& ännu mer tack för sushi!

Jag erkänner villigt. Jag är besatt & beroende av sushi. Skulle kunna äta det veckans alla dagar. Orsaken är enkel: det är roligt att äta, det är gott, det ser fint ut, det är inte täckt av otäck fet sås, det är kul att se Paul få ett wasabirus. Inte lika roligt att få ett eget, men man får ta ett för teamet. Har precis pressat i mig en 13 bitar & sitter nu lite smålullig i soffan & väntar på att Paul ska fixa fram Lejonkungen på tv:n. Tanken var att vi skulle ha Lost-maraton men det ville sig inte riktigt så nu blir det att fylla i en av Pauls kulturella vita fläckar istället. För herre, att INTE ha sett Lejonkungen. Det går ju bara inte...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0