De um... flög ut!
Paul har förvandlats till en liten hönsman sedan jag blev gravid. Som exempel, häromdagen kom han hem med två telefonenheter (farmor, samma nummer som innan så nu är det bara att ringa!) - en för nedervåningen & en för övervåningen. Inget konstigt i sig kan tyckas, innan jag såg vart han placerat enheten på övervåningen. I badrummet. På det lägsta hyllplan han kunde hitta. Jag menar, han kunde lika gärna ha investerat i en alarmknapp a la handikapp badrum! Så när jag kånkar runt på saker, då ångestar mannen i kvadrat. Jag tänker mig lite samma skräck/panikskala som teknikerna på Tjernobyl måste ha upplevt sekunden innan allt gick åt pipan. Det här gjorde att jag kände mig lite smånervös innan han dök upp i hallen nu ikväll, för i morse såg vårt badrum på bottenplan ut så här:
Skrangligt fult skåp över toaletten, städpinaler & trött skåp på väggen åt ena hållet. Katternas hänghörn åt andra hållet & alltihop färgsatt i någon sjukhusinspirerad nyans. Alltså, jag vet inte vilket badrum som är fulast - pendlar fram & tillbaka mellan de två vi har - men just idag kände jag bara "Neej, nu orkar jag inte ha det så här fortsatt fult!".
Så jag plockade fram målar byttan & påbörjade operation "fräscha upp". Vilket var relativt lätt åt katthållet, var ju bara att städa ordentligt först & sen köra på med färgen.
Åt andra hållet... lite mer knepigt, men skam den som ger sig! Monterade ner allt bråte, fixade till alla tusen hål i väggen & efter att ha slipat ner lite diverse ojämnheter hann jag få upp all edging innan Paul kom innanför dörren.
Fast som sagt... det kändes lite smånervöst när han kom in i huset, för hyllplan är väl kanske inte det han direkt helst ser att jag kånkar runt på. Han tog det dock väldigt bra - tittade bara på mig med snälla ögon & sa "Ida, en av de saker jag älskar mest med dig är att du är intelligent, så jag får nog helt enkelt tänka som så att du är smart nog att känna av vad som fungerar & inte fungerar för dig just nu". Med andra ord, jag har numera frikort att göra vad jag vill i huset & behöver inte använda mig av mitt gamla vanliga skyll när något tungt helt plötsligt förflyttat sig - "Um, det flög dit helt av sig själv, lovar!".
Kommentarer
Trackback
