Stackars lilla Mumin...

Vi är tillbaka i stan två dagar - har lite folk att träffa samt mitt läkarbesök, så vi får vara utan huset & Guelph både idag & i morgon. Jag ska inte ljuga & säga att jag inte saknar huset, jag önskar verkligen att jag vore där. Försöker peppa mig själv med att det är fest med vänner ikväll & middag med Isolde imorgon... men alltså, att sitta som enda nykter bland alla som är så där trevligt salongsberusade är so so roligt. Då målar jag hundra gånger hellre köksluckor. Fast lika deppig över att vara här som Mumin, nej det är jag inte. Han kom in i hallen, tittade sig runt & bara sjönk ihop. Nasses ballong i kattform. Nu ligger han i sin transportbur & vägrar titta på mig - jag känner mig som om jag stampat ihjäl hans lycka. Stackars lilla Mumin, deppigaste katten i stan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0