MsBree

Liten tanke kring det här med hur folk ser på gnagare i Sverige vs här i Kanada - jag känner nämligen att toleransnivån inte riktigt är den samma. Vi hade tex möss på geologen när jag jobbade på UofT, hur det hanterades? "Lämna inte mat framme på era skrivbord"... Annat exempel, häromdagen var Paul hemma hos en äldre släkting & hjälpte till med lite datorproblem. Det var smårörigt i arbetsrummet, massa gamla sladdar & datautrustning som inte längre användes, så han röjde lite för att lättare kunna arbeta. Mitt i röran hittar han en kattleksak som han plockar undan... bara det då att det visar sig att det INTE är en kattleksak (noll skallereffekt) utan de facto en liten mumifierad mus. Jag skrek i panik i typ 3 minuter innan jag fick ur mig ett "Men vad SA hen när det hände?!" varpå jag fick svaret "Ojdå, katten måste ha burit in den". Alltså... samma scenario i vårt hus & jag hade: 1) dött skämsdöden 2) ringt jourhavande pest-control firma & bett dem komma hit omgående - vi hade under tiden campat i bilen 3) Påbörjat århundrats utrensning av ALLT. Hade samma sak hänt farmor... first cause of action: fjutta fyr på huset följt av snabb incheckning på första bästa äldreboende. Det hade alltså INTE tagits med en axelryckning & ett litet "shit happens". Tänker också på hur det var ute i stugan här när vi först kom dit - hej muskyrkogård i vardagsrummet & på den lokala järnaffären tipsar folk glatt om hur de mest effektivt tagit död på de kritter som bor i deras hus. Det verkar verkligen inte alls vara samma sociala stigma associerat med gnagare som vad det är hemma - lite som om vi i Sverige känner hur fattigsverige, med allsköns oknytt, fortfarande flåsar oss i nacken. Vi får väl se hur det blir med Tor, han kanske växer upp & är lite mer relax när det kommer till sånt här - själv vilar jag tryggt i den grundcementerade åsikten att skadedjur bör bekämpas på alla sätt & vis de kan. I naturen får de gärna härja hur fritt de vill, men de är inte välkomna i mitt hem.