MsBree

Oki, jag ska inte ljuga... det var lite svårt att komma igång under morgonens uppvärmning - vi kunde liksom höra hur vattnet bara forsade där ute. Är ganska säker på att alla 4600 pers som trängdes i samma hangar gärna velat stanna där vi var.

Fast, det fanns ju inget annat alternativ än att ge sig ut - så det var bara att klistra på det allra gladaste leendet & försöka uppbåda någon slags motivation i alla fall!

& tänka "Jag är inte gjord av socker, lite regn dödar ingen!!!" Så satte det igång...

Starten var blöt, folk pep när regnet i princip omedelbart gjorde så att man var dungsur in på trosorna.

Där är jag, i röd jacka & svarta byxor - marcherande i SS-soldat takt/min mammas normala promenad takt.

Paul var som vanligt världens gulligaste & hejade på längsmed hela vägen!

Han körde från station till station & servade med skavsårsplåster, sock & skobyte. Samt tuggummi utfodring.

Här - målgång! Fy tusan så skönt att komma in i målfållan & få höra att man är topp 100!

& nej... det är ingen tävling, jag vet - men jag tävlar i alla fall! :) So, sjukt nöjd med tiden (5 h 40 min), mindre nöjd med den biten vi var tvugna att korsa motorvägar med vatten upp till vaderna... Men vad gör det om hundra år att man blir lite blöt? Inte ett dugg! Inte när man tillhör en grupp personer som tillsammans lyckats samla in nästan 70 miljoner kronor till bröstcancerforskningen! Dessutom glömmer man lätt den tunga biten när man korsar mål-linjen & möts av en kramglad varm Paul, en plastkopp iskall öl & två ibuprofen. :)