I've not lived in the city long enough...

Ikväll ska vi ju passa Elsa - vilket vi inleder med gemensam sushimiddag. Har sett fram emot den biten, men så blev morgonen skitstressig & det fanns inte en chans i världen att fixa matlåda innan vi var tvugna att rusa iväg för att försöka klara av morgontrafiken. Vilket innebär att en apelsin är allt jag har att tillgå i matväg... inte tillräckligt. So, då blir det default lunch på Starbucks - också något jag brukar se fram emot i "klappa händerna i glädje" anda. MEN. Inte på samma dag. Isch. Här slår norrlänningen i mig klackarna i backen & bara mulåsneprotesterar. Konceptet "äta ute två gånger på samma dag" känns inte alls bra. Varken från en ren näringsmässig eller ekonomisk ståndpunkt. Försökte dryfta denna problematik med Paul under bilfärden in, men han kunde inte alls begripa varför det känns jobbigt. Det är här jag inser att vår uppväxt skiljt sig något helt vansinnigt ifrån varandras. För i en storstad är det inget märkligt att äta ute, snarare tvärt om. Medan ett restaurangbesök (vilket i norrland innebär den lokala pizzerian) under min uppväxt var något oerhört festligt & extravagant. Tror aldrig att jag helt kommer att kunna skaka av mig den inställningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0