Dinner for sick kids...

Som i många andra stora städer ligger sjukhusen här i Toronto i framkanten om man jämnför med landsortssjukhusen. Det innebär att många familjer måste åka in till Toronto när deras barn blir sjuka. Det är naturligtvis en fruktansvärd situation att ha ett sjukt barn i sig, men det blir inte lättare av att lämna hus, rutiner & trygghet bakom sig & hamna långt borta i en storstad. Det är här Ronald McDonald House kommer in i bilden & erbjuder en fristad för dessa familjer. Faktum är att världens största Ronald McDonald hus ligger just här i Toronto - en oas med lekrum, bibliotek, biosalong & en alldeles egen lite skola. Alla som jobbar eller spenderar volontärtid där brinner verkligen för att göra livet lite lättare & ljusare för familjer i behov. Eftersom många föräldrar varken har tid eller ork att laga mat har de bland annat startat upp ett program som de döpt till "Home for Dinner". HfD innebär att ett gäng volontärer kommer in en lördagseftermiddag & lagar mat till alla som bor i huset. Pauls kontor fick nys om det hela & skrev upp sig som frivilliga. Eftersom jag bakar till alla deras födelsedagar var det rätt självskrivet att jag blev ansvarig för bakhörnan, så den här dagen har varit ett riktigt bakmaraton. Räknar på att jag i runda slängar fick ihop 280 cupcakes...
Jag bakade basen & så fick ett gäng av Pauls kollegor klutta dit glasyren - verkade vara ett ytterst populärt jobb. En hel massa av antipasto & lasagnefolket vandrade över till vårt bord & gick lös med spritspåsarna.
För att göra det hela lite roligare för barnen dekorerade vi dem inte mer än så dock. Istället ställde vi fram en massa skålar med strössel, godis, marshmallows & småkakor - så att barnen själva kunde gå lös & göra sina egna kreationer. SÅ populärt! Blev typ helt tårögd ett par gånger när jag såg ett litet sjukt barn som bara tindrade över sin alldeles egendekorerade cupcake. Jag har ägnat rätt mycket tid åt välgörande ändamål, men det här var helt klart en speciell upplevelse. Kände så starkt hur uppskattat det var av de familjer som kom & åt middag med oss. Önskar bara att vi kunde göra ännu mer!

Kommentarer
Postat av: Trillingnöten

Åh vad fint gjort! Fick rysningar och tårar i ögonen! BRA val att låta barnen dekorera själva!! Så kul att få pyssla lite lagom när man är sjuk. Och sen få äta nåt så gott! Jag ska kolla upp det där med sjukhuset här också. Hoppas det finns nåt sånt så man kan ställa upp lite!

Svar: Det var helt fantastiskt! Paul & jag hade velat hjälpa till oftare, men från vad jag läst på hemsidan så måste man ha 1-2 års erfarenhet av att jobba med barn för att kunna jobba som volontär där. Fungerar alltså inte för oss, men det hade ju absolut gått för dig!
Hoppas däremot att vi ska kunna ställa upp fler gånger med "Home for Dinner", för då behöver man inte ha någon egentlig erfarenhet. Tänker att SWEA kanske skulle kunna ordna en svensk middag där - köttbullar hade nog varit väldigt poppis bland barnen!

När det kommer till efterätten så känns det som om det inte hade kunnat bli bättre, de tyckte att det var så roligt att få göra något helt själva.
Ida

2014-02-02 @ 18:21:06
URL: http://vilsnajollen.blogspot.com
Postat av: Alex

Här är en till med tårar i ögonen. Nu mer finns inget som trycker på hjärtat så mycket som sjuka barn. Så bra gjort. Älskar älskar hur ni alltid verkar GÖRA saker och inte bara prata.

Svar: Nej jag tänkte på era bekanta när vi var där, en sån fruktansvärd situation. Ändå så fint att se att de här familjerna kunde finna lite glädje mitt i allt det mörka!
& vi försöker att hjälpa till när vi kan, att hugga i istället för att bara prata. I det här fallet var det rätt lätt att hjälpa till eftersom andra hade huvudansvaret. Vad jag hade velat vara bättre på är att leta upp den typen av situationer (för det finns ju så mycket man kan göra!) & erbjuda min hjälp. Att kämpa på på egen hand så som jag mestadels gjort när jag samlat in pengar till bröstcancerforskningen är nämligen rätt tungt.
Ida

2014-02-03 @ 09:54:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0