MsBree

En stor skillnad mellan Sverige & Kanada är helt klart hur folk ser på mat. Jag som tillbringat en stor del av min barndom tillsammans med mina farföräldrar har en djupt rotad aversion mot att kasta mat. Något som jag inte alls ser hos Paul, fastän hans föräldrar bara är några år yngre än vad min farmor är. Det här beror ju naturligtvis på att Kanada & USA inte berördes av kriget på samma sätt som vad Europa gjorde. Titta bara på gamla kort från den tiden - min farfar i uniform & gevär på ryggen, Pauls pappa i chick banddräkt & med trumpinnar i handen... Så att kasta mat är inte något som rör Paul i ryggen, medan jag dör själsdöden. Paradoxalt nog har han dock inga problem med att äta skräp (alltså, hur folk kan sätta i sig poutine övergår mitt sunda förnuft), något som jag aldrig skulle få för mig att göra. Vill jag dö av hjärtproblem knaprar jag nog hellre i mig lite digitalis från trädgården & får det gjort på en gång. Anyway, nu när Paul pendlar in till Toronto varje dag hinner han inte äta frukost hemma utan plockar på sig något på tågstationen istället. Det här hade jag inte haft några problem med om det inte vore för det faktum att jag vet att han inte väljer en vettig macka till sitt kaffe. Nej, istället räknas munkar som frukost... & så kan vi ju inte ha det, men det här med att skicka med honom dinkelbrödsmackor är inget som jag tror kommer att mottas med superentusiasm heller. Så nu är planen att testa ett mellanting & samtidigt slå två flugor i en smäll!