Allt i perspektiv...
Happ, så var dagens pärs avklarad. Kan ju inte påstå att det på något sätt var trevligt, men jag känner mig nöjd över att jag vågade gå. En sak som var himla skön var att jag fick ett annat orosmoln raderat. Samma dag som jag hade den allra västa baby-nojjan, & var som allra mest ledsen, tog jag en dusch för att rensa huvudet. Bara det att jag upptäckte en massa konstiga små märken som jag inte sett tidigare. Um... inte det allra bästa upplägget när dagen i övrigt är missär & det känns som jungfrufödslar är mer sannolika än att vi ska få en baby. Så när Paul kom hem från jobbet en stund senare möttes han av fru i upplösningstillstånd.
Moi - Uhuuuuhuhuhu... I'm barren AND I have cancer!
Paul - Eh, what? NO, no honey - you're not and you don't have cancer.
Moi - Yes I do! Look! (visar märkena)
Paul - Honey, I'm sure that's not cancer!
Moi - Sniff... no? What is it then?
Paul - Nothing! Probably just some age related warts!
Sug på den karamellen. Åldersrelaterade. Vårtor. Vi kan väl dra en barmhärtighetens ridå över vad som sedan följde, men låt oss samtidigt konstatera att det inte var den bästa peppen som någonsin levererats av en man till sin fru. Har väl gått runt & ångestat lite så där lagom över det här sedan dess, så det var världens sten från min bröst när min läkare konstaterade att det rörde sig om eksem. Alltså, trodde aldrig att jag skulle bli GLAD över en eksemdiagnos - but there it is! Får en inte så mycket så får en i alla fall vara glad för det lilla!
Kommentarer
Svar:
Jag tror aldrig att han kommer att försöka sig på en diagnos med de två orden i någon som helst form i fortsättningen. :)
& SÅ peppad på symaskinen! Tycker faktiskt själv att jag är värd den!
Ida
Svar:
Men eller hur?! Jag bara "MEN VAD SÄGER DU - VILL DU ATT JAG SKA MÅ ÄNNU SÄMRE?!" & stackars Paul försökte backa... men det blev bara värre, du vet den där klassikern där man verkligen tar fram grävskopan för att gräva den där graven.
I vilket fall, eksem känns himla mycket bättre än åldersrelaterade vårtor - så jag är nöjd med den. Eller... hum, jag hade nog nästan varit nöjd med vad som helst annat än just det han föreslog!
Ida
Svar:
Helt klart bättre än cancer, men som sagt - kanske inte det man vill höra i alla fall. Nu skrattar jag ju åt det, men då var det bara "Men du måste skämta... vad sa du nu?!". Kan ju bara skaka på huvudet åt tankeprocessen där... som sagt, MÄN! :)
Ida
Svar:
Precis - I EFTERHAND! :) & det är svårt att ta upp såna här ämnen, jättesvårt - men det känns som om jag är mer sann mot mig själv om jag pratar om det än låtsas som om allt är bra. Det kanske inte löser själva grundproblemet, men bara att få vädra gör att det känns så mycket lättare & som att det helt plötsligt går att få lite perspektiv!
& sen måste jag säga att jag har saknat dig! Har undrat var du tog vägen & försökte leta reda på din blogg, men så hittade jag den inte av någon anledning, så det är väldigt skönt att du är tillbaka! Håller tummarna för att vad det än är som skaver snart skall kännas lite bättre - med & utan vin. Sen får du dricka lite för mig också. Befinner mig just nu i den här sabla vänteperioden då jag försöker hålla uppe någonslags hopp med känner mig helt säker på att jag inte är gravid, fast ändå inte vågar chansa & dricka. Check på tristaste två veckorna ever ännu en gång... Anyway, stor kram till dig!
Ida
Svar:
Fast det här var inte ens brutalt ärligt, bara VÄLDIGT spontant & ogenomtänkt! :) I vilket fall, himla nöjd med att de bara är eksem - tydligen är det väldigt många som kommit in med det den här vintern eftersom det varit så kallt & torrt. Känner därför väldigt starkt att det kan få bli vår nu, jag är trött på kylan!
Ida
Trackback
