MsBree

Helgen var förövrigt tidvis lite småmärklig. För det första, jag var ju ansvarig student för hela exkursionen & således backup för den professor som höll i det hela. Only problem, det var bara mineralogi för 100%. Dvs, det blir inte så mycket tråkigare. Käre värld vad jag fick anstränga mig för att åtminstonde se intresserad ut. Jag nickade, jag hummade, jag glodde genom luppar & allt jag såg var små mineralkorn som inte hade kunnat intressera mig mindre...

Moi som FÖRSÖKER att se engagerad ut.

Fotot är förövrigt taget av den PhD-student som jag lite så där halvt om halvt träffade under den första terminen jag var här i Canada & det är anledningen till den andra delen av rubriken. Jag är alltså inte intresserad av honom för fem öre. Been there done that. Hade så grymt tråkigt när vi var tillsammans att jag lika gärna hade kunnat ägna min tid åt att räkna saltkorn eller tömma ludd ur torktumlare. MEN. Så är det ju det där med attraktion. För fastän jag vill begå harakiri av uttråkning när jag umgås med honom så blir det ändå så, att vi hänger ihop. Det är den där jäkla lagen som säger att om två personer råkar utgöra de två mest attraktiva parterna i en viss grupp så dras man till varandra oavsett om man egentligen inte tycker om varandra. So, så blir det varje gång vi ses (geologens urval av personer som ser någorlunda oki ut är ju något begränsat). Det värsta är att det är totalt ömsesidigt - alltså blir det två påfåglar som idiotiskt skrattar lite för högt, klättrar över stängsel fastän alla andra kryper igenom ett litet hål vid sidan av & viftar med ögonfransarna/bär väskor åt den svagare individen. Det är så sjukt störigt att man inte har bättre självkontroll än så. Genomet bara tar över & nynnar på den entoniga melodin "A-barn, A-barn, A-barn" & så kommer man på sig själv med att slänga med håret & slå så där skämtsamt på den andres arm. HERRE GUD säger jag bara. Tack & lov att jag har Paul som jag tycker så mkt om, i annat fall hade det svaga köttet lett mig in i mer bekymmer än jag behöver i nuläget. Alltså, missförstå mig rätt nu - jag älskar Paul, punkt. Jag blir bara irriterad på mig själv när jag kommer på mig själv med sånt här beteende. Helt grottmänniska varning - jag är ju inte intresserad så varför kan den dumma kroppen inte uppfatta det budskapet? Det är denna skiten som får kvinnor att hänga ihop med den typen av män som ser så där mejslat bra ut, men bankar dem & ungarna sönder & samman, istället för att bli älskad & uppskattad av grannen som ringer sin mamma en gång i veckan, faktiskt vet hur man lagar mat & löser DNs korsord.