Men jag kan ju lika gärna bara ge upp & dö...

Fy fan vad deprimerad jag är. Noll ork, vill bara gråta. Anledningen stavas kattloppor. Igen. Var hos Pauls gudföräldrar i helgen, hade jättetrevligt men kom hem med loppor från någon av deras fem katter. De jävla insekterna tycker tydligen bara om mig också. Paul har inga bett medan jag har bett över armar & ben. Bett som kliar infernaliskt, så hemskt att jag inte kan sova fastän jag är fullproppad med antihistamin. Värst av allt är dock att jag fått mer bett sedan vi kom tillbaka, vilket betyder att vi fått med oss lopporna hem. Har städat HELA huset mer eller mindre non-stop sedan jag upptäckte detta, samt sprayat allt som de kan tänkas leva i. Nu upptäckte jag dock precis ett gäng nya bett & orken bara rann ur mig. Ohyra är ett helvete att bli av med & jag blir bara så ledsen när jag tänker på att jag måste gå igenom detta en gång till. Suck. Ska dra min sömnlösa kropp upp till duschen nu & försöka få lite liv i mig. Måste till jobbet & fixa undan lite & sedan har jag ju också privilegiet att förse tanterna i SWEA med fika ikväll. Ooopa, vad livet leker just nu...

Kommentarer
Postat av: mgs/ma

Har hans föräldrar och deras katter klarat sig från lopporna? Har du kollat om det finns något som kan lindra och förkorta dina besvär? det är synd om dig!

Kram M

2010-01-19 @ 19:01:36
Postat av: Ida

Isobel ger tydligen katterna doser med loppmedel på stående basis, så de klarar sig. Vad gäller alla andra så har de klarat sig utan bett vad jag vet. Tydligen är jag grymt god ur loppsynpunkt. Det värsta är att det tar så grymt mycket tid & energi att bli av med ohyran. Förra gången (efter att Troll & Nitwit bott hos oss) tog det säkert två månader innan vi blev av med allt elände. Sedan kliar betten också i skov som kan sträcks sig flera månader frammåt. Fast just nu är jag inte riktigt där, nu kliar de bara hela tiden istället. Tack för kramen, den behövs - tycker nämligen grymt synd om mig själv just nu.

2010-01-19 @ 20:01:59
Postat av: Jo

Stackare! Hoppas ni blir av med det snart. Stor kram (med ett visst avstånd eftersom jag inte vill ha loppor =P)

Puss!

2010-01-20 @ 11:29:45
Postat av: Ida

Ingen fara, de vill ändå inte lämna mig. Paul har hitintills inte fått ett enda bett... Det stavas ORÄTTVISA!

2010-01-20 @ 15:43:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0