Not the best day...

Allo, moi is back. Känns lite bättre nu, men det har varit en rätt tung helg. Fick veta att en nära anhörig till en av mina bästa vänner gått bort. Först så var det bara helt overkligt, en chock. Släpade mig uppför trapporna till Robs kontor & knölade ihop mig till en liten boll i hans knä. När jag samlat mig lite gick vi hem & jag ringde upp henne. Efter att vi pratat kändes allt mkt bättre för en liten stund, sedan kom en massa tankar snurrande. Tankar på min egen familj, alla de som jag älskar där hemma, alla de som är så oerhört långt borta. & så dåligt samvete ovanpa det, skuld för att jag satt & grät när jag har alla mina kvar...& så saknad efter henne - hade så gärna bara velat ge henne en kram på riktigt!

Var sedan grymt tungt att tvingas ta tag i mig själv & fixa till mig, men jag hade lovat Jan att gå ut & äta sushi den kvällen. Inledningsvis var min inställning att bli full, full, full. Efter två glas vin & två martinis gav jag dock upp, är man inte upplagd för det så funkar det liksom inte. Sure, jag kände av dem, men jag kände mig inte motiverad att dricka mer. Ursäktade mig & knatade hem redan vid tolvsnåret. Tassade uppför trapporna & kröp ned hos Rob, är så glad att jag har honom. Han är min bästa vän & utan honom hade den dagen, & flera andra, varit så mkt värre.

Kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0