All by myself!
Tänk... När jag var sisådär 15-16, då lyssnade jag på All by myself & kände mig ensammast i världen. All by myself... Don´t want to be all by myself any more... Nu, tio år senare. Jag NJUTER. Gud så skönt att vara för mig själv, så skönt att inte behöva upprätthålla något över huvud taget. Bara vara jag.
Så jag pillrar i mig sushi, roar mig med underbara edamame, dricker lite vin, struntar i att Mammut just nu tycker att jag är skitelak som inte tänker släppa ut honom, tänker på tokigheter jag gjort, ställen jag kan resa till, saker jag vill uppleva, att jag skrivit upp på min "to do" lista att jag ska måla listerna på övervåningen & om jag ska göra det eller inte. Inte särskilt viktiga saker alltså, men sånt som sammantaget gör den till den man är. Essensen av ens person kanske man kan säga, den där människan som bara kommer fram då man är helt sin egen, helt sig själv. Nope, nu ska jag lyssna på gamla ABBA sånger (herregud, Agneta ser... ja, inte bra ut, men Björn & Benny som sammanbitna? Funkar inte när man inte har haka. Bäst är ändå Annifrid. Håret, tigerpannbandet & outfiten som hon snott från drottning Silvia nobelfesten anno 1990) medan jag bestämmer mig för vad jag ska göra med de där listerna. Vara duktig, eller inte...
Jag fick ett rätt så roligt telefonsamtal idag av en tjej som gick ut gymnasiet för 15 år sedan. Hon tillsammans med en annan elev i klassen skall nu ordna en återträff den 10 juli och de vill att jag skall komma med, som deras f d klassföreståndare!
Nej vad roligt! Klart du måste gå! Du får ta på dig en av dina söta små jackor & gå dit & imponera lite!
