MsBree

Alltså... själv hade jag väl kanske mest tippat på ett litet mumintroll om nu magformen ska vara någon form av indikation. Fast. Om hemlös farbror säger att det ska bli en tjej så tänker jag inte tjafsa - bara att tacka & ta emot!

 

Sen. Har funderat på om det här kanske är liiite för privat för att dela med mig av, men det faller liksom inom kategorin "för tokigt för att hålla för mig själv" så nu kör vi! Min barnmorska talade om för mig att kroppen kan börja producera mjölk från & med vecka 16. Total nyhet för mig & sen dess har jag väl inte precis väntat på att något ska hända, men ni vet - varit lite nyfiken på om det skulle sätta igång någon dag. Inget har dock skett, det har varit ökentorrt. Tills tidigare i veckan... Det var kväll & jag skulle ta en dusch på övervåningen. Tar av mig alla mina kläder & ska precis stiga in i duschen när The Behemot av alla house centipedes gör entré i badrummet. Kräket är på riktigt i samma storleksordning som mitt lillfinger & nu springer den runt i det pyttelilla rummet & där står jag med bara fötter... Ni som följt bloggen ett tag VET hur mycket jag avskyr dessa djur, de är på riktigt de äckligaste jäkla insekter jag vet & de enda som får mig att tappa det helt. Så jag börjar skrika & stresshormonerna slår i taket & brösten... de bara sätter igång på högfart. Så där står jag, naken, hoppandes, livrädd OCH chockskadad över vad som händer med min kropp. När Paul väl kommer älgandes upp för trappen för att se vad som håller på att ta död på mig är jag inte längre riktigt säker på vad jag skriker mest för, odjuret eller bröstchocken. Det hela slutar med att mother house centipede slinker in i ett litet hål & jag, ja för mig är det ju bara att stiga in i duschen & tvätta av mig. Fast nu tycker ju Paul att det här är ungefär den roligaste kroppsreaktion han någonsin hört om, så kära mannen har lovat att trycka upp en liten bok späckfylld med bilder på allehanda tusenfotingar för att hjälpa mig på traven med ammandet. Hemskt fint med en sån stöttande partner!