Kanske min bästa idé så här långt under 2014!

Den här historien med att sanda golven trärena för oljebehandlingen... jag ska ärligt säga att jag misströstat vissa dagar. Lite så där att jag inte velat tänka på hur mycket jobb det var kvar - för att jag i såfall hade tvingats inse att:
 
1. Vi måste leva tills vi är minst 134 år, eller stryk det - för evigt
2. Vilket innebär att en ny istid för eller senare lagt käppar i hjulet & eroderat bort hela huset förutom lackhelvetet
 
Tills idag, för idag fick jag ta mig tusan en snilleblixt! Ni förstår, för optimalt sandningsresultat måste golvlisterna bändas av & det går inte här i huset. De har målats gång efter gång sedan typ första världskriget & bänder vi av dem är jag ganska säker på att väggen, samt teglet på andra sidan, följt med. Det här innebär att enda sättet att komma riktigt nära är med en liten "handsliparmus" & de kommer bara med sandpapper för finsnickerier. Inte helt optimalt för tjocka plastlager uppblandat med gammal målarfärg... men jag har tappert sandat på & försökt tänka "trägen vinner" & inte så mycket längre än så. Tills idag då, då jag kom på att vi kunde köpa värstingsandpapper för helt andra maskiner & sen bara klippa till det så att det passar musen. Inget som det är läge att använda bästa tygsaxen för, men jäklar i min lilla låda vad det rev skönt när jag väl sågat till en passande bit!
Checka skillnaden! Till vänster lack & gammal målarfärg, till höger - någon minuts sandande, inte mer. Hade jag kunnat dricka hade jag skålat till mig själv över middagen, för nu finns det äntligen ett realistiskt slut i sikte på den här historien! Vilket behövs, för let's face it, så där fasligt mycket längre till kommer jag ju inte kunna sitta på golvet timmar i sträck & bara slipa... någon gång måste jag övergå till husfix som inte kräver att kaggen baxar sig upp & ner stup i kvarten.
Fast än så länge går det utan lyftkran! Det & klättra upp på diskbänken för att måla toppen på överskåpen - fast det är sånt pyssel jag sparar tills Paul är på jobbet. Han blir så där jobbigt orolig när jag håller på med sånt, bättre att göra det lite i det tysta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0