MsBree -

Dagens första dela med sig - önskan om en liten tjej...

Tänkte att jag skulle dela med mig av två små hemlisar/insikter idag. Vi börjar med en & så tar vi den andra senare idag.

Oki, så här har det legat till ända sen jag var väldigt liten - jag har alltid tänkt att OM jag blir förälder någon dag, då önskar jag mig en dotter. Det här är välförankrat i besvikelsen jag kände som sexåring när min lillebror dök upp på scen, istället för den Elisabeth som jag gått runt & väntat på. Genom åren odlade jag väl någonslags... men inte hat mot småpojkar, men jag tror att jag noterade alla små "fel" extra noga - helt enkelt för att "en sån vill jag då absolut inte ha, då är jag hellre utan barn". Sen träffade jag Paul & vi började prata barn & det visade sig att han gick runt & närde en dröm om en liten tjej han med. Så istället för att plana ut pushades önskan om en dotter på ytterligare, det var ju något vi båda ville! När det blev läge att försöka få till sagda lilla tjej hade jag med andra ord läst på - när det var mest sannolikt att det skulle bli en tjej & när det var läge att lägga ner projektet om vi inte skulle riskera en snorig, fotbollsälskande, huliganbrölande varelse med taskig koll på vad som är FÖR MYCKET Axe. I samma veva enades vi om att inte försöka få till en baby med en november, december, januari eller februari-födelsedag - för att det ju är så trista månader. Nej mycket bättre med glad liten majtös!

Um... fast så var det ju det här med att barn liksom inte blir till för att två vuxna bestämt sig för att "Det passar oss nu tack!". Utan månaderna rullade på & med det falerade planerna rejält, det där som verkat så viktigt innan blev helt plötsligt hemskt oviktigt i relation till att få bli förälder över huvud taget. Vi insåg väl rätt bryskt att vi tagit saker & ting hemskt för givet. Så när jag väl blev gravid kändes det helt ärligt oviktigt att det blir en novemberbaby & rätt oviktigt om det blir en tjej eller kille... men lite ligger den där gamla önskan fortfarande & skaver, det hade jag ljugit om jag påstått annat. Har därför försökt att träna mig, tittat på små pojkar & bara "MEN DE ÄR SÖTA IDA, GOD DAMN IT!" Under över alla under, det har faktiskt fungerat rätt bra - jag känner att jag har smält en smula för var gång jag sett en liten kille & det har känts väldigt skönt. Tills igår. Vi knatade in på Starbucks & där stod en pappa med sina två söner & de var bara helt vidriga. De boxade på alla kaffepaketen i displayerna, de fingrade på allt som stod runt i kring dem, de kletade med händerna över hela montern med kakor, puffade på varandra, levde om & petade näsan så där att halva handen försvann. När en av dem skrek "Dad, where is mom" & pappans svar blev att hon gått ut från affären tänkte jag "Ja, för att gasa ihjäl sig/fly till Singapore". Vi gick ut därifrån med våra frapps i total tystnad, satte oss i bilen, tittade på varandra & den där önskan om en dotter - åh vad den BRANN i våra blickar. Det behövdes inga ord. Så... ni som läser den här bloggen & som sitter på en son eller två - nu hade det varit hemskt bra med lite kloka ord om varför pojkar är helt fantastiska. Varför de är något att glädjas över, inte försöka glömma kvar på BB... för det är lite där jag fortfarande befinner mig idag!

2014-08-11 @ 15:14:00 Moi! Permalink

Kommentarer

Postat av: Camilla

Här känner jag mig träffad efter två söner som jag tryckt ur mig ;)

1,pojkar har inte en massa veck där bajs kan gömma sig. Torkar snabbt och enkelt och sen färdig.
2. Ville är underbar och kryper oftare upp i knät och kramas och talar OFTA om hur mkt han älskar mig/oss.
3. Våra söner äter massor utan att behöva truga, till skillnad mot Alice.
4. Har man modiga söner så kan de gå till dagis i klänning, vilket ville har gjort.

Men det viktigaste av allt, det är ni som formar ert mirakel till det ni önskar. Oavsett kön! ❤️

Svar: Punktform - perfekt! Härligt att höra att killar är så gosiga, för jag har mest tänkt att de springer runt & slåss så fort de får chansen. Eller viftar med plastsvärd så där att man får akta sig för att inte bli blind i deras närhet. Att höra att de mycket väl kan vara på att gosa är alltså väldigt goda nyheter! Sen var matpunkten mycket bra, det hoppas jag verkligen på - Paul är nämligen rätt petig, så jag önskar att vi får ett barn som inte är så meckig med maten (Paul har strikta order om att han inte får säga att saker är äckliga). Ville låter också som en väldigt modig individ måste jag säga - en applåd för klänningen!
& ja - jag känner att hela den här bloggposten med efterföljande diskussion har fått mig att öppna mig mer för att ett barns beteende mycket sitter i föräldrarna, inte bara i könet. Kram!

Ida

2014-08-11 @ 19:11:57

Postat av: Camilla

Glömde kramen! ❤️

2014-08-11 @ 19:12:27

Postat av: Alex

Kan inte tänka mig att en ev son som växer upp med er som föräldrar skulle bli "en sån där". Om man uppfostrar dom med en "boys will be boys" attityd och pushar för krigslekar och "tuffa killar" så blir väl ofta resultatet sådant också...

Jag har iaf växt upp med en bror som är världens goaste, väldigt känslig när de kommer till andras välmående och ett hjärta som klappar extremt hårt för katter :)

Svar: Först av allt, tack för dina fina ord! Sen tror att mycket av min problematik kan ligga i just det där "boys will be boys" - tycker att pojkar jag känt kommit undan med så mycket idiotiskt just av den anledningen. Din bror låter så fin - så jag hoppas verkligen att vår son, om det nu blir en pojke, kan bli mer sån. En som bryr sig om, hör sig för, kan ta en diskussion om allvarliga saker utan att sluta sig som en mussla & som tar ansvar - inte bara rusar iväg utan hjärna & sätter eld på något/får något att explodera.
& jag tror att vi hade kunnat få en liten apa & den hade ändå älskat katter helt förbehållslöst! Men Paul & mig som föräldrar & med Mammut & Digby i huset kan jag liksom inte se att vårt barn inte blivit katt-tossig från första stund! :)

Ida

2014-08-11 @ 19:38:18
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com

Postat av: Trillingnöten

Jadu, jag var nästan livrädd när jag fick veta att du fått en liten kille! :) Jag visste ju bara hur man skulle ta hand om tjejer (eftersom jag har en dotter)...Men än så länge (han fyller ju bara ett år snart) så går det så himla bra :) Han är, som Camilla också säger, mer gosig och ÄLSKAR mig (mamma är bäst!) och är bara hur söt som helst. Visst är han lite mer våghalsig och livlig än dottern (något mer, men inte mycket) men det tror jag beror på att vi som föräldrar är mer avslappnade! Vaktar inte varje sekund, som med dottern när hon var liten. Tydligen är också en god son en som i framtiden kommer att sörja för den gamla modern (vet ej om pappan blir inräknad där men man får väl hoppas!). Min man och hans bror är fantastiska söner som tagit hand om sin mamma och pappa på allra bästa sätt :) Jag har goda förhoppningar för framtiden. Killar är söta och fina och mycket beror på föräldrarna. Där har ni inga problem, ni kommer att vara fantastiska!

Svar: Vet du, jag har faktiskt gått in & tittat på din lille kille de dagar då "killrädslan" varit som starkast. Han ser liksom så stadig & glad ut hela tiden (tack för att du inte lägger upp gråtbilder!) så jag försöker tänka på att det kan bli så fint - det behöver liksom inte bli en kolikbaby BARA för vi får en son om det nu blir så! :)
& tack - vad snällt, känns väldigt skönt att höra att ni här på bloggen inte tror att vi kommer att förstöra vår unge helt alldeles!

Ida

2014-08-11 @ 20:28:27
URL: http://vilsnajollen.blogspot.com

Postat av: Målvaktsmamman

Hahahahaha...du är för rolig:) Håller med övriga..det är precis vad man gör det till (med vissa undantag) . Har två lugna, sociala, hänsynsfulla och kärleksfulla killar. Däremot! i vänskapskretsen hemska tjejer som tjurar, ska bestämma och klemas bort. Något som däremot kändes fruktansvärt ledsamt och irriterande var när vår andra son föddes och jag de första 2 åren fick höra att det var hemskt synd om oss att vi inte hade fått "en av varje". En tjej minus bål hade typ varit värt. Gaahh så jävla trött jag var på det....typ som din magterror! Man får ju liksom inte klonade barn bara för att de är av samma kön!? Dom är som natt och dag Ettan och Tvåan men med samma grundvärderingar och empati. Det blir vad vi som föräldrar gör det till och att man ÄR förälder med allt roligt men också allt tråkigt och "dumt".

PS...lite trist med klädköpen bara för en som älskar klänning. Där gick liksom gränsen för mitt genustänk..DS;)

Svar: Vad skönt att få höra från en mamma med lite äldre söner - som gått igenom tonåren & allt! Sen kan jag tänka mig att det måste ha känts jätte jobbigt att få höra det gång på gång - det är märkligt det där med hur folk känner för att trycka på andra sina egna värderingar!
& klänningarna... jaaa, det går ju inte att komma ifrån att tjejkläder är hemskt mycket sötare - så den hade jag också tyckt varit trist om det aldrig blivit någon tjej.

Ida

2014-08-11 @ 21:14:12
URL: http://malvaktsmamman.logg.se/

Trackback

MsBree

På vift i Toronto...

Dagens första dela med sig - önskan om en liten tjej...