MsBree

Det här hade kunnat vara en i det närmaste perfekt dag. För...

 

1) Vi började dagen pigga & glada & med ett telefonsamtal till farmor

2) Kom i tid till Tytler & tillbringade 2.5h mysiga timmar med att dricka te & prata

3) Kom hem & Tor sov för första gången själv & inte i mitt knä så jag fick massor med saker gjort

4) Stick/virkträff hos min nya vän Ella

5) Lekstund med Kristen & Daisy

6) Middag med våra föredetta Torontovänner Ron & Helen som numera bor cirka 15 minuters promenad bort!

 

& genom allt detta, väldigt glad Tor. Hade alltså kunnat vara en MÖNSTERDAG... om det inte hade varit för CIC. För mitt i allt detta pysiga härliga umgänge ringde de från kliniken där jag gjorde min bröstkorgsröntgen förra veckan. Tydligen har min ansökan gått ut? Det var lite svårt att förstå, för kvinnan som ringde hade kanske inte bäst engelska på planeten - men i princip skällde hon ut mig för att jag inte gjorde min röntgen när jag var gravid & så avslutade hon med att säga att "jag kan inte göra något mer för dig".

 

Paul har försökt lugna & trösta & säga att vi reder ut allt detta imorgon så fort CICs telefonservice är uppe igen, men alltså ett tag där tappade jag det helt. Bara STORGRÄT. För tanken på att hela processen ska vara förgäves - 18 månader av väntan, massor av papper sammanställda, obehagliga läkarbesök, massa pengar - den är liksom vidrig nog i sig själv. Men ännu värre, om det nu är så att de bara slängt min ansökan i papperskorgen, ja då är jag ju här olagligt & då är alternativet i princip bara att bryta upp & flytta. Vilket vi inte alls är redo för i nuläget, vi har ju vårt lilla liv här i Guelph & det hade gjort så ont om vi hade tvingats bryta upp nu när det precis känns som om vi rotat oss så ofattbart himla bra!