick or Treat!

Paul kom hem med det tidigaste tåget så att han kunde panik-karva våra pumpor. Det här skulle ju naturlish ha gjorts under helgen, men ibland jobbar man lite i uppförsbacke när man sitter på en toddler... Anyway, fick ut dem precis minuterna innan de första barnen knackade på dörren & det är det som räknas!
Tor fattade rätt snabbt vad det hela gick ut på & blev helt till sig varje gång det knackade på dörren. Var det små barn gav han dem godis direkt, men var de lite större (& läskigare) räckte han bara fram skålen så att de fick ta själva.
& som synes blev det ingen ordentlig Halloween outfit det här året - men jag lyckades i alla fall få honom att ha på sig farmors stickade pumpamössa under hela godisutdelningen så det kändes som om vi åtminstonde fick till en lightversion på temat!

Halloween failure...

Men SÅ trött jag blir! Paul såg helt ledsen ut när det inte blev någon Halloween kostym tillverkad igår (här hade man ju kunnat argumentera att HAN hade kunnat tillverka något, men det är en annan diskussion) så idag bestämde jag mig för att ta itu med mission "Make Tor a scarecrow costume". Vi har ju höet pga hönsen samt ett par snickarbyxor som hade passat perfekt, så det enda som saknades var hatten. Kändes alltså som ett överkomligt projekt. Tillbringade hela Tors sovstund med att svettas ihop hattfan & fick den precis färdig tills dess att han vaknade upp:
OCH SÅ ÄR DEN FÖR LITEN! Skjuuut mig. Så nu står jag i valet & kvalet, antingen försöker jag paniksvänga ihop en hatt 2.0 eller så SKITER jag i det hela & tröstar mig med att: 1) Tor ändå inte kommer att minnas att det inte blev någon kostym 2) & frågar han när han blir äldre så kan vi bara säga att han vägrade ha på sig kostymen vi fixat 3) han ändå inte får äta godis 4) & även OM han hade fått äta godis så vet vi alla att han ändå föredragit torrfoder.
 
Uppdatering: Tehehehe...
Katt i hatt - blir aldrig gammalt!
Save
Save
Save

Thanksgiving weekend and cauliflower...

Det är ju Thanksgiving här i Kanada den här helgen & är det en helg som jag verkligen älskar så är det denna! Det känns så fint att ge tack, att inte stressa över presenter & pynt, naturen är FANTASTISKT vacker & maten är typ bäst. Imorgon ska vi äta tjärknöl till middag & jag ser redan fram emot det på ett närmast frikyrkligt sätt. Måste bara bestämma vad vi ska servera till... velar mellan potatisgratäng & ugnsrostade grönsaker & är dessutom lite småfrestad att bjuda på blomkålsmos för checka vad som växer ute i trädgården:
Det enda som håller mig tillbaka är att jag känner att den kanske kan bli lite större? Har liksom noll koll på när man egentligen ska skörda blomkål...
Skördade förövrigt ett helt kilo tomater från trädgården nu imorse - är inte det helt otroligt att de fortfarande växer & mognar där ute. Det är ju liksom ändå en rätt bra bit in i oktober nu & vanligtvis brukar vi få vår första frost kring den 10e & då är det helkört för allt vad tomater heter. Så det är en av de saker jag ska ge tack för nu i helgen - att vi har fått en så härlig & varm höst. Även om det inte behöver vara lika varmt som det var den dagen mamma landade. Mamma är nämligen lite värmekänslig så 27C & strålande sol var kanske lite väl mycket...
 
p.s. armen är Pauls - så där hårig är jag INTE.

Ida-dagen/Torsdag hela veckan...

Idag har vi firat min namnsdag. Drar dock fortfarande runt på min eländiga förkylning, så det blev inget ystert firande direkt. Somnade tillsammans med Tor efter lunch & sov längre än barnet (Paul var hemma & kunde underhålla när Tor blev trött på koma-mamma). Medan jag sov dök postguden upp med namnsdagspaket från farmor & Tor blev så till sig att Paul kom in & frågade om jag kanske kunde kliva upp så att vi kunde öppna det. Fick tjusigaste iittala tallrikarna & Tor fick världens sötaste pumpa-mössa. Han blev så glad att han skrattade rakt ut & sen gick han runt halva eftermiddagen & slog sig på huvudet & ropade "PUuuMPA, PUuuuMPA!". Eftersom konceptet "present till Tor" var så lyckat bestämde vi oss för att åka iväg & köpa ett par höstskor till honom innan middagen & vi hittade ett par som han tyckte så mycket om att han vägrade ta av sig det när vi skulle betala. Avslutade sedan med Tors favoritmat till middag - pizza - & det är väl bara att konstatera att man är väldigt mycket mamma/förälder när den största lyckan ligger i att göra sin lilla unge glad även om det råkar vara "ens egen dag"!

Tidigare inlägg
RSS 2.0