MsBree

När jag växte upp brukade farmor, farfar & jag tillbringa påsken ute i stugan. Minns att det alltid var så där gnistrande vitt & soligt, men nötskrikor som kom & åt falukorv ur våra händer & så farfar & jag ute på isen - pimplandes eller läggandes sax. En massa yatzy & femkort på det & så farmors urgoda mat. Långfredagen brukade dock vara en väldigt lugn dag, typ mer ligga i sängen & läsa Allers. Minns dock ett år när vi satt vid det runda matbordet & spelade femkort & så mitt i alltihopa kom farmor på vilken dag det var & blev helt förskräckt. För när hon växt upp var nämligen långfredagen en dag då det inte skulle göras saker. Hennes föräldrar, bönder som jag kan tänka mig jobbade som tokar alla andra dagar för att få mat på bordet åt sina sex flickor, lagade inte ens mat på långfredagen utan allt åts kallt. Farmor har berättat att hon & hennes systrar som mest kunde få gå & kasta lite boll stillsamt mot en vägg - all annan lek var förbjuden. Så... när jag drog fram målarbunken tidigare idag gjorde jag det med en himla massa dåligt samvete. För det ska ju liksom INTE göras något alls idag... Likväl blev det här den mest produktiva renoveringsdagen på länge. Kall mat blev det inte heller till middag, utan istället provlagade jag Tors doplunch. Så just nu känns det som en väldigt mix mellan att vara jättenöjd över allt vi fått gjort & att känna sig riktigt hädisk som jobbat på som en blådåre.