Fetma = handikapp

Jag läser nyheterna under frukosten & sätter nästan weetabixen i halsen när jag ser att antalet personer med fetma har stigit till det dubbla under de senaste 30 åren. Vi talar alltså inte om lite övervikt här, detta är istället 500000000 personer som har ett BMI över 30. För mig som faktiskt har legat där en gång i tiden, över 30 i BMI, känns detta enormt skrämmande. Jag minns ju hur handikappad jag kände mig & FAKTISKT var. För det är den obekväma sanningen, jag var så oerhört begränsad i den kroppshyddan. Jag orkade inte gå på promenader, trappor var mördande, när vi åkte utomlands låg jag hellre vid poolen & svettades & pustade än drog med ut & såg sevärdheter. Absoluta botten nåddes nog den gången i Italien då jag inte ville gå upp & kika på Versuvio bara för att uppförsbacken kändes så mördande... Vad har man gjort mot sig själv om man de facto är i ett sånt läge?! Är det värt de där extra bullarna, chipsen & chokladen? Folk kan skaka hur mycket de vill på huvudet åt mig som inte äter något av det där & tycka att jag är lite sjuk som inte unnar mig en enda kaka "En kaka blir du ju inte tjock av". Nej, jag blir inte det. Det inser jag ju själv, tack så mycket. Däremot vet jag att det inte blir en kaka, det blir två & sedan blir det väldigt lätt att mjölkpaketet & kakpaketet flyttar till soffan för lite dipp & helt plötsligt är båda slut. Jag har inte den självbehärskningen att jag kan begränsa mig till en kaka & då avstår jag hellre. Jag vill aldrig mer bli så osund, må så dåligt som vad jag gjorde "back in the fat days". Det är så onaturligt hela upplägget - allt detta överflöd av mat som inte tjänar något annat syfte än att hålla våra händer sysselsatta. Du får inte i dig ett skit av värde från de där fredagschipsen - så varför ens utsätta din kropp för dem?

Sedan jag flyttade hit till Canada är detta ämne något som ligger mig varmare än hjärtat än någonsin. Vet ni hur lätt det är att lägga på sig vikt här? Peace of cake. Portionerna är gigantiska & just den allra värsta maten & också den allra billigaste. USA ska vi bara inte tala om, mina ögon blir runda som tefat så fort vi kliver över gränsen - det behövs för att ta in alla svängande aktrar till rumpor & isterdallrande armar. Det borde inte införas en tjockisskatt på individen i fråga, så som det föreslogs för ett tag sedan i Sverige, men det borde införas högre priser på den mat som inte tillför åtminstonde ett minimivärde av näringsämnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0