MsBree

Alltså... jag känner lite för att lägga mig ner & dö idag. Anledningen till denna opigga inställning till livet är att vårt avloppssystem än en gång har bestämt sig för att kånka ihop. Ni kanske minns vad som hände förra året... när det började läcka upp avloppsvatten i källaren & det kom in en massa portugiser i huset & jag fick moppa brun gegga i tre dagar... um, det är dit vi är på väg igen. Det var ju så där LAGOM roligt förra gången, men nu är det mindre katastrof. Mina tabletter mot illamåendet är underbara, men fullt så mycket mirakelmedicin att de kan rädda mig från avloppsinducerat illamående... njae, inte riktigt. Så idag har jag mått rätt förskräckligt. Det som är ännu värre är att Paul ska åka bort på konferans i morgon & lämna mig helt själv i huset till på söndag & jag pallar bara inte att dra igång hela rörmokar-cirkusen i min ensamhet. Dels förstår jag typ knappt vad vår portugisiske landlord säger & dels vill jag inte ha honom & alla de andra gubbarna springandes runt i hela huset med kletiga skor - det går bara inte. Så det är jag & katterna & kloaklukten som ska fira helg. Det känns ju så där lagom optimalt att inte kunna få det här "lilla" problemet fixat innan nästa vecka, men när man har att välja mellan att må hanterbart illa (så som det är nu) eller städa upp bajs från väggar & golv de närmsta dagarna framöver så väljer jag att behålla det "ofixat". Får väl hänga på övervåningen med öppna fönster. On the plus side, det här med att vi måste flytta känns ju inte längre lika jobbigt!